Störiga saker vi stör oss på, del 12

[Malin_L]

Nej jag tittade på fler. Pratade faktiskt med tjejen i butiken om att ”visst är det märkligt att samma storlek kan skilja så?”. Enligt henne har de mindre byxornas modell ”mer” utrymme över lår och rumpa men man har tagit in midjan då det tidigare hade kunnat bli en glipa på ryggen. Sen var de en hög midje-modell så man kunde inte mäta så som jag gjorde...
Men som jag sa; det där extra utrymmet på lår och rumpa har man ju inte mycket för om midjan är så tight att de inte går att få högre än halva låren, och aldrig blir aktuella att få över rumpan...
Och de andra byxorna var också high-waist. Så det så!

Mycket märkligt! Det var ju jättestor skillnad!

 

[GardenAngel]

Stör mig enormt på radioreklamen om (Polar?)bröd. ”Smörgåsen smakar godaste ute i naturen, så ta hand om den.”
Varför ska man ta hand om smörgåsen? För visst är det syftningsfel här?!

 

[MiaMia]

Stör mig enormt på radioreklamen om (Polar?)bröd. ”Smörgåsen smakar godaste ute i naturen, så ta hand om den.”
Varför ska man ta hand om smörgåsen? För visst är det syftningsfel här?!

Jag kan komma på en handfull mer vägande skäl för att ta hand om naturen än just att smörgåsarna ska fortsätta att smaka gott i framtiden.
Har inte sett den reklamen, men får känslan att jag skulle störa mig oavsett ev. syftningsfel.

 

[Exile]

Just nu stör jag mig på att jag känner mig som det svarta fåret i familjen. Har ont i ryggen och kan inte göra vad som helst och känner mig som ett hinder, sen ville de andra äta på någon specifik restuarang, de läste upp hela menyn och det var ingenting jag åt, det verkade som gärna ville äta där. Sa att de kan göra det jag behöver inte följa med. Nä då skulle det bytas restuarang helt istället.
Sen vet ja inte varför, men jag känner mig mer och mer utanför gemenskapen i min egen familj och det stör mig. Börjar längta tillbaka till min ensamhet hemma i lägenheten.

Om det är till någon tröst kan jag relatera till det här också. Jag har en syster som tar väldigt mycket plats i familjen och vi är fruktansvärt olika. När jag träffar mina föräldrar ihop med henne+sambo känner jag mig verkligen som femte hjulet. Blir mest att jag sitter tyst och längtar alltid hem. Det suger verkligen så jag förstår dig

 

[TheRedLightning]

Om det är till någon tröst kan jag relatera till det här också. Jag har en syster som tar väldigt mycket plats i familjen och vi är fruktansvärt olika. När jag träffar mina föräldrar ihop med henne+sambo känner jag mig verkligen som femte hjulet. Blir mest att jag sitter tyst och längtar alltid hem. Det suger verkligen så jag förstår dig

Tror det är något liknande här, att jag är för olik dom andra. Pratade lite med min extrasyrra om det och enligt henne skulle det bara va å prata å hänga me de andra... har gjort det men det känns som de drar vidare på annat å det jag säger är inte lika intressant som det någon annan säger.
Börjar fundera på att inte hänga med, vet inte om det blir så här för att vi är för många kanske.

 

[Exile]

Tror det är något liknande här, att jag är för olik dom andra. Pratade lite med min extrasyrra om det och enligt henne skulle det bara va å prata å hänga me de andra... har gjort det men det känns som de drar vidare på annat å det jag säger är inte lika intressant som det någon annan säger.
Börjar fundera på att inte hänga med, vet inte om det blir så här för att vi är för många kanske.

Vet precis vad du menar med att man själv inte är lika intressant. Mitt största fritidsintresse är inget min familj kan något om eller är det minsta intresserade av heller så det går liksom inte att prata om riktigt. Med min mamma kan jag prata mycket jobbrelaterat då vi jobbar på olika ställen men har mycket kontakt med varandra via jobbet då mitt företag lejs av kommunavdelning där hon jobbar.

På "träffar" vill dock pappa och syster inte ha något jobbprat så det pratas mest om min syster och deras nya hus.

Hela vår släkt bor i en annan del av landet och jag träffar dem typ en gång vart annat år på jul. Min syster har bott där en tid och har bättre kontakt med bland annat mina kusiner så det pratas mycket om det också som jag inte vet så mycket om. Ger mig mest lite dåligt samvete men är svårt när de är så långt bort.

 

[Mineur]

På att kontoret invaderats av fruktflugor över helgen. DE ÄR ÖVERALLT!

 

[TheRedLightning]

Vet precis vad du menar med att man själv inte är lika intressant. Mitt största fritidsintresse är inget min familj kan något om eller är det minsta intresserade av heller så det går liksom inte att prata om riktigt. Med min mamma kan jag prata mycket jobbrelaterat då vi jobbar på olika ställen men har mycket kontakt med varandra via jobbet då mitt företag lejs av kommunavdelning där hon jobbar.

På "träffar" vill dock pappa och syster inte ha något jobbprat så det pratas mest om min syster och deras nya hus.

Hela vår släkt bor i en annan del av landet och jag träffar dem typ en gång vart annat år på jul. Min syster har bott där en tid och har bättre kontakt med bland annat mina kusiner så det pratas mycket om det också som jag inte vet så mycket om. Ger mig mest lite dåligt samvete men är svårt när de är så långt bort.

Det jag kan störa mig på i mitt fall är att det är jag som bor längst bort (bor inte så långt bortt att det ej går att ta sig dit å hem på någon timme), å de som bor närmare gör mycket tillsammans saker jag aldrig ens får frågan om jag vill haka på.
Sen när det är kalas eller högtider så pratar de ofta om vad de gjort och jag som inte ens vart med på dessa grejer, känner mig än mer utanför. Det stör mig, har påtalat det vid något tillfälle men upplever inte att jag får något gehör.
Visst att de kan prata om något de gjort gemensamt, men inte hela tiden. Det stör mig och det känns som det nästan lika gärna kan kvitta om jag kommer dit. Börjar mer och mer känna mig som en enstörig gammal tant.

 

[TheRedLightning]

På att kontoret invaderats av fruktflugor över helgen. DE ÄR ÖVERALLT!

Någon som glömt frukt eller annat mumsigt för dom över helgen?

 

[Mineur]

Någon som glömt frukt eller annat mumsigt för dom över helgen?

Japp!

 

[TheRedLightning]

Japp!

Kul.... ni får skaffa de där flugätande växterna va de nu heter. Funderar på att skaffa själv, så jag fått hem de där förbenade flugorna som inte försvinner trots att jag städat undan allt de kan tänkas dras till.

 

[MCP]

Stör mig på att jag fortfarande inte lärt mig att inte trycka på bakåtknappen på mobilen, när jag kollat på en bild på buke

 

[SaraXX]

Stör mig på att jag fortfarande inte lärt mig att inte trycka på bakåtknappen på mobilen, när jag kollat på en bild på buke

Jag har kommit ihåg krysset EN gång. Annars bakåtknappen.

 

[nightcrawler]

Stör mig på att jag fortfarande inte lärt mig att inte trycka på bakåtknappen på mobilen, när jag kollat på en bild på buke

Skönt att jag inte är ensam om det

 

[Mirre]

Stör mig på att jag fortfarande inte lärt mig att inte trycka på bakåtknappen på mobilen, när jag kollat på en bild på buke

Gör också så, varenda gång

Stör mig på den här dagen. Precis allt som har med den här dagen att göra.

 

[SaraXX]

Jag vill ha färgglada små hårklämmor. Inte svarta. Inte bruna. Inte med rosetter. Knalliga eller pastelliga små i plast.
Men det ska en inte ha tydligen för jag hittar dem inte att köpa någonstans. Kan jag inte bara få vara omodern??

 

[gul_zebra]

Icke-favorit i repris: Idiotomkörare. Alltså jag vill vrida nacken av de. Långsamt. Typ lika långsamt som epan de kör om trots mötande.
Tack gode jävla gud för bromsar säger jag bara, annars hade det smällt rejält idag

 

[Masqueradee]

Jag har inget popcorn hemma..

 

[Exile]

Jag har inget popcorn hemma..

En tragedi, jag beklagar.

Seriöst finns det någon värre känsla än när man tror att man har snacks hemma, och när man väl ska plocka fram dem (på kvällen efter alla affärer stängt osv) så inser man att just fan, det åt jag ju upp? Det är ett sånt otroligt svek.

 

[Mineur]

En tragedi, jag beklagar.

Seriöst finns det någon värre känsla än när man tror att man har snacks hemma, och när man väl ska plocka fram dem (på kvällen efter alla affärer stängt osv) så inser man att just fan, det åt jag ju upp? Det är ett sånt otroligt svek.

Eller ännu värre: När någon annan ätit upp det man tänkt äta