Att jag tycker att det är så himla jobbigt att säga hur jag behöver/vill äta. Vi ska hem till särbons bror på midsommar och jag har "bara" sagt att jag behöver glutenfritt (det vet de ju sen tidigare). Redan där tycker jag att det är asjobbigt att de ska fixa special, men de vill inte höra talas om en knyt-lösning.
Att jag dessutom gärna skippar bröd och fikabröd helt, liksom pasta, socker osv känns liksom way beyond. För min del skulle det gå utmärkt att äta av det som bjuds och som jag kan äta, så länge det liksom inte är typ lasagne eller pizza. Lite protein, grönsaker och sås eller nåt till mat och jag är helnöjd! Men då känner folk som att jag har fått så tråkig mat och det går liksom inte fram att jag är nöjdare så än om jag måste äta pastan och brödet som de ju har köpt hem särskilt för mig.
Och att en slät kopp te till fika funkar kalas, det är total överkurs.
Det får till följd att jag bara säger glutenfritt, och får blodsockerfall på vägen hem och krånglande mage.
Och jag märker hur jag drar mig för att följa med bara på grund av matgrejen.
Det här gäller inte bara särbons familj, det ligger liksom hos mig att det värsta jag kan tänka mig är typ att "vara till besvär". Det stör jag mig på. Ta plats människa!
Att jag dessutom gärna skippar bröd och fikabröd helt, liksom pasta, socker osv känns liksom way beyond. För min del skulle det gå utmärkt att äta av det som bjuds och som jag kan äta, så länge det liksom inte är typ lasagne eller pizza. Lite protein, grönsaker och sås eller nåt till mat och jag är helnöjd! Men då känner folk som att jag har fått så tråkig mat och det går liksom inte fram att jag är nöjdare så än om jag måste äta pastan och brödet som de ju har köpt hem särskilt för mig.
Och att en slät kopp te till fika funkar kalas, det är total överkurs.
Det får till följd att jag bara säger glutenfritt, och får blodsockerfall på vägen hem och krånglande mage.
Och jag märker hur jag drar mig för att följa med bara på grund av matgrejen.
Det här gäller inte bara särbons familj, det ligger liksom hos mig att det värsta jag kan tänka mig är typ att "vara till besvär". Det stör jag mig på. Ta plats människa!
han bara blåste rätt på och tittade inte ens. Hade han tittat så hade han sett att jag var först till rondellen. Fort körde han åxå. Kan tillägga att det är en hyfsat liten rondell
men om han inbillar sig att hans pissiga beteende och att han beordrar den typen av utfrysning från grannarna bryr mig ens lite, så misstar han sig å det grövsta , ty den här lilla Gnistan är ingen vek, undfallande liten kvinna som bugar och niger för någon och allra minst för såndär ohyra 
och det i sig är väl en bidragande anledning till hans ohemula agg 
