Nå,jag föredrar att du inte talar om för mig vad jag är då du inte vet, nu är jag, som jag beskrivit flera gånger, och jag borde ju veta eftersom jag har levt med mig själv hela livet, utpräglad kvällsmänniska även om jag inte tycker att en timme minus är speciellt jobbigt en söndag när jag kan sova en timme längre så att det ändå blir sömn av det. Sömnbrist har jag vardagligt så för mig gör det inte till eller ifrån att det försvinner en timme pga klockan eller att jag inte kan sova eller för att jag måste gå upp en timme tidigare- det känns likadant, men bara då, det går generellt att rätta till. Eftersom jag har lärt mig att leva på mitt sätt med sömnbrist. Det är skillnad på alltid och två gånger om året för mig.
Jag har vant mig vid att stiga upp tidigt på morgonen, för att det är vad man ska göra i ett samhälle generellt, det betyder inte att min kropp gillar det eller trivs med det, men det är så det är. En timme minus är liksom bara så det är. Det infaller på helgen, är det problem går den att ta igen. För MIG alltså, innan du reagerar på det.
Jag ska också upp när klockan ringer i morgon, 06, men tänker inte lägga mig en minut före 00. För då kan jag inte sova. Men 06 är ju vad man måste så...