Kan sparande minska klasskillnaderna?

Du tar det alldeles för bokstavligt. Jag har tidigare i livet varit i en position där jag absolut inte hade kunnat tacka nej till ekonomisk hjälp. Det betyder inte att jag inte kan titta tillbaka på mitt liv och se att vissa saker, jobbiga saker, har gjort mycket gott för mig och gjort mig till den jag är. Att själv jobba ihop mina fuck you-pengar är en del av det.

De jag känner som fått stora summor pengar av sina föräldrar lever i en helt annan verklighet, en helt annan värld än jag. Jag är glad att jag är i den här världen istället.

Inte jag. Jag har fått en del pengar av mina föräldrar, och jag hade troligen inte haft det liv jag har idag utan det. Pengarna har gått till studier och boende, plus att jag vetat att om det verkligen kniper så hade jag kunnat låna tillräckligt för att göra klart min doktor. Utan det stödet hade jag knappast vågat doktorera, och idag inte kunnat jobba som forskare. Boendesponsringen har bidragit till att vi har relativt låg belåningsgrad på vår lägenhet, vilket i sin tur gjort att vi haft råd att flytta till vårt drömområde. Det i sin tur har haft konsekvenser för barnen, äldsta börjar skolan snart, och i det område vi bor nu finns flera mycket bra skolor nära. Så är inte fallet där vi bodde innan, en enda överfull skola, och barnet hade hamnat en bussresa bort i ett problemområde, där det finns en skola med lediga platser.

Så det där extra stödet har fått rätt stora konsekvenser, i flera led. Sen håller jag med om att det kanske inte borde vara så, men det är ju så. Allt annat lika har jag hellre det liv det extra stödet möjliggjort.
 
Jag har hört många säga att det inte är kul. Att det inte känns naturligt.
Sorgligt.
Rent tragiskt. Jag ser inte någon uppoffring i det; det har varit ett stort nöje från min sida. Jag började läsa för mina barn när de var småbebisar. Sagor, bilderböcker, sidor som fälldes upp i mitten när man öppnade, böcker som gick att bada med. Sonen valde ofta fågelboken; vi läste hur många ungar olika ugglor fick, vilken färg det var på olika ägg, hur mamma och pappa fågel hjälptes åt att mata sina barn etc.

Båda barnen började prata tidigt, hade ett rikt språk och kunde då använda språket till att lära sig mer om allt. En positiv cirkel. Vi läste varje dag, kröp ihop i soffan eller sängen och hade det mysigt. Dottern skrev sin första egna bok innan hon kunde skriva själv - hon kom med bilder som skulle häftas ihop i en viss ordning och sen talade hon om vad det skulle stå, så skrev jag in handlingen åt henne. Mycket nöjd liten tjej hade jag sen och många fler böcker har hon skrivit genom åren. När vi åkte långresor med bilen när de var mindre så brukade de beställa sagor av varandra; den ena önskade vad det skulle handla om och den andre hittade på. Båda har varit stora slukare av böcker när de vuxit upp och intresset sitter i. Ovärderligt.
 
Inte jag. Jag har fått en del pengar av mina föräldrar, och jag hade troligen inte haft det liv jag har idag utan det. Pengarna har gått till studier och boende, plus att jag vetat att om det verkligen kniper så hade jag kunnat låna tillräckligt för att göra klart min doktor. Utan det stödet hade jag knappast vågat doktorera, och idag inte kunnat jobba som forskare. Boendesponsringen har bidragit till att vi har relativt låg belåningsgrad på vår lägenhet, vilket i sin tur gjort att vi haft råd att flytta till vårt drömområde. Det i sin tur har haft konsekvenser för barnen, äldsta börjar skolan snart, och i det område vi bor nu finns flera mycket bra skolor nära. Så är inte fallet där vi bodde innan, en enda överfull skola, och barnet hade hamnat en bussresa bort i ett problemområde, där det finns en skola med lediga platser.

Så det där extra stödet har fått rätt stora konsekvenser, i flera led. Sen håller jag med om att det kanske inte borde vara så, men det är ju så. Allt annat lika har jag hellre det liv det extra stödet möjliggjort.
För mig framstår det som lite underligt överbeskyddat, eller vad man ska kalla det. Drt är ju en hjälp högt över nåt slags överlevnadsnivå du beskriver. Jag kan inte riktigt föreställa mig situationen (men om det var jag hade jag säkert skrivit som du).
 
Läsningen som är så mysig och så uppskattad - och så välgörande för språkutvecklingen, kreativiteten, lusten att lära... Hur kan man inte läsa för sina barn?
Det är nåt jag faktiskt saknar idag, nu när dottern är tonåring..... Att ligga i sängen och läsa tillsammans. Det finns SÅ många underbara barnböcker, jag kan än idag gå genom barnboksavdelningen på bokhandeln och gråta lite inombords över att jag inte har någon att köpa dem till och läsa dem för..... Jag har till och med ett par böcker som blivit favoriter och som jag aldrig hittat om jag inte köpt dem åt mitt barn! Kate Di Camillos "Edward Tulanes fantastiska resa" är en.
 

Liknande trådar

Skola & Jobb Någon som är mer insatt än vad jag är nu för tiden? Om det är ok för PA att jobba dygn, och om det får fortsätta vara ok? Jag har i...
2
Svar
28
· Visningar
3 089
Senast: malumbub
·
  • Artikel Artikel
Dagbok Jag har tvingats undersöka min relation till pengar på djupet. Jag vet att pengar är ett känsligt ämne och att folk lätt stör sig på hur...
Svar
11
· Visningar
2 926
Senast: Unafraid
·
Övr. Barn Har en son på 6 år. Han är utredd som 4,5 åring för autism,men då han fick normalt resultat på pappret så slogs det bort. Nu började...
2 3
Svar
46
· Visningar
9 762
Senast: Fraegd
·
Kropp & Själ Ber om ursäkt redan från början om det här blir långt, krångligt och invecklat. Mitt självförtroende och självkänsla är för närvarande...
2
Svar
26
· Visningar
3 208
Senast: Kiwifrukt
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp