Sparande till barnen

[Raderad medlem 19815]

En sak till; självklart är pengarna i form av fonder, inte på sparkonto.

 

[Raderad medlem 19815]

Men alltså - fräckheten att häva ur sig något sånt?!
Jag häpnar.

Att spara pengar är väl ändå aldrig något fult eller dumt (så länge man inte är dumsnål)?

Ja! Jag blev skitsur men helt chockad så jag sa inget utan låtsades bara som ingenting. *konflikträdd*

 

[WBanna]

Jag håller med @Ajda . I många fall handlar det om prioriteringar. Min svärmor t ex blev sur när vi berättade att vi sparar hela barnbidraget och sa att då skulle vi inte ha något. Men i deras fall så köpte de ett helt nybyggt hus (hur dyrt det var och hur snålt de då fick leva har vi hört många gånger) när de precis fått barn och hon har aldrig jobbat heltid. Vi däremot bor billigt i lägenhet och har jobbat heltid så mycket det gått. Klart att vi får mer pengar över då.

Vilket pucko. Hon borde ju ha blivit glad istället när ni kan spara så mycket åt hennes barnbarn. Vissa lägger hela barnbidraget på boräntor, andra köper cigg för pengarna och ni sparar dem åt ert barn. Det är ju samma pengar som omvandlas till olika saker. Jag fattar inte varför man inte skulle få något barnbidrag bara för att man sparar det, allt handlar ju om prioriteringar. J-vla kärring!

 

[Melisen]

Ska på möte med banken om några veckor för att prata om just sparande till barnen, avbetalning av huslån mm. Funderar på nu att avvakta med sparande och sånt under närmsta året för att istället kunna spara föräldradagar så vi kan vara hemma så länge som möjligt med den lilla som är beräknad om en vecka. Tycker det är svårt att veta hur man ska tänka!

 

[Miks]

Ska på möte med banken om några veckor för att prata om just sparande till barnen, avbetalning av huslån mm. Funderar på nu att avvakta med sparande och sånt under närmsta året för att istället kunna spara föräldradagar så vi kan vara hemma så länge som möjligt med den lilla som är beräknad om en vecka. Tycker det är svårt att veta hur man ska tänka!

Starta ett konto eller fond när ni ändå är där och så sparar ni när ni känner att ni har råd! Då är det startat och klart och det första (jobbiga) steget är redan gjort!

Mvh Miks

 

[Ajda]

Jag håller med @Ajda . I många fall handlar det om prioriteringar. Min svärmor t ex blev sur när vi berättade att vi sparar hela barnbidraget och sa att då skulle vi inte ha något. Men i deras fall så köpte de ett helt nybyggt hus (hur dyrt det var och hur snålt de då fick leva har vi hört många gånger) när de precis fått barn och hon har aldrig jobbat heltid. Vi däremot bor billigt i lägenhet och har jobbat heltid så mycket det gått. Klart att vi får mer pengar över då.

Min mamma har inte rosat mig heller gör jag sparar åt barnen. Inte nedvärderat mig heller, men det skulle kunna hända.
Jag fick inga sparade pengar av mina föräldrar när jag blev vuxen. Min mormor och morfar sparade mynt åt mig och min bror som de med jämna mellanrum växlade in och satte in på varsitt konto åt oss. Det blev inte så mycket men jag är rörd av deras gest.
Min mamma (pappa lever inte längre) skulle aldrig spara åt mina barn. Dom har aldrig haft bra hand om pengar.

Jag är en sånn som tycker det är jätteroligt att spara pengar. Jag har inga mängder för vi använder dom till tesor osv men jag lägger undan så mycket jag kan utan att göra avkall på vår levnadsstandard.

 

[Sar]

Vi sparar inget löpande åt barnen men de pengar som de fått av släktingar sitter på olika fonder i mitt namn. Vi sparar åt oss själva och använder de pengarna till att göra roliga saker med barnen. När de äldsta blir 18 (om de verkar ekonomiskt "mogna") så gör vi en fördelning så att varje barn får lika summa. Körkort och förhoppningsvis en mindre grundplåt till kontantinsats hoppas jag att vi kan erbjuda våra barn.

 

[Brandgul]

Ska på möte med banken om några veckor för att prata om just sparande till barnen, avbetalning av huslån mm. Funderar på nu att avvakta med sparande och sånt under närmsta året för att istället kunna spara föräldradagar så vi kan vara hemma så länge som möjligt med den lilla som är beräknad om en vecka. Tycker det är svårt att veta hur man ska tänka!

Låt det rulla en liten löpande summa. 50:-, 200:- eller 100:- kommer ni knappt märka att det dras från kontot.

Jag har alltid sparat 100:- till mig själv och när det blivit en liten summa lever jag loppan för de pengarna. Jag köper någon lyxpryl till mig själv utan dåligt samvete :-) Nu måste jag dock dra upp summan till 200:- för jag har haft lite väl roligt!

 

[Melisen]

Låt det rulla en liten löpande summa. 50:-, 200:- eller 100:- kommer ni knappt märka att det dras från kontot.

Jag har alltid sparat 100:- till mig själv och när det blivit en liten summa lever jag loppan för de pengarna. Jag köper någon lyxpryl till mig själv utan dåligt samvete :-) Nu måste jag dock dra upp summan till 200:- för jag har haft lite väl roligt!

Rent ekonomiskt så har vi egentligen utrymme för att spara undan hela barnbidraget och det kommer vi göra så småningom men jag funderar mer på om det är värt att hoppa sparandet helt och istället spara föräldradagar nu första året när man har möjlighet till det. Sen kommer vi ju ändå vara tvungna att ta ut full föräldrapenning och då kanske vi lika gärna kan spara då...
Vårt egna sparande såg vi till att ro i land på den nivån vi vill att vår buffert ska ligga nu innan hon kommer ut så vi slipper tänka på det.

 

[Miks]

Rent ekonomiskt så har vi egentligen utrymme för att spara undan hela barnbidraget och det kommer vi göra så småningom men jag funderar mer på om det är värt att hoppa sparandet helt och istället spara föräldradagar nu första året när man har möjlighet till det. Sen kommer vi ju ändå vara tvungna att ta ut full föräldrapenning och då kanske vi lika gärna kan spara då...
Vårt egna sparande såg vi till att ro i land på den nivån vi vill att vår buffert ska ligga nu innan hon kommer ut så vi slipper tänka på det.

Jag skulle sparat föräldradagar och tagit ikapp sparkontot senare. Föräldradagarna kommer aldrig tillbaka men sparandet kommer ni kunna öka och minska efter det första året!

Mvh Miks

 

[hljomalind]

Jag kan säga redan nu att det där inte kan funka. Jag är ensamstående och trots att dotterns pengar är överförmyndarspärrade så måste de tas upp när jag ansöker om bostadsbidrag. Jag hade alltså troligen inte fått barnbidraget, och levt betydligt sämre än nu då!

Jag menar inte att man ska behöva leva på existensminimum för att ha rätt att få barnbidrag, utan min tanke är mer att summan skulle kunna variera beroende på familjens inkomst, så att de barn som bäst skulle behöva ett större bidrag skulle kunna få det, i stället för att en massa bidragspengar läggs på hög hos barn som redan har sparkapital och en "rik" levnadsstandard. Det är ju rätt stor skillnad på en låginkomstfamilj där varje krona är jätteviktig och de aldrig kan unna sig något extra, jämfört med familjer som kan sätta undan tusenlappar varje månad och ändå leva gott. För dem är ju barnbidraget bara en liten skitsumma, och inte ett bidrag de faktiskt behöver. De som trots dålig inkomst lyckas spara undan barnbidraget genom att leva billigt är inte de jag tänker på här.

 

[Ninnurur]

Jag menar inte att man ska behöva leva på existensminimum för att ha rätt att få barnbidrag, utan min tanke är mer att summan skulle kunna variera beroende på familjens inkomst, så att de barn som bäst skulle behöva ett större bidrag skulle kunna få det, i stället för att en massa bidragspengar läggs på hög hos barn som redan har sparkapital och en "rik" levnadsstandard. Det är ju rätt stor skillnad på en låginkomstfamilj där varje krona är jätteviktig och de aldrig kan unna sig något extra, jämfört med familjer som kan sätta undan tusenlappar varje månad och ändå leva gott. För dem är ju barnbidraget bara en liten skitsumma, och inte ett bidrag de faktiskt behöver. De som trots dålig inkomst lyckas spara undan barnbidraget genom att leva billigt är inte de jag tänker på här.

Fast för oss så ser det ju ut som att vi har ett stort sparkapital, fast det är pengar som vi inte kan röra. Det är där det blir så fel. Jag fick sänkt bostadsbidrag i år eftersom sparandet ökat, trots att jag skickade in bevis på att det är spärrade pengar.

 

[Miks]

Jag menar inte att man ska behöva leva på existensminimum för att ha rätt att få barnbidrag, utan min tanke är mer att summan skulle kunna variera beroende på familjens inkomst, så att de barn som bäst skulle behöva ett större bidrag skulle kunna få det, i stället för att en massa bidragspengar läggs på hög hos barn som redan har sparkapital och en "rik" levnadsstandard. Det är ju rätt stor skillnad på en låginkomstfamilj där varje krona är jätteviktig och de aldrig kan unna sig något extra, jämfört med familjer som kan sätta undan tusenlappar varje månad och ändå leva gott. För dem är ju barnbidraget bara en liten skitsumma, och inte ett bidrag de faktiskt behöver. De som trots dålig inkomst lyckas spara undan barnbidraget genom att leva billigt är inte de jag tänker på här.

Fast att bara ha en sån sak inkomstbaserad blir väldigt fel. Samma inkomst kan nyttjas väldigt olika i olika delar av landet. I storstäderna är tex boende mycket dyrare än i mindre orter. I en mindre ort kanske boendekostnad utgör 10% av inkomsten vilket är super medans boendekostnad i en stor stad ofta uppgår till 30% eller ännu mer. Vem ska hålla koll på sånna "orättvisor".

Jag tycker barnbidraget ska vara lika för alla.

Mvh Miks

 

[Badger]

Jag menar inte att man ska behöva leva på existensminimum för att ha rätt att få barnbidrag, utan min tanke är mer att summan skulle kunna variera beroende på familjens inkomst, så att de barn som bäst skulle behöva ett större bidrag skulle kunna få det, i stället för att en massa bidragspengar läggs på hög hos barn som redan har sparkapital och en "rik" levnadsstandard. Det är ju rätt stor skillnad på en låginkomstfamilj där varje krona är jätteviktig och de aldrig kan unna sig något extra, jämfört med familjer som kan sätta undan tusenlappar varje månad och ändå leva gott. För dem är ju barnbidraget bara en liten skitsumma, och inte ett bidrag de faktiskt behöver. De som trots dålig inkomst lyckas spara undan barnbidraget genom att leva billigt är inte de jag tänker på här.

Det kan vara så dyrt att behovspröva och justera efter inkomst att det skulle gå jämt ut med att bara ge alla hela barnbidraget.

 

[*Gotlandsrusset*]

Vi sparar i aktier, dessa pengar kommer sonen (och framtida barn) inte vara medvetna om utan vi kommer ta av de pengarna när saker önskas eller behövs.

Exempelvis : moped, resor, körkort, egen bostad osv.

En liten summa kommer barnen också få med sig när de flyttar hemifrån.

 

[Rumpnissen]

Vi sparar barnbidragen till båda barnen på varsitt konto. Barnens farmor för över pengar varje månad också samt att vi sätter in pengar de får i födelsedagspresenter och liknande också (om de inte går direkt in på kontot). 3-åringen har vi sparat så mycket till nu att vi kommer öppna någon fond eller liknande snart. Planen är väl att spara i olika fonder eller aktier i takt med att kapitalet växer.

Tanken är att barnen ska kunna ha till en bil och/eller kontantinsats i ett hus. Eller liknande "investeringar" som vuxna. Jag har själv haft förmånen att mina föräldrar kunnat spara mycket till mig under min uppväxt och det ger ju fantastiska förutsättningar när man ska "in i vuxenlivet". Hade min och min sambos föräldrar inte sparat så mycket till oss hade vi inte heller haft möjligheten att spara så mycket till våra barn idag. Eventuellt kan deras sparade pengar också gå till moped/häst eller vad det kan tänkas vara lämpligt i tonåren, men det beror nog på vår familj övriga ekonomi vid tid tiden och vilka utrymmen vi har i vår övriga ekonomi då.

Jag tror det är väldigt förenklat och naivt att tro att barnen inte får respekt för pengar för att de får en fördelaktig start i vuxenlivet. Jag är övertygad om det handlar mycket mer om de värderingar vi förmedlar till våra barn under deras uppväxt, än summan pengar de har att spendera när de blir vuxna.

 

[Ponylove]

Kan svara som "barn",

Mina föräldrar har inte sparat till mig, de har istället lagt en mindre förmögenhet på min o systrarnas ponnier...
Däremot har mina morföräldrar sparat till mig o mina systrar. Både ett varsitt fondsparande och bospar i rixbyggen.

Ingen av oss har kastat oss över pengarna på vår 18årsdag, utan att veta säkert med mina systrar så har ingen av oss alls använt pengarna än (jag är äldst, 26 år) ingen av oss har ifs heller köpt lägenhet/hus/bil eller så än.
Det är inte frågan om några väldigt summor, utan ca 40 000 var. Inga summor som kommer förändra hela mitt liv eller betala insatser eller så, men som student är det super att veta att jag har en backup om inte annat så kommer det hjälpa för att betala frakt av mig och ponnyn hem till sverige när jag pluggat klart samt hålla mig flytande ett litet tag tills jag fått jobb.
Jag är oerhört tacksam för detta!!
Om jag får välja mellan att mina föräldrar hade sparat pengar och istället inte haft råd med resor och hästar, så hade jag inte föredragit det...

 

[Hiddeous]

KL
Märklig samhällsutveckling att det har blivit en norm, mer eller mindre, att alla barn ska ha en större summa pengar från sina föräldrar som något slags startkit. Jag för min del tog körkort i vuxen ålder när jag kunde finansiera det själv och tyckte inte att det var någon särskilt betungande utgift då eller någonting som man måste ha på 18-årsdagen. Samma sak när det gäller bostad. Alla människor i min närhet har lyckats fixa någonstans att bo, trots att priserna länge varit skyhöga i Stockholm. Inte en enda har så vitt jag vet fått någon stor kontantinsats av sina föräldrar, utan alla har lirkat sig fram, köat, annonserat, sparat osv.

Hur som helst, jag sparar ingenting åt mina två barn. Däremot har vi föräldrar ett sparande som förhoppningsvis kommer att växa över åren. I en krissituation kan barnen få pengar av oss, men jag ser hellre att de löser sina problem själva i första hand.

 

[Hiddeous]

Jag tror det är väldigt förenklat och naivt att tro att barnen inte får respekt för pengar för att de får en fördelaktig start i vuxenlivet. Jag är övertygad om det handlar mycket mer om de värderingar vi förmedlar till våra barn under deras uppväxt, än summan pengar de har att spendera när de blir vuxna.

Jag ser snarare ett bekymmer med att det blir ett slags outtalat "måste", ungefär som dyra barnförsäkringar. För mig är det ett utslag av vårt kontrollbehov och att pengar är tryggheten som vi håller fast vid. Dessutom är ju även kontantinsatserna numera mycket stora i tex Stockholm - en kontantinsats om 15-18 år kommer att kräva åtskilliga hundratals tusen kronor. Jag hoppas verkligen att bostadproblemen i framtiden kan lösas på annat sätt än att föräldrar ska behöva lägga undan så hutlöst stora summor.

 

[Lazio]

Under påskmiddagen hos vänner kom frågan upp (av en kvinna som jag inte känner så bra) hur alla gör sparande till sina små. Vi var 5 familjer där och 3 av dem sparar en viss summa varje månad. Summorna varierade mellan 250-3000 kr/mån (de som hade summan 3000 sparar inte allt det själva utan har mor och farföräldrar som har eget månadssparande till barnbarnen som räknas in i det).

Hon som ställde frågan blev ytterst provocerad av summorna och tyckte att det var synd om barnen som inte kommer förstå sig på att respektera pengar när de blir stora, samt att hon menade att detta "beteende" skapar ännu större orättvisa klyftor mellan människor som då alltså skulle vara föräldrarna till de barnen med pengars fel (hon menade väl främst de som sparade den högre summan men alla fick sig en känga). Nu var det väl ingen som ärligt talat brydde sig om det men jag tyckte mest det var så konstigt att hon tog upp det om det var ett så känsligt ämne för henne.

Olika familjer har ju olika möjligheter att spara så det är inte något konstigt med vare sig det ena eller andra enligt mig.

Hur gör ni med sparande till barnen? (menar inte att man ska skriva summor utan mer om ni har månadssparande eller hur ni lagt upp det).

Vi har ett fondsparande för vår lille och sambons. Man lägger in en femsiffrig summa när man öppnar kontot, sen ökar det med åren. Det går även att sätta in pengar. De kan inte ta ut några pengar förrän de blir myndiga. Man får väl spara hur man vill till sina barn? Har man möjligheten att ge dem en bra start på vuxenlivet så varför inte? Det behöver inte betyda att de inte kommer att respektera pengar, det är föräldrarnas ansvar att lära sina barn värdet av pengar, oavsett om man har mycket eller lite.