Sorg i huset.

[Aliide]

Sv: Sorg i huset.

Tack för att det finns ännu en människa som tycker det är onormalt.
Hundarna har alltid varit snäll och tagit hand om katterna som om de vore deras bebisar. Tycker det är konstigt att hon kan ena stunden ligga och tvätta den och andra stunden bita den, de är det som är så ofattbart och ledsamt. Så hur kan jag veta att det inte händer igen?

Nu tycker jag du är riktigt fjantig i ditt resonemang. Det är DJUR vi pratar om, man kan inte förutspå hur ett djur ska känna eller göra. Speciellt inte när det är mat inblandat. Hade jag släppt min katt bredvid Focus matskål när han käkar så hade jag inte haft någon katt kvar.

 

[Niangi]

Sv: Sorg i huset.

Djur som är vänner mot varann kan markera mot varandra, men inte avliva.

 

[sandrabjelkelov]

Sv: Sorg i huset.

Nej men det är DIN hund det, hon har aldrig brytt sig förr så varför just nu?

 

[samirajohan]

Sv: Sorg i huset.

ja tror att alla ignorerar mig här

 

[Aliide]

Sv: Sorg i huset.

Djur som är vänner mot varann kan markera mot varandra, men inte avliva.

Hur väl tror du en katt förstår en hund och vice versa?

 

[Milosari]

Sv: Sorg i huset.

usch, jag borde inte ha öppnat tråden

hundar är rovdjur med allt vad det innebär. de kan inte alltid styra över sina instinkter. de är designade för att döda, och det kan de också göra om rätt instinkter triggas. ett inte helt otänkbart scenario är att hunden har markerat mot kattungen, som, eftersom den är av en annan art, inte har förstått markeringen, och kanske börjat skrika. skrik triggar "döda-bytet-instinkten". kanske är det en jaktlek som spårat ur? det händer att jaktlekar leder till att hundar dödar andra hundar just för att det trycker på de knapparna.

jag har också sett två djur dödas av andra djur framför mina ögon. det ena var min första hund, som blev ihjälsparkad av en häst. det andra var min väninnas katt som blev stampad på av hennes häst. det är förfärligt, det är det verkligen. jag grät floder när min älskade hund dog och jag klandrade mig själv och alla andra. men hundens instinkter sa åt honom att jaga hästen, och hästens instinkter sa åt honom att sparka. ingen av dem kunde klandras för det som inträffade.

när det gäller barn och hundar så ska man aldrig lämna barn ensamma med hundar. men risken för att något ska hända är oändligt mycket mindre än när det gäller katter.

 

[Eligible]

Sv: Sorg i huset.

P.ga resonemang liknande dina och ts så avlivas tusentals helt friska och krya djur - helt i onödan! Att en hund ser en katt som ett bytesdjur är helt normalt. Bara för att hundarna inte ser ut som sin förfäder vargen så betyder det inte att dess drifter inte finns där. (I vissa raser i högre grad, i andra mindre.) Det är ju precis likadant med alla djur! Djuren resonerar inte. De följer instinkter! Sluta förmänskliga djuren!

 

[Eligible]

Sv: Sorg i huset.

Jag instämmer!

 

[Kalinsi]

Sv: Sorg i huset.

usch, jag borde inte ha öppnat tråden

hundar är rovdjur med allt vad det innebär. de kan inte alltid styra över sina instinkter. de är designade för att döda, och det kan de också göra om rätt instinkter triggas. ett inte helt otänkbart scenario är att hunden har markerat mot kattungen, som, eftersom den är av en annan art, inte har förstått markeringen, och kanske börjat skrika. skrik triggar "döda-bytet-instinkten". kanske är det en jaktlek som spårat ur? det händer att jaktlekar leder till att hundar dödar andra hundar just för att det trycker på de knapparna.

Otroligt bra förklarat och skrivet!

 

[sandrabjelkelov]

Sv: Sorg i huset.

Klart jag förstår att hundar har instinkter, att alla djur har det.
Men jag var nog ensam med att gå runt och tro att min hund/hundar aldrig skulle ha ihjäl ett annat djur, tyvärr.
Nu är det gjort och går inte att spola tillbaka tiden, jag klandrar mig själv, hunden och katten. Men allra helst mig själv, hur jag kunde lita på dem till hundra %, det är ofattbart. Jag har lärt mig mer om djurens beteende av den här händelsen, men kan inte inte låta bli att undra varför och undra om jag hade kunna gjort något för att förhindra det.

 

[ako]

Sv: Sorg i huset.

...och eftersom det var en kattunge på 9 v var knappast DEN där innan hundarna!? Hundar märker skillnad på katter och katter också, den här såg de väl inte som flockmedlem än. Våra hundar har järnkoll på våra katter, men jagar med glädje upp grannkatten i närmsta träd om den råkar förirra sig hit...

Du kan väl inte avliva hunden för det!? Se till att ha bättre uppsikt nästa gång, särskilt när det gäller små kattungar.

 

[sandrabjelkelov]

Sv: Sorg i huset.

Läs igenom tråden ordentligt innan du kommer med elaka kommentarer!

 

[helena_hamrerk]

Sv: Sorg i huset.

TS

Du är inte en dålig människa. Du är inte en dålig djurägare. Förstår alla dina känslor till fullo. Jag skulle gråta ögonen ur mig om jag kom hem till en sån upptäckt... Fan, jag gråter av att läsa det.

Omplacera om du kan, avliva om du vill. Vet att det har sagts förr, men jag håller med - avlivad hund/häst lider inte.

Instinkter - javisst, accepterat beteende - inte av mig iaf.

 

[Ferrari]

Sv: Sorg i huset.

Jag har läst igenom hela tråden och funderat ganska mycket på vad jag skulle göra i ett sånt läge. Det första jag skulle fråga mig var inte vilken av hundarna som såg mest skyldig ut? Tänk om det var den andra som gav sig på kattungen. Dom vet ju inte att det var fel, och som sagt, katter har sitt kroppsspråk och hundar sitt. Vilket innebär att förmodligen har det väl hänt något mellan dom. Vad, det får man aldrig veta.

Att komma hem och se sin lilla kattunge död, det är klart man reagerar på det. Men jag skulle nog aldrig bli arg på hundarna. Jag skulle bara skylla på mig själv. Mest för att jag vet att hundar är djur, likaså katter, kaniner, marsvin osv osv. Att de låtit bli katterna innan kan ju vara av respekt för dig. Att när du är hemma så har du ledarskapet, när du inte är hemma så tar någon av de andra djuren över ledarskapet. Och då förmodligen någon av hundarna.

Min hund har svårt att förstå sig på människor. Han är rädd och osäker. Just av den anledningen att han inte fått växa upp med människor som liten. Han fick växa upp i en stor hundflock och leva därefter, med deras ledarskap. Vilket innebär att han nu i lek med ex barn kan säga ifrån, så som en hund i en flock skulle gjort. Först en varning, därefter en markering, för att sen hugga till. Där gäller det att hålla kollen! För skulle jag inte vara i närheten och se det första tecknet, skulle det kunna gå över till det andra och till sist det tredje. Men oavsett, det är mitt ansvar att se till att det inte händer. Att alltid vara steget före hela tiden.

Jag vet ett flertal personer som skulle kunna tänka sig att ta den hund du beskriver ovan. Den hund som du i sorgens ögonblick och ilskans hetta funderade på att avliva. Jag skulle själv kunnat ta en sådan hund. Kanske inte i ett hem med katter. Men eftersom jag är allergisk mot katter så lär det inte inträffa.

Det är inte okej att hunden dödar en katt. Men som djurägare så ska man lägga den första skulden hos sig själv. Vad man gjorde fel. För man gör fel, det gör man.

Jag förstår att du är ledsen och upprörd TS. Det gör jag. Och efter vad jag läst så har du lugnat ner dig och tänkt igenom alltihopa. Men vad jag vill be dig att fundera på är hur du kan veta att det var just den hunden som gjorde det. För det kommer du aldrig att få veta.

 

[sandrabjelkelov]

Sv: Sorg i huset.

Det var inte en rolig syn, men det gör mig rädd att höra att människor inte blir "brydd" att kattungar dödas av hundar, ja ja de har instinkt, men de lever inte i det vilda nu och jag kan tyvärr inte acceptera det, avlivning blir det nog inte. men här ska hon inte bo kvar.

 

[sandrabjelkelov]

Sv: Sorg i huset.

Hur jag vet det? Jag handlade mest på känslan, tiken brukar alltid stå i fönstret och titta när vi kommer hem, de gjorde hon inte denna gång utan hon låg på sin bädd och bara såg allmänt skamsen ut, komma inte fram och hälsa utan bara låg, hanen däremot hälsade glatt och viftade på svansen. Därav gissar jag på henne!

 

[iresha]

Sv: Sorg i huset.

Jag förstår verkligen att du är ledsen, skulle jag också vara. Usch vad hemskt! Men man får komma ihåg att djur inte går att lita på, precis som människor.

Hade marsvin förut, och en katt. Kunde ha marsvinen och katten i sängen brevid varandra utan att någon av dem brydde sig. Men när vi inte var inne/hemma så stängde jag alltid dörren till marsvinen. För att katten inte skulle komma in if den skulle få för sig något.

Har läst lite inlägg och sånt här, och det jag tror kan ha hänt, är eftersom kattungen var 9 veckor kan den inte ha bott hos dig länge? Och hunden kan ha fått för sig att det är en inkräktare. Den ser att katten äter av maten, och du är inte där för att säga till. Hunden känner att den måste göra något och så ja..

Frågan är varför det inte hänt förut när du haft nya kattungar (?osäker).

Kan vara - att katterna och hundarna inte blev lämnade ensamma tillsammans för tidigt.

Mitt råd - avliva absolut inte hunden för något den har gjort av naturliga skäl. Vore helfel.. Men om du ändå känner "agg" mot hunden, borde du omplacera den. Inte rättvist att du ska gå runt & vara arg på hunden resten av dens liv. Så omplacera, till ett hem om du tycker det känns bättre - utan katter.

Eller så har du den kvar, inser att det var naturens gång och inget mer. Men se till isf, att katterna och hundarna inte är i närheten av varandra utan tillsyn. För att vara på den säkra sidan.

Se det så här: Hade du blivit lika arg/ledsen om du hade råttor och katter som tyckte så mycket om varandra. Och så plötsligt händer det saker.. En liten tankeställare bara.

 

[Milosari]

Sv: Sorg i huset.

Det var inte en rolig syn, men det gör mig rädd att höra att människor inte blir "brydd" att kattungar dödas av hundar, ja ja de har instinkt, men de lever inte i det vilda nu och jag kan tyvärr inte acceptera det, avlivning blir det nog inte. men här ska hon inte bo kvar.

det handlar inte om att inte bli brydd. jag var som jag skrev helt utom mig när min hund blev dödad. men att klandra hästen hade inte gett mig honom tillbaka, och jag visste ju att båda djuren hade handlat efter sina instinkter. en häst har en hjärnstorlek av en valnöt, ska jag klandra honom för att inte haft tillräckligt med intelligens? jag klandrade också mig själv, men inte heller det hjälpte. jag hade inte orsakat situationen av elakhet, utan det var en olyckshändelse som gjorde att jag tappade kopplet. till slut kom jag till insikt att man kan inte styra över allt. olyckor händer, oavsett hur försiktig man är.

de lever inte i det vilda, men det gör deras DNA. de har i stort sett samma beteenden som vilda vargar, och det är deras jaktinstinkter som gör att vi har så stor användning för dem. ALLA hundar har alla dessa jaktinstinkter! kan man inte acceptera det bör man nog inte ha hund öht.

när det gäller skulden så har jag en tik som är otroligt signalkänslig och en hane som är fullständigt obrydd. den senare är den som har fördärvat mest (eller enbart, tiken skulle aldrig få för sig att hitta på såna dumheter) men han hälsar glatt på mig som om inget har hänt. det tog år innan han hade vett att se "skamsen" ut ens när jag kom på honom på bar gärning. skamsen är satt inom citationstecken eftersom det inte är skam det handlar om, utan lugnande signaler. tiken har dock alltid sett "skamsen" ut när jag har kommit hem och något har varit fördärvat. hade jag bara gått på vilken hund om såg ut att skämmas mest hade jag trott att det var hon. men jag hade lite mer kunskaper än så om djurs beteende överlag, och visste att djur dels inte känner skam, och att har en viss tid förflutit mellan det inträffade och det att jag kommer hem, då kopplar hunden inte ihop händelserna.

jag tycker absolut att du ska omplacera din tik. du ska inte ha kvar en hund som du inte kan lita på, det är inte rättvist mot hunden. men tänk på att du inte vet vem det var när du omplacerar.

 

[buschiq]

Sv: Sorg i huset.

Jag kan faktiskt förstå dig. Hundar må vara rovdjur, det är deras natur, men min mänskliga natur fixar inte att ha ett djur hemma som dödat ett annat av mina djur. Sen får det vara hur naturligt som helst, jag hade aldrig kunnat ha samma känslor för den hunden igen och det hade den inte mått bra av, så för hundens skull hade jag omplacerat. Avliva hade det nog krävts något mycket mer drastiskt för, något som hade bevisat för mig att hunden var mentalt störd vilket den ju inte är i det här fallet eftersom den följt sin natur, men omplacera den hade jag gjort.

Varför inte försöka hitta ett akuthem hos någon du känner för henne, någon som inte har smådjur och under tiden aktivt leta ett nytt hem? (för vad jag förstår vill du inte ha henne hemma nu)
Poängtera att de inte bör ha smådjur och anledningen till att du omplacerar - det finns bra hem till alla friska hundar, bara man är ärlig om varför man gör det.

Man ska inte förmänskliga hundar men för det behöver man inte förneka sina mänskliga känslor heller - tycker jag!

 

[MrsScabtree]

Sv: Sorg i huset.

Jag har växt upp med både hund och katt och enligt min erfarenhet så är det INTE naturligt att en hund går på en katt i familjen!!!

Så du menar att en 9 veckor gammal katt redan är en etablerad flockmedlem? Jag kanske hade förstått allt detta om det handlat om en vuxen katt, men en ny katt? Bestämmer du när dina hundar har accepterat katten som flockmedlem?