Stor enkel hundras med lagom driv

[BornAgain]

Som specialist är den tyvärr ett sjunkande skepp. Urvalet av flattar som används för praktisk jakt och startas på prov är helt enkelt alldeles för få för att få rasen på rätt köl igen, som den specialist den en gång var.

Som en aktiv familjemedlem och träningskompis för hundsport tror jag absolut att flatten har potential att utvecklas, men då måste det tas tag i problemen i betydligt större utsträckning än vad som görs idag.


Andra raser är ju inte förskonade från hög COI, vi behöver verkligen vara vaksamma hos labbarna också. Där finns en modern matadoravel för jaktlabradorer som helt ärligt skrämmer skiten ur mig. Förhoppningsvis kan man vända den trenden innan vi hamnar i samma läge som flattarna.

Väldigt intressant OT

 

[Liran]

Generellt är det ont om "nytt blod" och "intressanta linjer" i all rasavel nu för tiden. De senaste 20-30 åren har det varit enkelt att importera hund eller åka utomlands för att para sin tik. De flesta raser är ungefär likadana genetiskt sett, oavsett varifrån de kommer.

Ett extra stort problem är det förstås med raser som har en allvarlig sjukdomsbild, och dit räknar jag dobermann, flat och berner sennen, (som alla är trevliga raser jag skulle kunna tänks mig att ha, om jag inte behövde bekymra mig om sjukdom och tidig död).

 

[AraSlei]

Generellt är det ont om "nytt blod" och "intressanta linjer" i all rasavel nu för tiden. De senaste 20-30 åren har det varit enkelt att importera hund eller åka utomlands för att para sin tik. De flesta raser är ungefär likadana genetiskt sett, oavsett varifrån de kommer.

Ett extra stort problem är det förstås med raser som har en allvarlig sjukdomsbild, och dit räknar jag dobermann, flat och berner sennen, (som alla är trevliga raser jag skulle kunna tänks mig att ha, om jag inte behövde bekymra mig om sjukdom och tidig död).

Så är det verkligen.
Inavel per se behöver ju inte vara något dåligt, det är ju tack vare det vi har våra raser idag.

Förr, när stamböckerna var öppna, parades ofta flat och labrador, registrerades sedan efter hårlag. Då var labradoren som ras ganska ny på jakter och prov, och flatten dominerade stort. Tyvärr, för flattarnas del, föddes många i generation 1 med kort päls och registrerades som labradorer. Det gav labben en bredare avelsbas, men gav samtidigt inte alls lika mycket till flattarnas avelsbas. Att man inte förstod att hårlaget kom tillbaka i g2 hjälpte inte till.

En vän till mig gjorde en provparning i Embark på en jaktavlad labradorhane och en flattik, och den parningen hade en beräknad genetisk inavelsgrad på ca 3%.
Ganska intressant

 

[MML]

Som specialist är den tyvärr ett sjunkande skepp. Urvalet av flattar som används för praktisk jakt och startas på prov är helt enkelt alldeles för få för att få rasen på rätt köl igen, som den specialist den en gång var.

Som en aktiv familjemedlem och träningskompis för hundsport tror jag absolut att flatten har potential att utvecklas, men då måste det tas tag i problemen i betydligt större utsträckning än vad som görs idag.


Andra raser är ju inte förskonade från hög COI, vi behöver verkligen vara vaksamma hos labbarna också. Där finns en modern matadoravel för jaktlabradorer som helt ärligt skrämmer skiten ur mig. Förhoppningsvis kan man vända den trenden innan vi hamnar i samma läge som flattarna.

Jag tror ju inte att man ska låsa sig vid att "bara" titta på antalet hundar som startar på officiella jaktprov. Nu är jag som sagt ny i sporten, och i och med att min egen hund är valp ännu har jag inte ens satt mig in i alla regler och skillnader på olika prov o. s. v. Jag vet dock att det på förra årets flatmästerskap var över 30 hundar till start i elitklass, och många fler än så i öppen klass. Det säger förstås inte heller jättemycket, men det visar i alla fall att det finns fler flattar ur "arbetslinjer" än hur det kanske ser ut i den ganska dystra statistiken du redovisade i ett annat inlägg.

Givetvis är det olika typer av prov/test, men igen, jag tror inte att man ska låsa sig vid enbart starter och resultat. I stället tror jag att man bör titta på vilka hundar som kommer till start - om det så är på A-prov, WT eller något annat relevant.

Nu har jag inte haft tid att sätta mig och studera stamtavla på alla hundar som deltog i de högre klasserna på förra årets flatmästerskap, men jag vågar mig nog på en gissning att det inte är jättemycket utställningshundar bakom majoriteten av dem. Jag tror att det i huvudsak det är där man kan hitta linjerna som är värda att arbeta för att bevara.

Jag tror också att många av "hobbyflattarna" - de som inte kommer till start, och kanske inte heller deltar på utställning - kan vara vettiga hundar att använda sig av för att bredda rasen. Att de inte startat, behöver ju inte betyda att de inte har "rätt" egenskaper. Där tror jag att seriösa uppfödare, och sådana som mig som är nyfrälst flattefantast, kan göra mycket för att både "hitta" hundarna, och få deras mattar och hussar intresserade av att meritera sina hundar och ge dem en chans att utvecklas och visa vad de går för, i det de trots allt är avlade för.

Att det är betydligt fler labbar som kommer till start, än flattar, är ju inte konstigt med tanke på att labradoren är en av de största (eller är det den allra största?) raserna i Sverige. Flattarna är väl inte ens på topplistan, har jag för mig. Sedan går det förstås trender i raser, och (tyvärr!) tror jag att diskussioner som den här (och många andra liknande) gör att människor som står i valet mellan labbe och flatte, tenderar att välja labbe när de får uppfattningen att flattarna är en väldigt sjuk ras som inte kan arbeta. Faktum är ju att det finns både friska linjer, där många hundar blir en bra bit över 10 år, och väldigt duktiga arbetande hundar inom flattarna också. Ofta tycks de två egenskaperna dessutom följas åt Men om man som "ny" jämför de två raserna, och möts av övervägande den inställningen att flatten är ett sjunkande skepp, så förstår jag att man väljer labbe. Jag är dock väldigt glad för att jag vågade välja flatte Och för att "rädda" flattarna (så som de är avlade att vara) behöver "vi" få in fler intresserade, inte skrämma bort de som dyker upp. Vi behöver fler som visar upp flattarna, som vågar starta, och som är villiga att låta sina hundar användas i avel.

Inkorsningsprojekt debatteras det ju friskt om nu, om det är en vettig grej eller vansinne. Jag är för dåligt påläst för att veta var jag står, men jag lutar åt att det förmodligen skulle vara bra för rasen. Men jag tror att något av det allra viktigaste, för att bevara och utveckla flatten som apportör, är att lyfta just den sidan av hundarna. Att visa att de inte "bara" är de där vackra hundarna som springer vänstervarv, utan att de också - främst - är apportörer. Och inget är i närheten så vackert som en arbetande flatte i sitt rätta element - då kan "vänstervarvarna" slänga sig i väggen (min personliga uppfattning )

 

[AraSlei]

Jag tror ju inte att man ska låsa sig vid att "bara" titta på antalet hundar som startar på officiella jaktprov. Nu är jag som sagt ny i sporten, och i och med att min egen hund är valp ännu har jag inte ens satt mig in i alla regler och skillnader på olika prov o. s. v. Jag vet dock att det på förra årets flatmästerskap var över 30 hundar till start i elitklass, och många fler än så i öppen klass. Det säger förstås inte heller jättemycket, men det visar i alla fall att det finns fler flattar ur "arbetslinjer" än hur det kanske ser ut i den ganska dystra statistiken du redovisade i ett annat inlägg.

Givetvis är det olika typer av prov/test, men igen, jag tror inte att man ska låsa sig vid enbart starter och resultat. I stället tror jag att man bör titta på vilka hundar som kommer till start - om det så är på A-prov, WT eller något annat relevant.

Nu har jag inte haft tid att sätta mig och studera stamtavla på alla hundar som deltog i de högre klasserna på förra årets flatmästerskap, men jag vågar mig nog på en gissning att det inte är jättemycket utställningshundar bakom majoriteten av dem. Jag tror att det i huvudsak det är där man kan hitta linjerna som är värda att arbeta för att bevara.

Jag tror också att många av "hobbyflattarna" - de som inte kommer till start, och kanske inte heller deltar på utställning - kan vara vettiga hundar att använda sig av för att bredda rasen. Att de inte startat, behöver ju inte betyda att de inte har "rätt" egenskaper. Där tror jag att seriösa uppfödare, och sådana som mig som är nyfrälst flattefantast, kan göra mycket för att både "hitta" hundarna, och få deras mattar och hussar intresserade av att meritera sina hundar och ge dem en chans att utvecklas och visa vad de går för, i det de trots allt är avlade för.

Att det är betydligt fler labbar som kommer till start, än flattar, är ju inte konstigt med tanke på att labradoren är en av de största (eller är det den allra största?) raserna i Sverige. Flattarna är väl inte ens på topplistan, har jag för mig. Sedan går det förstås trender i raser, och (tyvärr!) tror jag att diskussioner som den här (och många andra liknande) gör att människor som står i valet mellan labbe och flatte, tenderar att välja labbe när de får uppfattningen att flattarna är en väldigt sjuk ras som inte kan arbeta. Faktum är ju att det finns både friska linjer, där många hundar blir en bra bit över 10 år, och väldigt duktiga arbetande hundar inom flattarna också. Ofta tycks de två egenskaperna dessutom följas åt Men om man som "ny" jämför de två raserna, och möts av övervägande den inställningen att flatten är ett sjunkande skepp, så förstår jag att man väljer labbe. Jag är dock väldigt glad för att jag vågade välja flatte Och för att "rädda" flattarna (så som de är avlade att vara) behöver "vi" få in fler intresserade, inte skrämma bort de som dyker upp. Vi behöver fler som visar upp flattarna, som vågar starta, och som är villiga att låta sina hundar användas i avel.

Inkorsningsprojekt debatteras det ju friskt om nu, om det är en vettig grej eller vansinne. Jag är för dåligt påläst för att veta var jag står, men jag lutar åt att det förmodligen skulle vara bra för rasen. Men jag tror att något av det allra viktigaste, för att bevara och utveckla flatten som apportör, är att lyfta just den sidan av hundarna. Att visa att de inte "bara" är de där vackra hundarna som springer vänstervarv, utan att de också - främst - är apportörer. Och inget är i närheten så vackert som en arbetande flatte i sitt rätta element - då kan "vänstervarvarna" slänga sig i väggen (min personliga uppfattning )

Det kommer många flattar till start på C-prov och B-prov, men vart är dom när det är dags för A-prov? C-prov (WT eller MT på dummies) finns i hela Europa, men det är bara i Norden vi envisas med våra kallviltsprov. Som dessutom har sitt ursprung ur de stående fågelhundarnas prov, dvs inte ens med retrievergrund …

Det är bara på A-prov och jakter vi kan testa våra retrievers fullt ut. Det finns inga möjligheter att testa hur de t ex tar en löpa eller beter sig med skadat vilt på dummies eller tinade fåglar.
Det är lite som att man skulle ha vallprov på radiostyrda badbollar i stället för får.

Även för B-proven ser statistiken för flattarna dyster ut jämfört med labbarnas, om än bättre än på A-proven. 2024 kom det 404 flattar till start på b-prov (nkl: 224, ökl: 214, ekl: 86) och 1549 labbar till start (nkl: 817, ökl: 528, ekl: 481). Knappt 76% av labbarna gick till pris och av dem var drygt 32% excellent, sett över alla klasser. För flattarna är motsvarande siffra 65% och drygt 18%.

Majoriteten av alla labradorer som registreras är utställningssvlade. Senaste siffran, 2021, säger att ca 40% av labradorerna är jaktavlade, det året registrerades det 1595 st jaktavlade labbar. Flattarna hade visserligen en liten peak 2021, men då registrerades det 1063 flattar. Absolut en skillnad, men inte så stor som det ser ut som när man jämför rakt av mellan raserna.

Ja, flattarna är absolut i den fasen att alla hundar behövs i avel, men jag tror att jaktkennlarna är helt rätt på önskemålet att få korsa in andra raser. Hade de korsat in t ex jaktlabbarna hade de både höjt egenskapskvaliteten och spätt ut COI.

Jag tror att vi generellt kommer gå mot mer inkorsningsprojekt/öppna stamböcker, i många raser en fördel som de uppdelade raserna har är att man kan ”korsa in” varianter och ändå vara kvar i samma ras.

Jag tror som du - och där visas de bäst upp i konkurrens av de övriga retrieverraserna! Så länge de inte kan matcha labradorerna på proven kommer de som vill ha mer säkra kort att välja jaktlabben framför flatten.

Det finns några envisa entusiaster som verkligen krigar för sin ras och tar fram jättefina flattar som kan arbeta som en retriever ska, men de är tyvärr en klar minioritet.

 

[Maniac123]

Med tanke på att en av de större utställningsuppfödarna nyligen stolt annonserade en parning med linjeavel, och det var verkligen så hon skrev i parningsannonsen, ungefär samtidigt som de uppfödare som försöker behålla rasen som jakthund skrev ett brev till SKK om att få utavla pga hög inavel och problem kopplat till det… Jag tror tyvärr inte alls att rasen är på rätt väg.

Svenska flatuppfödare har varit framgångsrika i utställningsringarna under lång tid världen över och exporterat valpar friskt, så det hjälper knappt ens att importera hundar för avel eller åka utomlands och para. Det är samma hundar bakåt ändå.

Tyvärr.

Nej, rasen är inte alls på väg åt rätt håll. Jag är uppvuxen med flat och haft egna sen jag flyttade hemifrån. Jag har sett mycket, för mycket..

Att rasklubben och deras medlemmar skriker i panik och fäktas mot förslaget om utavel säger väl allt. Senaste veckan har rasklubben dessutom lagt ut ett inlägg på sin FB-sida att klubben saknar styrelse efter årsmötet som det ser ut just nu. Då får förmodligen SSRK ta över avelsansvaret och jag tror det vore det bästa för rasen.. Utavel har skett i flera SSRK-raser tidigare/pågående just nu, så jag hoppas de kan ha lite mer öppet sinne. De har ju dessutom publicerat insändaren om utavel i sin tidning.

Och precis som du skriver så finns det inga obesläktade hundar utomlands heller. Det räcker ju liksom inte med att kolla de närmaste tre leden i stamtavlan liksom. Det finns absolut uppfödare som försöker och gör sitt bästa, men det är för sent..

 

[Maniac123]

Jag tror ju inte att man ska låsa sig vid att "bara" titta på antalet hundar som startar på officiella jaktprov. Nu är jag som sagt ny i sporten, och i och med att min egen hund är valp ännu har jag inte ens satt mig in i alla regler och skillnader på olika prov o. s. v. Jag vet dock att det på förra årets flatmästerskap var över 30 hundar till start i elitklass, och många fler än så i öppen klass. Det säger förstås inte heller jättemycket, men det visar i alla fall att det finns fler flattar ur "arbetslinjer" än hur det kanske ser ut i den ganska dystra statistiken du redovisade i ett annat inlägg.

Givetvis är det olika typer av prov/test, men igen, jag tror inte att man ska låsa sig vid enbart starter och resultat. I stället tror jag att man bör titta på vilka hundar som kommer till start - om det så är på A-prov, WT eller något annat relevant.

Nu har jag inte haft tid att sätta mig och studera stamtavla på alla hundar som deltog i de högre klasserna på förra årets flatmästerskap, men jag vågar mig nog på en gissning att det inte är jättemycket utställningshundar bakom majoriteten av dem. Jag tror att det i huvudsak det är där man kan hitta linjerna som är värda att arbeta för att bevara.

Jag tror också att många av "hobbyflattarna" - de som inte kommer till start, och kanske inte heller deltar på utställning - kan vara vettiga hundar att använda sig av för att bredda rasen. Att de inte startat, behöver ju inte betyda att de inte har "rätt" egenskaper. Där tror jag att seriösa uppfödare, och sådana som mig som är nyfrälst flattefantast, kan göra mycket för att både "hitta" hundarna, och få deras mattar och hussar intresserade av att meritera sina hundar och ge dem en chans att utvecklas och visa vad de går för, i det de trots allt är avlade för.

Att det är betydligt fler labbar som kommer till start, än flattar, är ju inte konstigt med tanke på att labradoren är en av de största (eller är det den allra största?) raserna i Sverige. Flattarna är väl inte ens på topplistan, har jag för mig. Sedan går det förstås trender i raser, och (tyvärr!) tror jag att diskussioner som den här (och många andra liknande) gör att människor som står i valet mellan labbe och flatte, tenderar att välja labbe när de får uppfattningen att flattarna är en väldigt sjuk ras som inte kan arbeta. Faktum är ju att det finns både friska linjer, där många hundar blir en bra bit över 10 år, och väldigt duktiga arbetande hundar inom flattarna också. Ofta tycks de två egenskaperna dessutom följas åt Men om man som "ny" jämför de två raserna, och möts av övervägande den inställningen att flatten är ett sjunkande skepp, så förstår jag att man väljer labbe. Jag är dock väldigt glad för att jag vågade välja flatte Och för att "rädda" flattarna (så som de är avlade att vara) behöver "vi" få in fler intresserade, inte skrämma bort de som dyker upp. Vi behöver fler som visar upp flattarna, som vågar starta, och som är villiga att låta sina hundar användas i avel.

Inkorsningsprojekt debatteras det ju friskt om nu, om det är en vettig grej eller vansinne. Jag är för dåligt påläst för att veta var jag står, men jag lutar åt att det förmodligen skulle vara bra för rasen. Men jag tror att något av det allra viktigaste, för att bevara och utveckla flatten som apportör, är att lyfta just den sidan av hundarna. Att visa att de inte "bara" är de där vackra hundarna som springer vänstervarv, utan att de också - främst - är apportörer. Och inget är i närheten så vackert som en arbetande flatte i sitt rätta element - då kan "vänstervarvarna" slänga sig i väggen (min personliga uppfattning )

Majoriteten av flattarna på FM har mer eller mindre utställningslinjer bakom sig. Och de som är ”renodlade” jakthundar är för få, de kan definitivt inte rädda hela rasen. Och, att de är anmälda till FM säger inte hur bra de jagar eller ens gör provet..

 

[MML]

Det kommer många flattar till start på C-prov och B-prov, men vart är dom när det är dags för A-prov? C-prov (WT eller MT på dummies) finns i hela Europa, men det är bara i Norden vi envisas med våra kallviltsprov. Som dessutom har sitt ursprung ur de stående fågelhundarnas prov, dvs inte ens med retrievergrund …

Det är bara på A-prov och jakter vi kan testa våra retrievers fullt ut. Det finns inga möjligheter att testa hur de t ex tar en löpa eller beter sig med skadat vilt på dummies eller tinade fåglar.
Det är lite som att man skulle ha vallprov på radiostyrda badbollar i stället för får.

Även för B-proven ser statistiken för flattarna dyster ut jämfört med labbarnas, om än bättre än på A-proven. 2024 kom det 404 flattar till start på b-prov (nkl: 224, ökl: 214, ekl: 86) och 1549 labbar till start (nkl: 817, ökl: 528, ekl: 481). Knappt 76% av labbarna gick till pris och av dem var drygt 32% excellent, sett över alla klasser. För flattarna är motsvarande siffra 65% och drygt 18%.

Majoriteten av alla labradorer som registreras är utställningssvlade. Senaste siffran, 2021, säger att ca 40% av labradorerna är jaktavlade, det året registrerades det 1595 st jaktavlade labbar. Flattarna hade visserligen en liten peak 2021, men då registrerades det 1063 flattar. Absolut en skillnad, men inte så stor som det ser ut som när man jämför rakt av mellan raserna.

Ja, flattarna är absolut i den fasen att alla hundar behövs i avel, men jag tror att jaktkennlarna är helt rätt på önskemålet att få korsa in andra raser. Hade de korsat in t ex jaktlabbarna hade de både höjt egenskapskvaliteten och spätt ut COI.

Jag tror att vi generellt kommer gå mot mer inkorsningsprojekt/öppna stamböcker, i många raser en fördel som de uppdelade raserna har är att man kan ”korsa in” varianter och ändå vara kvar i samma ras.

Jag tror som du - och där visas de bäst upp i konkurrens av de övriga retrieverraserna! Så länge de inte kan matcha labradorerna på proven kommer de som vill ha mer säkra kort att välja jaktlabben framför flatten.

Det finns några envisa entusiaster som verkligen krigar för sin ras och tar fram jättefina flattar som kan arbeta som en retriever ska, men de är tyvärr en klar minioritet.

Jag tror inte att uppfödare (i det läge rasen befinner sig nu) "har råd" att försöka avla "bara" på spets - d. v. s. hundar som går A-prov eller används i praktisk jakt. Jag tror i stället att det är något som behöver angripas från flera håll - dels fortsatt (och utökad) avel på arbetande flattar som visar upp önskade egenskaper, om än de inte testats "fullt ut". Dels att öka intresset hos sådana som mig - vanliga flatteägare - för att träna och förhoppningsvis starta sina hundar. Då tror jag också att det kommer att kunna synas fler flattar även på A-prov.

Som det är nu upplever jag det lite grann som att "riktig" retrieverträning ofta upplevs så otillgängligt för många, säkert inte bara flatteägare utan även labbe och golden. Det känns i bland som att de som är "inne i sporten" är en sluten cirkel, och att man nästan måste ha en massa förkunskaper för att som nu bli insläppt. Jag tror att det också är en viktig aspekt, att öppna upp och locka ni fler nybörjare och okunniga, och få fler att förstå tjusningen med den sortens träning Så att fler hundar får chansen att "visa vad de går för".

Flattarna är ju inte uppdelade på så sätt, men som du nämnde i ett tidigare inlägg har en majoritet av dem mycket "utställningslinjer" bakom sig. Jag gissar att det inte finns någon statistik att hitta på det, utan att man i sådant fall får sätta sig och leta själv (kanske något att ta tag i när jag har tid...) men det skulle vara intressant att veta hur stor andel av flattevalparna som föddes som inte har övervägande utställningslinjer. Jag skulle gissa att den siffran (tyvärr!) är betydligt lägre.

Om jaktlabbe skulle vara rätt ras för ett inkorsningsprojekt vet jag alldeles för lite för att uttala mig, men spontant är det väl inte den första rasen jag tänker på i alla fall.

Men även om inkorsning skulle bli aktuellt, så tänker jag att det finns mycket annat att göra också. Sluta använda samma överanvända linjer om och om igen, till exempel. Jag är visserligen inte särskilt insatt i avel, men jag har svårt att se poängen (för rasen som helhet) att låta en och samma hanhund få långt över 50 avkommor, de flesta av dem dessutom undan tikar som fått fler än en kull. Ofta har sådana hundar kullsyskon som också används i avel. Samtidigt finns det mängder av hundar som varken meriteras eller övervägs i avel. Inte helt lyckat, tänker jag.

Kanske det vore vettigt att släppa in även gula flattar i aveln? Kanske dra i handbromsen lite grann för utställningsfokuset som jag tycker verkar allt för vanligt, men hur det görs bäst har jag ingen aning om.

Jag anser att det är både ett stort förtroende, och ett stort ansvar, att jag som "nybörjare" fått köpa och förvalta en så bra valp i det läge rasen är nu. Å ena sidan tycker jag kanske att min valp "borde" ha gått till någon som med säkerhet kan få fram alla hans fina egenskaper på bästa sätt, och inte till mig som är helt grön med retriever. Å andra sidan är jag ju väldigt glad för att ha fått chansen! Och jag tror ju också att det är just sådana som mig - och många andra - som behövs, för att s. a. s. "fylla på" och inte fullständigt bränna ut de stackars eldsjälar som kämpar och kämpat i många år.

Tyvärr tror jag att allting blir urholkat och som en negativ spiral, där det blir allt svårare att komma till rätta med de problem som finns, och allt fler väljer att hoppa i livbåtarna. De som s. a. s. stannar kvar och öser blir färre och behöver hjälp. Hjälp som "vi vanliga", som mig, kan bidra med, som att vara aktiva och sikta på att starta våra hundar, låta våra "vanliga" hundar gå i avel vid förfrågan, förvalta bra flattar på ett bra sätt. Diskutera med andra flatteägare, ta del av den enorma kunskapen som finns hos de som brinner för rasen. Och kanske också i det lilla, som att protestera mot bilden av att det är ett hopplöst fall när diskussionen dyker upp på forum, i facebookgrupper, eller på den lokala brukshundsklubben. Försöka locka in fler entausiaster, i stället för att skrämma bort dem.

Nu låter det kanske som att jag "hatar" uppfödare som är mer utställningsinriktade - så är det absolut inte! Däremot tror jag att vissa kanske får lite lätt tunnelseende, och har svårt för att ta in de problem som faktiskt finns. Det är nog också lätt att (som utställningsintresserad) dras med i framgång, och då kanske tumma på de rastypiska flatte-egenskaperna om det ger stora framgångar i utställningsringarna runt om i världen. Och så kan jag tänka mig att vissa som hållit på i väldigt många år, kanske är invaggade i en falsk trygghet av "så här har vi alltid gjort". Det kanske har fungerat jättebra i 20, 30 år, men det är kanske inte rätt väg att fortsätta på framåt.

 

[MML]

Att rasklubben och deras medlemmar skriker i panik och fäktas mot förslaget om utavel säger väl allt

Här tycker jag att det är viktigt att poängtera att det inte är alla i rasklubben som protesterar mot det förslaget. Det finns både uppfödare och "vanliga flatteägare" som stöder förslaget också, och många som, i likhet med mig, vet för lite/är för dåligt insatta för att ta ställning.

 

[MML]

Majoriteten av flattarna på FM har mer eller mindre utställningslinjer bakom sig. Och de som är ”renodlade” jakthundar är för få, de kan definitivt inte rädda hela rasen. Och, att de är anmälda till FM säger inte hur bra de jagar eller ens gör provet..

Jag tror inte att det behöver vara renodlade jakthundar - huvudsaken är nog att det inte är renodlade "utställningshundar". Att fler hundar med arbetande linjer används, och att fler hundar får chansen att visa vilka egenskaper de faktiskt har. Nu har jag som sagt var inte haft tid att gå igenom alla (jag tror det var över 400 hundar som deltog, och en bit över 100 "bara" i ökl och ekl tillsammans) men när jag kollar några slumpvalda ser det inte ut att vara övervägande utställningslinjer bakom dem, i alla fall.

Jag skrev för övrigt inte "anmälda till FM", utan "till start" - d. v. s. de deltog. Det var strax över 30 hundar som deltog i elitklass, och utöver det ca 5 som valde att bryta, och 5 strukna.