Sv: Mina absoluta förebilder när det kommer till akademisk ridning.
*KL* eller något
Min uppfattning är att det ligger till så här ungefär: Begreppet fullblod är myntat av engelsmän, och det engelska uttrycket thoroughbred betyder ju mer ordagrant genomavlad. Inte att det rör sig om något extra rent och oblandat blod alltså, utan att det är en grundligt genomavlad häst, den perfekta blandningen av det bästa avelsmaterial man hade för att få fram ädla kapplöpningshästar, som i sin tur kunde användas för att förädla andra raser.
Däremot har ordet i andra språk fått en betydelse som att det rör sig om ett rent, "fullt", blod, kanske för att hästarna var så ädla och stamboken stängdes så tidigt. Så på så vis är ju fullblodet förhållandevis "rent". Men generellt sätt är det här med indelningen i fullblod, ponnyer, varmblod och kallblod en nordvästeuropeisk uppfinning från en tid då det engelska fullblodet var måttstocken och dessutom användes flitigt för att förädla lanthästar för arméns räkning. Fullblod + lanthäst blev halvblod. I t ex Sverige och Tyskland har man valt att kalla arabhästen för fullblod eftersom den hade samma åtråvärda egenskaper som det engelska fullblodet, det man ville ha på den tiden, lätta, ädla och snabba.
I Spanien och Portugal är det det rena iberiska blodet man är stolt över, raserna heter Pura Raza Española och Puro Sangue Lusitano. Från deras horisont, och med lite språkförbistring på vägen och mycket nationell stolthet, är det självklart att dessa raser är fullblod. Det är ju deras ädlaste, mest anrika och värdefulla hästar. Så ur ett iberiskt perspektiv är det ju självklart att klassa dessa hästar bland fullbloden, om de ser gruppen fullblod som synonymt med anrikt och ädelt.
Jag fick en lektion i systematisk botanik i förra veckan, och föreläsaren berättade om Linnés sexualsystem att det inte var perfekt ens när det konstruerades. Vissa växter hamnade i samma klass eftersom de hade samma mängd ståndare, trots att det var uppenbart att de inte kunde vara släkt. Men det var det bästa sättet just då att skapa ordning i naturens kaos. Viljan att gruppera hästraser i olika kategorier är i princip lika otidsenlig som Linnés sexualsystem, och dessutom, vad fyller den för syfte? Den är ett arv från en tid som älskade att systematisera - blommor, hästar, mäniskoraser. Dessutom utgår ju systemet från fenotyp snarare än genotyp, modern DNA-analys skulle nog kunna möblera om kartan rätt ordentligt om den genomfördes och analyserades i större skala.
Summa summarum. I Sverige klassificerar vi hästar enligt ett system där det finns engelska, arabiska och angloarabiska fullblod, och PRE och lusitano klassas bland varmbloden. Men självklart är en PRE eller en lusitano ett fullblod för en spansk eller portugisisk ryttare, det är ju den ädlaste och mest värdefulla han eller hon kan tänka sig!