Stor enkel hundras med lagom driv

[Emmi]

Förlåt för ännu en hundrastråd En kompis till mig letar lämplig hundras och har frågat mig vad jag tror. Och även om jag tycker jag har hyfsat bra koll på iaf de vanligaste raserna har jag svårt hitta rätt.

Kompisen har aldrig själv haft hund tidigare men varit hundvakt i perioder åt hundar i familjen. Favoriten är en schäfer/husky/övrigt mix och därav har hon varit inne på schäfer men det har jag inte tyckt vart lämpligt så schäfer är avskrivet just nu iaf.

Men det kompisen söker är:
-större hund (typ schäfer/golden storlek) då hen vill känna sig trygg på promenader.
- lugn inne
- kunna hänga med på vandringar etc
- kunna ta det lugnt några dagar utan att riva lägenheten.
- tycka lydnad eller annan hundträning är kul, men det kommer inte bli tävling.
- kunna hänga med på jobb, och därav funka bra med andra hundar/människor/barn men inte springa fram till allt och alla.
- medel energinivå.
- Ej skällig
- Frisk

Jag vet inte exakt hur många timmar etc hunden kommer aktiveras varje dag, troligtvis ganska olika beroende på mående, men hunden kommer inte vara själv speciellt mkt. Så perfekta rasen är nån som trivs med att hänga med men inte har så högra krav på intensiv motion/aktivering varje dag. Kompisen gillar dock att promenera så såklart kommer hunden aktiveras så.

Hundraser som nu varit uppe till diskussion är vit herdehund, Eurasier eller jaktgolden.
Eurasier är den jag tycker låter mest lämplig sett ur energi/aktiveringsnivå men den kanske inte är så värst förig/lämplig för lydnadsträning. Jag har träffat en väldigt trevlig och lugn vit herdehund men det är ju ändå en brukshund som kanske kräver mer än vad kompisen kanske kan ge. Samma med jaktgolden… Jag gillar ju vanlig golden men den har inte riktigt gått hem, kompisen tycker denna kanske är lite väl lugn av sig.

Vad tror ni? Eller nått annat förslag?

 

[Bulldoozer]

Om hon gillar schäfer så är väl vit herdehund ett bra alternativ? De jag träffat har varit lugnare än schäfer iallafall.
Sen gäller det ju att plocka rätt individ också, vill man inte ha en så aktiv hund så kanske man inte ska ta rövaren i kullen..

 

[lilstar]

Du kanske kan släpa med henne på ett kennelbesök för att få hälsa på lite sällskapsavlade golden retriever? Det låter ju som en väldigt passande ras och hennes fördomar kanske inte stämmer.

Alternativt en sällskapsavlad labbe. Om de hålls i en hälsosam vikt och med en någorlunda aktiv livsstil brukar de vara på exakt den nivå som du beskriver din vän.

 

[MML]

Jag ska erkänna att jag inte har någon superkoll på alla hundraser, men av det du beskriver låter det som en helt vanlig "aktiv sällskapshund" som din vän söker. Kunna hänga med på vandringar och kunna ta det lugnt några dagar utan att riva lägenheten bör väl alla friska hundar klara, tänker jag. Vad det gäller "lugn inne" och "kunna hänga med på jobb", så är min erfarenhet att en hund som är nöjd med livet, aktiverad lagom mycket för den individen, och lite grundtränad, i regel är ganska lätt att både få lugn inne och att ha med sig.

Stor hund för att känna sig trygg på promenader hänger jag inte riktigt med i hur du menar, så jag kanske ger helt fel rastips utifrån det och då ber jag om ursäkt. Men jag tänker att det knappast är en slump att just golden och labrador är bland de vanligaste raserna som just "aktiv sällskapshund" i familjer som är ute en del, vill träna lite men inte tävla, och som vill ha en lättsam, trevlig kompis som hänger med på det mesta och fungerar med de flesta

Givetvis då av utställningslinjer/sällskapslinjer, och noga utvald uppfödare med friska, sunda hundar.

 

[Emmi]

Om hon gillar schäfer så är väl vit herdehund ett bra alternativ? De jag träffat har varit lugnare än schäfer iallafall.
Sen gäller det ju att plocka rätt individ också, vill man inte ha en så aktiv hund så kanske man inte ska ta rövaren i kullen..

Jo men jag tycker denna också verkar lugnare än schäfern. Dock lite mer ovanlig och svårare att hitta kennel i närheten där man kan träffa olika individer. Sen håller jag absolut med att hitta rätt individ i kullen och också då från föräldrar som inte är super aktiva utan mer åt familjehundtypen.

 

[Emmi]

Du kanske kan släpa med henne på ett kennelbesök för att få hälsa på lite sällskapsavlade golden retriever? Det låter ju som en väldigt passande ras och hennes fördomar kanske inte stämmer.

Alternativt en sällskapsavlad labbe. Om de hålls i en hälsosam vikt och med en någorlunda aktiv livsstil brukar de vara på exakt den nivå som du beskriver din vän.

Jo jag har försökt att promota vanlig golden, som jag tycker är supertrevliga ofta och verkligen är anpassningsbara. Är själv uppvuxen med golden och de var helt fantastiska på alla sätt och vis. Men tyvärr är många ”vanliga” golden man ser på stan överviktiga och ser ganska trötta ut så tror hen blivit färgad därifrån. Har också försökt få hen att kontakta kennlar men det verkar vara svårt att bara få komma och träffa hundarna om man typ inte har tingat en valp.

 

[Myrten]

Kolla med den lokala goldenklubben om de har någon aktivitet. Idet här läget kan det säga mer att träffa vanliga familjehundar än avelshundar.

Hon tror inte vanlig golden räcker för hennes behov, men har hon frågat sig själv hur hon matchar en jakthunds behov? Att det dessa hundar är avlade att göra inte finns ipå hennes karta? Kanske kan det få henne att fundera ett varv till.

Labrador?

 

[toughcookie]

Jo men jag tycker denna också verkar lugnare än schäfern. Dock lite mer ovanlig och svårare att hitta kennel i närheten där man kan träffa olika individer. Sen håller jag absolut med att hitta rätt individ i kullen och också då från föräldrar som inte är super aktiva utan mer åt familjehundtypen.

Här måste man vara SUPERNOGA med mentaliteten i alla led på föräldrar och eventuella tidigare syskon. Jag ser en hel del vit herde på MH som har stora sociala rädslor och som har väldigt svårt med avreaktionerna.

 

[toughcookie]

Mitt förslag i det här fallet är att leta efter en vuxen omplacering och att i stället för att leta ras söka efter rätt individ.

 

[nullo-modo]

Vet inte varför men kom att tänka på Leonberger. Större än tidigare hundar.

 

[Emmi]

Kolla med den lokala goldenklubben om de har någon aktivitet. Idet här läget kan det säga mer att träffa vanliga familjehundar än avelshundar.

Hon tror inte vanlig golden räcker för hennes behov, men har hon frågat sig själv hur hon matchar en jakthunds behov? Att det dessa hundar är avlade att göra inte finns ipå hennes karta? Kanske kan det få henne att fundera ett varv till.

Labrador?

 

[Emmi]

Kolla med den lokala goldenklubben om de har någon aktivitet. Idet här läget kan det säga mer att träffa vanliga familjehundar än avelshundar.

Hon tror inte vanlig golden räcker för hennes behov, men har hon frågat sig själv hur hon matchar en jakthunds behov? Att det dessa hundar är avlade att göra inte finns ipå hennes karta? Kanske kan det få henne att fundera ett varv till.

Labrador?

Jo jag instämmer helt! Tror det blivit lite ”inne ” eller hur man nu ska säga att vilja ha den jaktavlad varianten även om man inte vill hålla på med jakt. Just för att den vanliga varianten ses som tråkig/lat och inte alls intresserad av träning/motion. Men i min mening så kan i princip alla sällskapshundar eller sällskapsvarianter av en hundras tränas för att bli riktigt aktiva om ägaren vill det, det är mkt enklare än att försöka få en aktiv bruks/jakthund att bli en lugn sällskapshund. Ex så har min mamma en shih tzu/York korsning som tävlas i agility (och vinner mkt), är med på fjällvandringar, skidåkning, löpning etc.

Jag har nämnt labrador vore perfekt men hon tycker de är för glada i allt och alla, utan hon vill hellre ha en hund som är lite mer av en enmanshund. Dock kan det ju vara svårare att få hundpassning eller träffa mkt folk med hund som är lite reserverad…

 

[Malibu_Stacy]

Jo jag instämmer helt! Tror det blivit lite ”inne ” eller hur man nu ska säga att vilja ha den jaktavlad varianten även om man inte vill hålla på med jakt. Just för att den vanliga varianten ses som tråkig/lat och inte alls intresserad av träning/motion. Men i min mening så kan i princip alla sällskapshundar eller sällskapsvarianter av en hundras tränas för att bli riktigt aktiva om ägaren vill det, det är mkt enklare än att försöka få en aktiv bruks/jakthund att bli en lugn sällskapshund. Ex så har min mamma en shih tzu/York korsning som tävlas i agility (och vinner mkt), är med på fjällvandringar, skidåkning, löpning etc.

Jag har nämnt labrador vore perfekt men hon tycker de är för glada i allt och alla, utan hon vill hellre ha en hund som är lite mer av en enmanshund. Dock kan det ju vara svårare att få hundpassning eller träffa mkt folk med hund som är lite reserverad…

Jag tycker eurasier låter som ett bra alternativ.
Dock brukar enmanshund och kunna följa med på jobbet och vilja träffa okända och barn inte alltid gå ihop så bra.

 

[MML]

Jo jag instämmer helt! Tror det blivit lite ”inne ” eller hur man nu ska säga att vilja ha den jaktavlad varianten även om man inte vill hålla på med jakt. Just för att den vanliga varianten ses som tråkig/lat och inte alls intresserad av träning/motion. Men i min mening så kan i princip alla sällskapshundar eller sällskapsvarianter av en hundras tränas för att bli riktigt aktiva om ägaren vill det, det är mkt enklare än att försöka få en aktiv bruks/jakthund att bli en lugn sällskapshund. Ex så har min mamma en shih tzu/York korsning som tävlas i agility (och vinner mkt), är med på fjällvandringar, skidåkning, löpning etc.

Jag har nämnt labrador vore perfekt men hon tycker de är för glada i allt och alla, utan hon vill hellre ha en hund som är lite mer av en enmanshund. Dock kan det ju vara svårare att få hundpassning eller träffa mkt folk med hund som är lite reserverad…

Om man ska generalisera lite, så är väl skillnaden att en mer sällskapsavlad golden eller labbe kanske löper större risk att "blir tråkig" om den är understimulerad. D. v. s. de tjocka, trötta golden och labbar man ser är nog ofta just uttråkade och lite inlärt apatiska. Å andra sidan löper kanske en jaktavlad golden eller labbe större risk att utveckla mer destruktiva beteenden om den är understimulerad. Å tredje sidan finns en del könsbunden aggressivitet hos utställningslinjer av både golden och labbe, har jag förstått av bekanta. Det kanske är baksidan med att försöka avla bort arbetslusten hos en i grunden arbetande hund? Därför skulle jag personligen vara väldigt noga i mitt val av uppfödare, så att hen har bra, stabila, trevliga hundar.

Till stor del är det ju en träningssak att lära hunden att inte storma fram till allt och alla. Labradorer är väl fortfarande den i särklass vanligaste rasen som ledarhund och assistanshund, och sådana får naturligtvis inte ta kontakt med någon när de arbetar. Så det tycker jag inte ska behöva vara ett hinder för din vän

 

[Krumben]

Barbet kan kanske vara en bubblare? Lite svårare att få tag på, men de känns väldigt trevliga tycker jag.

 

[Silver Girl]

Jo jag instämmer helt! Tror det blivit lite ”inne ” eller hur man nu ska säga att vilja ha den jaktavlad varianten även om man inte vill hålla på med jakt. Just för att den vanliga varianten ses som tråkig/lat och inte alls intresserad av träning/motion. Men i min mening så kan i princip alla sällskapshundar eller sällskapsvarianter av en hundras tränas för att bli riktigt aktiva om ägaren vill det, det är mkt enklare än att försöka få en aktiv bruks/jakthund att bli en lugn sällskapshund. Ex så har min mamma en shih tzu/York korsning som tävlas i agility (och vinner mkt), är med på fjällvandringar, skidåkning, löpning etc.

Jag har nämnt labrador vore perfekt men hon tycker de är för glada i allt och alla, utan hon vill hellre ha en hund som är lite mer av en enmanshund. Dock kan det ju vara svårare att få hundpassning eller träffa mkt folk med hund som är lite reserverad…

Min hund är ren utställningsgolden. Hon är van från början att få mental träning några gånger i veckan och hålls i normalt hull. Vi tävlar nosework, heelwork och rallylydnad. Vi får jobba mer för resultaten än vissa andra men då din vän inte ska tävla spelar det ju ingen roll.
Jag vet en annan som älskar hänga med sin matte på joggingturen.
Så länge man inte låter dem bestämma tempo och väg och inte tycker det är "gulligt" med en hund som vägrar gå utan tar tag i det direkt så försvinner det. Min har haft tendensen, återkommer lite nu när hon är äldre, men hon vet egentligen att det inte lönar sig.

En stor skillnad mellan min och brukshund eller jaktgolden är att min accepterar när aktiviteten minskar, som när jag nyligen var sjuk en vecka. Hon gillar det inte men det visar sig som tjat och sura blickar och att hon drar lite i kopplet. Inte söndertuggade saker, race inomhus och bulldozerfasoner ute. Det är ett säljargument för mig i alla fall.