Sparande till barnen

Jag har inget sparande åt barnen eftersom jag fått dragits med höga skulder sedan ett dåligt förhållande med barnens pappa. Har dock börjat ordna till sig nu så nu skulle jag nog kunna börja spara åt dem men som ensamstående mamma med en inte helt pålitlig pappa har jag valt att ha bra försäkringar om jag skulle gå bort i förtid för de pengarna eftersom jag vet att barnens pappa inte kommer hjälpa dem med något som det ser ut nu om det skulle hända. Barnens mormor sparar dock varje år, hur mycket vet jag inte, och själv har jag lagt undan en hel del smycken och så till barnen.
Fick en hel del guld av mannen i bröllopsgåva nu när vi gifte oss, värt 30.000 om man ser guldpriset i hans hemland, vilket blir säkert en hel del mer här i Sverige, det har jag lagt i deras smyckesskrin till exempel och en hel del guldsmycken och armband jag själv har ärvt från min farmor och så. Jag brukar också försöka handla lite finare grejer när jag är utomlands, nu senast i Palestina, guld är ju relativt billigt i arabländerna, och lägga undan. På det sättet hoppas jag att de tänker efter vad de ska ha pengarna till innan de pantar smyckena i framtiden och det inte blir partyresor i framtiden. Körkort räknar jag med att vi kan hjälpa dem med i alla fall.
 
Tycker nog inte att guldkant och bortskämd sammanfaller riktigt. Det är väl vad man gör med guldkanten som ger om resultatet är bortskämt eller inte. Bortskämd är väl att alltid/ofta få det man pekar på och förvänta sig att få allt och till viss del vara hänsynslös gentemot andras (föräldrars) ansträngningar.

Guldkant är väl att få fint-god kvalitet-vackert av det man behöver och en del lyxiga saker man inte behöver -men inte allt man önskar sig. Så det går nog att ha mellanekonomi och skämma bort eller att vara rik och låta bli att skämma bort. Bortskämd är ju en attityd.

Sant, det är jag själv som känner mig lyxigt bortskämd med det livet vi lever nu. Efter en uppväxt med mycket snabbmakaroner och ärvda kläder är det lyx att ha flera olika sorters ost i kylskåpet tex, eller att inte behöva titta på prislappen när man köper skor. Det gör jag väl ändå, men jag kan köpa de dyra om jag vill.
 
Under påskmiddagen hos vänner kom frågan upp (av en kvinna som jag inte känner så bra) hur alla gör sparande till sina små. Vi var 5 familjer där och 3 av dem sparar en viss summa varje månad. Summorna varierade mellan 250-3000 kr/mån (de som hade summan 3000 sparar inte allt det själva utan har mor och farföräldrar som har eget månadssparande till barnbarnen som räknas in i det).

Hon som ställde frågan blev ytterst provocerad av summorna och tyckte att det var synd om barnen som inte kommer förstå sig på att respektera pengar när de blir stora, samt att hon menade att detta "beteende" skapar ännu större orättvisa klyftor mellan människor som då alltså skulle vara föräldrarna till de barnen med pengars fel (hon menade väl främst de som sparade den högre summan men alla fick sig en känga). Nu var det väl ingen som ärligt talat brydde sig om det men jag tyckte mest det var så konstigt att hon tog upp det om det var ett så känsligt ämne för henne.

Olika familjer har ju olika möjligheter att spara så det är inte något konstigt med vare sig det ena eller andra enligt mig.

Hur gör ni med sparande till barnen? (menar inte att man ska skriva summor utan mer om ni har månadssparande eller hur ni lagt upp det).
Vi har sparkonto som vi föräldrar sköter sas, men mor och farföräldrar har kontonr till det och kan sätta in pengar om de vill och då också valfri summa.
 
Jag tycker inte det är fel att spara pengar till barnen. Men jag tycker det är fel att de familjer som har råd att sätta in hela barnbidraget på barnets sparkonto ska få samma summa i barnbidrag som de som behöver barnbidraget för att gå runt. Någon form av behovsprövning av barnbidraget tycker jag hade varit bra, mer pengar hade då kunnat gå till de barnfamiljer som verkligen behöver. Sen har jag inte funderat närmare på hur det rent praktiskt skulle lösas.
 
Jag tycker inte det är fel att spara pengar till barnen. Men jag tycker det är fel att de familjer som har råd att sätta in hela barnbidraget på barnets sparkonto ska få samma summa i barnbidrag som de som behöver barnbidraget för att gå runt. Någon form av behovsprövning av barnbidraget tycker jag hade varit bra, mer pengar hade då kunnat gå till de barnfamiljer som verkligen behöver. Sen har jag inte funderat närmare på hur det rent praktiskt skulle lösas.
Jag kan säga redan nu att det där inte kan funka. Jag är ensamstående och trots att dotterns pengar är överförmyndarspärrade så måste de tas upp när jag ansöker om bostadsbidrag. Jag hade alltså troligen inte fått barnbidraget, och levt betydligt sämre än nu då!
 
Jag är ensamstående och har inte råd att spara nått till dottern. Eller jo jag har råd men då skulle jag få snåla in på saker jag tycker är viktigt, tex att jag köper nästan uteslutande ekologisk/svensk producerad mat.
Sen tror jag dottern uppskattar mer att tex kunna få en glass och gå på Skansen under sin barndom än att ha massa pengar på ett sparkonto. Förhoppningen är dock att jag om några år kommer ha ett bättre betalt jobb. Då kommer jag lägga undan några hundralappar som hon kan använda när hon flyttar hemifrån.
Däremot har jag sett till att jag har en bra försäkring, dör jag får dottern en del pengar, det känns viktigt.
 
Hur gör ni med sparande till barnen? (menar inte att man ska skriva summor utan mer om ni har månadssparande eller hur ni lagt upp det).

Äldsta sonen har ett låst konto, dvs ingen av oss föräldrar kan ta ut pengar utan den andres medgivande. Jag ville ha ett sånt konto då jag hoppas att även sonens pappa spara nån liten peng nångång iaf. Han och hans släkt har såna åsikter, har alltid haft, att jag är tokig i pengar och gärna tar mina barns pengar. Så nu slipper dom gnälla om pengarna :grin:

Yngsta sonen har en låg-risk fond som han fick i namngivningsgåva av sin farmor.
Äldsta sonen har en låg summa varje månad, och lite då och då. Yngsta sonen får bara då och då :laugh:

Tanken är att det ska täcka moped, körkort, bil och ev något mer. Jag och min sambo vill att sönerna ska ta traktorkort och köra A-traktor istället för moped då det dels ger körvana till B-kortet, de sitter torrt och en A-traktor är lätt att sälja vidare. Äldsta sonens pappa vill att han ska ha moped då det enligt sonens förklaring var att pappa tycker inte att barn ska köra A-traktor för det är farligt vid krock. Så jag har börjat fundera på om jag ska öppna en låg-risk fond i mitt namn men som tillhör äldsta sonen ifall vi inte är överrens den dagen vi ska börja ta ut pengar. Att vara oense tills sonen är 18, och får fest-pengar är inte aktuellt.
 
Äldsta sonen har ett låst konto, dvs ingen av oss föräldrar kan ta ut pengar utan den andres medgivande. Jag ville ha ett sånt konto då jag hoppas att även sonens pappa spara nån liten peng nångång iaf. Han och hans släkt har såna åsikter, har alltid haft, att jag är tokig i pengar och gärna tar mina barns pengar. Så nu slipper dom gnälla om pengarna :grin:

Yngsta sonen har en låg-risk fond som han fick i namngivningsgåva av sin farmor.
Äldsta sonen har en låg summa varje månad, och lite då och då. Yngsta sonen får bara då och då :laugh:

Tanken är att det ska täcka moped, körkort, bil och ev något mer. Jag och min sambo vill att sönerna ska ta traktorkort och köra A-traktor istället för moped då det dels ger körvana till B-kortet, de sitter torrt och en A-traktor är lätt att sälja vidare. Äldsta sonens pappa vill att han ska ha moped då det enligt sonens förklaring var att pappa tycker inte att barn ska köra A-traktor för det är farligt vid krock. Så jag har börjat fundera på om jag ska öppna en låg-risk fond i mitt namn men som tillhör äldsta sonen ifall vi inte är överrens den dagen vi ska börja ta ut pengar. Att vara oense tills sonen är 18, och får fest-pengar är inte aktuellt.

Öppna en kapitalförsäkring i ditt namn (men med sonen som förmånstagare), så kan du spara i vilka aktier eller fonder du vill :)
 
Jag tror att sparande till barn kan vara både negativt och positivt beroende på hur man gör det.

Vi månadssparar till vår son dessutom kommer vi spara extra vid jul och när han fyller år . Till gudsönerna och syskonbarn sätter vi in pengar vid födelsedagar och jul (samt att de får en bok). Allt sparande sker i aktier i vårt namn. Vi kommer dock börja prata med dem om det när de blir tillräckligt gamla (äldsta är bara 4år) och försöka göra dem intresserade. Förhoppningen är att de själva vill vara med och tycka och tänka angående vilka aktier som ska köpas sen :p

Sparandet är egentligen tänkt som grundplåten för deras egna framtida sparande. I och med att vi sparar i aktier så kommer det så småningom bli en hel del pengar i ren utdelning och vill de använda dem för att sätta lite guldkant på tillvaron när de är myndiga så är det helt ok. Annars är det som sagt tänkt att det ska vara grundplåten till deras egna sparande eller möjligtvis kontantinsatsen i en bostad.

Att bara spara till ett barn utan att diskutera med barnet om varför man gör det och sedan dessutom bara ge dem pengarna när de tex fyller 18 tror jag kan gå fel.
 
Jag tror att sparande till barn kan vara både negativt och positivt beroende på hur man gör det.
Jag håller med. Folk runt mig tycker att det är jättebra att dottern kommer ha pengar när hon är vuxen. Jag själv känner lite sådär inför det för man är inte vuxen när man är 18... Och det mest skrämmande är nästan att hon troligen kommer att vara miljonär då. Det är för mycket pengar! Jag hoppas kunna hjälpa henne att förstå nyttan i att placera vidare inför lägenhetsköp eller så, speciellt om hon vill bo kvar i Uppsala.
 
Folk runt mig tycker att det är jättebra att dottern kommer ha pengar när hon är vuxen. Jag själv känner lite sådär inför det för man är inte vuxen när man är 18... Och det mest skrämmande är nästan att hon troligen kommer att vara miljonär då. Det är för mycket pengar!

Jag vet 2 stycken som fått ut mellan 500´till 1 miljon efter sina pappor. Inom några år var pengarna spenderade på onödiga saker , de var runt 18 år när de väl fick tillgång själva till kontot. Ingen bra kombo.

En tjejkompis förlorade sin pappa nyligen. Boteckningen är inte färdig än, men de har sagt att hon kan räkna med 1,5 - 2 miljoner när allt är klart. Min kompis suckar ofta när vi pratar och undrar vad hon ska göra med alla pengar för hon har heltidsjobb med egen inkomst, hyr ett hus billigt av sin styvfar och har rätt bra sparkapital sedan innan. Så visst har åldern ofta en stor betydelse på hur man värdesätter pengar.
 
Jag vet 2 stycken som fått ut mellan 500´till 1 miljon efter sina pappor. Inom några år var pengarna spenderade på onödiga saker , de var runt 18 år när de väl fick tillgång själva till kontot. Ingen bra kombo.

En tjejkompis förlorade sin pappa nyligen. Boteckningen är inte färdig än, men de har sagt att hon kan räkna med 1,5 - 2 miljoner när allt är klart. Min kompis suckar ofta när vi pratar och undrar vad hon ska göra med alla pengar för hon har heltidsjobb med egen inkomst, hyr ett hus billigt av sin styvfar och har rätt bra sparkapital sedan innan. Så visst har åldern ofta en stor betydelse på hur man värdesätter pengar.
Precis det där är jag orolig för. Pengarna är låsta i 14 år till, de hinner växa en hel del... Men jag har i dagsläget hjälp av en ekonomisk rådgivare vid placering så tanken är att ta med dottern dit de sista åren innan hon får tillgång till pengarna. Det hoppas jag ska lära henne bättre vikten av placering gentemot spendering!
 
Att bara spara till ett barn utan att diskutera med barnet om varför man gör det och sedan dessutom bara ge dem pengarna när de tex fyller 18 tror jag kan gå fel.

:bow: Oerhört viktigt!

Min äldsta son på 10 år vet att han har ett sparkonto, och han vill ibland kika på hur mycket pengar han har där. Han har drömmar om att få köpa leksaker för alla pengar (:D) men får alltid till svar att det är sparpengar tills han ska börja övningsköra. Vi pratar en del om vad pengarna ska gå till, och hur besvikna vi skulle bli om han tog pengarna till en resa eller dylikt. Vi pratar ofta om hur man får pengar, och att man får spara till det man vill ha. Han får även kika på vårt sparkonto och vi pratar om vad jag/sambon sparar till.

Jag är själv uppvuxen med orden "Vi har inte råd" - till allt vi frågade om. Nej, det är inte alla människor som kan bara plocka fram pengar till en ny soffa eller barnsemester, men alla kan spara även om summan varierar.
 
En tjejkompis förlorade sin pappa nyligen. Boteckningen är inte färdig än, men de har sagt att hon kan räkna med 1,5 - 2 miljoner när allt är klart. Min kompis suckar ofta när vi pratar och undrar vad hon ska göra med alla pengar för hon har heltidsjobb med egen inkomst, hyr ett hus billigt av sin styvfar och har rätt bra sparkapital sedan innan. Så visst har åldern ofta en stor betydelse på hur man värdesätter pengar.

Lite OT, men alltså, jag saknar nästan ord... Hur kan man sucka över att ha/få så mycket pengar? :confused: Om det är så betungande, så är det väl bara att skänka bort pengarna.
 
Lite OT, men alltså, jag saknar nästan ord... Hur kan man sucka över att ha/få så mycket pengar? :confused: Om det är så betungande, så är det väl bara att skänka bort pengarna.

Förmodligen för att hon fortfarande är i chock :grin:.
Runt jul berättade han att han var döende, i januari dog han. Enda barnet, och farföräldrarna bor 40 mil ifrån henne, så jag förstår hennes chock. När hon gått ur sorgeprocessen så tror jag absolut att hon uppskattar pengarna och investerar dem klokt.
 
Vi sparar inte själva ngt till barnen, vi prioriterar att jag är hemma med dom sa länge som gar istället. Men barnens farfar sätter sparar 100 euro/manad at varje barn sa bara det räcker langt. Jag vet inte riktigt vad villkoren är för den typen av sparande eller hur länge han tänkte göra det men 6aringen har redan en rejäl summa pa sitt sparande. Deras morfar har ocksa satt in 10000 kr i en lagriskfond till äldsta men nu blev det problem till dom tva andra som inte är födda i Sverige och inte har personnummer. Pappa ska prata med banken om hur det gar att lösa.

Sa även om vi inte själva sparar ngt just nu sa kommer barnen ha en grund. Tanken är att pengarna ska ga till bostad (väldigt dyrt här) men vi far väl se. Hoppas dom kan inse att det inte är pengar som ska festas upp.

Mina föräldrar sparade 100 kr-300 kr (beroende pa hur ekonomin var) var till oss syskon varje manad. Jag som är äldst använde mina vid 18 ar och köpte en häst för, mina syskon har inte rört sina än och dom har nu dubbelt sa mkt som mina var värda när jag köpte hästen. Känns lite surt nu men det kändes rätt da och jag ville ha hästen.
 
Jag vet 2 stycken som fått ut mellan 500´till 1 miljon efter sina pappor. Inom några år var pengarna spenderade på onödiga saker , de var runt 18 år när de väl fick tillgång själva till kontot. Ingen bra kombo.

En tjejkompis förlorade sin pappa nyligen. Boteckningen är inte färdig än, men de har sagt att hon kan räkna med 1,5 - 2 miljoner när allt är klart. Min kompis suckar ofta när vi pratar och undrar vad hon ska göra med alla pengar för hon har heltidsjobb med egen inkomst, hyr ett hus billigt av sin styvfar och har rätt bra sparkapital sedan innan. Så visst har åldern ofta en stor betydelse på hur man värdesätter pengar.

Det där känns igen. När jag var 18 år dog mamma och jag fick en mindre summa (tror det var 60' kr) från en försäkring, den rök på två röda och jag kan lova att samma sak hade hänt om beloppet hade varit det tiodubbla.

När pappa dog nästan tio år senare så ärvde jag tillgångar i nivå med din tjejkompis och då fanns det inte en tanke på att "sätta sprätt" på pengarna utan de har använts till t.ex. att skaffa körkort och bil, köpa bostadsrätt och fonder. Visst har jag köpt saker också men då handlar det mer om större, planerade inköp och inte en spontan shoppingrunda på stan eller sista-minuten-resor.
 
Jag tycker inte det är fel att spara pengar till barnen. Men jag tycker det är fel att de familjer som har råd att sätta in hela barnbidraget på barnets sparkonto ska få samma summa i barnbidrag som de som behöver barnbidraget för att gå runt. Någon form av behovsprövning av barnbidraget tycker jag hade varit bra, mer pengar hade då kunnat gå till de barnfamiljer som verkligen behöver. Sen har jag inte funderat närmare på hur det rent praktiskt skulle lösas.

Jag håller med @Ajda . I många fall handlar det om prioriteringar. Min svärmor t ex blev sur när vi berättade att vi sparar hela barnbidraget och sa att då skulle vi inte ha något. Men i deras fall så köpte de ett helt nybyggt hus (hur dyrt det var och hur snålt de då fick leva har vi hört många gånger) när de precis fått barn och hon har aldrig jobbat heltid. Vi däremot bor billigt i lägenhet och har jobbat heltid så mycket det gått. Klart att vi får mer pengar över då.
 
Min svärmor t ex blev sur när vi berättade att vi sparar hela barnbidraget och sa att då skulle vi inte ha något.

Men alltså - fräckheten att häva ur sig något sånt?!
Jag häpnar.

Att spara pengar är väl ändå aldrig något fult eller dumt (så länge man inte är dumsnål)? :banghead:
 
  • Gilla
Reactions: Sar

Liknande trådar

Juridik & Ekonomi Anonymt nick. Väldigt långt inlägg, då jag delvis behövde skriva ner mina tankar för mig själv också ;) Jag är i 30-års ålder och lever...
2 3
Svar
49
· Visningar
5 163
Äldre Hej buke! Läste detta och vill gärna höra era reflektioner: Ung kvinna frågar om sparande inför framtida barn, ca 4-5 år framåt i...
2
Svar
22
· Visningar
2 197
Senast: Modest
·
Skola & Jobb Jag har funderat på en sak och har nu kommit till slutsatsen att det skulle vara oerhört intressant att höra hur ni andra resonerar...
18 19 20
Svar
386
· Visningar
23 763
Senast: Enya
·
Äldre Nu startar jag en väldigt känsligt ämne men jag har på sistone blivit väldigt involverad i detta på alla håll och kanter och känner att...
9 10 11
Svar
217
· Visningar
17 637
Senast: Bison
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

  • Uppdateringstråd 30
  • Promenadskor vinter
  • Akvarietråden V

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp