Jag brevväxlar från och till med min konfirmationspräst. Inte ett ljud om GudJag brukade fika med före detta biskopen i Skara. Jättetrevligt, inte ett ord om gud eller religion.
Follow along with the video below to see how to install our site as a web app on your home screen.
OBS: This feature may not be available in some browsers.
Jag brevväxlar från och till med min konfirmationspräst. Inte ett ljud om GudJag brukade fika med före detta biskopen i Skara. Jättetrevligt, inte ett ord om gud eller religion.
Så ingen tvingade dig? Återigen så är det inte svenska kyrkans (eller någon prästs) fel. Varför inte ta upp det med den det faktiskt berör?
Källa på det? Låter mest som konspirationsteorier tycker jag. Nej, det är självklart regionens fel. Det är de som anställer kuratorerna och det är de som faktiskt lägger semestrar.Det är deras fel för att de har övertygat sjukvården och stora delar av samhället om att de är fullgott alternativ till utbildade kuratorer och psykologer.
Jag har släktingar som pratar med präster när de mår dåligt och har en livskris. Det är helt ok. Det funkar för dem. Jag skulle t.o.m. kunna hjälpa dem att ta sig till prästen eller på annat sätt underlätta för dem att kunna prata med honom. Men samhället ska inte se det som ett fullgott alternativ. Det är en del av religionen som fortfarande har för stor plats i samhället. När samhället tycker att alla kuratorer och psykologer kan ta semester samtidigt för "det finns ju präster patienterna kan rpata med".
Om det inte finns kurator på den tiden du behöver en är det ju ett problem för regionen. Det är inte kyrkans problem, eftersom de har ordnat så präst alltid är tillgänglig. De ska inte behöva stå till svar för att de kan fixa dygnet runt verksamhet medan regionerna inte gör det. Så, för mig är problem något som ska lyftas med regionerna, men om det inte görs vet det ju inte att det finns ett problem ens. Jag personligen känner inget behov av att lyfta det, för en präst i en kris är ett samtalsstöd, inte guds talare. Alltså lika bra som en kurator.
Jag har jobbat mest med skolfrågor i ämnet och hoppas att andra orkar strida i andra frågor, så att vare sig du eller jag eller någon annan i framtiden ska hänvisas till den lokale shamanen, den rysk-ortodoxe inflyttade prästen eller svenska kyrkans representant när vi behöver stöd i kris.Det är trots allt inte prästernas fel. Ta upp det med din region istället. Det gör mer nytta än att rikta frustrationen mot troende och präster.
Exakt så.Fast vem vill prata om sina intima bekymmer med någon som har en helt annan världsbild än sig själv?
Skulle du vilja ha samtalsstöd av en shia-imam?
För mig, som har upplevt att växa upp i en frikyrlig miljö, så är det helt otänkbart att känna mig bekväm med dogmatiskt religiösa personer. Jag har inga problem med personlig, privat tro. Men när man börjar gaffla om att en gammal bok innehåller regler som ska följas och en världsbild som är sannare än vetenskapen... Och den boken är helt uppåt väggarna knasig (ja, jag har läst den)... Då kan jag inte se att jag har en gemensam grund med den människan.
Deras grundantaganden om verkligheten är så långt ifrån mina egna. Jag blir jävligt obekväm i den situationen. Håller mig artig men extremt distansierad.
Jag kan inte lita på någon som gillar bibeln, helt enkelt.
Du skrev att de 10 budorden diskuterades, som exempel på hur diskussionen inte handlade om gudstro. För mig är det som att säga att det pratades om Magnum Mandel, alltså handlade diskussionen inte om GBGlace.Att prata om de 10 budorden om hur det såg ut då jämfört med olika lagar och hur man lever med moral osv i dag är inte att pracka på sin tro. Hur vet du hur det pratades om? Var du där?
Hur vet du att en psykolog eller kurator har samma världsbild som dig? Jag hade personligen inte haft problem att prata med en shiamuslim om det är samtalstöd vi pratar om och gud lämnas utanför. Ser inte vad det skulle göra att personen har en annan religion?Fast vem vill prata om sina intima bekymmer med någon som har en helt annan världsbild än sig själv?
Skulle du vilja ha samtalsstöd av en shia-imam?
För mig, som har upplevt att växa upp i en frikyrlig miljö, så är det helt otänkbart att känna mig bekväm med dogmatiskt religiösa personer. Jag har inga problem med personlig, privat tro. Men när man börjar gaffla om att en gammal bok innehåller regler som ska följas och en världsbild som är sannare än vetenskapen... Och den boken är helt uppåt väggarna knasig (ja, jag har läst den)... Då kan jag inte se att jag har en gemensam grund med den människan.
Deras grundantaganden om verkligheten är så långt ifrån mina egna. Jag blir jävligt obekväm i den situationen. Håller mig artig men extremt distansierad.
Jag kan inte lita på någon som gillar bibeln, helt enkelt.
Grejen är att de gör det i sin roll som religiös företrädare. Alltså även kuratorer och psykologer har rätt till egna livsåskådningar, men det är inte deras främsta merit när de ska ta hand om sina klienter.Hur vet du att en psykolog eller kurator har samma världsbild som dig? Jag hade personligen inte haft problem att prata med en shiamuslim om det är samtalstöd vi pratar om och gud lämnas utanför. Ser inte vad det skulle göra att personen har en annan religion?
Om shia-imanen beter sig som ett helt vanligt mänskligt samtalsstöd och lämnar tron utanför så varför inte? Det är just det som sker i samtalsstöd vid kris och på sjukhus. Är inte personen aktivt troende och vill ha samtal med Gud inblandat så behövs inte det utan då handlar det om stöd och tröst på samma vis en kurator ger i kris.Fast vem vill prata om sina intima bekymmer med någon som har en helt annan världsbild än sig själv?
Skulle du vilja ha samtalsstöd av en shia-imam?
För mig, som har upplevt att växa upp i en frikyrlig miljö, så är det helt otänkbart att känna mig bekväm med dogmatiskt religiösa personer. Jag har inga problem med personlig, privat tro. Men när man börjar gaffla om att en gammal bok innehåller regler som ska följas och en världsbild som är sannare än vetenskapen... Och den boken är helt uppåt väggarna knasig (ja, jag har läst den)... Då kan jag inte se att jag har en gemensam grund med den människan.
Deras grundantaganden om verkligheten är så långt ifrån mina egna. Jag blir jävligt obekväm i den situationen. Håller mig artig men extremt distansierad.
Jag kan inte lita på någon som gillar bibeln, helt enkelt.
Vilken tur du inte var där då.Du skrev att de 10 budorden diskuterades, som exempel på hur diskussionen inte handlade om gudstro. För mig är det som att säga att det pratades om Magnum Mandel, alltså handlade diskussionen inte om GBGlace.
För mig som inte är troende är de tio budorden fullständigt irrelevanta. Det är inget jag ser någon vits i att diskutera öht. De handlar om en verklighetsbild som jag inte delar.
De kan ju vara superreligiösa för det? Jag har aldrig gått hos samtalstöd hos en präst men min mamma har när både pappa och hennes senare man gick bort och min kusin och hennes man när de födde ett dött barn, ingen av dem kan kallas religiös, mamma är inte ens medlem i något samfund. Gud lämnades ute alla tre gångerna. Det var just sorgebearbetning och samtalsstöd det handlade om. Inte gudstro.Grejen är att de gör det i sin roll som religiös företrädare. Alltså även kuratorer och psykologer har rätt till egna livsåskådningar, men det är inte deras främsta merit när de ska ta hand om sina klienter.
När det gäller samtalsstöd är det inte för att prata om Gud de gör det. De gör det i egenskap av medmänniska och medmänsklighet.Grejen är att de gör det i sin roll som religiös företrädare. Alltså även kuratorer och psykologer har rätt till egna livsåskådningar, men det är inte deras främsta merit när de ska ta hand om sina klienter.
Självklart kan de vara det men om det går in i deras behandlingar så är det tjänstefel. Någon som marknadsför sig som präst och som hänvisas till för stöd är något annat. De är där i sin religiösa roll, med något slags idé om att deras religiösa represenation kvalificerar dem som vårdgivare. Vilket är dravel.De kan ju vara superreligiösa för det? Jag har aldrig gått hos samtalstöd hos en präst men min mamma har när både pappa och hennes senare man gick bort och min kusin och hennes man när de födde ett dött barn, ingen av dem kan kallas religiös, mamma är inte ens medlem i något samfund. Gud lämnades ute alla tre gångerna. Det var just sorgebearbetning och samtalsstöd det handlade om. Inte gudstro.
De har inte i vården att göra i sin religiösa roll. Shamanerna, prästerna, munkarna och imamerna kan de som vill ta kontakt med, de ska inte hänvisas till av vården. Vården ska erbjuda evidensbaserade stöd och vårdformer.När det gäller samtalsstöd är det inte för att prata om Gud de gör det. De gör det i egenskap av medmänniska och medmänsklighet.
Det här ser jag dock snarare som ett symtom på att vården är underfinansierad. Jag avskyr att det är så, men just det är inte kyrkans fel. Det är new public management som är den stora boven i det dramatDet är deras fel för att de har övertygat sjukvården och stora delar av samhället om att de är fullgott alternativ till utbildade kuratorer och psykologer.
Men samtalen handlar inte om gud. En präst har förövrigt en otrolig erfarenhet och utbildning av att möta människor i kris. Jag skulle inte kalla det för dravel. Vad har en kurator? En kurs i MI?Självklart kan de vara det men om det går in i deras behandlingar så är det tjänstefel. Någon som marknadsför sig som präst och som hänvisas till för stöd är något annat. De är där i sin religiösa roll, med något slags idé om att deras religiösa represenation kvalificerar dem som vårdgivare. Vilket är dravel.
Inte alls speciellt jobbigtDet låter jobbigt med tanke på att det enda som kan bevisas är vissa matematiska och logiska satser.![]()
Det låter jobbigt med tanke på att det enda som kan bevisas är vissa matematiska och logiska satser.![]()