Status
Stängd för vidare inlägg.
Sv: Spin-off

Precis, exakt!! Då borde det vara lika "förkastligt" att skaffa mer än ett barn som det enligt vissa är att ha ett barn + häst. För då har man ju inte heller tid att ge andra barnet lika mycket tid som det första...

Jag vet egentligen inte var alla de här "måstena" kommer ifrån. Det verkar genomsyra samhället att man måste vara på ett visst vis om man är tjej, kille, hästägare, mamma, pappa, bilentusiast, hundägare - ja det kvittar egentligen vilket område man tittar på. OCH det blir otroligt uppenbart under en graviditet när alla "förståsigpåare" på något sätt ska sätta sig över vad jag själver känner och tycker för att de vet bäst!

Sen tycker jag det känns som om att det är lite "fint och modernt" att leva för barnen och lägga allt det egna till sidan. Jag har flera väninnor som lever så och som på fullaste allvar menar att de kan ju ta upp sina egna intressen och det där med egen tid när barnen flyttat hemifrån. Jag tror inte det är nyttigt alls om jag ska vara ärligt. Ser ju också hur sönderstressade och slitna de är för att det måste upprätthållas en fasad för att tillfredsställa en allmän bild av lyckad familj till vilket pris som helst...
 
Sv: Spin-off

Nä men har barnet en far också och ska han göra något??? :eek: ;) :angel:

Jag är SÅÅÅÅ glad över ditt inlägg!!! Tack!!!! :bow: :bow: :bow:

Det här är något som de flesta "förståsigpåare" verkar ha missat över huvud taget! Nej för 17, tryck ner den blivande mamman och ge henne dåligt samvete. Speciellt när hon har en så "barnslig" hobby som hästar - är det inte bara småbarn som håller på med det?? :mad:
 
Sv: Spin-off

Man kan säkert ha åsikter om henne som person och hon väcker ju onekligen starka känslor men råden hon kommer med i Barnaboken och frmförallt attityden trivs jag med. Det var ovärderligt när jag var nybliven förälder.

En annan liten reflektion är att de familjerna som får hjälp av alla olika Nanny-program inte skulle ha krisat så mycket om de läst henne. Hon erbjuder struktur och det verkar barn trivas med:)
 
Sv: Spin-off

Nej, jag hade inte tänkt lämna barnet ensamt :eek: :eek: . Jag utgår från att barnets far kan ta hand om barnet 1-2 timmar faktiskt. Konstigt vore det väl annars? Och ja, jag klarar ridningen på 2 timmar, jag har hästarna hemma.
 
Sv: Spin-off

TomasN skrev:
Jag har förvisso inte läst hennes bok så det är kanske förutfattade meningar men jag gillar inte människan! Det jag sett på TV och hört på radio av henne gillade jag inte speciellt mycket.

jag har retat upp mig på några uttalanden dels om att föräldrar inte behöver leka med barnen eller läsa sagor. Dels retar jag mig på henens uttalanden om spädbarnsdör och att läkare ger de råd de ger för att förbättra statisitken.

Men det är väl som med allt annat hon har kanske en del bra råd och sen får man själv välja vad man vill tro på.

Om du läser hennes bok så förstår du henes resonemang bättre. En av hennes käpphästar är att barnen skall vara DELAKTIGA I det sociala livet runt omkring, dvs om du lagar mat, städar, bakar eller vad man nu gör så skall barnen få en chans att vara med och "hjälpa till" (i den mån det går förstås). Barnen skall inte förpassas till en egen isolerad "barnvärld" utan de skall vara delaktiga I det som händer. På det viset får man nöjda, trygga barn. Har funkat hos oss.

Det där med att inte läsa för barnen måste ha kommit senare, minns inte att det stod I boken.

Det bästa med boken är att den ger handfasta råd till mindre vardagliga bekymmer. Liknande har jag inte hittat nån annanstans.

Sedan vet jag inget om hur hon är som människa, men, tja, det är väl knappast första författaren som inte lever som hon lär I så fall.....;)
 
Sv: Spin-off

För mig handlar det om att barnet ska bli en del av min vardag.
Jag har fått dragit ner på min ridning, men just nu gör det inte så mycket tycker jag, jag har ändå två hästar jag försöker att hålla igång.
Både jag och min man har gått ner i tid och vi jobbar skift emot varandra för att sonen inte ska behöva ha så många timmar på dagis.

Jag kan på sätt och vis förstå hur du menar tror jag, för vissa verkar vilja tro att de kan leva exakt som innan och ha full tid för allt, precis som innan.. sen så kommer det nästan som en chock när de inser att det inte alls uppfyller just deras krav!!
Jag kan heller inte förstå föräldrar som vägrar gå ner lite i tid för att tex kunna lappa över varandra lite mer så att barnen inte behöver de där 50 timmarna i veckorna på dagis... för mig skulle det inte funka... jag får dåligt samvete ibland för att jag träffar sonen alldeles för lite... ändå vet jag att vi träffar honom mycket mot vad många som inte har turen att kunna jobba som oss gör!!!

Det är svårt, men jag tror att alla faktiskt gör sitt bästa.
Och sen betyder det inte att man prioriterar bort barnen för att man lägger mycket tid tex på en häst eller annan hobby, det kanske bara betyder att man lägger lite tid på sig själv så att man sedan kan gå hem och bli en mycket bättre förälder än vad man skulle varit om man lagt om sitt liv helt och hållet och bara suttit med i sandlådan hela dagarna!:banana:
 
Sv: Spin-off

Jag håller inte med trådskapen i detta, tvärt om så tycker jag att det verkar som de mammor jag har i min närhet helt har "gett upp" (ej papporna dock) allting för sina barn. De flesta hade inte några speciella intressen innan heller direkt men nu har de till största delen barnet som hobby.

Och det är bara att gå in på tex föräldraliv.se för att hitta föräldrar (läs mammor) som inte bara är med barnet 24-7 utan även är helt uppe i sin graviditet??
Jag har en bulle i ugnen :banana: och det är även så att de i min närhet undrar hur jag ska göra med hästen och småler lite överlägset när jag säger att den ska vara kvar- ja ja vi får väll se.....????

För att hårddra detta en aning ;) så kommer jag försöka leva med mitt barn efter principen att det får anpassa sig efter våra liv lika mycket som vi anpassar oss efter barnets. Det vill säga följa med till stallet/ishallen men att även ha fria kvällar/helgdagar med hemmamys och barn/sambovårdande.

Folk verkar tro att jag kommer att bli lobotomerad när jag får ett barn och att jag inte kommer att tycka att någonting annat, än att mysa med/ta hand om mitt barn, kommer att vara roligt:confused: .

Jag är kanske naiv men jag tror tex att min sambo (pappa) kommer att klara att ta hand om bäbisen själv även när den är liten och att jag kommer att vilja vara ifrån den några timmar då och då, men jag vet inte, den ligger som sagt fortfarande i magen.
 
Sv: Spin-off

Jag är inte mamma än, men om 162 dagar! :) Min tanke är att det kommer att bli förändring i våra liv och kanske mer än vad man kan föreställa sig, men min inställning är inte att det kommer att bli jobbigt och svårt och att våra liv kommer att ta slut för att vi får barn. Detta trots att vi väntar tvillingar och de flesta ojar sig över hur jobbigt allting kommer att bli. Jag försöker tänka positivt och se möjligheter istället för hinder.

Det jag ofta stöter på i vår bekantskap är föräldrar som begränsar sig så tillvida att de kan inte leva ett normalt liv pga barnet. Tex så får det inte spelas musik eller tittas på tv efter barnet har gått och lagt sig eftersom det kan vakna. De kan inte åka bort på kvällen eftersom barnet under inga omständigheter kan sova någon annanstans än hemma. Min filosofi är att vänja barnen vid ljud och annorlunda miljöer för att de ska bli "tåliga" så att man kan leva utanför hemmet också.

Jag vill att barnen ska bli en del av vårat liv och inte några vi lever våra liv för. Jag och min sambo "försvinner" inte som personer bara för att vi blir föräldrar.

Hoppas inte det är naivt av mig att tro att det går?!

/Timsetim
 
Senast ändrad:
Sv: Spin-off

gummisnodd skrev:
Jag är kanske naiv men jag tror tex att min sambo (pappa) kommer att klara att ta hand om bäbisen själv även när den är liten och att jag kommer att vilja vara ifrån den några timmar då och då, men jag vet inte, den ligger som sagt fortfarande i magen.

Jag tycker inte du är naiv. Jag resonerade likadant och det har funkat alldeles utmärkt. Jag tror mycket beror på vilken inställning man har. Två gånger på 3,5 år har min man ringt och bett mig komma hem för att han inte har klarat situationen på egen hand. Ena gången hade dottern ramlat och gjort illa ett finger som behövde sys, andra gången var det sonen som skrek helt otröstligt när han var runt 3 månader. Det gäller att pappan försöker lösa problemen själv och inte ringer stup i kvarten, höra bebisen skrika i bakgrunden och inte kunna göra någonting är bland det värsta man kan råka ut för som nybliven morsa.
 
Status
Stängd för vidare inlägg.

Liknande trådar

Övr. Barn Är det bara jag som ställer mig undrande till nyttan av all denna ledighet från skolan? Jätteskönt för barnen att få avbrott ibland, men...
6 7 8
Svar
157
· Visningar
9 543
Senast: Soapbubble
·
Gravid - 1år Jag kommer förhoppningsvis få ett barn till hösten. Jag bor idag i Malmö, där jag också jobbar. Jag kommer att vara självstående. Jag...
Svar
15
· Visningar
1 462
Senast: Queen
·
Relationer Jag har en pojkvän som jag upplever blir utnyttjad av sin bonusfamilj (bonussyster med man) både för pengar och för tjänster och skulle...
5 6 7
Svar
123
· Visningar
10 563
Senast: Oh_really
·
Hundträning Något luddig trådstart kanske men jag har ett problem med att min ena hund har gjort utfall mot barn i koppel. Med utfall menar jag att...
2
Svar
38
· Visningar
4 267
Senast: Liran
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

  • Blöta BoT-stallpaddar?!
  • Dressyrsnack 17
  • Svårläkt sår

Omröstningar

Tillbaka
Upp