Fattar att ni är sjukt besvikna! Jag hade inte klarat att åka utan dottern så du sitter verkligen i en jättetråkig sits. Ni hade väl dock en tid i mitten av mars som ni bommade? Alltså har ni försökt i lite drygt två månader, sen mitten på mars? Oavsett jättetrist men tänker att det är skillnad på två och fyra månader, särskilt med tanke på situationen i samhället.
Jag var nojig redan under graviditeten för dotterns pass (familj utomlands som vi inte träffat sen innan pandemin så vi ville verkligen komma i väg i sommar). Så jag kollade upp hur man fixar pass och vad som krävs (med gamla systemet: varken namn på barnet eller barnets personnummer) och upptäckte då att man kunde boka redan innan barnet kom. Så jag avvaktade lite och bokade en tid i mars och fick då en tid i maj. Det fanns lediga tider innan i region Stockholm men jag trodde inte att jag skulle våga åka nånstans med dottern själv så bokade lite längre fram i tiden, på den lokala stationen. Hade tänkt skaffa pass och id-kort från början för jag var så orolig att passen skulle bli försenade - det är ju främst såna som folk skaffar, oavsett om de ska resa utanför Schengen, EU, EES eller ej. Sen när vi väl kom dit blev det bara ID-kort i och med förseningarna.
Nu har jag ju förutsättningarna för att kunna ta reda på allt ovanstående (har generell koll på hur man tar redo på information, hur det funkar med pass och id-kort, kan språket etc etc). Och det är otroligt olyckligt att det ska krävas för att få ett pass eller id-kort i rimlig tid. Men - bevisligen har det ju gått. Dottern föddes i februari, jag bokade tiden nån gång i mars och har idag, i maj, ID-kort i handen. Så omöjligt är det ju inte. Men kräver helt klart både framförhållning och jobb!
