Svenskars relation till religion

[MML]

Inte alla män...

Religion baseras på tro, inte fakta. Och därmed lär den ut till sina följare att man ska just tro, inte veta.

Ja, och det är ingen motsägelse till att samtidigt vara frågvis, analysera, tänka kritiskt, ifrågasätta, göra egna val och finna sin egen tro eller icke-tro. Min erfarenhet är att de allra flesta inom kristna samfund i Sverige inte lär ut att man ska ignorera fakta och att man inte ska ifrågasätta, bara tro, så som du antyder i ditt tidigare inlägg.

 

[MML]

Diskussionen om någon skulle vara en "knasboll" för om de är troende eller ej, är för mig tämligen ointressant. Däremot kan det väl vara värt att flika in att för många, som HBTQI+ personer, så är det ju ett faktum att svenska kyrkan har varit fördomsfulla mot dem, och vissa upplever det säkerligen fortfarande. Där finns det en del att bevisa från kyrkan sida fortfarande. Sedan tycker jag som sagt att jag ser ansatser till att vilja axla det ansvaret, på samma vis som att man offentligt ber samer om ursäkt för att man behandlat dem hemskt.

Visst är det så, och därför tycker jag att det skulle vara bra om man har en öppenhet för att även religiösa samfund förändras över tid. Det finns ju t. ex. inom svenska kyrkan många HBTQI+-personer representerade.

 

[EmmaBovary]

Ja, och det är ingen motsägelse till att samtidigt vara frågvis, analysera, tänka kritiskt, ifrågasätta, göra egna val och finna sin egen tro eller icke-tro. Min erfarenhet är att de allra flesta inom kristna samfund i Sverige inte lär ut att man ska ignorera fakta och att man inte ska ifrågasätta, bara tro, så som du antyder i ditt tidigare inlägg.

Ja alltså, vår andre vice talman i riksdagen tycks vara evolutionskritiker, men det måste nog ses som väldigt ovanligt idag?

 

[Gnist]

Den person som behöver en religion för att skilja på rätt och fel blir jag lite rädd för faktiskt.

Du går omkring och är konstant lite rädd då mtp att kristendomen faktiskt satt stor prägel på Sveriges lagar och lagarna finns ju just för att folk i mångt och mycket inte kunnat/kan än idag skilja rätt från fel.

 

[Lobelia]

Den person som behöver en religion för att skilja på rätt och fel blir jag lite rädd för faktiskt.

Åh andra sida är rätt och fel delvis kulturellt, kanske det finns en del universala sanningar men finliret är definitivt inte allmängiltligt. I det perspektivet behövs det något att hänga upp det på.

I vissa kulturer är det no-no att skvallra, exempelvis kriminella kretsar eller internatskolor, i andra som har det uppmuntrats såsom angiverilagar. I kristendomen är det dygd att vända andra kinden till, det är det inte överallt.


Vad tänkte du skulle avgöra vad som är rätt eller fel? Den nya tidens religioner som olika politiska inriktningar eller kanske kapitalismen?

 

[Lingon]

Jag skulle absolut kunna prata med en imam eller rabbin, jag tänker att det är en klok person som har tänkt en del på existentiella frågor. Däremot kanske de inte skulle vilja prata med mig, eftersom jag inte är muslim eller jude.

Jag noterar för övrigt att så stigmatiserat kan det knappast vara med ateism, för du och många andra i tråden skräder ju verkligen inte orden för att berätta hur urbota dumt ni tycker det är att ha en gudstro på ett rätt nedsättande sätt. Kan du inte bara låta andra ha sin tro, utan att berätta för dem att de minsann inte borde gaffla om en gammal bok etc?

Jag har en vän som är jude, och jag skulle ju aldrig säga till henne hur dum hon är som går i synagogan och lyssnar på hur de gafflar om en gammal bok, att hon absolut inte borde äta kosher för det är inte vetenskapligt och hör sen, och så vidare. Vem är jag att berätta för henne att hon inte borde leva ett judiskt liv? I min värld är det rimligt att hon som kommer från en judisk familj såklart vill leva ett judiskt liv, och jag tycker heller inte det är problematiskt. Hon får väl leva som hon vill, vad gör det om hon inte häller gräddsås på sin biff?

Det problematiska är ju om hon måste äta kosher för att familjen/rabbin/församlingen anser det. Det är problematiskt om hon måste gå i synagogan för att släkten tycker det. Jag tycker att alla ska få leva som de vill. Ett av problemen med religion är att det väldigt effektivt skapar ett vi och ett dem där vi gör det som är rätt och då följer de regler som just vår religion har bestämt sig för och gör man inte det så tillhör man inte gruppen utan hamnar i gruppen "de andra" som inte är som vi. Det kan vara oerhört svårt för personer inte vill följa just de regler som hens familj anser att man ska följa. Juden som inte vill äta kosher, muslimen som vill dricka en öl, den katolska kvinnan som vill gifta sig med sin flickvän, hindun som vill äta en biff.

Du skriver: "Vem är jag att berätta för henne att hon inte borde leva ett judiskt liv?". Jag ställer frågan tillbaka: Vem är det som får berätta för någon hur denne ska leva sitt liv? Personen själv eller religionen hen råkade födas in i? Hur stor del av ens vilja är ens egen om man är i ett religiöst sammanhang där man är mån om att passa in?

 

[Lobelia]

Det står ju var och en helt fritt att välja bort att med präst/annan religiös företrädare/kutator/eller vem som helst, så det är ju en ickediskussion.

Och ändå har det ifrågasts och även orsaken (den var tydligen inte tillåten av vissa) här och förklarats varför man ska välja en präst.

 

[Gnist]

Buke framstår ofta som jämförelsevis liberalt och progressivt, därför tycker jag det är intressant att så pass många har så starka åsikter om att människor låter delar av det kristna arvet leva vidare, utan att vara troende kristen. Det är ju snarare konservativt att tänka att kristendomens traditioner ska bevaras inom specifika ramar, eftersom att religion och traditioner i andra sammanhang inte är statiskt utan förändras över tid.

Extra intressant när ateister blir sekundärkränkta för att andra, som inte är troende kristna, använder kristna riter och kyrkor för traditionella ceremonier.

Intressant är det!

Set där med att å ena sidan kräva tolerans och acceptans från alla andra när det kommer till ämnen som står en själv nära och å andra sidan själv ha noll tolerans och acceptans för sånt som står andra nära, skulle jag säga är väldigt typiskt för ett antal användare här inne.

Tack och lov inget fenomen man stöter på i samma utsträckning irl.

 

[EmmaBovary]

Visst är det så, och därför tycker jag att det skulle vara bra om man har en öppenhet för att även religiösa samfund förändras över tid. Det finns ju t. ex. inom svenska kyrkan många HBTQI+-personer representerade.

Absolut! Däremot tycker jag ändå inte att man kan anklaga de som diskriminerats förr för deras "fördomar" utan bevisbördan ligger där snarare på det religiösa samfundet. Annars skulle jag absolut säga att det verkar som att mycket av svenska kyrkan blivit "woke", åtminstone verkar många väldigt upprörda över detta. Känner exempelvis viss tacksamhet varje gång jag ser att företrädare från svenska kyrkan markerar mot islamofobi eller antisemitism.

 

[Gnist]

Och ändå har det ifrågasts och även orsaken (den var tydligen inte tillåten av vissa) här och förklarats varför man ska välja en präst.

Nu fultolkar du en smula. Ingen har vad jag sett skrivit att någon måste prata med en präst, bara förklarat (för stendöva öron givetvis) att en präst också är utbildad i att hantera samtal med människor i kris och när den gör det så är det inte nått religiöst "tema" på stödet som ges.

 

[Lingon]

Men samtalen handlar inte om gud. En präst har förövrigt en otrolig erfarenhet och utbildning av att möta människor i kris. Jag skulle inte kalla det för dravel. Vad har en kurator? En kurs i MI?

Vad är det för utbildning prästen har för att möta människor i kris? Icke-religiös utbildning menar jag då.

 

[Mabuse]

Det problematiska är ju om hon måste äta kosher för att familjen/rabbin/församlingen anser det. Det är problematiskt om hon måste gå i synagogan för att släkten tycker det. Jag tycker att alla ska få leva som de vill. Ett av problemen med religion är att det väldigt effektivt skapar ett vi och ett dem där vi gör det som är rätt och då följer de regler som just vår religion har bestämt sig för och gör man inte det så tillhör man inte gruppen utan hamnar i gruppen "de andra" som inte är som vi. Det kan vara oerhört svårt för personer inte vill följa just de regler som hens familj anser att man ska följa. Juden som inte vill äta kosher, muslimen som vill dricka en öl, den katolska kvinnan som vill gifta sig med sin flickvän, hindun som vill äta en biff.

Du skriver: "Vem är jag att berätta för henne att hon inte borde leva ett judiskt liv?". Jag ställer frågan tillbaka: Vem är det som får berätta för någon hur denne ska leva sitt liv? Personen själv eller religionen hen råkade födas in i? Hur stor del av ens vilja är ens egen om man är i ett religiöst sammanhang där man är mån om att passa in?

Hennes judiskhet är en fundamental del av hennes identitet. Att sluta vara judisk skulle väl vara som att någon sa åt mig att sluta vara svensk - jag kan inte sluta, jag har inget annat sätt att vara på. Och det är samma för henne.

Religion behöver inte vara ett fängelse, så som du beskriver. Åtminstone inte mer än vilken annan identitet som helst.

Man kunde förstås hävda att jag ”tvingas” vara svensk och prata svenska av min familj i den meningen att jag skulle hamna utanför om jag vägrade prata språket eller vara med när de firar högtider som de brukar. Av den enkla anledningen att de vill ju fira jul, och om jag vägrar vara med så hamnar jag ju så att säga utanför. Och därmed skapas ett vi och dem.

Men ska man undvika det så får ju ingen ha några traditioner eller högtider öht, så länge inte precis varenda människa på planeten firar dem på samma sätt. För då skapar de ett vi och dem.

 

[Lingon]

Hennes judiskhet är en fundamental del av hennes identitet. Att sluta vara judisk skulle väl vara som att någon sa åt mig att sluta vara svensk - jag kan inte sluta, jag har inget annat sätt att vara på. Och det är samma för henne.

Religion behöver inte vara ett fängelse, så som du beskriver. Åtminstone inte mer än vilken annan identitet som helst.

Man kunde förstås hävda att jag ”tvingas” vara svensk och prata svenska av min familj i den meningen att jag skulle hamna utanför om jag vägrade prata språket eller vara med när de firar högtider som de brukar. Av den enkla anledningen att de vill ju fira jul, och om jag vägrar vara med så hamnar jag ju så att säga utanför.

Jag vet inget om den specifika personen och tycker att det är onödigt att diskutera en person som inte är här i tråden.

Nä, att vara jude och att vara svensk är inte jämförbart. Att vara svensk är en nationalitet, inte en religionstillhörighet. Att vara jude är religionstillhörighet. Olika saker.

 

[skiesabove]

Hennes judiskhet är en fundamental del av hennes identitet. Att sluta vara judisk skulle väl vara som att någon sa åt mig att sluta vara svensk - jag kan inte sluta, jag har inget annat sätt att vara på. Och det är samma för henne.

Religion behöver inte vara ett fängelse, så som du beskriver. Åtminstone inte mer än vilken annan identitet som helst.

Man kunde förstås hävda att jag ”tvingas” vara svensk och prata svenska av min familj i den meningen att jag skulle hamna utanför om jag vägrade prata språket eller vara med när de firar högtider som de brukar. Av den enkla anledningen att de vill ju fira jul, och om jag vägrar vara med så hamnar jag ju så att säga utanför. Och därmed skapas ett vi och dem.

Men ska man undvika det så får ju ingen ha några traditioner eller högtider öht, så länge inte precis varenda människa på planeten firar dem på samma sätt. För då skapar de ett vi och dem.

Kan du säga samma sak för de kvinnor som lever under strikt sha'ria?

Är burkan ett personligt val hon kan sluta med när hon vill?

Eller blir hon mördad, arresterad eller kanske båda?

 

[Dentaku]

Att vara jude är religionstillhörighet. Olika saker.

Det är en grav förenkling. Det finns judar som är ateister.

 

[Lingon]

Det är en grav förenkling. Det finns judar som är ateister.

Ja, det är ju både ett folk och en religion. Men svensk är en nationalitet.

 

[Dentaku]

Kan du säga samma sak för de kvinnor som lever under strikt sha'ria?

Är burkan ett personligt val hon kan sluta med när hon vill?

Eller blir hon mördad, arresterad eller kanske båda?

I inlägget du svarar på står "Religion behöver inte vara ett fängelse", inte att det aldrig är det. Utifrån det känns det märkligt att jämföra personliga trosuppfattningar med extremistiska stater där religiösa dogmer tvingas på alla, oavsett vad de själva tror.

 

[Lobelia]

Nu fultolkar du en smula. Ingen har vad jag sett skrivit att någon måste prata med en präst, bara förklarat (för stendöva öron givetvis) att en präst också är utbildad i att hantera samtal med människor i kris och när den gör det så är det inte nått religiöst "tema" på stödet som ges.

Nej jag tycker inte jag fultolkat.

I mina ögon så finns det ingen präst som inte ger religöst stöd i form av en kristen livsåskådning och kristna värderingar, åtminstone inte om prästen är troende och det får man hoppas att hen är. Bara för att man inte för en religiös propaganda, försöker pracka på någon sin religion eller ens talar om religion så kommer man inte ifrån den kristna livssynen. Vi såg här att någon ansåg att det inte.

Det är mest bara provocerande i mina ögon att påstå att präster generellt kan bortse från sin religion och tro vid krissamtal, det kan flertalet knappast. Det blir i mina ögon att propagera för präster och tämligen osannt, det är det jag reagerat mot.

Jag har däremot personligen inget emot ett krissamtal med en präst, men neutrala när det gäller religion är de inte.

 

[Lobelia]

Vad är det för utbildning prästen har för att möta människor i kris? Icke-religiös utbildning menar jag då.

Och vad har präster för utbildning i att undertycka/dölja sina religiösa värderingar så att de inte sipprar igenom?

 

[Palermo]

Instämmer... och då är jag ändå naturvetare.

Just därför, skulle jag säga.