En ung häst behöver tid att hitta formen på nacken. Det är konstigt att så många sätter form=nacken böjd! Form är så mycket mer och man börjar inte med nacken!
En ung häst kräver inte stöd, den kräver kontakt och tydliga hjälper. Man kan ha kontakt på slak tygel. Hästen känner om du höjer eller sänker handen. Tex kan man växla från tölt till trav, på slak tygel, genom att sänka handen och vice versa. Och då pratar vi om små rörelser, några cm. För detta krävs inte stöd!
Det finns dessutom inte en optimal form på nacken som passar alla hästar. En häst med en kort hals kan inte gå i samma form med nacken som en häst med en lång hals. Olika hästar kräver olika lång tid innan de klarar att kröka på nacken. Dessutom rider idag många sina hästar BAKOM lodplanet, vilket är helt fel!
Om man läser om hur remontutbildningarna gick till och hur den unga hästen goick i form jämfört med den äldre, så är skillnaden stor. Den yngre hästen jobbar man på en längre tygel. Den måste ges tid att forma om sin hals. Om man för tidigt och snabbt kräver detta så får man ett motstånd och en falsk form!
Vi har för bråttom att kräva en välvd nacke och att hästen skall gå i lodplanet. Det är inget naturligt för en häst att gå så utan det är en imponerande posé som hästar antar tex då de stöter på en ny häst i hagen och vill sätta sig i respekt. Särskilt hingstar använder denna posé. Men de går inte så hela tiden och om vi nu vill att våra hästar skall gå så för att det ser bra ut, så måste vi ge dem tid att bygga upp sin muskulatur för detta!
Många har missförstått vad form är. Form sitter i hela hästen, inte i nacken och tygeln. Den rätta formen är olika beroende på hästens byggnad och utbildningsgrad. Hästen skall sätta under sig väl och skjuta upp ryggen. Den skall bära sig själv.
En ung häst bär sig själv i hagen men måste lära sig att också bära ryttarens vikt. Att då samtidigt kräva att den skall kröka på nacken, hur lätt stöd man än ger, är tvång. En häst som hela tiden med jämna mellanrum går emot tygeln, gör det inte av illvilja utan för att den inte orkar kröka nacken av sig själv! Halsmuskulaturen blir trött fort på en ung häst. Därför skall man inte kräva att den kommer ända ner till lodplanet genast. Det får ta den tid som hästen kräver.
En duktig ryttare känner hur mycket man kan kräva att den unga hästen kröker på nacken utan att det blir obehagligt. Och i den positionen krävs inget stöd! Hästen klarar att gå så hela ridpasset. Bit för bit jobbar man sig sedan till lodplanet, om nu hästen har en byggnad som klarar det. För en häst med mycket en kort hals kan detta vara svårt, kanske att kräva för mycket. Det viktiga är dock att hästen har takt, balans och bär sig själv under hela utbildningen. Om ingen lär den att den kan få hjälp med att "bära sig" genom att ta stöd i tygeln, så kommer den att lära sig att den måste skjuta över tyngden bakåt för att bära upp ryttarens tyngd. För om sanningen skall fram så lyssnar hästen mer till sätet än till tygeln. Så och när du höjer handen med lös tygel för det du framför allt gör är att ändra din vikt!
Innan man kan kräva en krökt nacke, måste bakdelen vara ordentligt musklad och hästen ha lagt över tyngden på denna. Med dagens skolridning börjar man i fel ände med resultat att man får en falsk form och massor i händerna och mellan benen.
Tänk dig att du inte får använda mer kraft än att en sytråd skall håla. Tänk dig att du endast behöver nudda med skänkeln för att hästen skall reagera. Sån är en ung häst, tills människan gjort den skänkeldöv och hård i munnen! En ung häst skall tänka framåt. Har man inte energin framåt, får man heller inte det undertramp och den vikt på bakdelen som krävs för en korrekt form och samling. Man skall be hästen om att bit för bit kröka nacken inte kräva det på en ung häst!
Anette