Svenskars relation till religion

[sjoberga]

Men samtalen handlar inte om gud. En präst har förövrigt en otrolig erfarenhet och utbildning av att möta människor i kris. Jag skulle inte kalla det för dravel. Vad har en kurator? En kurs i MI?

Jag förstår verkligen inte hur man kan se det som okej att vården hänvisar till samtalsstöd hos Hare Krishna, Livets Ord eller andra religiösa samfund för stöd och vård. Marknadsföra religion som del av vården?

 

[Enya]

De har inte i vården att göra i sin religiösa roll. Shamanerna, prästerna, munkarna och imamerna kan de som vill ta kontakt med, de ska inte hänvisas till av vården. Vården ska erbjuda evidensbaserade stöd och vårdformer.

Fast en präst som ger samtalsstöd vid kris har samtalsutbildning. Evidensbaserat stöd. Ok för vården.

 

[EmmaBovary]

Men samtalen handlar inte om gud. En präst har förövrigt en otrolig erfarenhet och utbildning av att möta människor i kris. Jag skulle inte kalla det för dravel. Vad har en kurator? En kurs i MI?

Och för troende i livets slutskede så accepterar jag verkligen en önskan om att prata med en präst, och som du säger är de utbildade i att möta människor. Så har inga problem med sjukhuspräster, mer att vården är underfinansierad och kyrkan eller andra aktörer från civilsamhället får fylla ut vad dragit in på.

 

[sjoberga]

Men samtalen handlar inte om gud. En präst har förövrigt en otrolig erfarenhet och utbildning av att möta människor i kris. Jag skulle inte kalla det för dravel. Vad har en kurator? En kurs i MI?

Dravlet handlar om att deras religiösa roll inom ett specifikt samfund skulle på något sätt kvalificera dem som vårdgivare.

 

[Enya]

Men samtalen handlar inte om gud. En präst har förövrigt en otrolig erfarenhet och utbildning av att möta människor i kris. Jag skulle inte kalla det för dravel. Vad har en kurator? En kurs i MI?

Jag vet en person, som verkligen inte passar som psykoterapeut, som läste några kurser och nu tar emot patienter. Jösses amalia säger jag bara, vem som helst kan utbilda sig i samtalsstöd, vissa passar och andra inte, det har ju med personligheten att göra också- och där brister många enormt.

 

[Mabuse]

Fast vem vill prata om sina intima bekymmer med någon som har en helt annan världsbild än sig själv?

Skulle du vilja ha samtalsstöd av en shia-imam?

För mig, som har upplevt att växa upp i en frikyrlig miljö, så är det helt otänkbart att känna mig bekväm med dogmatiskt religiösa personer. Jag har inga problem med personlig, privat tro. Men när man börjar gaffla om att en gammal bok innehåller regler som ska följas och en världsbild som är sannare än vetenskapen... Och den boken är helt uppåt väggarna knasig (ja, jag har läst den)... Då kan jag inte se att jag har en gemensam grund med den människan.

Deras grundantaganden om verkligheten är så långt ifrån mina egna. Jag blir jävligt obekväm i den situationen. Håller mig artig men extremt distansierad.

Jag kan inte lita på någon som gillar bibeln, helt enkelt.

Jag skulle absolut kunna prata med en imam eller rabbin, jag tänker att det är en klok person som har tänkt en del på existentiella frågor. Däremot kanske de inte skulle vilja prata med mig, eftersom jag inte är muslim eller jude.

Jag noterar för övrigt att så stigmatiserat kan det knappast vara med ateism, för du och många andra i tråden skräder ju verkligen inte orden för att berätta hur urbota dumt ni tycker det är att ha en gudstro på ett rätt nedsättande sätt. Kan du inte bara låta andra ha sin tro, utan att berätta för dem att de minsann inte borde gaffla om en gammal bok etc?

Jag har en vän som är jude, och jag skulle ju aldrig säga till henne hur dum hon är som går i synagogan och lyssnar på hur de gafflar om en gammal bok, att hon absolut inte borde äta kosher för det är inte vetenskapligt och hör sen, och så vidare. Vem är jag att berätta för henne att hon inte borde leva ett judiskt liv? I min värld är det rimligt att hon som kommer från en judisk familj såklart vill leva ett judiskt liv, och jag tycker heller inte det är problematiskt. Hon får väl leva som hon vill, vad gör det om hon inte häller gräddsås på sin biff?

 

[Lobelia]

Det är väldigt problematiskt med religion som genomsyrar samhället. Det är väldigt problematiskt när skolbarn inte orkar skolan för att de inte äter dagtid. Svenska kyrkan är ju ändå i det stora religiösa sammanhanget ett relativt ofarligt trossamfund.

Samtidigt så tror jag inte man kan skylla helt på religionen.

Oavsett om ett samhälle har en religion eller inte så behövs vissa regler för samlevnad, om det sen ligger under paraplyet religion, kultur eller lagstiftning så kommer det i vart mänskligt samhälle finnas en uppsättning uttalade eller underförstådda levnadsregler.

Jag tror inte kristendomen är farligare eller snällare än andra religioner, det beror på uttolkarna. När det gäller fasta och ramadan som jag antar du syftar på så fastar generellt inte barn förren de genomgått puberteten.

 

[Gnist]

Jag förstår verkligen inte hur man kan se det som okej att vården hänvisar till samtalsstöd hos Hare Krishna, Livets Ord eller andra religiösa samfund för stöd och vård. Marknadsföra religion som del av vården?

Det gör inte vården heller..

Finns ingen kurator/psykolog tillgänglig, så ser jag det inte -som du mfl- som en helt horribel katastrof att någon vårdpersonal då frågar om patienten vill prata med en präst istället, eftersom även präster har utbildning i hur man bemöter en människa i kris.

Om vårdpersonalen istället bara skulle rycka på axlarna i det läget, så vore det imho en större katastrof.

 

[Dentaku]

Hrm... jag tror jag har ett annat perspektiv än offentligheten och media?
Det jag hade i tankarna var den egna rörelsen, alla partimedlemmar, alla styrande kollegor och strävsamma partiarbetare. Att offentligt berätta att man inte är "kyrklig" skulle minska sympatierna helt enkelt.

Det är en privatsak, samtidigt som folk i allmänhet förutsätter att man har nån form tro.

Själv har jag för många år sedan tillfrågaqts om att stå på listan till kyrkovalet. Dvs man hade inte en tanke på att jag skulle kunna vara något annat än åtminstone ljumt kristen.

Vi har definitivt olika perspektiv om du upplever att det skulle leda till minskade sympatier att offentligt berätta att man inte är kyrklig eller att folk förutsätter att man har någon tro.

Det finns f ö många öppna ateister på listorna till kyrkovalet.

 

[Enya]

Dravlet handlar om att deras religiösa roll inom ett specifikt samfund skulle på något sätt kvalificera dem som vårdgivare.

Nej det är inte deras religiösa roll som gör det utan den samtalsutbildning de får i sin utbildning till tex präst.

 

[Otherside]

Dravlet handlar om att deras religiösa roll inom ett specifikt samfund skulle på något sätt kvalificera dem som vårdgivare.

Nu är väl utbildningen till prästyrket väldigt lång och inkluderar ”själavård” som inte behöver handla om Gud och Jesus och omvändelse? Mitt exempel med min konfirmationspräst tycker jag visar på detta; hans råd ur min akuta kris var att SLÄPPA all form av religion! Men han kanske var/är ovanlig?

De präster jag pratat med i samband med de två begravningarna av mina föräldrar, tog heller inte upp kristna tankar utan ville veta om hur de varit som människor etc OCH deras tal vid begravningarna var så spot on och så fina att jag knappt trodde mina öron. Och helt utan religiösa inlägg. Ja, sen sades givetvis de klassiska orden om -Av jord är du kommen etc etc men det kändes mer som en ritual än något annat.

(Tillägg: Alla "vårdgivare" inom psykiatrin tycks inte vara varesej lämpliga eller väl utbildade inom sina områden. Jag har erfarenhet av en sk terapeut inom samtalsbehandling vid anorexi ... Jag funderar fortfarande på om jag borde anmäla honom, efter flera år. Det var nog den värsta samtalsterapi jag någonsin hört talas om. )

 

[Cambrie]

Och för troende i livets slutskede så accepterar jag verkligen en önskan om att prata med en präst, och som du säger är de utbildade i att möta människor. Så har inga problem med sjukhuspräster, mer att vården är underfinansierad och kyrkan eller andra aktörer från civilsamhället får fylla ut vad dragit in på.

Ja så är det ju. Men det är fortfarande inte kyrkans/prästens fel, det ör ju bara konspirationsteorier.

Jag vet en person, som verkligen inte passar som psykoterapeut, som läste några kurser och nu tar emot patienter. Jösses amalia säger jag bara, vem som helst kan utbilda sig i samtalsstöd, vissa passar och andra inte, det har ju med personligheten att göra också- och där brister många enormt.

Min bekant blev kurator på lasarettet i närheten. Han har jobbat med ensamkommande och har några kurser i beteendevetarskap och i motiverande samtal vilket jag också har efter de åren ;-) men visst, han kan prata, man får ge honom det. Men hade jag förlorat mitt barn till exempel hade jag hellre pratat med någon som har erfarenhet av människor i sorg. Präst eller imam spelar ingen roll. O samtaösstödet är vad det ska gå ut på - samtalstöd.

Dravlet handlar om att deras religiösa roll inom ett specifikt samfund skulle på något sätt kvalificera dem som vårdgivare.

Då är det ju upp till er andra att driva frågan. Som sagt. Kompisen som fick anställning här på sjukan (stort regionsjukhus) har en kurs i motiverande samtal, en präst har många års utbildning där att möta människor i sorg och samtal är en pågående process under hela utbildningen. Mig stör inte det, och de som det stör måste väl driva frågan då, men det är fortfarande inte prästens fel och det är helt frivilligt att prata med denna.

(Dessutom är det skillnad på präst och pastor eftersom du drog upp frikyrkor och även sekter, mig veterligen finns det ingen sekt på sjukhusen, de har inte den befogenheten, pastorer för frikyrkor är jag osäker på men de har dock inte samma utbildning och inte samma befogenhet som prästen och så vitt jag vet är det präst, inte pastor, du möter på sjukhusen? )

 

[Enya]

Ja så är det ju. Men det är fortfarande inte kyrkans/prästens fel, det ör ju bara konspirationsteorier.

Min bekant blev kurator på lasarettet i närheten. Han har jobbat med ensamkommande och har några kurser i beteendevetarskap och i motiverande samtal vilket jag också har efter de åren ;-) men visst, han kan prata, man får ge honom det. Men hade jag förlorat mitt barn till exempel hade jag hellre pratat med någon som har erfarenhet av människor i sorg. Präst eller imam spelar ingen roll. O samtaösstödet är vad det ska gå ut på - samtalstöd.

Då är det ju upp till er andra att driva frågan. Som sagt. Kompisen som fick anställning här på sjukan (stort regionsjukhus) har en kurs i motiverande samtal, en präst har många års utbildning där att möta människor i sorg och samtal är en pågående process under hela utbildningen. Mig stör inte det, och de som det stör måste väl driva frågan då, men det är fortfarande inte prästens fel och det är helt frivilligt att prata med denna.

(Dessutom är det skillnad på präst och pastor eftersom du drog upp frikyrkor och även sekter, mig veterligen finns det ingen sekt på sjukhusen, de har inte den befogenheten, pastorer för frikyrkor är jag osäker på men de har dock inte samma utbildning och inte samma befogenhet som prästen och så vitt jag vet är det präst, inte pastor, du möter på sjukhusen? )

Ja jag tycker det är stor skillnad på att träffa och prata med en kurator och att prata med en präst. Milslång skillnad verkligen. föredrar präst, trots att inte ett ord om tro nämns just eftersom erfarenheten och utbildningen är rikligare. De vet vad de pratar om och kan möta människor i sorg på ett helt annat vis. Oftast.

 

[EmmaBovary]

Ja så är det ju. Men det är fortfarande inte kyrkans/prästens fel, det ör ju bara konspirationsteorier.

Japp. På samma vis som jag kan uppröras över att politiken i Sverige gjort många kännbart fattigare, och att det inte ska vara upp till civilsamhället att bistå med exempelvis matkassar, så är det ju likförbannat fint att läsa om exempelvis olika församlingar som bistått med det. I synnerhet de senaste åren.

 

[Lobelia]

Om shia-imanen beter sig som ett helt vanligt mänskligt samtalsstöd och lämnar tron utanför så varför inte? Det är just det som sker i samtalsstöd vid kris och på sjukhus. Är inte personen aktivt troende och vill ha samtal med Gud inblandat så behövs inte det utan då handlar det om stöd och tröst på samma vis en kurator ger i kris.

Jag har svårt att förstå varför en person med en tro kan ge sämre hjälp bara för att den har en tro, när hjälpen ifråga inte handlar om personens tro alls. Den biten handlar ju om att vara medmänniska.

Det handlar inte om vilken hjälp personen kan ge utan rättigheten att välja bort att prata med präster och andra religiösa företrädare eller vem som helst.

Jag skulle gärna pratat med rätt imam, präst eller shaman vid rätt tillfälle. Det skulle vara främmande att väja dem i första hand vid kris utan personkännedom.

 

[Dentaku]

Dravlet handlar om att deras religiösa roll inom ett specifikt samfund skulle på något sätt kvalificera dem som vårdgivare.

De har åtminstone utbildning i samtalsstöd/själavård för de som prästvigs, medan man kan kalla sig kurator utan att ha någon form av sådan kunskap.

 

[skiesabove]

Jag skulle absolut kunna prata med en imam eller rabbin, jag tänker att det är en klok person som har tänkt en del på existentiella frågor. Däremot kanske de inte skulle vilja prata med mig, eftersom jag inte är muslim eller jude.

Jag noterar för övrigt att så stigmatiserat kan det knappast vara med ateism, för du och många andra i tråden skräder ju verkligen inte orden för att berätta hur urbota dumt ni tycker det är att ha en gudstro på ett rätt nedsättande sätt. Kan du inte bara låta andra ha sin tro, utan att berätta för dem att de minsann inte borde gaffla om en gammal bok etc?

Jag har en vän som är jude, och jag skulle ju aldrig säga till henne hur dum hon är som går i synagogan och lyssnar på hur de gafflar om en gammal bok, att hon absolut inte borde äta kosher för det är inte vetenskapligt och hör sen, och så vidare. Vem är jag att berätta för henne att hon inte borde leva ett judiskt liv? I min värld är det rimligt att hon som kommer från en judisk familj såklart vill leva ett judiskt liv, och jag tycker heller inte det är problematiskt. Hon får väl leva som hon vill, vad gör det om hon inte häller gräddsås på sin biff?

Jag tycker inte alls det är dumt med TRO på en gudom.

Jag tycker det är extremt dumt att flytta det utanför den inre privata sfären och göra livsregler och samhällspåverkan av tusen år gammal dogma.

Din vän får göra som hon vill med sitt liv - men inte kräva att alla andra ska göra samma sak, eller döma dom för att dom inte gör det. Och jag kommer inte kunna känna intellektuell gemenskap med någon som går hårt på dogman, och vill inte bli påtvingad samröre med dom.

 

[EmmaBovary]

De har åtminstone utbildning i samtalsstöd/själavård för de som prästvigs, medan man kan kalla sig kurator utan att ha någon form av sådan kunskap.

Mjo, men hälso- och sjukvårdskurator är numera skyddade titlar sedan några år, ett steg åt rätt håll.

 

[MML]

Vi kan nog debattera i all oändlighet. För mig är inte den individuella ceremonin särskilt viktig även om jag förstår att det är det för dig som kristen. Det är sammantaget att kristendomen ersatt och inkorporerade den tron som fanns sen tidigare, övertagit det forntida "svenska" samhällets riter och gjort dem till sina istället för att utrota midvinterbloten så lade man julen vid den tidpunkten exempelvis. Alla kulturer har sina fester, vi i Nordeuropa med tydliga årstidsväxlingar har en del präglade av dessa. Förutom det så förekommer riter/fester med syften som namngivning, förening, upptagen i vuxendomen, upptagning i gruppen/familjen/släkten mm. Det blir då fel om man hävdar att det är kristna ceremonier vi firar. Det hade funnits en uppsättning liknande riter/fester oavsett vilken religion/kultur vi haft, varför ska man inte ha dem som icketroende då, fester och riter är en del av att vara människa.

Det är klart att man ska festa och fira saker! Det jag ställer mig frågande till är varför man har en önskan att använda sig av en religiös ceremoni - som dopet inom kyrkan de facto är - när man inte är religiös.

 

[Gnist]

rättigheten att välja bort att prata med präster och andra religiösa företrädare eller vem som helst.

Det står ju var och en helt fritt att välja bort att med präst/annan religiös företrädare/kutator/eller vem som helst, så det är ju en ickediskussion.