Stora BPH, MH & MT tråden.

[Raderad medlem 94602]

En lekfull parallell för att nån pratade om att hunden "jämt är lydig", "fattar att det inte är jobb" och "klart att den blir nyfiken och vill springa och titta".

Tänk er att era skyddshundar levde hela dagarna lösa på en stor appellplan full med skyddsfiggar som hoppar och springer, gärna tjoar och bjuder in. Massor av skyddsfiggar. Och gärna lite ärmar bundna i saker också.

Och det är fortfarande jättemycket enklare retning än mina vallhundar har när de rör sig på min gårdsplan, omgivna av frigående fåglar, fårhagar osv. Det där med att "springa fram och kolla på grejen/gubben för den verkar spännande" är liksom INTE kompatibelt med deras jobb eller vardag... Och det vet de från 6 veckors ålder.

Åter igen. Jag har inga problem med att förstå skillnaderna mellan olika typer och raser. Något jag skrev i ett av mina första svar när denna diskussion startade.

Jag citerar mig själv:
"Det största felet folk gör när de tolkar MH/MT är att de glömmer rasens identitet och jämför den med alla andra hundar"

 

[Raderad medlem 94602]

Jag fattade det som att hon invände mot påståendet att hunden inte gick fram för att den var feg/osocial/osäker. Det kan vara så enkelt att den inte är intresserad.

Här skrev flera att det kan bero på dessa orsaker för att det är de vanligaste anledningarna. Det har poängterats att ingen kan svara för någon annans hunds reaktioner som man inte känner. Det har också sagt att en individs MH säger inte speciellt mycket men om merparten av kullen reagerar på liknande sätt så finns det ju absolut en röd tråd genetiskt.

 

[Raderad medlem 94602]

Fast när jag skriver om hennes egenskaper kommer ofta folk med andra bruksraser och säger att hennes egenskaper är negativa. Att hon är osäker, vek, whatever. Inte bara att hon har andra egenskaper, utan att hon har dåliga egenskaper. Det är ett återkommande tema, inte bara med Tinja utan även andras hundar. Det gör det väldigt svårt att delta i diskussioner kring MH.

Och jag vet inte om jag anser att jag någonsin haft ett problem med att få henne att jobba på avstånd, självständigt eller mot andra människor. Sök är ju typ det roligaste som finns och budföring är hennes favvomoment

Det kan ju bero på att du ibland själv jämför henne mot bruksraserna. Det är svårt med Aussies. Ska man se dem som vallhundar med allt vad de innebär eller ska man bedömma dem som brukshundar med vad det innebär i nyfikenhet, dådkraft, föremålsintresse osv.
Med en Mops, dobbis, Malle, BC, Jämthund är det lätt. De är tydliga i sitt "fack" och i vad man önskar i dem.

 

[Liran]

Fast när jag skriver om hennes egenskaper kommer ofta folk med andra bruksraser och säger att hennes egenskaper är negativa. Att hon är osäker, vek, whatever. Inte bara att hon har andra egenskaper, utan att hon har dåliga egenskaper. Det är ett återkommande tema, inte bara med Tinja utan även andras hundar. Det gör det väldigt svårt att delta i diskussioner kring MH.

Och jag vet inte om jag anser att jag någonsin haft ett problem med att få henne att jobba på avstånd, självständigt eller mot andra människor. Sök är ju typ det roligaste som finns och budföring är hennes favvomoment

Kan du citera några exempel på folk skriver att Tinja har dåliga egenskaper i MH-diskussioner, för jag har då inte sett det?

Att en hund är vek är inte en dålig egenskap, och en överväldigande majoritet av svenska hundar är veka, även av brukshundarna. En majoritet av IPO-hundarna är veka, men med mycket drift. En hård hund med mycket drift passar nog bäst för proffsdressörer, inte för amatörer.

Budföring och sök räknar jag kanske inte som avståndsarbete, hunden behöver ju inte agera mot den passiva figuranten på något sätt. De momenten klarade även min mentalt svaga schnauzer galant, (och här antyder jag ingenting om din hunds mentala status, bara att min schnauzer var kass).

 

[WildWilma]

Fast när jag skriver om hennes egenskaper kommer ofta folk med andra bruksraser och säger att hennes egenskaper är negativa. Att hon är osäker, vek, whatever. Inte bara att hon har andra egenskaper, utan att hon har dåliga egenskaper. Det är ett återkommande tema, inte bara med Tinja utan även andras hundar. Det gör det väldigt svårt att delta i diskussioner kring MH.

Och jag vet inte om jag anser att jag någonsin haft ett problem med att få henne att jobba på avstånd, självständigt eller mot andra människor. Sök är ju typ det roligaste som finns och budföring är hennes favvomoment

Alla vill ju inte ha samma typ av hund helt enkelt. Sen finns det INGEN hund med den perfekta mentaliteten enligt en "mall" alla har brister någonstans. Det handlar ju bara om vilka brister man "accepterar" hos sin arbetshund och vilka men absolut inte vill se. Men ser man till den typen MH-profil som ofta tilldelas som önskeprofil hos vissa bruksraser så är det en ganska "tuff/framåt" och nyfiken hund, en hund som vissa kanske inte alls passar med. Men att påstå att det skulle handla om en hund som inte skulle fungera i vardagen eller arbete på grund av dessa egenskaper är ju helt fel.

Är du nöjd med din hund är det ju toppen! Sen att det finns de som anser att hon inte har de egenskaper DE förväntar sig att se i en brukshund är väl inte ditt problem? De är inte tvingade att köpa en valp efter henne eller hennes syskon. De kan leta efter den typen av hund de tror passar dem, med hjälp av MH-resultat bland annat.

Det är väldigt svårt att delta i generella diskussioner om MH om man utgår från enskilda individer och låser sig vid just deras agerade och orsakerna till detta. Det blev så otroligt mycket lättare för mig efter att förstå det generella i diskussionen sen jag var på en heldag om mentalitet med Jan Gyllensten. Då fick jag verktyg att diskutera MH och MT mer objektivt än bara utifrån den erfarenhet jag hade av mina hundar. Han visade vilka pusselbitar som finns i hundens mentalitet och vad som händer när de är för starka/svaga eller saknas helt.

 

[linnsan]

Varför skulle hon inte gjort det? Det börjar ju med att jag leker med henne, då vet hon ju redan att det är lek och skoj som gäller. Vem som håller i leksaken skiter hon fullständigt i.
Men när jag kopplar henne går hon ju in i lydnad, om jag inte ger frikommando eller bjuder upp till lek. Hon växlar väldigt fort mellan de två lägena.

Lilla jakten hade kunnat vara en flock hundar som springer efter en köttbulleskitande hare med kamptrasor fastbundna i benen. Det skulle aldrig fallit henne in att springa efter om jag så hoppat på stället och kastat henne ditåt. Inte utan att jag säger att hon får.
Hon är sån.

Fast vänta lite nu. Hon gick ju visst fram till figuranten? Men hon hade lågt på samarbetet. Så nu förstår jag ännu mindre vad du menar med att hon inte skulle springa iväg utan frikommando?
Däremot ser man ju att hon har svårt med avreaktionerna på andra moment så som dumpe och spöken. Om jag inte minns fel.

 

[linnsan]

En lekfull parallell för att nån pratade om att hunden "jämt är lydig", "fattar att det inte är jobb" och "klart att den blir nyfiken och vill springa och titta".

Tänk er att era skyddshundar levde hela dagarna lösa på en stor appellplan full med skyddsfiggar som hoppar och springer, gärna tjoar och bjuder in. Massor av skyddsfiggar. Och gärna lite ärmar bundna i saker också.

Och det är fortfarande jättemycket enklare retning än mina vallhundar har när de rör sig på min gårdsplan, omgivna av frigående fåglar, fårhagar osv. Det där med att "springa fram och kolla på grejen/gubben för den verkar spännande" är liksom INTE kompatibelt med deras jobb eller vardag... Och det vet de från 6 veckors ålder.

Förlåt men nej. Jag tycker inte det där är jämförbart alls. Förutom att det är en helt annan drift hunden är i och förväntas vara i vid de olika arbeterna så är det ju inte samma arbetssituation.
Du säger ju dessutom att BCs inte ska sticka på retningar så det borde väl spontant vara ganska så "lätt" för dom i den miljön?

Sen har jag haft schäfer med stor jaktlust tillsammans med kaniner i olika storlek också. Det lär dom sig relativt snabbt. Det är verkligen inte alls jämförbart med ett skyddspass...

 

[Emor]

På BPH får du ge frikommando, och ta steg framåt, jag har t o m gjort om leken vid något tillfälle för att hundarna ska förstå vad vi vill att de ska göra. Är de extremt hårt hållna hjälper inte det. Men det är sällsynt. I de andra fallen har det handlat om bristande intresse och/eller bristande social trygghet. Leken testas inte heller på samma sätt, hundarna ska inte belastas på det sätt som kan ske på MH. Så jag föreslår ett byte av test på dina kommande hundar.

Det gjorde inte testledaren när min gick bph. Tyvärr! Han såg inte leksaken när den lastades och det var tydligt för oss båda. Jag frågade om hon inte kunde kasta om för han såg den inte och då meddelade hon bara att det fick hon inte. Nu har han en 1 och det spelar ingen roll, jag vet att han har ett stort föremålsintresse. Bara intressant hur det kan skilja mellan olika testledare.

 

[WildWilma]

Jag pratar inte om att det beskriver vardagssituationer, inte heller att det skulle vara jämförbart mellan bruks/icke bruksraser eller liknande. Det jag vänder mig emot är att det dras slutsatsen att beteenden som skiljer sig från önskvärt brukshundsbeteende absolut korrelerar med osäkerhet(exempelvis).

Och om jag först leker med mina hundar i en vecka, vid prövotillfället får knuffa i halsbandet och dessutom ge verbal signal så är det ju en HELT annan situation än om jag tar min arbetshund i grundträning (MH-ålder) och står helt passiv. Som sagt så leker tikvalparna så blodet sprutar - de är nämligen vana vid att folk leker med dem med leksaker.

Alla har skrivit att det kan bero på osäkerhet ELLER ointresse att hunden inte går ut till avståndsfigge.

Här är en film på en hund som verkar rätt förarbunden som gör avståndsleken:

Den verkar inte ha några större problem med att undersöka vad det är för en konstig figur som går och gömmer sig och sen leka när figuranten inbjuder till det men när figuranten är passiv är den ointressant då är det föraren som gäller. Sen om det finns de som vill att deras hundar ALDRIG ska leka med en främmande person även om den främmande personen uppmanar till lek och tränar hundarna på det (varför liksom?) så kan jag köpa att den kanske avstår på inlärd lydnad även om den vill. Föraren är ju inte heller passiv i momentets första del, den står och tittar mot avståndsfiggen och håller i hunden halsband redo att släppa. Hunden uppfattar helt klart att det som händer därborta är av intresse. Skulle föraren stå vänd åt andra håller och prata med någon och hålla i änden på kopplet så skulle säkert hunden agera annorlunda men nu blir den snabbt med på noterna att det som händer där borta är av intresse.

En till BC med lite högre på leklust och samarbete:

Här ser man verkligen att föraren är allt annat än passiv innan hunden släpps.

 

[Milosari]

Det gjorde inte testledaren när min gick bph. Tyvärr! Han såg inte leksaken när den lastades och det var tydligt för oss båda. Jag frågade om hon inte kunde kasta om för han såg den inte och då meddelade hon bara att det fick hon inte. Nu har han en 1 och det spelar ingen roll, jag vet att han har ett stort föremålsintresse. Bara intressant hur det kan skilja mellan olika testledare.

Testledare får inte bestämma det utan det är upp till beskrivaren. Däremot ska testledaren guida föraren så denne underlättar så mkt som möjligt för sin hund (jag både testleder och beskriver. Inte samtidigt dock )

 

[Fisherling]

Fast vänta lite nu. Hon gick ju visst fram till figuranten? Men hon hade lågt på samarbetet. Så nu förstår jag ännu mindre vad du menar med att hon inte skulle springa iväg utan frikommando?
Däremot ser man ju att hon har svårt med avreaktionerna på andra moment så som dumpe och spöken. Om jag inte minns fel.

Ja? Alltså, jag är ju inte helt oblivious till hur min hund beter sig. Efter lilla jakten förstod jag ju att hon inte ger sig av efter saker utan ett frikommando (hon hoppade ju bara åt sidan och såg skitstolt ut), så när det skulle vara avståndslek så gav jag henne ett frikommando precis innan vi ställde upp för momentet. Inte konstigare än så.

Men iallafall. Jag tycker det är tråkigt bemötande när jag skriver i den här tråden, vilket är trist, för jag vill gärna lära mig mer. Min enda erfarenhet med MH är med Tinja, det är därför jag måste använda henne som exempel. Tyvärr verkar folk ta det som en inbjudan till att sitta och tycka en massa saker om henne, dessutom sällan positiva saker, och det gör mig ju bara ledsen och lär mig ingenting.

Så, jag droppar ut från den här tråden. No hard feelings, men jag orkar inte läsa mer.

 

[Migo]

Alla har skrivit att det kan bero på osäkerhet ELLER ointresse att hunden inte går ut till avståndsfigge.

Här är en film på en hund som verkar rätt förarbunden som gör avståndsleken:

Den verkar inte ha några större problem med att undersöka vad det är för en konstig figur som går och gömmer sig och sen leka när figuranten inbjuder till det men när figuranten är passiv är den ointressant då är det föraren som gäller. Sen om det finns de som vill att deras hundar ALDRIG ska leka med en främmande person även om den främmande personen uppmanar till lek och tränar hundarna på det (varför liksom?) så kan jag köpa att den kanske avstår på inlärd lydnad även om den vill. Föraren är ju inte heller passiv i momentets första del, den står och tittar mot avståndsfiggen och håller i hunden halsband redo att släppa. Hunden uppfattar helt klart att det som händer därborta är av intresse. Skulle föraren stå vänd åt andra håller och prata med någon och hålla i änden på kopplet så skulle säkert hunden agera annorlunda men nu blir den snabbt med på noterna att det som händer där borta är av intresse.

En till BC med lite högre på leklust och samarbete:

Här ser man verkligen att föraren är allt annat än passiv innan hunden släpps.

Tja, Vee tränas ju aktivt inom grenar där man jobbar upp avståndsbelöning och lek... och jag fick absolut INTE ge min hund frisignal eller trycka mot halsen vid släppandet när jag gick med Ida.

 

[linnsan]

Ja? Alltså, jag är ju inte helt oblivious till hur min hund beter sig. Efter lilla jakten förstod jag ju att hon inte ger sig av efter saker utan ett frikommando (hon hoppade ju bara åt sidan och såg skitstolt ut), så när det skulle vara avståndslek så gav jag henne ett frikommando precis innan vi ställde upp för momentet. Inte konstigare än så.

Men iallafall. Jag tycker det är tråkigt bemötande när jag skriver i den här tråden, vilket är trist, för jag vill gärna lära mig mer. Min enda erfarenhet med MH är med Tinja, det är därför jag måste använda henne som exempel. Tyvärr verkar folk ta det som en inbjudan till att sitta och tycka en massa saker om henne, dessutom sällan positiva saker, och det gör mig ju bara ledsen och lär mig ingenting.

Så, jag droppar ut från den här tråden. No hard feelings, men jag orkar inte läsa mer.

Men du själv tar ju upp henne som exempel och diskussion så blir ju konstigt att svara utan att svara på just det du skriver?

Inget ont om Tinja. Reaktionerna är ju vad de är och man kan väl tycka jättebra om sin hund ändå? Och andra kan tycka om den såklart. Hon är säkert jättetrevlig men man ser ju att hon blir belastad och inte släpper det.

Som jämförelse kan vi ta min förra schäfer om du tycker det är jobbigt att det blir personligt. Han blev belastad av avståndsleken då det påminde honom om otrevliga upprepade händelser samt att han inte hade bra avreaktioner. Så vid dumpen ville han inte vara med mer helt enkelt.

Det syns på hela kullen att mentaliteten tyvärr inte blev bra. Även om min hane med sina erfarenheter nog fick sämst där.

Men det var ju ändock en väldigt rolig och lättsam hund i vardagen. Samt skitrolig att träna med i både skydd (det lilla vi hann börja med) och allt annat vi testade och gick början till patrull innan det började krångla för att jag inte hade körkort.

Med det sagt så kan hunden absolut funka till mycket trots tråkigt MH. MEN man ser ju ändå tydligt hundens och kullens brister när de belastades mer än till vardags. Det är ju inget elakt mot varken hund eller förare alls. Denna uppfödaren blev helt klart inte nöjd med resultatet. Ibland blir det skit bara.

Så det är inget påhopp mot varken dig eller Tinja. Jag tycker tvärtom att det är ganska intressant att diskutera objektivt kring olika hundars reaktioner. Oavsett vem som äger dom.

 

[Wingates]

Som jämförelse kan vi ta min förra schäfer om du tycker det är jobbigt att det blir personligt. Han blev belastad av avståndsleken då det påminde honom om otrevliga upprepade händelser samt att han inte hade bra avreaktioner. Så vid dumpen ville han inte vara med mer helt enkelt.

Det syns på hela kullen att mentaliteten tyvärr inte blev bra. Även om min hane med sina erfarenheter nog fick sämst där.

Men det var ju ändock en väldigt rolig och lättsam hund i vardagen. Samt skitrolig att träna med i både skydd (det lilla vi hann börja med) och allt annat vi testade och gick början till patrull innan det började krångla för att jag inte hade körkort.

Även min var ju en fantastisk hund att leva med förutom skotträdslan. Han var på många sätt mycket enklare att leva med än Ammo, för han ifrågasatte inte så mycket och valde istället att alltid lita på mig. Eller hur jag ska beskriva det, Ammo litar på mig med - men han gör ändå gärna på sitt sätt.

Han hade rejält med sociala rädslor, men samtidigt behövde jag inte vakta på att han skulle ta saken i egna händer vid upplevda hot. Han lät bara men gjorde inget - men Ammo måste jag styra så det inte smäller liksom. Var inga problem att träna med folk, eller ha folk med sig ut i spåret tex så länge ingen försökte pilla på honom. Gick och lämna överallt och han krävde mindre. Jag saknar honom var dag men saknar inte att leva med honom trots att han var väldigt enkel.
Bifogar MHt för den intresserade:

 

[Raderad medlem 94602]

Även min var ju en fantastisk hund att leva med förutom skotträdslan. Han var på många sätt mycket enklare att leva med än Ammo, för han ifrågasatte inte så mycket och valde istället att alltid lita på mig. Eller hur jag ska beskriva det, Ammo litar på mig med - men han gör ändå gärna på sitt sätt.

Han hade rejält med sociala rädslor, men samtidigt behövde jag inte vakta på att han skulle ta saken i egna händer vid upplevda hot. Han lät bara men gjorde inget - men Ammo måste jag styra så det inte smäller liksom. Var inga problem att träna med folk, eller ha folk med sig ut i spåret tex så länge ingen försökte pilla på honom. Gick och lämna överallt och han krävde mindre. Jag saknar honom var dag men saknar inte att leva med honom trots att han var väldigt enkel.
Bifogar MHt för den intresserade:

Hoppsan Kerstin, vilket MH!

 

[WildWilma]

Även min var ju en fantastisk hund att leva med förutom skotträdslan. Han var på många sätt mycket enklare att leva med än Ammo, för han ifrågasatte inte så mycket och valde istället att alltid lita på mig. Eller hur jag ska beskriva det, Ammo litar på mig med - men han gör ändå gärna på sitt sätt.

Han hade rejält med sociala rädslor, men samtidigt behövde jag inte vakta på att han skulle ta saken i egna händer vid upplevda hot. Han lät bara men gjorde inget - men Ammo måste jag styra så det inte smäller liksom. Var inga problem att träna med folk, eller ha folk med sig ut i spåret tex så länge ingen försökte pilla på honom. Gick och lämna överallt och han krävde mindre. Jag saknar honom var dag men saknar inte att leva med honom trots att han var väldigt enkel.
Bifogar MHt för den intresserade:

Det ligger nog mycket i det du skriver. Tyvärr så är det ju en del (inte här inne tror jag) som föredrar dessa "hämmade" hundar då de upplevs behagligare i vardagen. Collie är en ras där en ganska stor grupp ägare verkar föredra hundar med rädslor som gör att de inte vågar mycket alls. De kallar det inte rädslor dock utan bara att hunden är reserverad, ointresserad eller försiktig. Har hört en TL som fick förklarat för sig av en collieägare att hennes hund var såå jobbig, det TL såg var en av de mentalt bästa collies hon träffat. Men enligt ägaren var den jobbig eftersom den ville leka, och var nyfiken på omgivningen och social med främmande människor. Sorgligt att det ses som "besvärlig" i en ras med så stora mentala problem

Hade min äldre hund inte haft så stor social nyfikenhet tillsammans med sin stora sociala osäkerhet så hade han varit oerhört "bekväm i alla lägen" där han fick vara ifred från främmande människor. Sen att han är en svårmotioverad arbetshund gör han ju inte svår i vardagen. Och vi tycker oerhört mycket om honom trots att vi är ärliga med hans mentala brister

 

[Fisherling]

Men alltså. Det hela började med att jag svarade någon om att jag tyckte samarbetet på avståndsleken var knepig, och att om hunden hade låga siffror där så skulle jag gärna vilja se film på hur det såg ut, eftersom Tinja har 1 men ändå var engagerad. Alltså en kommentar baserad på mina prioriteringar inom min ras.

Direkt fick jag ju tillbaka "det tolkar jag som bristande socialitet" och sen var det tydligen öppet hus att sitta och kritisera min hund och hennes släkt. Bara för att jag inte direkt stämplar en hund med 1 på samarbete som värdelös brukshund.

Varför måste det vara negativa egenskaper så fort man är villig att acceptera andra beteenden än vad en schäfer/malle/rottis/ect skulle ha? Ni skriver om att ni inte säger att en X ska ha samma egenskaper som en Y, men så fort en hund inte har Y's egenskaper är den mentalt undermålig, feg, socialt otrygg ect.

 

[WildWilma]

Tja, Vee tränas ju aktivt inom grenar där man jobbar upp avståndsbelöning och lek... och jag fick absolut INTE ge min hund frisignal eller trycka mot halsen vid släppandet när jag gick med Ida.

Så om hon inte hade tränats i dessa grenar (i vilka grenar jobbar man med det, sök?) så hade hon aldrig gått ut till figuranten tror du?

Jag har sett hundar som tränar sök som inte alls vill/vågar gå fram till avståndsfiggen. Om man inte tränar just avståndsleken så är det ju ändå en ny situation för hunden när figgen först är hotfull och sen lekfull.

Som du ser oavsett vad du fick göra och inte på det MH då var på så är det rätt tydligt för båda dessa hundar att de får lämna föraren och undersöka. Sen är det ju så att det blir lättare som förare att gå MH om man går med på flera och går flera själva. Det är väldigt ovant första gången och i alla fall var nog jag onödigt "lydig" och rädd att göra fel.

 

[WildWilma]

Men alltså. Det hela började med att jag svarade någon om att jag tyckte samarbetet på avståndsleken var knepig, och att om hunden hade låga siffror där så skulle jag gärna vilja se film på hur det såg ut, eftersom Tinja har 1 men ändå var engagerad. Alltså en kommentar baserad på mina prioriteringar inom min ras.

Direkt fick jag ju tillbaka "det tolkar jag som bristande socialitet" och sen var det tydligen öppet hus att sitta och kritisera min hund och hennes släkt. Bara för att jag inte direkt stämplar en hund med 1 på samarbete som värdelös brukshund.

Varför måste det vara negativa egenskaper så fort man är villig att acceptera andra beteenden än vad en schäfer/malle/rottis/ect skulle ha? Ni skriver om att ni inte säger att en X ska ha samma egenskaper som en Y, men så fort en hund inte har Y's egenskaper är den mentalt undermålig, feg, socialt otrygg ect.

??? Ingen har stämplat en sådan hund som en värdelös brukshund vad jag har läst. Jag vet några riktigt bra brukshundar som rent siffermässigt inte har optimalt på avståndsleken, men de är bevisligen bra brukshundar. Men det gör ju inte att jag anser att vi i min ras ska sträva efter låga siffror på exempelvis samarbete där utan att optimalt för en kull är fortfarande högt genomsnitt på nyfikenhet, leklust och samarbete. Därför skrev jag att om jag skulle titta på en kull som lik dins hunds kull har andel hundar med låga siffror där så skulle jag vilja se/veta varför. Har de bara lite lägre socialt intresse eller var de osäkra, eller bådeock? Sen överväga vad det skulle kunna betyda för mig om jag köpte en hund efter sådana linjer oavsett vilken anledning. Kanske har de andra egenskaper som är mycket viktigare för mig och att jag då anser att ett lägre socialt intresse är en rimlig kompromiss. I en ras som likt aussien kanske generellt har ett lägre socialt intresse än exempelvis kelpien kan jag tänka mig att det är en fullt rimlig kompromiss. I min ras tveksamt.

I min ras har vi en rasprofil(http://www.kelpieklubben.se/avel/mh-idealprofilmentalitet/) som visar vad som är optimalt (grönt), bra(gult), acceptabel(vitt) och oacceptabelt/ej önskvärt(rött). Det innebär inte att vi anser att alla hundar med en röd ruta i sitt MH är mentalt dåliga hundar men vi hoppas att man genom avel kan minska andelen "röda" rutor i rasen och när man tittar på en hel kull så är det bra att kolla hur resultaten fördelar sig mot rasens genomsnitt. Har kullen 10% röda resultat och rasen i genomsnitt har 2,5% så bör det ju vara en tankeställare innan avel för risken är ju stor att dessa egenskaper nedärvs om de används i avel.

Sen är det väl så att många här inne ofta tänker i avelstankar och då blir man nog lätt mycket mer generell och "krass" när det gäller resultat från MH:n än om man bara tänker utifrån en individs resultat och dess betydelse för just den hundens funktion. För en bra brukshund är nödvändigtvis inte all samma som en lämplig avelshund.

 

[linnsan]

Men alltså. Det hela började med att jag svarade någon om att jag tyckte samarbetet på avståndsleken var knepig, och att om hunden hade låga siffror där så skulle jag gärna vilja se film på hur det såg ut, eftersom Tinja har 1 men ändå var engagerad. Alltså en kommentar baserad på mina prioriteringar inom min ras.

Direkt fick jag ju tillbaka "det tolkar jag som bristande socialitet" och sen var det tydligen öppet hus att sitta och kritisera min hund och hennes släkt. Bara för att jag inte direkt stämplar en hund med 1 på samarbete som värdelös brukshund.

Varför måste det vara negativa egenskaper så fort man är villig att acceptera andra beteenden än vad en schäfer/malle/rottis/ect skulle ha? Ni skriver om att ni inte säger att en X ska ha samma egenskaper som en Y, men så fort en hund inte har Y's egenskaper är den mentalt undermålig, feg, socialt otrygg ect.

Ja och folk svarade ju på det? Att den reaktionen oftast har med antingen osäkerhet, ägande eller lägre kamp/leklust. Vad tror du själv det beror på?

Ska och ska... Hos en brukshund är det ju positivt om hunden är aktiv med figuranten. Men många aussies känns ganska "light" jämfört mot andra bruksraser. Så det kanske anses som helt okej eller bra?

Sen är det ju så att perfekta hundar finns det ju inte. Jag är ju isåfall mer "bekymrad" över rädslor och avreaktioner än om hunden inte vill komma in med leksaken.