Sparande till barnen

[Blueberry]

Märklig samhällsutveckling att det har blivit en norm, mer eller mindre, att alla barn ska ha en större summa pengar från sina föräldrar som något slags startkit.

Du får det att framstå som något fult eller fel. Jag tycker att du har fel perspektiv.

Samhällsutvecklingen är ju snarare att det är brist på bostäder och arbete, framförallt för unga. På vissa håll är det även ont om platser på högskola och universitet.

Att ha tagit studenten och inse att det väntar ett enda stort INGENTING kan ta knäcken på en normalt funtad arton- eller nittonåring.

För några decennier sedan var möjligheterna många fler, nu är det flera års kö till en hyresrätt och hundratals sökande till varje tjänst. Alternativet är att bo hemma och ägna sig åt det där INGENTING, och det är inte så utvecklande eller trevligt för varken föräldrar eller barn.

 

[Snowwhite]

Under påskmiddagen hos vänner kom frågan upp (av en kvinna som jag inte känner så bra) hur alla gör sparande till sina små. Vi var 5 familjer där och 3 av dem sparar en viss summa varje månad. Summorna varierade mellan 250-3000 kr/mån (de som hade summan 3000 sparar inte allt det själva utan har mor och farföräldrar som har eget månadssparande till barnbarnen som räknas in i det).

Hon som ställde frågan blev ytterst provocerad av summorna och tyckte att det var synd om barnen som inte kommer förstå sig på att respektera pengar när de blir stora, samt att hon menade att detta "beteende" skapar ännu större orättvisa klyftor mellan människor som då alltså skulle vara föräldrarna till de barnen med pengars fel (hon menade väl främst de som sparade den högre summan men alla fick sig en känga). Nu var det väl ingen som ärligt talat brydde sig om det men jag tyckte mest det var så konstigt att hon tog upp det om det var ett så känsligt ämne för henne.

Olika familjer har ju olika möjligheter att spara så det är inte något konstigt med vare sig det ena eller andra enligt mig.

Hur gör ni med sparande till barnen? (menar inte att man ska skriva summor utan mer om ni har månadssparande eller hur ni lagt upp det).

Vi kommer att starta ett månadssparande till honom. Det är pengar som sedan först och främst ska användas till att komma in på bostadsmarknaden när han är redo att flytta hemifrån. Resor och annat "kul" kommer han att få tjäna ihop till själv.
Däremot är en kontantinsats till en bostadsrätt eller ett hus, i alla fall här i kring, inte något som man sparar ihop till själv på ett par år.
Naturligtvis vill man ju som förälder hjälpa till att skapa bra förutsättningar för sitt barn och jag ser ingen anledning till att ett sparande åt sin avkomma skulle få densamme att respektera pengar mindre. Så länge som man inte själv har en nonchalant attityd som man för vidare.
Jag har inga problem med att förstå och respektera pengars värde idag trots att jag blivit sponsrad med pengar till både det ena och det andra av mina föräldrar.
Jag har full förståelse för att alla inte kan starta ett sparande till sina barn, men har man möjligheten så ser jag inte varför man skulle låta bli.

 

[Hiddeous]

För några decennier sedan var möjligheterna många fler, nu är det flera års kö till en hyresrätt och hundratals sökande till varje tjänst. Alternativet är att bo hemma och ägna sig åt det där INGENTING, och det är inte så utvecklande eller trevligt för varken föräldrar eller barn.

Nu var jag själv vikarie för ungefär drygt ett decennium sedan, och det var flera års kö på bostäder då också. Lösningen på det? Inte att spara 500,000 till varje barn i alla fall! Den frågan måste tacklas politiskt genom att stimulera byggande och ytterligare underlätta uthyrning av privabostäder (med möjligt motstånd hos alla de föräldrar som redan investerat i fastigheter åt sina barn, eftersom det ev kommer att minska värdeökningen på dessa).
Dessutom är kontantinsatsen bara 70 procent. Utan fast jobb är det knappast möjligt att betala amorteringar och hyra. Så det är ju inte precis bara att flytta för att mamma och pappa skänkt bort en kontantinsats.

 

[Hiddeous]

Dessutom är kontantinsatsen bara 70 procent.

Förlåt, skrev fel - 30 procent menar jag ju förstås! Men ni förstår nog vad jag menar.

 

[Gnist]

Har en bekant som sparade varje månad till sonen i hans namn och när han fyllde 18 tömde han kontot och drog på suparresa till typ Ibiza och så var de pengarna slut... Kan säga att stämningen i den familjen kanske inte var toppenbra

Så pengarna var alltså inte egentligen alls sonens att göra vad han ville med?

Har aldrig förstått sånt där jag, med villkorade gåvor.

 

[Vira]

Så pengarna var alltså inte egentligen alls sonens att göra vad han ville med?

Har aldrig förstått sånt där jag, med villkorade gåvor.

Det håller jag med om. Mina föräldrar sparade ihop en summa till mig (inga miljoner, men typ 50 000), och de var redan från början tydliga med att jag fick göra precis vad jag ville för de pengarna. De föreslog att jag kunde resa någonstans, använda som del i bostad, ha som buffert eller bara köpa något jag ville ha.

Sedan har jag dessutom fått annan ekonomisk hjälp med körkort och bostad och sådär, men då är det ju bostaden mamma har gett i gåva, inte pengarna. Den metoden tycker jag är mycket vettigare än att ge pengar till barnet men sedan ändå kräva att de ska användas till något specifikt. Även om det förstås är viktigast av allt att uppfostra barnen till att ta ekonomiskt ansvar.

 

[Mirtai]

Så pengarna var alltså inte egentligen alls sonens att göra vad han ville med?

Har aldrig förstått sånt där jag, med villkorade gåvor.

Nu var det ju inte mina pengar eller min son men visst kan jag förstå att det kändes lite hos föräldrarna som sparat varje månad i 18 år med tanken att barnet skulle kunna få en bra start i vuxenlivet. Två veckor dyngrak på Ibiza var nog inte tanken hos dem när de startade sparandet. Det var nog lika mycket sättet det gjordes på som sårade föräldrarna i det här fallet.

Det är väl lite kopplat till trådstarten, att lära sig värdet av pengar. Om jag har ansträngt mig i 18 år för att spara åt mitt barn skulle jag iaf bli glad om han använde pengarna på ett ansvarsfullt sätt. Om det sedan är att resa jorden runt eller ta körkort är mindre viktigt i mitt fall.

 

[Fraggel_Tess]

Månadssparar sedan dottern föddes. Det som ges i gåva/present sätts in där också.

 

[Comatose]

Nu var jag själv vikarie för ungefär drygt ett decennium sedan, och det var flera års kö på bostäder då också. Lösningen på det? Inte att spara 500,000 till varje barn i alla fall! Den frågan måste tacklas politiskt genom att stimulera byggande och ytterligare underlätta uthyrning av privabostäder (med möjligt motstånd hos alla de föräldrar som redan investerat i fastigheter åt sina barn, eftersom det ev kommer att minska värdeökningen på dessa).
Dessutom är kontantinsatsen bara 70 procent. Utan fast jobb är det knappast möjligt att betala amorteringar och hyra. Så det är ju inte precis bara att flytta för att mamma och pappa skänkt bort en kontantinsats.

Jag tycker också att det är fel väg att gå, att föräldrar ska vara tvungna att spara ihop flera hundra tusen kronor till sina barn för att de ska ha en chans att flytta hemifrån innan 40-årsåldern. Jag tycker också att det ska finnas hyresrätter att bo i. För hur går det annars för dem vars föräldrar inte har möjlighet att spara särskilt mycket mer än glasspengar?

Samtidigt kommer vi väl lägga upp någon form av sparande till knodden, just för att jag inte alls litar på en positiv samhällsutveckling på den här (och många andra ) fronter. Vi har inte pratat om det än. Vad jag däremot vet är att jag ska ställa honom i bostadskö så fort det går, det önskar jag att mina päron hade gjort för mig, men läget var liksom ett annat då när de fick mig och de kunde rimligtvis inte förstå vad som skulle hända med bostads- och jobbmarknaden.

 

[Comatose]

Du får det att framstå som något fult eller fel. Jag tycker att du har fel perspektiv.

Samhällsutvecklingen är ju snarare att det är brist på bostäder och arbete, framförallt för unga. På vissa håll är det även ont om platser på högskola och universitet.

Att ha tagit studenten och inse att det väntar ett enda stort INGENTING kan ta knäcken på en normalt funtad arton- eller nittonåring.

För några decennier sedan var möjligheterna många fler, nu är det flera års kö till en hyresrätt och hundratals sökande till varje tjänst. Alternativet är att bo hemma och ägna sig åt det där INGENTING, och det är inte så utvecklande eller trevligt för varken föräldrar eller barn.

Jag kan inte tala för @Hiddeous , bara för mig själv. Det som jag tycker är fult eller fel är inte att föräldrar månar om sina barn och vill deras bästa. Det tror jag att alla föräldrar vill. Det fula, det som är fel, är att samhällsutvecklingen går åt ett väldigt orättvist håll. Det är ju kanoners att jag kan spara åt min medelklassunge, det kommer nog gå fint för honom. Men några stadsdelar härifrån har inte föräldrarna samma möjligheter. Hur kommer det gå för deras barn?

För mig känns det inbilskt att tro att jag löser några större problem med att spara bostadspengar till mitt eget barn, jag vill ju att allas barn ska ha sådana chanser som mitt barn kommer att få. Det går däremot att lösa politiskt t ex på det sätt som Hiddeous beskriver.

 

[Gabbi]

Dock kommer inte 1100kr i månaden ge någon kontantinsats som de direkt kan köpa något för (1100krx12månx20år=264000kr). Vi räknar med att kunna spara mer åt dem när vi båda jobbar efter föräldrarledigheterna.

Mvh Miks

Du glömde bort den viktigaste ingrediensen i ett sparande över lång tid. Ränta på ränta.
http://www.rikatillsammans.se/verktyg/kalkylator-rakna-pa-ranta-pa-ranta/

Enjoy.

 

[Miks]

Du glömde bort den viktigaste ingrediensen i ett sparande över lång tid. Ränta på ränta.
http://www.rikatillsammans.se/verktyg/kalkylator-rakna-pa-ranta-pa-ranta/

Enjoy.

Tack! Jag struntade i att räkna räntan! Tänkte att den gör väl föga till beloppet men se där! En bra påminnelse och som av en händelse så ska vi till banken den 15/4 och prata sparande. Tack för påminnelsen

Mvh Miks

 

[hljomalind]

Fast att bara ha en sån sak inkomstbaserad blir väldigt fel. Samma inkomst kan nyttjas väldigt olika i olika delar av landet. I storstäderna är tex boende mycket dyrare än i mindre orter. I en mindre ort kanske boendekostnad utgör 10% av inkomsten vilket är super medans boendekostnad i en stor stad ofta uppgår till 30% eller ännu mer. Vem ska hålla koll på sånna "orättvisor".

Jag tycker barnbidraget ska vara lika för alla.

Mvh Miks

Nej, det är klart att helt rättvist går det aldrig att få det. Men mer rättvist än som det är idag. Jag tycker det är extremt orättvist att alla får samma bidrag oavsett behov. Och bara för att det varit ett bidrag som getts lika till alla betyder inte att det måste vara så för all framtid. Det är mycket bidragspengar det handlar om som skulle kunna göra mer nytta genom en annan fördelning.

Det finns så många självklara regler om hur ekonomi "rättvist" ska gå till, som innebär att ojämlikhet cementeras. Hög inkomst=hög föräldrapenning, hög sjukpenning, hög pension, stort utrymme att spara pengar, och föra vidare en självklar inkörsport till en hög ekonomisk standard med bostadsköp osv till barn och barnbarn. Att låta barnbidragets storlek också variera beroende på inkomst, men i motsatt riktning, hade i alla fall kunnat vara ett litet steg till att göra det mer rättvist.

 

[hljomalind]

Och en annorlunda bostadspolitik är ett annat viktigt steg förstås!

 

[TeamLundVer]

Nej, det är klart att helt rättvist går det aldrig att få det. Men mer rättvist än som det är idag. Jag tycker det är extremt orättvist att alla får samma bidrag oavsett behov. Och bara för att det varit ett bidrag som getts lika till alla betyder inte att det måste vara så för all framtid. Det är mycket bidragspengar det handlar om som skulle kunna göra mer nytta genom en annan fördelning.

Det finns så många självklara regler om hur ekonomi "rättvist" ska gå till, som innebär att ojämlikhet cementeras. Hög inkomst=hög föräldrapenning, hög sjukpenning, hög pension, stort utrymme att spara pengar, och föra vidare en självklar inkörsport till en hög ekonomisk standard med bostadsköp osv till barn och barnbarn. Att låta barnbidragets storlek också variera beroende på inkomst, men i motsatt riktning, hade i alla fall kunnat vara ett litet steg till att göra det mer rättvist.

Fast i Sverige är det gratis att utbilda sig. Du har även rätt till hjälp om du har särskilda behov. Det är alltså upp till var och en att själv välja om man vill ha ett yrke med hög lön eller inte. Varför ska staten ge en person mer bara för att denne valt ett yrke med lägre lön?

Dags att folk tar mer ansvar själva istället för att förvänta sig att andra ska hjälpa till hela tiden.

 

[hljomalind]

. Varför ska staten ge en person mer bara för att denne valt ett yrke med lägre lön?

Dags att folk tar mer ansvar själva istället för att förvänta sig att andra ska hjälpa till hela tiden.

 

[Mabuse]

Samma sak när det gäller bostad. Alla människor i min närhet har lyckats fixa någonstans att bo, trots att priserna länge varit skyhöga i Stockholm. Inte en enda har så vitt jag vet fått någon stor kontantinsats av sina föräldrar, utan alla har lirkat sig fram, köat, annonserat, sparat osv.

Jag fick en kontantinsats av mina föräldrar, och jag har vänner som inte fått det. Ingen av oss har varit bostadslös, men jag slapp harva 5-10 år i tillfälliga bostadslösningar (inneboende, andrahand, tredjehand, bo olagligt i en lokal...), vilket ofta är både dyrt och osäkert. Kan jag bespara mina barn det så är jag glad. De som kunnat köpa en egen bostad tidigt har också haft mycket bättre möjlighet till en bostadskarriär, så de bor fortfarande bättre även fast alla nu sådär 20 senare har egen bostad (bostadsrätt eller förstahandskontrakt).

 

[hljomalind]

. Varför ska staten ge en person mer bara för att denne valt ett yrke med lägre lön?

Dags att folk tar mer ansvar själva istället för att förvänta sig att andra ska hjälpa till hela tiden.

Jag ser det inte så enkelt som att det, oavsett vad man har för bakgrund, bara är att välja ett yrke med högre lön. Visst finns det de som gör klassresor uppåt och nedåt, men många blir där de är. Men det handlar inte bara om typ av jobb, utan de jag anser är i mest behov av ett större barnbidrag, är barn med föräldrar som t.ex. har deltidsjobb, är sjukskrivna, arbetslösa, ensamstående.

Kan i så fall vända på det och fråga "varför ska staten ge en person mer bara för att denne valt ett yrke med högre lön?" och då tänker jag på föräldrapenning. Två personer gör exakt samma jobb - är hemma med sitt barn, men den ena får tre gånger så mycket pengar.

 

[TinyWiny]

Fast i Sverige är det gratis att utbilda sig. Du har även rätt till hjälp om du har särskilda behov. Det är alltså upp till var och en att själv välja om man vill ha ett yrke med hög lön eller inte. Varför ska staten ge en person mer bara för att denne valt ett yrke med lägre lön?

Dags att folk tar mer ansvar själva istället för att förvänta sig att andra ska hjälpa till hela tiden.

Så du tycker att svårt sjuka eller människor med så svåra skador att de inte kan jobba mer och därför får förtidspension eller de som har råkat ut för svåra övergrepp i barndomen som gett dem svåra psykiska problem så att de inte kan jobba för den sakens skull också ska skylla sig själva för att de inte fixar att utbilda sig till ett välbetalt jobb? Den där hjälpen du pratar om som man får om man har särskilda behov, innebär den att man får bättre inkomst på något sätt? Isåfall vill jag gärna veta vad det är för hjälp du pratar om. Jag får istället betala ca 2000 kr/månad för den hjälpen jag måste ha för att överleva så den ger verkligen ingen inkomst utan snarare ett stort inkomstbortfall. Jag tycker att du låter oerhört egoistisk. Det handlar inte om att man förväntar sig att andra ska hjälpa hela tiden. Lev någon utsatts liv i några månader innan du uttalar dig så fruktansvärt kränkande. Visst att man kan tjäna pengar om man föds in i en frisk och välmående familj där man får alla förutsättningar. Det är inga som helst problem och ändå misslyckas många ändå men det är inte helt enkelt att göra den resan om man föds in i en destruktiv familj eller blir skadad på annat sätt i unga år.

De som kan spara hela barnbidraget ska självklart inte få de pengarna överhuvudtaget. Det finns ingen anledning till att våra skattepengar ska gå till folk som kan stoppa undan pengarna. Det ökar bara klyftorna ännu mer mellan fattig och rik.

Jag håller helt med @hljomalind att föräldrapenningen självklart ska vara samma för alla. Varför ska höginkomsttagare få mer för att de är hemma med sina barn än en låginkomsttagare? De gör ju exakt samma jobb just då.

 

[Raderad medlem 19815]

@TinyWiny som någon skrev så skulle det nog bli så dyrt att behovspröva barnbidraget att det förmodligen blir billigare att ge till alla. Sen finns det en politisk sida av det också, vi har ett lågt barnafödande i Sverige och det behöver stimuleras.