Jag har också ridit på ridskola......
Klassikern var driv, driv och håll i tyglarna. Hästen jobbade och sänkte sig men jag fick order från ridläraren. Fortsätt driv! Håll i! Och jag drev och jag höll i och så sa dom korta tyglarna och jag kortade dom tills jag ta mej fan höll nästan i bettringarna. Hästen måste vara mellan tygeln och handen, stöd på bettet, tjoflöjt! I nästan tjugo år höll jag på med detta
(Med undantag av en ridskolelärare jag hade under tidigt åttiotal som hette Staffan. Han var go
och körde en mjukare stil)
När jag sedan började med western och fick en annan filosofi till livs så fick jag också driva och ta tyglar. Jag fick t.o.m använda såna där sporrar som en del dressyrfreaks tycker ser ut som tortyrredskap, skarpare bett hade vi också på westernridskolan. Men direkt hästen svarade på drivningen framåt eller svarade på ett tygeltag så fick jag order om EFTERGIFT dvs belöning så hästen förstår att den gjort rätt. Inte nån liten sketen fjutteeftergift som att lätta i handen utan REJÄLT! Släpp tygeln, bort med benen. Begärde jag trav och hästen travade, så bra, färdigt, klart, det var det jag ville. Bort med hjälpen inte driv driv håll i stöd i tygeln....
Då fick jag lära mig att med hjälp av denna filosofi kan hästar lära sig att gå i perfekt form med ett grimskaft runt halsen alternativt slaka tyglar och jag som hela tiden innan fått veta i tjugo år att de var tvungna att ha stöd på bettet. Sånt skit jag har fått nöta på.... På min nya ridskola gjorde man även perfekt halt på slak tygel och galoppombyten i varannat och varje steg med ett grimskaft om halsen (fast det var inte med mig utan med ridläraren :smirk: men det tog sig för mig med efter ett tag). I form med böjd nacke och ett rejält undertramp och ingenting i händerna och ingen driv driv! Jag blev kär direkt
, jag blev nästan religiös på fläcken. Det var ju DETTA jag hade letat efter ända sedan Staffan tiden som banade vägen en aning. Lättheten och harmonin.
Så tro dom inte! Gör inte det! Gör inte som jag att du köper allt, vänta inte i tjugo år på att leta efter en annan lösning. Den som söker skall finna.....
Detta var omskolade traditionella ridskolehästar av Connemaratyp och korsningar som tidigare gått i driv,driv skolan. Inga specialraser eller nåt. Slut var det också på korta tyglarna, korta tyglarna, korta tyglarna! Efter det har jag också hittat till barocken där hästar också går i form med lösa tyglar. Westernbarock
Jag blir kräkfärdig och jag får knottror än idag på vissa traditionella ridskolor när jag råkar komma i närheten.
Frid Kokopelli Mana