Svenskars relation till religion

[Dentaku]

Nej jag tycker inte jag fultolkat.

I mina ögon så finns det ingen präst som inte ger religöst stöd i form av en kristen livsåskådning och kristna värderingar, åtminstone inte om prästen är troende och det får man hoppas att hen är. Bara för att man inte för en religiös propaganda, försöker pracka på någon sin religion eller ens talar om religion så kommer man inte ifrån den kristna livssynen. Vi såg här att någon ansåg att det inte.

Det är mest bara provocerande i mina ögon att påstå att präster generellt kan bortse från sin religion och tro vid krissamtal, det kan flertalet knappast. Det blir i mina ögon att propagera för präster och tämligen osannt, det är det jag reagerat mot.

Jag har däremot personligen inget emot ett krissamtal med en präst, men neutrala när det gäller religion är de inte.

På vilket vis menar du att en kristen livssyn skulle påverka ett krissamtal så att det skiljer sig från något annat? Präster tar inte upp gud eller religion om inte den som behöver samtalsstöd uttryckligen vill det.

 

[skiesabove]

I inlägget du svarar på står "Religion behöver inte vara ett fängelse", inte att det aldrig är det. Utifrån det känns det märkligt att jämföra personliga trosuppfattningar med extremistiska stater där religiösa dogmer tvingas på alla, oavsett vad de själva tror.

Mmm, men extremistiska religiösa stater verkar främst utgöras av två närbesläktade religioner, kristendom och islam.

Och det var inte särskilt längesen som Sverige var en av dom. När blev homosexualitet lagligt? När blev det inte längre en sjukdomsdiagnos? Det är skrämmande nyligt...

 

[Wingates]

Mmm, men extremistiska religiösa stater verkar främst utgöras av två närbesläktade religioner, kristendom och islam.

Och det var inte särskilt längesen som Sverige var en av dom. När blev homosexualitet lagligt? När blev det inte längre en sjukdomsdiagnos? Det är skrämmande nyligt...

Men att homosexualitet räknades som en sjukdom - har det verkligen med kristendomen att göra?

 

[Lobelia]

På vilket vis menar du att en kristen livssyn skulle påverka ett krissamtal så att det skiljer sig från något annat? Präster tar inte upp gud eller religion om inte den som behöver samtalsstöd uttryckligen vill det.

Jag vill nog svara med en motfråga här.

Hur ska en troende kristen akademiker och skriftlärd präst kunna dölja sina kristna värderingar i ett krissamtal? Det handlar inte om att diskutera gud eller mosebreven. Det handlar om grundsynen, om hur mn uttrycker sig och vilka värderingar man har.

 

[skiesabove]

Men att homosexualitet räknades som en sjukdom - har det verkligen med kristendomen att göra?

Ja. Väldigt mycket av "modern" psykologi blev extremt hårt influerat av amerikanska evangelister under andra världskriget, förutom att det även är en vanlig kristen moral. Står i bibeln, så att...

 

[EmmaBovary]

Vad är det för utbildning prästen har för att möta människor i kris? Icke-religiös utbildning menar jag då.

Här finns det tex. en kurs i själavård, verkar inte vara enbart för präster dock. Det finns mycket här som inte bara är grundat i religion, utan mer allmänt om anknytningsmönster, personlighetstyper, ångest och självmordstankar. https://www.svenskakyrkan.se/malmo/klinisk-sjalavardsutbildning-ksu

 

[Sel]

Visst är det så, och därför tycker jag att det skulle vara bra om man har en öppenhet för att även religiösa samfund förändras över tid. Det finns ju t. ex. inom svenska kyrkan många HBTQI+-personer representerade.

Nu kan jag ju bara tala för mig själv och jag har egentligen inget intresse av att ha samröre med kyrkan (inte med någon kyrka eller något tempel eller tro.), men visst kan jag se att den förändras. Ganska raskt nuförtiden till och med. Needs must så att säga. Mamman till min bästa vän i skolåldern var vår bygds första kvinnliga präst. Bara en sån sak, vilket ramaskri.

Som någon annan skrev tidigare har de en jäkla massa år av diskriminering bakom sig dock. Det är inte det minsta märkligt konstigt att folk som utsatts för det är skeptiska.
Nu är det inte av just Den anledningen jag inte går i kyrkan utan det är helt enkelt för att jag inte är troende, men självklart är mina känslor inför de flesta organiserade religioner färgade av hur de sätter sig till doms över människor som mig. Bland andra.

 

[Wingates]

Ja. Väldigt mycket av "modern" psykologi blev extremt hårt influerat av amerikanska evangelister under andra världskriget, förutom att det även är en vanlig kristen moral. Står i bibeln, så att...

Jaha du menar så. Jag är vet inte om jag skulle skylla just på kristendom i det fallet faktiskt. Homosexualitet verkar ju vara avskytt inom många religioner/kulturer tyvärr.
Vilket tänker du står i bibeln?

 

[Lingon]

Här finns det tex. en kurs i själavård, verkar inte vara enbart för präster dock. Det finns mycket här som inte bara är grundat i religion, utan mer allmänt om anknytningsmönster, personlighetstyper, ångest och självmordstankar. https://www.svenskakyrkan.se/malmo/klinisk-sjalavardsutbildning-ksu

Och här är en fortbildning för präster och diakoner: https://lilleskog.se/index.php/fortbildning-i-sjalavard-for-praster-diakoner/

Det var inte en utbildning inom kyrkan jag efterfrågade. Jag efterfrågade om de går nån icke-religiös utbildning i att prata med människor i kris. Är svaret då att de inte går på nån sån?

 

[EmmaBovary]

Det var inte en utbildning inom kyrkan jag efterfrågade. Jag efterfrågade om de går nån icke-religiös utbildning i att prata med människor i kris. Är svaret då att de inte går på nån sån?

Som jag uppfattar det så ingår icke-religiösa element i utbildningarna, är inte det gott nog? Om man så att säga ändå har präst som grundyrke.

 

[Dentaku]

Jag vill nog svara med en motfråga här.

Hur ska en troende kristen akademiker och skriftlärd präst kunna dölja sina kristna värderingar i ett krissamtal? Det handlar inte om att diskutera gud eller mosebreven. Det handlar om grundsynen, om hur mn uttrycker sig och vilka värderingar man har.

Jag kan inte svara på det utan att veta vad du syftar på det och vad som skulle skilja sådana värderingar från allmänna värderingar i samhället(individens eget värde, att vi ska ta hand om de svaga osv).
Jag förstår nämligen inte hur man skulle märka någon skillnad.

 

[Lobelia]

Jag kan inte svara på det utan att veta vad du syftar på det och vad som skulle skilja sådana värderingar från allmänna värderingar i samhället(individens eget värde, att vi ska ta hand om de svaga osv).
Jag förstår nämligen inte hur man skulle märka någon skillnad.

Det är förmodligen det som är problemet, du kan inte ens inse problemet fast jag påtalar det.

Kan du inte se att det för vissa är ett problem att får krisvägledning från en djupt kristen skriftlärd och en hel del faktiskt snabbt lägger märke till i sättet att ge stödet eller ens konversera så kommer vi inte längre. Det är just den här bristen på förstålse, att vissa som du inte ens kan se att det kan vara ett problem som är lite stötande i tråden.

PS - en liten ledtråd, alla delar inte de kristna värderingarna som kyrkan står för.

 

[Lingon]

Som jag uppfattar det så ingår icke-religiösa element i utbildningarna, är inte det gott nog? Om man så att säga ändå har präst som grundyrke.

Nä, inte om det är ett religiöst samfund som håller i utbildningen. Då är det ändå inte en person jag vill prata med om jag behöver en kurator eller psykolog.

 

[EmmaBovary]

Nä, inte om det är ett religiöst samfund som håller i utbildningen. Då är det ändå inte en person jag vill prata med om jag behöver en kurator eller psykolog.

Jag tycker som jag skrivit inte heller att det borde ses som ett fullgott alternativ till varken kurator eller psykolog av vården, även om jag inte betvivlar att en präst besitter kunskap om att samtala med människor i kris. Men jag antar att vi lär se ännu mer av den varan kommande åren, när regeringen vägrar skjuta till de pengarna som behövs i vården och civilsamhället får kavla upp ärmarna.

 

[Islandshästryttare]

Jag är ateist och det var många år sen jag gick ur svenska kyrkan. Men umgås med alla oavsett tro. Jag är inte konfirmerad, min mormor tog det väldigt hårt att jag inte ville det. Men det kan jag förstå med respekt för att hon har växt upp i en familj där pappan var präst och även hennes bror var präst. Hon växte också upp i ett annat samhälle får man nog säga eftersom hon var född för mer än 100 år sen. Hon ville betala för kombinerat ridläger och konfirmationsläger i England för mig men jag tackade nej var övertygad ateist redan i den åldern.

Jag har umgåtts med kristna, med muslimskt troende, med folk som är med i Jehovas vittnen och säkerligen personer som är med i andra trossamfund. Jättetrevliga människor och vi diskuterar inte religion är vi väldigt överens om. Det finns så många andra samtalsämnen som man kan prata om istället.

Jag äter julmat för att det är gott, pyntar och ställer fram ljus för att det är mysigt och har säkerligen sjungit både en och två sånger som varit religiösa när jag var yngre utan att det stör mig. Också gått på skolavslutningar i kyrkan utan att vara nämnvärt bekymrad över det.Stör det någon annan så är det upp till dem.

 

[Dentaku]

Mmm, men extremistiska religiösa stater verkar främst utgöras av två närbesläktade religioner, kristendom och islam.

Och det var inte särskilt längesen som Sverige var en av dom. När blev homosexualitet lagligt? När blev det inte längre en sjukdomsdiagnos? Det är skrämmande nyligt...

Fast nu börjar du diskutera något helt annat än det inlägget handlade om, nämligen att det är en skillnad mellan personlig trosuppfattning och påtvingad extremism.

Att homosexualitet klassades som en sjukdom så länge är visserligen skamligt, men inget som gjorde att Sverige var en extremistisk kristen stat under 70-talet.

Det finns flera stater där kristendom får ta alldeles för stort utrymme i lagstiftning, om det är det du syftar på med extremism. Men det finns även t ex buddhistiska länder där det råder statlig förföljelse av personer med avvikande trosuppfattning. Det är lätt att bara se kristendom och islam och allt negativt där, eftersom de är de två största religionerna.

 

[Dentaku]

Det är förmodligen det som är problemet, du kan inte ens inse problemet fast jag påtalar det.

Kan du inte se att det för vissa är ett problem att får krisvägledning från en djupt kristen skriftlärd och en hel del faktiskt snabbt lägger märke till i sättet att ge stödet eller ens konversera så kommer vi inte längre. Det är just den här bristen på förstålse, att vissa som du inte ens kan se att det kan vara ett problem som är lite stötande i tråden.

PS - en liten ledtråd, alla delar inte de kristna värderingarna som kyrkan står för.

Fast du påtalar ju inte VAD som är skillnaden. Om det är så att man snabbt lägger märke till den borde det ju vara något så pass konkret att det går att ge ett exempel?

Jag har inga problem med att folk inte vill ha krissamtal med en präst, det är illa att det inte finns alternativ. Så anklaga mig inte för andras åsikter.
Allt jag är nyfiken på är hur man märker skillnaden.

Jag har bråkat en del med folk som inte gillar de värderingar som Sv Kyrkan har. Men det är den typ av personer som gärna skulle höra Gud i samtalet och helst lite fördömande av hbtq+ också. Jag misstänker att det inte är individer med sådana åsikter du syftar på.

 

[Lobelia]

Fast du påtalar ju inte VAD som är skillnaden. Om det är så att man snabbt lägger märke till den borde det ju vara något så pass konkret att det går att ge ett exempel?

Jag har inga problem med att folk inte vill ha krissamtal med en präst, det är illa att det inte finns alternativ. Så anklaga mig inte för andras åsikter.
Allt jag är nyfiken på är hur man märker skillnaden.

Jag har bråkat en del med folk som inte gillar de värderingar som Sv Kyrkan har. Men det är den typ av personer som gärna skulle höra Gud i samtalet och helst lite fördömande av hbtq+ också. Jag misstänker att det inte är individer med sådana åsikter du syftar på.

Jag har svarat på frågan och du avfärdar svaret svaret med stt det inte är ett problem. Vi kommer inte längre.

 

[Cambrie]

Vad är det för utbildning prästen har för att möta människor i kris? Icke-religiös utbildning menar jag då.

Frågade en vän som blev prästvigd förra året (nu lär det inte duga för dig ändå, för mig räcker det gott och väl dock).

"Hej, intressant fråga. Grunden är ganska enkel egentligen, vi går i terapi själva under hela utbildningen, studerar själavård i princip hela sista året och en hel del de första också, det finns valbara kurser till en viss gräns och många läser mer, men det ingår definitivt att lära sig ta människor i sorg i utbildningen. Visst är det en andlig ton på det hela just i utbildningen, hur det än är är ju präst en teologiutbildning, men själavård som ämne handlar framförallt om att lära sig metoder att samtala med människor som är i kris. Det är aldrig prästen som ska styra samtalet till exempel vilket innebär att kommer inte den enskilda in på det andliga på något sätt så ska inte heller prästen gå in på det. Man behöver verkligen inte ha en religiöst övertygelse eller vara kristen för att prata med en präst och jag har en hel del som regelbundet bokar samtal som jag inte ens vet vilket tro de har om de ens har någon tro, jag tror det är vanligare än folk vill erkänna att de pratar med en präst eller diakon speciellt nu när det är väldigt svårt att få vårdhjälp i övrigt om man mår dåligt psykiskt..

I övrigt tycker jag som är utbildad till socionom innan prästutbildningen att den stora skillnaden är learning by doing genom handledning framförallt första året men även alla andra år, prästutbildningen är ju fem år så det blir ju en hel del praktik och man förutsätts ha ett intresse att gå med handledaren, delta i samtalsgrupper och möta människor för samtal i kris under hela utbildningen vilket jag saknade från socionomutbildningen där det mest var teori och sedan skulle det praktiska nötas in på några veckors praktik, i prästutbildningen jobbar man inte så, där är hela utbildningen typ praktik, vi startade till exempel samtalsgrupp för unga killar på glid i min utbildningsårskull, vilket blev succé och inte handlade om gudstro överhuvudtaget. Skulle jag jämföra utbildningarna tycker jag att prästutbildningen ger ordentligt mycket mer kött på benen i att möta just människor som har det väldigt svårt än socionomutbildningen, halva jobbet som präst handlar ju liksom om det.

I övrigt läser de allra flesta vidare efter att de gått utbildningen till präst, man rekommenderas att läsa psykologi vilket många gör när de har sin slutliga "prästpraktik" innan man blir vigd. Sammanlagt, innan man blir prästvigd, har man studerat runt sju år, jag skulle säga att många lägger jättemycket tid på just det psykiska studierna både teoretiskt och praktiskt. Och många har även denna typ av utbildning in i prästutbildningen, beteendevetare, psykologi eller som mig, socionom.

Sedan ska såklart sägas att det är en väldigt speciell kultur att jobba som just sjukhuspräst. Men man ska kunna få tag i både präst, rabbi och imam rätt snabbt om man ska dö, det finns att läsa i lagen (kan leta på det, osäker var just nu, men handlar om mänskliga rättigheter). Och de flesta samtal handlar ofta om människor som vill att man ska be om dem, men handlar det bara om samtalskontakt så ska inte prästen styra samtalet kan du hälsa dina bekanta, därför har de flesta som jobbar inom sjukhus läst betydligt mer än oss vanliga präster, just för de möter döden så oerhört mycket oftare än de flesta av oss andra."

 

[Sedna]

Det problematiska är ju om hon måste äta kosher för att familjen/rabbin/församlingen anser det. Det är problematiskt om hon måste gå i synagogan för att släkten tycker det. Jag tycker att alla ska få leva som de vill. Ett av problemen med religion är att det väldigt effektivt skapar ett vi och ett dem där vi gör det som är rätt och då följer de regler som just vår religion har bestämt sig för och gör man inte det så tillhör man inte gruppen utan hamnar i gruppen "de andra" som inte är som vi. Det kan vara oerhört svårt för personer inte vill följa just de regler som hens familj anser att man ska följa. Juden som inte vill äta kosher, muslimen som vill dricka en öl, den katolska kvinnan som vill gifta sig med sin flickvän, hindun som vill äta en biff.

Du skriver: "Vem är jag att berätta för henne att hon inte borde leva ett judiskt liv?". Jag ställer frågan tillbaka: Vem är det som får berätta för någon hur denne ska leva sitt liv? Personen själv eller religionen hen råkade födas in i? Hur stor del av ens vilja är ens egen om man är i ett religiöst sammanhang där man är mån om att passa in?

Ett vi och ett dom skapas först när man väljer att framhålla skillnader framför likheter, som i denna tråd där några ateister slår en kil mellan sig själva och människor som i någon mån följer religion i tro eller kulturella yttringar. Det är öppenhet och tolerans som är motgift mot ett vi och dom, inte en specifik livsåskådning.

Om det verkligen är som du skriver, att alla ska få leva som man själv vill, ska man inte heller fördöma eller förakta människor som väljer att följa religion i tro eller kultur. Det är motsatsen till öppenhet och tolerans och skapar ett vi och ett dom.