Stämgaffel någon?

[RedQueen]

Ja, fast jag har inte världens bästa ekonomi, och han hanterar sina pengar bättre än jag. Jag tror att han delvis tycker till då han vill hjälpa mig göra rätt

Fast om du är tvungen till att fråga om vilka skor du ska/får köpa så är jag tveksam till att han vill hjälpa dig göra rätt.

Jag har inte heller haft världens bästa ekonomi hela tiden men min sambo har bara lagt sig i en enda gång, när jag ville impulsköpa en bil för 450.000 kr dagen efter min mormor gått bort för att sorgen var så överväldigande. Och inte en gång var det tal om någon ilska, förbud eller att jag skulle foga mig efter hans vilja utan han bad mig helt enkelt sova på saken och om jag ändå ville ha bilen dagen därpå så skulle jag köpa den.

 

[Hazel]

Nej jag antar att det inte ska kännas som om jag blir dömd för mina ekonomiska val.
Klart att en partner ska säga ifrån om man får för sig att spela bort 100.000 på betting eller nåt.
Men jag skulle nog å andra sidan inte våga köpa hem ett soffbord utan att kompromiss heller.
Jag skulle nog förbereda mig på att han blir upprörd och ser mitt inköp som spontant och ansvarslöst.

Sen är det så att på grund av stormiga omständigheter nder några år så har jag inte pengar sparade ännu. Det känns ju sådär, i min ålder, men jag tycker inte att det gör mig okapabel att ta bra beslut över min ekonomi i framtiden.
Jag har flertalet vänner som ännu inte börjat spara och jag hör inte dem bli dömda av sina partners.

Men det här handlar ju inte ens om att han dömer dina ekonomiska val utan att han tycker han har bestämmanderätt över dina pengar? Du är ju inte hans omyndiga barn med dålig pengakoll som han ska läxa upp tills du lär dig.

 

[Motacilla]

Men det måste ju ändå vara DITT beslut vad du gör med DINA pengar?!

Jag tycker inte alls att det verkar som att han vill hjälpa, tycker det verkar som att han vill trycka till och kontrollera.

Jag har vissa vänner som inte är så bra på ekonomi. Dem har jag hjälpt att göra månadsbudget och gått igenom vad som är ett rimligt sparande och hur man sparar (t.ex spara genast när lönen kommer, inte vänta och se hur mycket som finns kvar sista veckan före lön).

Men jag lägger ju förstås mig inte i om de faktiskt gör som vi gått igenom. De är vuxna, kapabla människor som tar ansvar för sig själva och sina beslut. Det är inte min sak hur de väljer att göra eller inte göra.

Det som skaver för mig när jag läser dina inlägg är att det för mig verkar som att synen på dig är att du är en ansvarslös, mindre kunnig person som behöver uppfostras. Det är ett USELT utgångsläge i en relation och verkligen något du inte ska finna dig i.
Du är precis lika bra på allt som han. Du är inte en person som han har omvårdnad om, nån som han ska bestämma över och lära hur livet fungerar. Nej nej nej.

I en relation ska man vara jämbördiga. Den ena kanske är bättre på en sak och den andra är bättre på en annan sak, man kompletterar varandra. Men sånt där nertryckande är verkligen inte okej!

 

[Valerianovna]

Ja jag grubblar ofta över varför jag inte kan köpa en möbel utan att fråga, eller att köpa den Bil jag vill eller välja hur jag vill att mina saker ska stå. Det är inget tydligt "nej, du får inte!" men jag blir ofta ifrågasatt och ändrar jag mig inte så blir det en diskussion där jag får försvara mig tills jag ger upp.
Vi har ingen gemensam ekonomi men spenderar jag mina pengar på fel sätt (enligt honom) så använder han våran framtid tillsammans som ett argument för att det är ansvarslöst och han kan inte leva så. Det handlar om allt från val av skor till om jag ska gå till frisören eller inte. Som sagt inte ett "nej" men "du ska ha i åtanke att min åsikt ska alltid styra ditt beslut om du vill ha en framtid med mig".

Har du hört om begreppet "Ekonomisk misshandel"? Om inte så läs gärna lite om det och fundera. Jag tycker det låter som att ni har en mycket snedfördelad maktbalans i ert förhållande. Har du Instagram? Jag vill gärna tipsa dig om kontot Mansbebisar där kvinnor delar med sig av sina erfarenheter och ger varandra stöd.

 

[Valerianovna]

Nej jag antar att det inte ska kännas som om jag blir dömd för mina ekonomiska val.
Klart att en partner ska säga ifrån om man får för sig att spela bort 100.000 på betting eller nåt.
Men jag skulle nog å andra sidan inte våga köpa hem ett soffbord utan att kompromiss heller.
Jag skulle nog förbereda mig på att han blir upprörd och ser mitt inköp som spontant och ansvarslöst.

Sen är det så att på grund av stormiga omständigheter nder några år så har jag inte pengar sparade ännu. Det känns ju sådär, i min ålder, men jag tycker inte att det gör mig okapabel att ta bra beslut över min ekonomi i framtiden.
Jag har flertalet vänner som ännu inte börjat spara och jag hör inte dem bli dömda av sina partners.

Ett väldigt vanligt sätt att bryta ned och göra sin partner beroende av en är att förstöra personens tillit till sin egen förmåga. Rent maktmässigt tjänar han på att du inte tror dig klara av saker, som ekonomiska ställningstaganden till exempel, eftersom han då kan driva igenom sin vilja oavsett om det går emot dina åsikter och önskningar. Det är också ganska vanligt att män ser till att alla tillgångar står skrivna på dem själva, att de sparar sina pengar och låta partnern ta lika stort eller större ansvar för löpande kostnader oavsett vems inkomster är störst, och att styra om så att allt av värde köps av dem och kan användas som redskap för att motverka separation/skilsmässa á la "Utan mig har du ingenting".
Genom att lägga sig i så små kostnader som ett besök till frisören säger han till dig att du inget förstår eller klarar av, så det är tur att du har honom som kan styra upp saker och ting. Jag tycker inte det låter snällt eller sunt, tycker du det? Hur får det dig att känna?

 

[manda]

Ja, fast jag har inte världens bästa ekonomi, och han hanterar sina pengar bättre än jag. Jag tror att han delvis tycker till då han vill hjälpa mig göra rätt

Okej.

Då blir kanske frågan för dig om vill vara i relation med någon som hjälper genom att kontrollera.

 

[Vassi]

Jag förstår delvis motståndet här kring att styra partners ekonomi, men inte helt och hållet faktiskt. Säger inget om just TS fall, men ville ändå lägga in en annan synvinkel i ekonomispåret.

Jag och min sambo har ganska olika inställning till privatekonomi, hens mer "pengar är till för att levas upp" jag är mer sparsam. På nivån att efter att hen varit arbetslös nio månader och jag stått för alla räkningar (så klart) brände hen sin första lön (ca 18000 efter skatt) inom fem veckor på ett inte nödvändigt träningstillbehör och en dator. Tro mig, jag hade åsikter Inget vi bråkade om men jag tycker det är ganska rimligt om man har gemensamma stora utgifter att i någon mån diskutera ekonomi. Men ibland känner jag mig extremt konservativ på Buke som inte heller skulle köpa ett djur som skulle påverka hushållets ekonomi och frihet utan att ens diskutera med min partner heller Då har vi ändå separat ekonomi, för jag tror gemensam skulle vara ohälsosamt för oss båda pga ovanstående.

Tycker ändå att det finns en gradskillnad i om åsikterna handlar om att kontrollera den andre eller förutsättningarna för vad man i framtiden vill ha i sitt gemensamma liv? Hade jag haft en sambo där vi delade på räkningar osv så skulle jag bli nervös av att personen hade noll kronor sparat. Hade jag dessutom velat köpa gemensam bostad och/eller starta familj, ja då hade jag också haft åsikter om den andra istället för skapa ett sparkonto exempelvis köpt ett nytt soffbord/ny dator/annat om det redan finns fullt fungerande hemma. Sen kan det så klart komma till en punkt där ens prioriteringar ekonomiskt och mål för framtiden gör att förhållandet inte håller på lång sikt, det har jag också exempel på i min närhet.

 

[Nahar]

Angående ekonomi så tycker jag att brytningspunkten ligger i om TS har bett om hjälp med det och om det då tydligt diskuterats igenom och godkänts att partnern stoppar inköp. Om inte så är det ekonomisk misshandel helt klart.

 

[Red_Chili]

Ja jag grubblar ofta över varför jag inte kan köpa en möbel utan att fråga, eller att köpa den Bil jag vill eller välja hur jag vill att mina saker ska stå. Det är inget tydligt "nej, du får inte!" men jag blir ofta ifrågasatt och ändrar jag mig inte så blir det en diskussion där jag får försvara mig tills jag ger upp.
Vi har ingen gemensam ekonomi men spenderar jag mina pengar på fel sätt (enligt honom) så använder han våran framtid tillsammans som ett argument för att det är ansvarslöst och han kan inte leva så. Det handlar om allt från val av skor till om jag ska gå till frisören eller inte. Som sagt inte ett "nej" men "du ska ha i åtanke att min åsikt ska alltid styra ditt beslut om du vill ha en framtid med mig".

Det där är misshandel.

 

[Hittarinte]

Angående ekonomi så tycker jag att brytningspunkten ligger i om TS har bett om hjälp med det och om det då tydligt diskuterats igenom och godkänts att partnern stoppar inköp. Om inte så är det ekonomisk misshandel helt klart.

Fast det finns väl en tredje väg att gå: Ett pågående samtal om högt och lågt och allting - där ekonomi bara är en av tusen saker som bollas och funderas över, tillsammans! Och besluten växer fram efter vägen, knappt märkbara.

Att man i en relation antingen agerar helt oberoende för att "ingen ska få bestämma över mig" eller å andra sidan en bestämmer - inget av detta känns som ett fungerande "vi" för mig.

 

[Nahar]

Fast det finns väl en tredje väg att gå: Ett pågående samtal om högt och lågt och allting - där ekonomi bara är en av tusen saker som bollas och funderas över, tillsammans! Och besluten växer fram efter vägen, knappt märkbara.

Att man i en relation antingen agerar helt oberoende för att "ingen ska få bestämma över mig" eller å andra sidan en bestämmer - inget av detta känns som ett fungerande "vi" för mig.

Hur får du detta ur mitt inlägg, att 'ingen ska få bestämma över mig' i nån slags allt eller inget? Jag skriver ju just det, att det behöver finnas ett samtal och gemensamt beslut, och det verkar det absolut inte finnas enligt vad TS beskriver, utan det är bara partnern som lägger sig i och kontrollerar. En hälsosam relation, med eller utan samtal, innefattar inte kontroll.

För ett fungerande 'samtal' i en relation måste alla parter gå in med välvilja, empati, och tydliga gränser för vad som är hälsosamt. En måste gå in i samtalet med viljan att lyfta, glädjas med, och älska. Jag tycker inte att det verkar som att TS partner gör något av det. Det handlar om att försöka förändra TS och begränsa TS frihet. Även om TS har bett om hjälp med ekonomin är det i dagsläget inte ett sunt sätt att hantera det på.

 

[Hittarinte]

Hur får du detta ur mitt inlägg, att 'ingen ska få bestämma över mig' i nån slags allt eller inget? Jag skriver ju just det, att det behöver finnas ett samtal och gemensamt beslut, och det verkar det absolut inte finnas enligt vad TS beskriver, utan det är bara partnern som lägger sig i och kontrollerar. En hälsosam relation, med eller utan samtal, innefattar inte kontroll.

För ett fungerande 'samtal' i en relation måste alla parter gå in med välvilja, empati, och tydliga gränser för vad som är hälsosamt. En måste gå in i samtalet med viljan att lyfta, glädjas med, och älska. Jag tycker inte att det verkar som att TS partner gör något av det. Det handlar om att försöka förändra TS och begränsa TS frihet. Även om TS har bett om hjälp med ekonomin är det i dagsläget inte ett sunt sätt att hantera det på.

OK, ta det inte personligt - jag borde inte ha svarat på ditt inlägg utan skrivit ett fristående. ber om ursäkt!

 

[startpompe]

Nej jag antar att det inte ska kännas som om jag blir dömd för mina ekonomiska val.
Klart att en partner ska säga ifrån om man får för sig att spela bort 100.000 på betting eller nåt.
Men jag skulle nog å andra sidan inte våga köpa hem ett soffbord utan att kompromiss heller.
Jag skulle nog förbereda mig på att han blir upprörd och ser mitt inköp som spontant och ansvarslöst.

Sen är det så att på grund av stormiga omständigheter nder några år så har jag inte pengar sparade ännu. Det känns ju sådär, i min ålder, men jag tycker inte att det gör mig okapabel att ta bra beslut över min ekonomi i framtiden.
Jag har flertalet vänner som ännu inte börjat spara och jag hör inte dem bli dömda av sina partners.

Man ska inte behöva förbereda sig på hur ens partner ska reagera på vanliga och vardagliga saker.

Det påverkar en, innan under och efter beslutet. Till sist består livet av att tassa på tå och undvika saker som gör partnern upprörd, det behöver inte ens ta lång tid att komma dit.

 

[Nahar]

OK, ta det inte personligt - jag borde inte ha svarat på ditt inlägg utan skrivit ett fristående. ber om ursäkt!

Inte personligt alls, håller bara inte med om vad du skrev.

 

[tanten]

Nej jag antar att det inte ska kännas som om jag blir dömd för mina ekonomiska val.
Klart att en partner ska säga ifrån om man får för sig att spela bort 100.000 på betting eller nåt.
Men jag skulle nog å andra sidan inte våga köpa hem ett soffbord utan att kompromiss heller.
Jag skulle nog förbereda mig på att han blir upprörd och ser mitt inköp som spontant och ansvarslöst.

Sen är det så att på grund av stormiga omständigheter nder några år så har jag inte pengar sparade ännu. Det känns ju sådär, i min ålder, men jag tycker inte att det gör mig okapabel att ta bra beslut över min ekonomi i framtiden.
Jag har flertalet vänner som ännu inte börjat spara och jag hör inte dem bli dömda av sina partners.

Herregud din ekonomi är väl din ensak!



(får gräsliga flashbacks till när jag tvättade underkläderna när jag köpt nya för att han inte skulle se att jag köpt nåt)

 

[Atintwgulsno95]

Herregud din ekonomi är väl din ensak!



(får gräsliga flashbacks till när jag tvättade underkläderna när jag köpt nya för att han inte skulle se att jag köpt nåt)

Känner igen känslan..

 

[Lovisaleonora]

En lydig kvinna är en lycklig kvinna?

 

[Atintwgulsno95]

Men det måste ju ändå vara DITT beslut vad du gör med DINA pengar?!

Jag tycker inte alls att det verkar som att han vill hjälpa, tycker det verkar som att han vill trycka till och kontrollera.

Jag har vissa vänner som inte är så bra på ekonomi. Dem har jag hjälpt att göra månadsbudget och gått igenom vad som är ett rimligt sparande och hur man sparar (t.ex spara genast när lönen kommer, inte vänta och se hur mycket som finns kvar sista veckan före lön).

Men jag lägger ju förstås mig inte i om de faktiskt gör som vi gått igenom. De är vuxna, kapabla människor som tar ansvar för sig själva och sina beslut. Det är inte min sak hur de väljer att göra eller inte göra.

Det som skaver för mig när jag läser dina inlägg är att det för mig verkar som att synen på dig är att du är en ansvarslös, mindre kunnig person som behöver uppfostras. Det är ett USELT utgångsläge i en relation och verkligen något du inte ska finna dig i.
Du är precis lika bra på allt som han. Du är inte en person som han har omvårdnad om, nån som han ska bestämma över och lära hur livet fungerar. Nej nej nej.

I en relation ska man vara jämbördiga. Den ena kanske är bättre på en sak och den andra är bättre på en annan sak, man kompletterar varandra. Men sånt där nertryckande är verkligen inte okej!

Nej jag sa vid ett tillfälle till honom när vi var osams om min, då nya, bil. Jag ville köra den genom biltvätten (inviga den med ett bubbelbad för att fira, på kul) men min avsikt var inte att ta den till biltvätten varje VECKA.
Han blir jätteirriterad och sa att det var galet ekonomiskt och att jag skulle tvätta den själv vid en station istället.
Han upprepade att jag riskerade att göra vana av att göra det. Jag underströk att det var ett engångstillfälle
(att jag ens ska behöva försvara det..)

Men jag stod på mig (med glimten i ögat vill jag påpeka) och sa att "joo den här gången ska bilen få bada!".
Det hela blev till världens diskussion om hur jag tog ett onödigt beslut och sket i vad han rådde mig.
Jag sa att det kändes skitkonstigt att han gör en så stor grej av en biltvätt och jag ifrågasatte honom "vill du verkligen bråka om en sådan här sak?"
Jag sa att jag inte förstår varför han ens lägger sig i att jag tar en biltvätt?
Då nämnde jag för honom att jag upplevde att han inte respekterade mitt val och att det kändes som uppfostran.

Det var inte lyckat.

"om du tycker jag uppfostrar dig och är en så dålig pojkvän behöver vi ju inte vara tillsammans!" - kontrade han med.

Kort fattat - det blev ingen Biltvätt.

 

[Hazel]

Nej jag sa vid ett tillfälle till honom när vi var osams om min, då nya, bil. Jag ville köra den genom biltvätten (inviga den med ett bubbelbad för att fira, på kul) men min avsikt var inte att ta den till biltvätten varje VECKA.
Han blir jätteirriterad och sa att det var galet ekonomiskt och att jag skulle tvätta den själv vid en station istället.
Han upprepade att jag riskerade att göra vana av att göra det. Jag underströk att det var ett engångstillfälle
(att jag ens ska behöva försvara det..)

Men jag stod på mig (med glimten i ögat vill jag påpeka) och sa att "joo den här gången ska bilen få bada!".
Det hela blev till världens diskussion om hur jag tog ett onödigt beslut och sket i vad han rådde mig.
Jag sa att det kändes skitkonstigt att han gör en så stor grej av en biltvätt och jag ifrågasatte honom "vill du verkligen bråka om en sådan här sak?"
Jag sa att jag inte förstår varför han ens lägger sig i att jag tar en biltvätt?
Då nämnde jag för honom att jag upplevde att han inte respekterade mitt val och att det kändes som uppfostran.

Det var inte lyckat.

"om du tycker jag uppfostrar dig och är en så dålig pojkvän behöver vi ju inte vara tillsammans!" - kontrade han med.

Kort fattat - det blev ingen Biltvätt.

Det är alltså värt det för honom att sätta igång ett bråk över DINA fickpengar för att se till att du gör som han vill.

 

[hastflicka]

Nej jag sa vid ett tillfälle till honom när vi var osams om min, då nya, bil. Jag ville köra den genom biltvätten (inviga den med ett bubbelbad för att fira, på kul) men min avsikt var inte att ta den till biltvätten varje VECKA.
Han blir jätteirriterad och sa att det var galet ekonomiskt och att jag skulle tvätta den själv vid en station istället.
Han upprepade att jag riskerade att göra vana av att göra det. Jag underströk att det var ett engångstillfälle
(att jag ens ska behöva försvara det..)

Men jag stod på mig (med glimten i ögat vill jag påpeka) och sa att "joo den här gången ska bilen få bada!".
Det hela blev till världens diskussion om hur jag tog ett onödigt beslut och sket i vad han rådde mig.
Jag sa att det kändes skitkonstigt att han gör en så stor grej av en biltvätt och jag ifrågasatte honom "vill du verkligen bråka om en sådan här sak?"
Jag sa att jag inte förstår varför han ens lägger sig i att jag tar en biltvätt?
Då nämnde jag för honom att jag upplevde att han inte respekterade mitt val och att det kändes som uppfostran.

Det var inte lyckat.

"om du tycker jag uppfostrar dig och är en så dålig pojkvän behöver vi ju inte vara tillsammans!" - kontrade han med.

Kort fattat - det blev ingen Biltvätt.

Vill du verkligen ha en partner som hotar att lamna dig for att du tanker ga emot HANS val om DIN bil? Det har ar nog det vansinnigaste jag hort ... Nu kostar inte en biltvatt i automat sa mycket har, men jag hade kort min bil egenom tvatten varje vecka pa ren trots.