Det finns en häst till salu, inom lagom avstånd, till lagom pris. Bra ålder, bra blodslinjer, bra mentalitet. Som jag nog hade velat ha, på riktigt. Jag har inte ringt på annonsen, för tajmingen är inte hundra ännu. Jag är inte riktigt klar, jag försöker att skapa bra förutsättningar som utgångsläge innan jag ger mig på att köpa häst igen. Förebygga, så gott det går, att jag står med en stor klump i magen när det blir något litet knas. Det är dyrt att ha häst, och jag är inte höginkomsttagare. Det är så mycket som behöver vara på plats. Buffert (den känns inte helt klar ännu), dragbil och släp (åtminstone dragbil och en garageplats till den, behövs), stallplats (har ett ställe i åtanke, men har ingen plats klar. Hade ev kunnat lösa en tillfällig men..)..och så lite annat i livet i stort som inte känns riktigt klockrent just nu. Hade velat ta BE-kortet innan också, för att det underlättar som tusan och för att utan häst är det lättare att faktiskt ha råd (uppkörningen kostar ett gäng pengar..). Jobb är iaf check, tillsvidareanställning, det är bra. Känner att om jag ger mig själv lite mer tid att förbereda, så kommer det att vara bättre/tryggare. Bättre för mina nerver och mentala hälsa.
Men FAN, det känns som att jag kommer att ångra mig i flera år, att jag inte köper den här hästen. På riktigt. Fan.
Det är inte alltid kul med vuxna beslut. "När du blir vuxen kan du göra som du vill" - jo jo, eller hur..
Så. Nu har jag gnällt lite. Lyxproblem deluxe, så klart, men en kan ju vara ledsen och behöva skriva av sig lite ändå. Tack å hej.