Jag satt och skrev ett brev, på jobbet, som var flera minuter långt och när jag skulle spara det gjorde jag något fel så det försvann, ändå "sparade" jag det TVÅ gånger! Visst, visst. Nu är det så väl att läkarens långa diktat ligger kvar så det är bara att ta upp och göra om i morgon, men åh vad jag blir besviken på mig själv när det blir sådär. Inget akut brev så det går att vänta till i morgon, men bara grejen att skriva ett låååååååååååååååååååååååååååångt brev och så poff, borta....
Inte så lätt att bara spara så är det klart, klicka här och klicka här och klicka här, men jag ville ju inte ha in brevet i den anteckningen utan i DEN anteckningen så fick ändra och läkaren skriver ut själv så ville inte ha det utskrivet....någonstans på vägen sa brevet poff.
Det ska till myndighet så här har jag suttit och spetsat öronen för att få ordning på paragrafer och formuleringar så inget missförstås, så när brevet sa poff fick jag typ panik och hjärnan fick akut stresshuvudvärk på stående, sittande, fot. Pang på, verkligen! Det var intressant, hur fort det kan komma!
Inte så lätt att bara spara så är det klart, klicka här och klicka här och klicka här, men jag ville ju inte ha in brevet i den anteckningen utan i DEN anteckningen så fick ändra och läkaren skriver ut själv så ville inte ha det utskrivet....någonstans på vägen sa brevet poff.
Det ska till myndighet så här har jag suttit och spetsat öronen för att få ordning på paragrafer och formuleringar så inget missförstås, så när brevet sa poff fick jag typ panik och hjärnan fick akut stresshuvudvärk på stående, sittande, fot. Pang på, verkligen! Det var intressant, hur fort det kan komma!