Städa jämställt?

[sjoberga]

Men jag tycker inte det är något som är valbart på det sättet du menar. Jag tycker det är saker som utgör ett rimligt hem och liv. Jag tycker inte det är överkurs något av det.

För varje grej, håller med, det kan vara en del av ett rimligt hem och liv. Men att kryssa i nästan allt verkar tokextremt och endast för dem med oändlig ork och kapacitet.

 

[Nytant]

För varje grej, håller med, det kan vara en del av ett rimligt hem och liv. Men att kryssa i nästan allt verkar tokextremt och endast för dem med oändlig ork och kapacitet.

Förlåt, men du verkar fortfarande inte ha förstått hur man ska använda den här listan. Det är ingen bingo-princip. Syftet är inte att ”kryssa i” så många som möjligt. Det är ett verktyg för att synliggöra arbete som redan sker.

 

[sjoberga]

Förlåt, men du verkar fortfarande inte ha förstått hur man ska använda den här listan. Det är ingen bingo-princip. Syftet är inte att ”kryssa i” så många som möjligt. Det är ett verktyg för att synliggöra arbete som redan sker.

Vilket är varför jag tycker det är högst rimligt att välja bort väldigt mycket, vilket du vände dig emot initialt. Men nu blir det mest tjafs. Jag håller med om att inget på listan är orimligt om det är något man vill prioritera.

 

[Nytant]

Vilket är varför jag tycker det är högst rimligt att välja bort väldigt mycket, vilket du vände dig emot initialt. Men nu blir det mest tjafs. Jag håller med om att inget på listan är orimligt om det är något man vill prioritera.

Jag ser som sagt inte att det är möjligt att välja bort något signifikant om man inte väljer tex att vara djurfri (hemska tanke), särbo eller singel (väldigt rimligt) eller barnfri (också högst rimligt). Eller så tjänar man så pass att man kan köpa in tjänsterna.

Ingen i tråden har hittills kunnat peka på en signifikant del av listan som en vanlig barnfamilj hade kunnat prioritera bort. Enstaka punkter som inte är relevanta för en själv är det enda som lyfts.

Att det är grymt mycket jobb vet vi liksom. Det är ju det vi säger och därför kvinnor går sönder.

 

[sjoberga]

Det som skaver mest på listan är att jag har många ”Alltid” med partnern på ”Aldrig”. (Sen finns det ett antal där jag har ”Sällan” som står ”Ofta” på partner som skulle kunna förändras.) Jag skulle inte klara av det omvända, det skulle kännas fel, men det är svårt att motivera någon annan att lära sig saker de saknar intresse eller nyfikenhet för.

Vi lägger båda mycket tid på listan och andra saker som hamnar på kompletteringen, så det handlar inte nödvändigtvis om mer total insats i min favör, men jag försöker förmedla till barnen att förmågan att kunna göra det mesta är viktig.

Många blir Aldrig på hela hushållet, i linje med vad jag hävdar i mina andra inlägg.

 

[sjoberga]

Jag ser som sagt inte att det är möjligt att välja bort något signifikant om man inte väljer tex att vara djurfri (hemska tanke), särbo eller singel (väldigt rimligt) eller barnfri (också högst rimligt). Eller så tjänar man så pass att man kan köpa in tjänsterna.

Ingen i tråden har hittills kunnat peka på en signifikant del av listan som en vanlig barnfamilj hade kunnat prioritera bort. Enstaka punkter som inte är relevanta för en själv är det enda som lyfts.

Att det är grymt mycket jobb vet vi liksom. Det är ju det vi säger och därför kvinnor går sönder.

En barnfamilj med djur har inget behov av krukväxter, stora middagsbjudningar, kontakt med släkt, arrangemang av barnkalas, trädgårdsarbete, resor med familjen och många andra punkter. Om de inte explicit vill satsa sin begränsade ork och tid på att få till just några delar av det. Att välja bort allt av det verkar lite torftigt, men det går också om orken inte räcker till och viljan inte riktigt finns hos någon.

Framförallt bör ju alla och envar avstå att ägna sin ork åt att fylla och planera de andra individernas lediga tid.

 

[Nytant]

En barnfamilj med djur har inget behov av krukväxter, stora middagsbjudningar, kontakt med släkt, arrangemang av barnkalas, trädgårdsarbete, resor med familjen och många andra punkter. Om de inte explicit vill satsa sin begränsade ork och tid på att få till just några delar av det. Att välja bort allt av det verkar lite torftigt, men det går också om orken inte räcker till och viljan inte riktigt finns hos någon.

Framförallt bör ju alla och envar avstå att ägna sin ork åt att fylla och planera de andra individernas lediga tid.

En barnfamilj har… inte behov av barnkalas? En fungerande trädgård till barnen att leka i, vilket är hela anledningen till att man skaffade trädgården? Kontakt med barnets mor- och farföräldrar och kusiner, så att man har stöd och avlastning under småbarnsåren och barnet har ett socialt sammanhang? Ett trivsamt hem? Resor så att barnen exponeras för andra platser, kanske andra kulturer, och man skapar fina minnen ihop? En middag då och då när man tagit sig ur de mest intensiva åren så att man kan vårda relationer utanför kärnfamiljen och vara en rimligt balanserad människa även innanför den?

Förlåt, men det här börjar bli absurt.

Vad gäller den sista punkten är det kanske snarare så att män borde börja ta ansvar för sin egen och den gemensamma fritiden och sina barns fritid.

 

[stjarnhimmel]

En barnfamilj med djur har inget behov av krukväxter, stora middagsbjudningar, kontakt med släkt, arrangemang av barnkalas, trädgårdsarbete, resor med familjen och många andra punkter. Om de inte explicit vill satsa sin begränsade ork och tid på att få till just några delar av det. Att välja bort allt av det verkar lite torftigt, men det går också om orken inte räcker till och viljan inte riktigt finns hos någon.

Framförallt bör ju alla och envar avstå att ägna sin ork åt att fylla och planera de andra individernas lediga tid.

Det känns som du fokuserar mkt på att hitta saker som du tycker är onödiga på listan. De som har skrivit listan har ju skrivit i början att de rekommenderar att man går igenom och stryker det som de anser inte är aktuellt i deras fall.

Nu har krukväxter nämnts många gånger men många saker på listan tycker jag ändå är viktiga... Bara att se till att barn får i sig mat, har hyfsat rena kläder, kommer iväg till läkartider och likande, att det i alla fall är en viss basnivå på städning.... Tja.. även de saker som jag anser är rätt basic innebär enligt mig en del jobb och planering.

 

[Mkb]

En barnfamilj med djur har inget behov av krukväxter, stora middagsbjudningar, kontakt med släkt, arrangemang av barnkalas, trädgårdsarbete, resor med familjen och många andra punkter. Om de inte explicit vill satsa sin begränsade ork och tid på att få till just några delar av det. Att välja bort allt av det verkar lite torftigt, men det går också om orken inte räcker till och viljan inte riktigt finns hos någon.

Framförallt bör ju alla och envar avstå att ägna sin ork åt att fylla och planera de andra individernas lediga tid.

En barnfamilj med djur har ju strikt talat inget akut behov av djur heller. Det är valbart. Barn har ingen egentligen något akut behov av heller men de går ju inte göra sig av med i efterhand. Jag var aldrig särskilt förtjust i kalas som liten men det är kanske inte alla barn som vill ge upp barnkalasen helt i livet bara för att föräldrarna betraktar de delarna av barnets uppväxt som lika valbara som en blomkruka. Det är kanske inte alla barn heller som själva klarar av att underhålla kontakten med kusinerna eller far- och morföräldrarna eller vad det nu kan vara. Eller som själva kan planera och fylla sin fritid och ta sig själva till sagda fritidsaktiviteter.

Vill och vill. Apropå att någon vill satsa sin begränsade ork. Om vi säger att ingen i familjen faktiskt vill lägga sin begränsade ork på att göra majoriteten av det som står på listan. Säg att man prioriterar bort i princip allt. Vem är det som oftast får skulden när disken hopar sig och bostaden är allmänt kaosartad, maten är torftiga nödlösningar, barnens sociala liv krackelerar eftersom de aldrig kan bjuda hem någon och aldrig tillåts ha något barnkalas, de har inget inplanerat på fritiden och ingen alls som fyller sin lediga tid tillsammans med dem. Är det mannen som alla kommer titta anklagande på, när allt går åt helvete? Jag tror att en anledning till att män kan tillåta sig att inte engagera sig i hemmet, i sina barns liv och så vidare, är att de i mycket lägre grad förväntas göra det. Så det kostar betydligt mindre, socialt, för en man att strunta i saker. Det är inte han som kommer ta smällen sen ändå, det är inte han som förväntas ha koll på allt så han kan utan problem säga åt sin partner att slappna av och inte städa så mycket, lycklig av erfarenheten att det inte kommer riktas några dömande blickar åt hans håll.

Jag tycker det här syns i tråden också, där några reagerar med att det här är något de borde göra annars är de dåliga kvinnor, medan andra tycker att saker på listan bara är onödiga. Båda de instinktiva reaktionerna kommer ju sannolikt delvis av att man enligt könsrollerna antingen har en slags skyldighet att bry sig eller ett privilegium att kunna skita i allt. Sen att det blir en slags detaljerad genomgång av vad man inte behöver bry sig om i sina egna samt sina barns liv är väl ganska ointressant enligt mig. Ska man vara sådan kan man väl bara konstatera: gör slut, skaffa inte barn eller djur, kasta krukväxterna, säg upp kontakten med släkten, med vännerna med, bo inte i hus, och du löser många av problemen. Att du kanske får ett tråkigt liv är en annan sak, men ej relevant. Nu när vi har klarlagt detta kan vi återgå till jämställdhetsproblemet det i grunden handlade om.

 

[Eurydome]

En barnfamilj har… inte behov av barnkalas? En fungerande trädgård till barnen att leka i, vilket är hela anledningen till att man skaffade trädgården? Kontakt med barnets mor- och farföräldrar och kusiner, så att man har stöd och avlastning under småbarnsåren och barnet har ett socialt sammanhang? Ett trivsamt hem? Resor så att barnen exponeras för andra platser, kanske andra kulturer, och man skapar fina minnen ihop? En middag då och då när man tagit sig ur de mest intensiva åren så att man kan vårda relationer utanför kärnfamiljen och vara en rimligt balanserad människa även innanför den?

Förlåt, men det här börjar bli absurt.

Vad gäller den sista punkten är det kanske snarare så att män borde börja ta ansvar för sin egen och den gemensamma fritiden och sina barns fritid.

Det är ändå väldigt många som inte har trädgård. Och som aldrig reser.

 

[sjoberga]

En barnfamilj har… inte behov av barnkalas? En fungerande trädgård till barnen att leka i, vilket är hela anledningen till att man skaffade trädgården? Kontakt med barnets mor- och farföräldrar och kusiner, så att man har stöd och avlastning under småbarnsåren och barnet har ett socialt sammanhang? Ett trivsamt hem? Resor så att barnen exponeras för andra platser, kanske andra kulturer, och man skapar fina minnen ihop? En middag då och då när man tagit sig ur de mest intensiva åren så att man kan vårda relationer utanför kärnfamiljen och vara en rimligt balanserad människa även innanför den?

Förlåt, men det här börjar bli absurt.

Vad gäller den sista punkten är det kanske snarare så att män borde börja ta ansvar för sin egen och den gemensamma fritiden och sina barns fritid.

Vi får nog helt enkelt vara överens om att vi har helt olika syn på det. Absurt? Nej, jag anser inte att det är absurt att välja noga i sitt liv så att det man tycker är viktigt orkas med och det bara andra utanför kontexten tycker är viktigt i sina liv helt plockas bort. Att det är norm är inget skäl för min del.

 

[Mkb]

Det är ändå väldigt många som inte har trädgård. Och som aldrig reser.

Väldigt många har varken barn eller djur heller.

 

[sjoberga]

En barnfamilj med djur har ju strikt talat inget akut behov av djur heller. Det är valbart. Barn har ingen egentligen något akut behov av heller men de går ju inte göra sig av med i efterhand. Jag var aldrig särskilt förtjust i kalas som liten men det är kanske inte alla barn som vill ge upp barnkalasen helt i livet bara för att föräldrarna betraktar de delarna av barnets uppväxt som lika valbara som en blomkruka. Det är kanske inte alla barn heller som själva klarar av att underhålla kontakten med kusinerna eller far- och morföräldrarna eller vad det nu kan vara. Eller som själva kan planera och fylla sin fritid och ta sig själva till sagda fritidsaktiviteter.

Vill och vill. Apropå att någon vill satsa sin begränsade ork. Om vi säger att ingen i familjen faktiskt vill lägga sin begränsade ork på att göra majoriteten av det som står på listan. Säg att man prioriterar bort i princip allt. Vem är det som oftast får skulden när disken hopar sig och bostaden är allmänt kaosartad, maten är torftiga nödlösningar, barnens sociala liv krackelerar eftersom de aldrig kan bjuda hem någon och aldrig tillåts ha något barnkalas, de har inget inplanerat på fritiden och ingen alls som fyller sin lediga tid tillsammans med dem. Är det mannen som alla kommer titta anklagande på, när allt går åt helvete? Jag tror att en anledning till att män kan tillåta sig att inte engagera sig i hemmet, i sina barns liv och så vidare, är att de i mycket lägre grad förväntas göra det. Så det kostar betydligt mindre, socialt, för en man att strunta i saker. Det är inte han som kommer ta smällen sen ändå, det är inte han som förväntas ha koll på allt så han kan utan problem säga åt sin partner att slappna av och inte städa så mycket, lycklig av erfarenheten att det inte kommer riktas några dömande blickar åt hans håll.

Jag tycker det här syns i tråden också, där några reagerar med att det här är något de borde göra annars är de dåliga kvinnor, medan andra tycker att saker på listan bara är onödiga. Båda de instinktiva reaktionerna kommer ju sannolikt delvis av att man enligt könsrollerna antingen har en slags skyldighet att bry sig eller ett privilegium att kunna skita i allt. Sen att det blir en slags detaljerad genomgång av vad man inte behöver bry sig om i sina egna samt sina barns liv är väl ganska ointressant enligt mig. Ska man vara sådan kan man väl bara konstatera: gör slut, skaffa inte barn eller djur, kasta krukväxterna, säg upp kontakten med släkten, med vännerna med, bo inte i hus, och du löser många av problemen. Att du kanske får ett tråkigt liv är en annan sak, men ej relevant. Nu när vi har klarlagt detta kan vi återgå till jämställdhetsproblemet det i grunden handlade om.

Nu var poängen att man kan låta bli det som INGEN i familjen vill ha eller tycker är viktigt. Det betyder inte att en person kan gå in och bestämma det för alla, det är precis tvärs emot hela mitt resonemang.

 

[Nytant]

Vi får nog helt enkelt vara överens om att vi har helt olika syn på det. Absurt? Nej, jag anser inte att det är absurt att välja noga i sitt liv så att det man tycker är viktigt orkas med och det bara andra utanför kontexten tycker är viktigt i sina liv helt plockas bort. Att det är norm är inget skäl för min del.

Jag tycker det är jätteklokt att välja noga. Tycker man det är överväldigande/inte kul med barnkalas så kanske man bör välja att inte skaffa barn snarare än att barnet ska hamna utanför socialt.

 

[sjoberga]

Det känns som du fokuserar mkt på att hitta saker som du tycker är onödiga på listan. De som har skrivit listan har ju skrivit i början att de rekommenderar att man går igenom och stryker det som de anser inte är aktuellt i deras fall.

Nu har krukväxter nämnts många gånger men många saker på listan tycker jag ändå är viktiga... Bara att se till att barn får i sig mat, har hyfsat rena kläder, kommer iväg till läkartider och likande, att det i alla fall är en viss basnivå på städning.... Tja.. även de saker som jag anser är rätt basic innebär enligt mig en del jobb och planering.

Det är ju för att @Nytant envisas med att tycka att det är orimligt att välja bort från listan, och det i sig tycker jag bidrar till att det blir ett större problem för fler. Vilket är olyckligt, men inte riktigt har bäring på graden av jämställdhet.

 

[sjoberga]

Jag tycker det är jätteklokt att välja noga. Tycker man det är överväldigande/inte kul med barnkalas så kanske man bör välja att inte skaffa barn snarare än att barnet ska hamna utanför socialt.

Eller så kan man göra och stödja massor av saker som man inte själv skulle valt, eftersom andra i familjen vill det. Det är lite mer av familj för mig. Men att tvinga barn att ha kalas för att det är norm när de inte vill, verkar mer än elakt.

 

[Nytant]

Det är ändå väldigt många som inte har trädgård. Och som aldrig reser.

Det handlade om punkten trädgårdsarbete (i ett hem som har trädgård). Inte om huruvida alla har en trädgård. Om du har barn och en trädgård är det rimligt att du kommer vilja klippa gräset och plocka undan vassa stenar och röja grenen som föll ner i en storm så att barnet kan sparka boll.

 

[Nytant]

Eller så kan man göra och stödja massor av saker som man inte själv skulle valt, eftersom andra i familjen vill det. Det är lite mer av familj för mig. Men att tvinga barn att ha kalas för att det är norm när de inte vill, verkar mer än elakt.

Va? Vad pratar du om

 

[stjarnhimmel]

Eller så kan man göra och stödja massor av saker som man inte själv skulle valt, eftersom andra i familjen vill det. Det är lite mer av familj för mig. Men att tvinga barn att ha kalas för att det är norm när de inte vill, verkar mer än elakt.

Har någon nämnt att man ska tvinga barn att ha kalas?
Jag antar att de som ordnar det gör det för barnen vill.

 

[Palermo]

Att flytta fokus från strukturella patriarkala problem till att kvinnor i princip har psykiska besvär som gör att de måste torka ut garderoberna tvångsmässigt är ju så urbota dumt att jag måste skyffla upp hakan från golvet.

Vad är detta ens att tjafsa om? Kvinnor generellt drar ett tyngre lass i hemmet med osynligt arbete som "bara görs". Det var liksom ingen som hittade på eller upptäckte detta igår, det är fakta som vi har vetat i många år nu. How about se den bredare bilden istället för att välja att titta genom ett nålöga?

"Psykiska besvär" är något du läser in. Jag skulle snarare säga "bunden till händer och fötter av patriarkala strukturer och internaliserade föreställningar om kön".

Självklart och uppenbart drar kvinnor det tyngre lasset. Det vet vi ju.

Icke förty blir min reaktion på listan att den prickar av saker i ett liv som är EXTREMT genomplanerat. Planerat på en nivå högt över min ork. Det påminner mig om något jag läste någonstans, då en kvinna skulle resa bort några dagar och innan dess lade iordning färdiga kit med matchade kläder till bebisen, som mannen skulle klä bebisen i, samt gömde choklad som mannen kunde hitta (som små belöningar). Jag skulle önska att den kvinnan vågade planera och hålla koll lite mindre. (Om bebisen då inte blir vettigt omhändertagen, hade separation varit mer rimligt som lösning än de där förberedelserna, tycker jag.)

Sen KAN det så klart vara så att någon annan i min familj gör mycket av det där som jag tror att ingen gör. Det vore onekligen både intressant och skrämmande att upptäcka.