Stämgaffel någon?

[Atintwgulsno95]

Denna - oavsett allt annat. Been there, got the t-shirt. Man kan lätt låta den andre bestämma en sak. Två saker. Fem små saker. Tio inte så viktiga småsaker, inte värda är bråka om. Men till slut finns du inte kvar. Du har inga åsikter och ditt hem är någon annans. Du är en gäst som måste röra sig försiktigt runt prylarna.

Det är själsdödande.

Ja jag grubblar ofta över varför jag inte kan köpa en möbel utan att fråga, eller att köpa den Bil jag vill eller välja hur jag vill att mina saker ska stå. Det är inget tydligt "nej, du får inte!" men jag blir ofta ifrågasatt och ändrar jag mig inte så blir det en diskussion där jag får försvara mig tills jag ger upp.
Vi har ingen gemensam ekonomi men spenderar jag mina pengar på fel sätt (enligt honom) så använder han våran framtid tillsammans som ett argument för att det är ansvarslöst och han kan inte leva så. Det handlar om allt från val av skor till om jag ska gå till frisören eller inte. Som sagt inte ett "nej" men "du ska ha i åtanke att min åsikt ska alltid styra ditt beslut om du vill ha en framtid med mig".

 

[cambodia]

Denna - oavsett allt annat. Been there, got the t-shirt. Man kan lätt låta den andre bestämma en sak. Två saker. Fem små saker. Tio inte så viktiga småsaker, inte värda är bråka om. Men till slut finns du inte kvar. Du har inga åsikter och ditt hem är någon annans. Du är en gäst som måste röra sig försiktigt runt prylarna.

Det är själsdödande.

Så sant!! Precis vad jag gjorde. Släppte det mesta, bodde i någon annans hem. Inget visade att jag bodde där. En inredningskatalog…

 

[RedQueen]

Ja jag grubblar ofta över varför jag inte kan köpa en möbel utan att fråga, eller att köpa den Bil jag vill eller välja hur jag vill att mina saker ska stå. Det är inget tydligt "nej, du får inte!" men jag blir ofta ifrågasatt och ändrar jag mig inte så blir det en diskussion där jag får försvara mig tills jag ger upp.
Vi har ingen gemensam ekonomi men spenderar jag mina pengar på fel sätt (enligt honom) så använder han våran framtid tillsammans som ett argument för att det är ansvarslöst och han kan inte leva så. Det handlar om allt från val av skor till om jag ska gå till frisören eller inte. Som sagt inte ett "nej" men "du ska ha i åtanke att min åsikt ska alltid styra ditt beslut om du vill ha en framtid med mig".

Alltså, det här gjorde så ont i hjärtat att läsa.
Så här är inte ett kärleksfullt förhållande, man styr inte personen och hotar definitivt inte med hur framtiden kommer te sig. Du kanske inte vill höra det här men det är han som inte är bra nog för dig och det vet han om.

 

[cambodia]

Alltså, det här gjorde så ont i hjärtat att läsa.
Så här är inte ett kärleksfullt förhållande, man styr inte personen och hotar definitivt inte med hur framtiden kommer te sig. Du kanske inte vill höra det här men det är han som inte är bra nog för dig och det vet han om.

Verkligen! Om vi bortser från det andra du skrivit så är det här värst. Såhär kan du inte ha det!!

 

[snorp]

Ja jag grubblar ofta över varför jag inte kan köpa en möbel utan att fråga, eller att köpa den Bil jag vill eller välja hur jag vill att mina saker ska stå. Det är inget tydligt "nej, du får inte!" men jag blir ofta ifrågasatt och ändrar jag mig inte så blir det en diskussion där jag får försvara mig tills jag ger upp.
Vi har ingen gemensam ekonomi men spenderar jag mina pengar på fel sätt (enligt honom) så använder han våran framtid tillsammans som ett argument för att det är ansvarslöst och han kan inte leva så. Det handlar om allt från val av skor till om jag ska gå till frisören eller inte. Som sagt inte ett "nej" men "du ska ha i åtanke att min åsikt ska alltid styra ditt beslut om du vill ha en framtid med mig".

Men det här är ju ett fullständigt vidrigt beteende, så gör man bara inte

 

[startpompe]

Min fundering genom ert bråk var om det fanns någon anledning till att du blir obekväm när han är arg och upprörd. och varför du kände ett behov av att lugna ner honom och situationen. Nu när jag läst hela tiden så förstår jag ju verkligen varför du verkar känna så. Det är massor med varningssignaler verkligen på hur han behandlar dig och uttrycker sig mot dig.

Psykiskt våld är minst lika farligt och destruktivt som fysiskt, det är även helt omöjligt att veta om personen "går vidare" till fysiskt våld, vissa gör det efter 2 månader, andra efter 2 år, den tredje efter andra barnet osv osv.

Hur skrämmande det än är att vara ensam så är det ändå alltid bättre än att vara i en destruktiv relation. Även om det låter klyschigt så har du all tid i världen att träffa någon annan när det är aktuellt.

Jag tror även det är väldigt svårt att tillgodogöra sig terapin när man är i en situation som hela tiden maler och bryter ner en. Oavsett vilka svårigheter du själv haft eller har så verkar han inte vara någon som stöttar och underlättar för dig, tvärt om.

Var rädd om dig!

 

[Motacilla]

Ekonomiskt våld är också våld.

Jag blir mycket upprörd över att han anser sig ha rätt att ha synpunkter på vad du gör med dina pengar.

Om det alls är något värt kan jag säga att min man och jag har också enskilda ekonomier. Vi delar på huslånet enligt inkomst, samma med gemensamma utgifter. (Betalar procentuellt i enlighet med inkomst).

I övrigt gör han vad han vill med sin lön och jag gör vad jag vill med min lön. Han har aldrig haft en enda synpunkt på vad jag lagt pengar på och jag ser det inte heller som min uppgift att vakta hans konto.

Skulle känna mig EXTREMT stressad om någon övervakade min penga-användning, USCH.

 

[Diabetikern]

Ekonomiskt våld är också våld.

Jag blir mycket upprörd över att han anser sig ha rätt att ha synpunkter på vad du gör med dina pengar.

Om det alls är något värt kan jag säga att min man och jag har också enskilda ekonomier. Vi delar på huslånet enligt inkomst, samma med gemensamma utgifter. (Betalar procentuellt i enlighet med inkomst).

I övrigt gör han vad han vill med sin lön och jag gör vad jag vill med min lön. Han har aldrig haft en enda synpunkt på vad jag lagt pengar på och jag ser det inte heller som min uppgift att vakta hans konto.

Skulle känna mig EXTREMT stressad om någon övervakade min penga-användning, USCH.

+ en på den.

Samma i vårt hushåll-

 

[the_connemara]

Ja jag grubblar ofta över varför jag inte kan köpa en möbel utan att fråga, eller att köpa den Bil jag vill eller välja hur jag vill att mina saker ska stå. Det är inget tydligt "nej, du får inte!" men jag blir ofta ifrågasatt och ändrar jag mig inte så blir det en diskussion där jag får försvara mig tills jag ger upp.
Vi har ingen gemensam ekonomi men spenderar jag mina pengar på fel sätt (enligt honom) så använder han våran framtid tillsammans som ett argument för att det är ansvarslöst och han kan inte leva så. Det handlar om allt från val av skor till om jag ska gå till frisören eller inte. Som sagt inte ett "nej" men "du ska ha i åtanke att min åsikt ska alltid styra ditt beslut om du vill ha en framtid med mig".

Åh gud snälla, snälla gör allt du kan för att ta dig ur detta ❤ Vad det gör med din självkänsla att en nära relation har åsikter om ALLT i ditt liv alltså. Fy fan vad det är svårt att reparera. Och det är INTE normalt över huvud taget! Inte på en enda punkt. Alla hans goda avsikter, du kan alltid hitta en bra förklaring till varför ditt beteende behöver rannsaka och går att göra bättre. Been there, done that alldeles för länge. I efterhand kunde jag inte komma på en enda sak som lämnats okommenterad, och allt såklart för att vi skulle ha mer tid/pengar tillsammans så vad hade jag för argument för det? Det tog lång tid innan jag ens kunde göra den dagliga disken på mitt vis utan stress och utan dåligt samvete som exempel.

I min nuvarande relation (vi är dock inte sambos, har träffats över 1 år) har jag ett fåtal gånger blivit upprörd när vi diskuterat jobbet pga där är en laddad situation (helt skild från vår relation). Det är inget som är intressant för oss att lägga negativ energi på så han backar direkt när han märker att jag blir för upprörd, bekräftar mina känslor och då inser jag samma sak och vi bestämmer att prata om något annat för vi förstår varandra och behöver inte gräva i detta på vår fritid, det ger oss inget positivt. INGET öht alls i all vår kontakt och all tid vi spenderat tillsammans har gett mig gett någon som helst skuld, dåligt samvete, en önskan om att granska mitt eget beteende på ett negativt vis (jag är väldigt självkritisk redan och har svårt att komma ur det till en bättre lösning) eller liknande. Och jag är en ganska jobbig jävel som han träffade under min absolut sämsta period i livet hittills och som haft ett rätt svårt år den här tiden. Det är liksom mer regel än undantag att jag tex kommer senare än vi bestämt, inte hinner lägga alls så mycket tid tillsammans som vi båda egentligen vill, har åsikter om precis allt (pga känslig, kräsen osv) mm. Sammantaget så har dock denna relationen istället gjort att jag mått bättre och bättre, gått igenom saker jag trodde skulle bli riktigt jobbiga trauman som istället blev positiva lätta minnen, troligtvis undvikit en sjukskrivning från jobbet, fått flera ton av stöd i allt svårt som inte funkar helt utan någon känsla av "tidsgräns" eller på något vis skuld. Jag är den jag är, med alla mina svårigheter och det är den som han vill träffa. Jag är inte ett projekt som ska styras upp, hjälpas eller förbättras. Vill jag ha hjälp får jag det, annars duger jag just precis som jag är. Det är ju faktiskt så man borde få känna i alla sina förhållanden har jag börjat inse nu, 36 år gammal.

Det är verkligen inte för sent men det måste tyvärr börja med att man avlägsnar relationer som faktiskt bryter ner en. INGET annat hur positivt det är kan vara KAN väga upp för det.

 

[Amha]

Lämna lämna lämna. Så fort det går. Detta lär inte bli bättre. Att han dessutom ska kontrollera din privata ekonomi är ju röda varningslampor i mängder! Har ju förståelse för att man diskuterar och kanske bromsar vissa onödiga/svindyra inköp om man delar plånbok och har annat man behöver spendera pengarna på men är det din privata plånbok är det ju helt vridet!

 

[Motacilla]

Lämna lämna lämna. Så fort det går. Detta lär inte bli bättre. Att han dessutom ska kontrollera din privata ekonomi är ju röda varningslampor i mängder! Har ju förståelse för att man diskuterar och kanske bromsar vissa onödiga/svindyra inköp om man delar plånbok och har annat man behöver spendera pengarna på men är det din privata plånbok är det ju helt vridet!

Ja, min man har t.ex köpt en båt och en massa båtgrejer. Jag är inte speciellt intresserad av sjöliv och kan väl ärligt talat inte se vitsen i att lägga så mycket pengar på en båt. Men det är en åsikt jag håller för mig själv (ok jag skrev ju den här men det vet ju inte han).

Båtköpet har inte på något sätt påverkat mitt liv, men jag vet att min man är väldigt nöjd med att ha båten att ge sig ut i och att hålla på med. Så han må lägga pengar på det. Jag behöver inte förstå allt han gör.

Fy fasen vad arg jag skulle bli om han hade synpunkter på hur ofta jag går till frisören eller hur mycket det kostar. Jag går till en dyr frisör och jag går ganska ofta, men det är ett medvetet val och inget JAG tänker sluta med.

 

[MiaMia]

"du ska ha i åtanke att min åsikt ska alltid styra ditt beslut om du vill ha en framtid med mig"

Han dresserar dig till att bli sådan som det passar honom att du ska vara.
Det där är en order om att du ska göra (tycka, välja, känna...) så som han anser att du ska göra istället för som du själv känner att du vill göra.
Och väljer du ändå "fel" så ska du känna att det är din skuld för att du agerat "ogenomtänkt".

 

[Atintwgulsno95]

Han dresserar dig till att bli sådan som det passar honom att du ska vara.
Det där är en order om att du ska göra (tycka, välja, känna...) så som han anser att du ska göra istället för som du själv känner att du vill göra.
Och väljer du ändå "fel" så ska du känna att det är din skuld för att du agerat "ogenomtänkt".

Ja.. jag börjar verkligen fundera när kompromiss går över till ojämn maktbalans..

 

[Hittarinte]

Ja.. jag börjar verkligen fundera när kompromiss går över till ojämn maktbalans..

Hur ofta kompromissar han och hur ofta kompromissar du, procentuellt?

 

[manda]

Det kan rannsakas parallellt anser jag.

Ju mer du skriver, desto värre verkar det. Det ekonomiska våldet och maktutövandet som du beskriver (oavsett om det är avsiktligt eller inte riktigt), gör att jag inte alls tror på självrannsakan för att få relationen att funka. Tyvärr.

 

[Motacilla]

Jag tänker så här: i en relation är det viktigt att verkligen förstå och omfatta att man är sin egen person och ens partner är en egen individ, med egna önskemål, egna drömmar, egna åsikter, egna idéer osv.

Man kan inte försöka tvinga den andra att bli en kopia en själv, med likadana åsikter och vanor.

Jag läser dina inlägg som att din pojkvän har lite svårt att acceptera att ditt sätt är precis lika mycket rätt som hans sätt.

 

[Bison]

Ja.. jag börjar verkligen fundera när kompromiss går över till ojämn maktbalans..

I en enkel relation behöver man inte kompromissa alls

Det beteendet du beskriver är inte sunt någonstans.

 

[Atintwgulsno95]

Hur ofta kompromissar han och hur ofta kompromissar du, procentuellt?

Hmm svår fråga.. 30-70% kanske?

 

[Atintwgulsno95]

Ju mer du skriver, desto värre verkar det. Det ekonomiska våldet och maktutövandet som du beskriver (oavsett om det är avsiktligt eller inte riktigt), gör att jag inte alls tror på självrannsakan för att få relationen att funka. Tyvärr.

Ja, fast jag har inte världens bästa ekonomi, och han hanterar sina pengar bättre än jag. Jag tror att han delvis tycker till då han vill hjälpa mig göra rätt

 

[Atintwgulsno95]

I en enkel relation behöver man inte kompromissa alls

Det beteendet du beskriver är inte sunt någonstans.

Nej jag antar att det inte ska kännas som om jag blir dömd för mina ekonomiska val.
Klart att en partner ska säga ifrån om man får för sig att spela bort 100.000 på betting eller nåt.
Men jag skulle nog å andra sidan inte våga köpa hem ett soffbord utan att kompromiss heller.
Jag skulle nog förbereda mig på att han blir upprörd och ser mitt inköp som spontant och ansvarslöst.

Sen är det så att på grund av stormiga omständigheter nder några år så har jag inte pengar sparade ännu. Det känns ju sådär, i min ålder, men jag tycker inte att det gör mig okapabel att ta bra beslut över min ekonomi i framtiden.
Jag har flertalet vänner som ännu inte börjat spara och jag hör inte dem bli dömda av sina partners.