Sv: Mina absoluta förebilder när det kommer till akademisk ridning.
Men man kan ju inte få allt - han var ett kräk i hanteringen.
Han uppfattade nog inte sig själv som ett kräk. Han hade sin historia och sin egen respons på sin verklighet, tror jag. Att inte se honom som ett kräk utan se sina egna tillkortakommanden i förståelsen och kommunikationen häst och människa emellan är däremot inte helt enkelt för oss tvåbeningar alla gånger.
Tigerfisken: Det är en jättefin film, vacker och inspirerande på många sätt. Du ska fortsätta att vara stolt över dina vänner, och du, frågan är hur påverkade de egentligen blir av den här tråden... Hursomhelst finns det säkert massvis av människor som blir lika glada av att se filmen som du, men om tongångarna blir fördömande kanske man väljer att inte lägga ner någon energi på att skriva något inlägg och samtidigt bli föremål för detsamma.
Kl. Vad man än gör med sin häst så är den bästa bedömaren hästen själv, tror ni inte det? Framför vilken människodomare som helst? Tävling, träning mm är ju vårt intresse, inte hästens. Ridning väl är egentligen att sitta på hästryggen och inte ramla av. Vad du sedan vill förfina och utveckla, beroende på intresse och kunskap är ju olika från person till person, och inte mer eller mindre värt så länge du har hästens bästa för ögonen!
Det är synd att flera som deltar i tråden klassar ner sig som dåliga ryttare, när jag tror att man bara syftar på tekniken, och andras bedömning. Vad tycker din häst? Den klagar säkert inte! Däremot kan man fundera över den som så glatt dömer ut andra, för att själv försöka sätta upp reglerna för andra för vad som är korrekt ridning, utifrån enbart sin egen verklighet och sitt eget intresseområde.
En nära arbetskamrat och vän till mig, en stor djur-och människovän, säger ofta att allt beror på din attityd. Jag börjar förstå på djupet vad hon menar.
