Sommartid

[hastflicka]

Jag vet inte var du bor, men det har väl inte varit ljust 5.30 så många veckor? Inte heller fågelkvitter i så många veckor direkt. Hur kan du ha hunnit vänja dig vid det redan så att stiga upp i mörker några nätter är svårt trots samma mängd sömn?

Jag tror att det kanske inte behovs att man vanjer sig ... Men gladjen nar faglarna kvittrar och solen ar framme pa morgonen ar sa total, atminstone for mig, att det verkligen kanns som ett bakslag nar det plotsligt ar morkt och tyst igen.

Det ar tur att det gar fort ... I dag var det ljust nar jag borjade, forra Mondagen var det fortfarande morkt och inte en fagel som kvittrade. Vi bytte tid forsta helgen i March.

 

[Görel]

Jag har enorma problem när vi ändrar till vintertid igen. Planerar alltid semester då, så jag kan vakna när jag vill. Men ffa är det jobbigt att det blir tvärmörkt på kvällen mycket tidigare.

Jag också. Får nästan panik och blir deprimerad när jag inser att jag de kommande fem månaderna bara kan existera, inte leva.

 

[Tantan]

För mig är klockan det den visar. Jag har noll känsla för en timme hit eller dit, och när jag var i asien eller sydamerika ställer jag om direkt. Jag märker noll skillnad, förutom att det är trist när det blir mörkare snabbt på vintern och jag ser hur det är mörkare när jag kör hem.

 

[Enya]

Jag kanske varit orättvis i mina svar till dig och i så fall ber jag om ursäkt, dina frågor har bara kommit bland flera användares inlägg som också har "ifrågasatt" (och som jag faktiskt tolkar som ifrågasättande), som menar att man gnäller (men att gnälla på normaltid är tydligen lite bättre ), som tycker att man överdriver etc.

Jag skulle aldrig igen ha ett jobb där jag börjar kl 6.00 (om jag inte måste för att försörja mig förstås). Jag vänjer mig helt enkelt inte, och hela dygnet påverkas eftersom jag även om jag ju slutar tidigt, inte orkar använda den tiden. Och helgen blir ju samma sak, om man ska följa rådet att ha samma tider varje dag.

Att tidigarelägga livet på sommaren blir helt enkelt som om jag skulle sökt ett nytt jobb med tidigare arbetstider. Det passar inte mig. Jag mår mycket bättre när jag får följa min naturliga sömncykel som ligger senare. Då kan jag somna lättare, kan vakna gladare och magen rasar inte ihop på morgonen.

Men visst, en timme är ju bättre än två...så jag ska väl vara glad och positiv och inte gnälla så mycket...

Om du har lätt att tidigarelägga sömn och uppstigning, varför menar du ändå att du är en utpräglad kvällsmänniska? I mina öron låter det som att du är en typisk "mittemellan" med en hyfsad flexibel sömncykel. Man kan ju fortfarande gilla kvällar mer än morgnar, men utan att man har lätt/svårt för det ena eller det andra.

Jag är en utpräglad kvällsmänniska eftersom jag är piggast på kvällen. Omständigheter gör att jag numera inte har hjärnan med mig eftersom man ska vara vaken hela dagen och jag har funktionsnedsättningar som påverkar på sitt sätt, men grunden i mig är kvällsmänniska där jag är som piggast på kvällen. Jag minns tydligt redan som tonåring att tiden mellan 21 och 24 var de bästa timmarna på dygnet. Att gå och lägga mig har alltid varit "fan också, måste jag", ett hinder liksom.

Somnar jag innan 12 (24 eller 00 rättare sagt) så sover jag en timme och så inte mer alls. Jag är utsövd även om jag inte är det, men vaknar pigg och kan inte somna om, att jag inte är pigg senare på dagen är en annan historia dock. Lägger jag mig 24 så kan jag, med flera uppvaknande, ändå skrapa ihop mellan 2 och 5 timmar beroende på om jag sover med eller utan sömntabletter. Med förutsättningen att jag måste kliva upp 06. Min egen sömnklocka säger att den vill sova någonstans mellan 02-03 och 08-10, och det är tyvärr där jag lätt hamnar när jag är ledig, det är också då jag verkligen får kvalitativ sömn jämfört med när samhället tycker att man ska sova. Då behöver jag inte heller några sömntabletter för att kunna få ihop sömn.

Ljuset påverkar mig inte, det är fortfarande kväll när klockan säger att det är kväll eftersom det är en vanesak, men jag antar att om vi börjar snacka om tidsförändringar på flera timmar så skulle min kropp reagera rätt skarpt och inte få ihop omställningen lika lätt, men för mig är det en timme hit eller dit. En timmes sömnbrist eller en timmes plus. Jag vaknar klockan 05 och kissar, det oavsett om jag lägger mig 24, 02, 03 eller ska gå upp 06. Ska jag inte gå upp lägger jag mig igen och försöker sova. Ibland kan jag slumra, ibland kan jag sova, ibland kan jag inte utan är vaken.

Jag kan inte tidigarelägga sömn, men en timme som det ju handlar om här, påverkar inte mig mer än det gör när jag lägger mig för sent eller bara inte kan sova av någon anledning (nej, det är inte ångest som gör att jag inte kan sova, det är att jag inte är "sov"trött trots att jag borde vara det). Det är länge sedan jag slutade följa alla sömnråd man får. Sömnhygien. Jag följer min sömnklocka så gott jag kan, men lever i ett samhälle där man ska stiga upp på morgonen och börja jobba på morgonen, trots att det inte är speciellt nyttigt för alla. Trots att det sker när jag sover som bäst. Därav att det krävdes enorm disciplin tidigare för mig, aldrig snooza och att bara gå upp oavsett om jag var vaken eller ej, när alarmet ringde. För annars sov jag vidare. Jag lägger mig inte tidigare för att vi ställer fram klockan en timme, det jämnar ut sig natten efter. Eller så gör den inte det. För någon med konstanta sömnbesvär vet man knappt hur det är att vara utsövd ens, så för mig är den timmen som vilken annan timme jag inte sover på ändå. Jag vänjer mig aldrig vid att gå upp på morgonen. Har gjort det hela livet, men det blir aldrig en vana. Jag vägrar !! att gå upp samma tid på helgerna och ledig tid. Ser ingen som helst mening med att gå upp tidigt, därför lyckas jag vrida på dygnet även om jag inte planerar det. Det råkar bara bli så....

Jag har mörkt för mitt sovrumsfönster även om ljus tar sig in men kan sova oavsett om det är mörkt eller ljust ute, jag tror inte det är ljus i sig som påverkar om man är kvälls- eller morgonmänniska. Ljuset på kvällen är långt ifrån samma som på morgonen, inte alls lika ljust. Funderar på om det inte är hur solen står som kanske påverkar. Men det är bara min fundering.

Jag har inte ifrågasatt eller ansett att någon gnäller, jag har bara velat förstå vari skillnaden ligger. Nu tolkar jag ditt inlägg som att du mer följer ljuset, eller mörkret, på något vis, att din dygnsrytm gör det? Det är det här som ställt till det för mig i tråden, jag tror mig fattat, och så kommer någon annan och förklarar något som är typ motsatsen, det blir svårt att greppa och förstå.

Jag följer klockan mer än ljuset, men å andra sidan gör mörkret mig nog lite deprimerad och ljuset, solen framför allt gör mig glad. Pigg också, men inte morgonpigg, det är bara lättare att komma upp när det är ljust ute än när det är mörkt, än när det är mörkt typ hela dagen.

 

[Enya]

Jag tror att det kanske inte behovs att man vanjer sig ... Men gladjen nar faglarna kvittrar och solen ar framme pa morgonen ar sa total, atminstone for mig, att det verkligen kanns som ett bakslag nar det plotsligt ar morkt och tyst igen.

Det ar tur att det gar fort ... I dag var det ljust nar jag borjade, forra Mondagen var det fortfarande morkt och inte en fagel som kvittrade. Vi bytte tid forsta helgen i March.

Lite som aprilvädret och det kommer snö över våren. Det är så deprimerande även om man vet att det bara är vintern som försöker hålla kvar sitt grepp- och kommer misslyckas, det blir vår och sommar ändå.

hörde en fiskmås för några dagar sedan och i går hörde jag flera. Älskar dem (jag vet att folk hatar dem och att det är fel att älska dem, men jag gör det, tycker om fåglar), det är verkligen vår när man hör dem.

 

[Enya]

Jag har enorma problem när vi ändrar till vintertid igen. Planerar alltid semester då, så jag kan vakna när jag vill. Men ffa är det jobbigt att det blir tvärmörkt på kvällen mycket tidigare.

Ja, jag kan förstå det. För mig är mörkret så många månader om året väldigt jobbigt.

 

[skiesabove]

Jag är kvällsmänniska och ljusstyrd, vilket är besvärligt sommartid i Norrbotten, det blir extremt svårt att sova eftersom det är ljust dygnet runt . När klockorna ställs fram innebär det att jag måste försöka lägga mig tidigare fast kroppen skriker att det är tidigare än vad vi är vana vid, och dessutom så är det ljust så länge. Det blir nästan dubbelt upp liksom. Jag använder melatonin för att klara av det.

Angående ljuset och tiden, jag kollar sällan på klockan, jag kollar på solen/ljusnivån. Sommartid kan det handla om att kolla skuggor eller nyans på himlen . Jag brukar kunna säga ganska exakt vad klockan är av att kolla på solen, efter att hjärnan fått kalibrera om i någon vecka efter omställningen. Jag har väldigt bra lokalsinne också, och kan peka ut vart norr och söder ligger med lätthet i naturen. Det funkar hyfsat i städer också, men är det mångmiljonstäder kan det ibland snurra till.

Jag känner mig bäst i fas med, öh, yttre världen, under vår och höst. Men det är jobbigt att det är precis då klockorna ställs om, så jag får kalibrera om.

När jag mådde som bäst kroppsligt och hade lättast att kliva upp i tid, lägga mig i (för mig) rätt tid, var när jag bodde i Israel. Nästan samma ljusnivåer året runt, blir mörkt en rimlig tid och ljust en rimlig tid.

 

[Ullmerkott]

Älskar sommartid och skulle gärna haft det året om. Jag har alltid haft svårt att komma upp på morgonen, och alltid haft svårt att gå och lägga mig i tid eftersom jag är piggare på kvällen. Gissar att jag skulle fungera bäst om dygnet hade 26-27 h istället för 24. Följaktligen är själva uppvaknandet morgonen efter tidsomställning svårare vid sommartid - om man skulle vara tvungen att kliva upp en bestämd tid just den dagen, vilket man sällan är eftersom det är söndag. Nästa dygn är vi dock tillbaka vid att det har 24 h igen, och då går jag konstant lite efter, kommer i säng lite för sent och är trött på morgonen, oavsett om det är sommar- eller vintertid.
Den enorma fördelen med sommartid är att det är ljust efter jobbet, så att man hinner och orkar mer än att bara jobba och gå i ide. På morgonen har jag ingen större nytta av ljuset eftersom jag är för trött för att utnyttja det.

 

[HannaZ]

Det var mest ett förslag eftersom du gnällde på att det är mörkt när du slutar jobba. Men sluta gnäll och jobba kvar så är ju problemet löst.

Jag tycker mest att det är patetiskt att gnälla över en timmes förskjutning 2 ggr/år när vi är många som vänder på dygnet varje vecka år ut och år in för att samhällsbärande funktioner behövs dygnet runt, och vi gnäller faktiskt väldigt sällan över just det.
Men jag kan samtidigt få tycka att vintertid är ett skit eftersom vi som jobbar natt inte ser ljuset på flera dagar i sträck. Det är så gott som mörkt när vi lägger oss (vilket det bör vara för att inte melatoninnivåerna ska fuckas upp lagom tills vi ska sova) och mörkt när vi går upp. Så att få slippa vinter/normaltid hade varit ett lyft. Det är ju tillräckligt mkt negativa hälsoeffekter med nattarbete ändå.

 

[Palermo]

Nej, ska jag vara ärlig så vågar jag inte ta upp det på jobbet.



Jag tänker ibland att jag borde välja ett jobb där det är mer en fördel att inte vilja börja tidigt, men nu har jag kommit in i en bransch där det mest är vanliga kontorstider och jag har blivit för bekväm för att ta tag i att fundera över något annat...

Mitt yrkesval innefattade faktiskt att jag ville ha ett jobb där det inte finns någon morgontidig kultur, och med hög grad av flexibilitet vad gäller arbetstiderna. Nu blev det så, och mitt jobb passar mig hyfsat bra. Jag vet inte vad som hade kunnat kompensera för fast schema med tidiga morgnar faktiskt. (Sådant som sexsiffrig månadslön och bra pension från 40-årsåldern är ju inte realistiskt.) Jag tror att jag skulle ha haft rätt stor utmattningsproblematik med tidiga jobbtider.

Dock, sommartiden spelar ingen roll för mig. Jag kan inte ens föreställa mig så regelbundna vanor att en timme påverkat mig nämnvärt. Vanliga vardagskvällar varierar det minst med upp till fyra timmar hur dags jag somnar.

 

[Sel]

Mitt yrkesval innefattade faktiskt att jag ville ha ett jobb där det inte finns någon morgontidig kultur, och med hög grad av flexibilitet vad gäller arbetstiderna. Nu blev det så, och mitt jobb passar mig hyfsat bra. Jag vet inte vad som hade kunnat kompensera för fast schema med tidiga morgnar faktiskt. (Sådant som sexsiffrig månadslön och bra pension från 40-årsåldern är ju inte realistiskt.) Jag tror att jag skulle ha haft rätt stor utmattningsproblematik med tidiga jobbtider.

Dock, sommartiden spelar ingen roll för mig. Jag kan inte ens föreställa mig så regelbundna vanor att en timme påverkat mig nämnvärt. Vanliga vardagskvällar varierar det minst med upp till fyra timmar hur dags jag somnar.

Jag tycker också att morgonen är skitjobbig.. eller egentligen att kliva upp överhuvudtaget. Det verkar vara plågsamt oavsett om det är tre på morgonen eller fyra på eftermiddagen. Vakna är skit. Även om jag sover allra bäst från någonstans efter midnatt.
Men ja, mitt sömnmönster varierar också såpass stort från dygn till dygn att jag har jättesvårt att se den där ensamma timmen som ett bekymmer åt endera håll.

 

[Palermo]

Jag tycker också att morgonen är skitjobbig.. eller egentligen att kliva upp överhuvudtaget. Det verkar vara plågsamt oavsett om det är tre på morgonen eller fyra på eftermiddagen. Vakna är skit. Även om jag sover allra bäst från någonstans efter midnatt.
Men ja, mitt sömnmönster varierar också såpass stort från dygn till dygn att jag har jättesvårt att se den där ensamma timmen som ett bekymmer åt endera håll.

Nej, igår kunde jag inte somna, tex. Och jag behövde gå upp senast åtta i morse. Följden blev att jag bara sov knappt fyra timmar. Såklart har idag inte varit mitt livs piggaste dag, men värre än så är det inte. Och det hade mycket lite med sommartiden att göra.

En timme är bara lite på marginalen, tycker jag. Jag har ofta sömnbrist, så är livet bara

 

[Enya]

Nej, igår kunde jag inte somna, tex. Och jag behövde gå upp senast åtta i morse. Följden blev att jag bara sov knappt fyra timmar. Såklart har idag inte varit mitt livs piggaste dag, men värre än så är det inte. Och det hade mycket lite med sommartiden att göra.

En timme är bara lite på marginalen, tycker jag. Jag har ofta sömnbrist, så är livet bara

Ja, för mig är det så livet är när man som jag inte har "normal" sömnrytm och somnar kl 21 och vaknar 06 alla dagar. Det är lite så det känns, samma alltså.

 

[Ninnurur]

Jag tycker mest att det är patetiskt att gnälla över en timmes förskjutning 2 ggr/år när vi är många som vänder på dygnet varje vecka år ut och år in för att samhällsbärande funktioner behövs dygnet runt, och vi gnäller faktiskt väldigt sällan över just det.
Men jag kan samtidigt få tycka att vintertid är ett skit eftersom vi som jobbar natt inte ser ljuset på flera dagar i sträck. Det är så gott som mörkt när vi lägger oss (vilket det bör vara för att inte melatoninnivåerna ska fuckas upp lagom tills vi ska sova) och mörkt när vi går upp. Så att få slippa vinter/normaltid hade varit ett lyft. Det är ju tillräckligt mkt negativa hälsoeffekter med nattarbete ändå.

Jag uppskattar verkligen er som jobbar skift oerhört mycket! Jag skulle aldrig klara av det. Men att kalla andra för patetiska är väl lite väl magstarkt?

 

[LadyCovergirl]

Jag uppskattar verkligen er som jobbar skift oerhört mycket! Jag skulle aldrig klara av det. Men att kalla andra för patetiska är väl lite väl magstarkt?

Det stod det väl iofs inte. Det stod att gnällandet är patetiskt.

 

[Ninnurur]

Det stod det väl iofs inte. Det stod att gnällandet är patetiskt.

Kejrå, du har rätt. Jag är visst inte helt vaken än

 

[Thaliaste]

Jag tycker mest att det är patetiskt att gnälla över en timmes förskjutning 2 ggr/år när vi är många som vänder på dygnet varje vecka år ut och år in för att samhällsbärande funktioner behövs dygnet runt, och vi gnäller faktiskt väldigt sällan över just det.
Men jag kan samtidigt få tycka att vintertid är ett skit eftersom vi som jobbar natt inte ser ljuset på flera dagar i sträck. Det är så gott som mörkt när vi lägger oss (vilket det bör vara för att inte melatoninnivåerna ska fuckas upp lagom tills vi ska sova) och mörkt när vi går upp. Så att få slippa vinter/normaltid hade varit ett lyft. Det är ju tillräckligt mkt negativa hälsoeffekter med nattarbete ändå.

Jag gnäller inte över en timme en dag, jag gnäller över ständig trötthet och en mage som inte behåller mat. Men eftersom du verkar ha bestämt dig att det bara är dina egna svårigheter som är godkända, så förklarar väl det också din syn på andra människor.

 

[Thaliaste]

Mitt yrkesval innefattade faktiskt att jag ville ha ett jobb där det inte finns någon morgontidig kultur, och med hög grad av flexibilitet vad gäller arbetstiderna. Nu blev det så, och mitt jobb passar mig hyfsat bra. Jag vet inte vad som hade kunnat kompensera för fast schema med tidiga morgnar faktiskt. (Sådant som sexsiffrig månadslön och bra pension från 40-årsåldern är ju inte realistiskt.) Jag tror att jag skulle ha haft rätt stor utmattningsproblematik med tidiga jobbtider.

Dock, sommartiden spelar ingen roll för mig. Jag kan inte ens föreställa mig så regelbundna vanor att en timme påverkat mig nämnvärt. Vanliga vardagskvällar varierar det minst med upp till fyra timmar hur dags jag somnar.

För mig är det inte timmen i sig som är avgörande som så, utan att jag redan med normaltiden behöver gå upp tidigare än vad min kropp uppskattar. Då blir ju ytterligare en timme tidigare en förstärkning. Hade jag haft ett jobb där jag börjat jobba på eftermiddagen hade det inte spelar någon roll alls.

 

[Thaliaste]

Nej, igår kunde jag inte somna, tex. Och jag behövde gå upp senast åtta i morse. Följden blev att jag bara sov knappt fyra timmar. Såklart har idag inte varit mitt livs piggaste dag, men värre än så är det inte. Och det hade mycket lite med sommartiden att göra.

En timme är bara lite på marginalen, tycker jag. Jag har ofta sömnbrist, så är livet bara

Ja, för mig är det så livet är när man som jag inte har "normal" sömnrytm och somnar kl 21 och vaknar 06 alla dagar. Det är lite så det känns, samma alltså.

Ja precis, konstant sömnbrist är en del av livet, är det någon som sagt något annat? Men varför är det så känsligt att prata om att man har vissa svårigheter med att passa in i normen, som gör att livet blir svårare än det hade behövt vara?

Jag tycker den här tråden visar rätt tydligt varför jag aldrig skulle ta upp på mitt jobb IRL att jag är en kvällsmänniska och mår dåligt på morgnar. Här kan jag ta att andra tycker att jag gnäller och är patetisk när jag bara försöker berätta hur en del andra människor som håller käft och köttar på i vardagen, egentligen har det. Men IRL skulle det vara för stor risk för att jag ska tycka att det är värt det.

 

[Palermo]

För mig är det inte timmen i sig som är avgörande som så, utan att jag redan med normaltiden behöver gå upp tidigare än vad min kropp uppskattar. Då blir ju ytterligare en timme tidigare en förstärkning. Hade jag haft ett jobb där jag börjat jobba på eftermiddagen hade det inte spelar någon roll alls.

Ja, det förstår jag. I mina unga år jobbade jag en period "rak vecka" i sjukvården. Började 7 varje vardag. Framåt torsdagen varje vecka hatade jag livet av trötthet, för jag kunde helt enkelt inte somna i tid. Då hade nog sommartid (som jag dock inte minns) kunnat göra det hela ännu en aning jävligare.