Sommarföräldrar 2022

[Pellegnillot]

När storebror var bebis kväljdes han för ALLT. Minsta lilla grynighet i purén så kväljdes han. Plockmat var inte att tala om. Jag och maken tyckte att det var jobbigt varje gång vi skulle äta för att ungen såg att att storkna flera gånger varenda måltid.

Och så denna lilla knatte - helt tvärt emot. Äter plockmat som ingenting, aldrig några problem. Väldigt matglad också så det är kul. Jag vet inte hur mycket han faktiskt får i sig, troligen inte så supermycket. Hunden är väldigt entusiastisk.

 

[Guldaskig]

Vad är förresten "en portion"? Tycker det är jättesvårt. Just nu gör vi 220ml, så får hon äta tills hon ledsnar

I min värld är det 220 ml som är en portion för det gav vi de andra barnen Vi gör som ni

 

[Guldaskig]

Alltså den här natten! Om igår var pest så var den här fest Han somnade typ kl 19 och sov till 05! Då fick han amma och sen somnade vi om till 06.30. Det var ju helt underbart det. Är som att bebisarna ibland förstår att de behöver sova lite längre för att kompensera dåliga nätter

 

[Skrottiskrott]

När storebror var bebis kväljdes han för ALLT. Minsta lilla grynighet i purén så kväljdes han. Plockmat var inte att tala om. Jag och maken tyckte att det var jobbigt varje gång vi skulle äta för att ungen såg att att storkna flera gånger varenda måltid.

Och så denna lilla knatte - helt tvärt emot. Äter plockmat som ingenting, aldrig några problem. Väldigt matglad också så det är kul. Jag vet inte hur mycket han faktiskt får i sig, troligen inte så supermycket. Hunden är väldigt entusiastisk.

Åh ja, det är ju helt oslagbart att ha hund när småttingarna börjar äta mat!

 

[Guldaskig]

Åh ja, det är ju helt oslagbart att ha hund när småttingarna börjar äta mat!

Skriver under på det!

 

[Pellegnillot]

Åh ja, det är ju helt oslagbart att ha hund när småttingarna börjar äta mat!

Ja, hunden blir bättre och bättre städare också! Förut brukade han bara äta typ leverpastej men igår slank det även ner lite mango efter mycket om och men.

 

[Madde_padde]

När storebror var bebis kväljdes han för ALLT. Minsta lilla grynighet i purén så kväljdes han. Plockmat var inte att tala om. Jag och maken tyckte att det var jobbigt varje gång vi skulle äta för att ungen såg att att storkna flera gånger varenda måltid.

Och så denna lilla knatte - helt tvärt emot. Äter plockmat som ingenting, aldrig några problem. Väldigt matglad också så det är kul. Jag vet inte hur mycket han faktiskt får i sig, troligen inte så supermycket. Hunden är väldigt entusiastisk.

Vi har en hund som inte äter nått i princip, med honom blir de mer städning än utan hund! Däremot har vi haft besök i en vecka nu som hade med sin labbe! De var grejer de inte en smula över

 

[Pellegnillot]

Nu har det vänt. Nu känns det mycket bättre och lugnare. Vi har varit till öppna förskolan idag, jag och barnen, och det kändes bra. Snart-fyraåringen har utvecklats mycket senaste tiden och bebisen, ja han hänger bara med. Det känns härligt idag!

Det är ju lite fascinerande det här. Jag har i 7,5 månader tänkt "aldrig mer. ALDRIG MER! Det här är sista gången med bebis, vi ska aldrig mer utsätta oss själva eller barnen för kaoset med en till bebis." Och nu, typ dag 3 efter vändningen, så känner jag "fast man kanske inte ska utesluta syskon helt... Kanske om sex år eller något?" Det har liksom tidigare varit min snuttefilt att hållit fast mig vid när det är jobbigt, att det är sista bebisen, vi ska bara ta oss igenom detta, sedan är det över.

Det kommer inte bli någon trea, vi har varken råd eller ork, men det är ju fascinerande att känslan kom. Hur dum i huvudet är man?

 

[Guldaskig]

Nu har det vänt. Nu känns det mycket bättre och lugnare. Vi har varit till öppna förskolan idag, jag och barnen, och det kändes bra. Snart-fyraåringen har utvecklats mycket senaste tiden och bebisen, ja han hänger bara med. Det känns härligt idag!

Det är ju lite fascinerande det här. Jag har i 7,5 månader tänkt "aldrig mer. ALDRIG MER! Det här är sista gången med bebis, vi ska aldrig mer utsätta oss själva eller barnen för kaoset med en till bebis." Och nu, typ dag 3 efter vändningen, så känner jag "fast man kanske inte ska utesluta syskon helt... Kanske om sex år eller något?" Det har liksom tidigare varit min snuttefilt att hållit fast mig vid när det är jobbigt, att det är sista bebisen, vi ska bara ta oss igenom detta, sedan är det över.

Det kommer inte bli någon trea, vi har varken råd eller ork, men det är ju fascinerande att känslan kom. Hur dum i huvudet är man?

Vad skönt att det har vänt

 

[Pellegnillot]

Vad skönt att det har vänt

Äntligen, äntligen, äntligen. Att ljuset kommit tillbaka och att det ska vara + 6 grader hela veckan gör ju sitt också. Hejdå hemska vinter!

 

[Guldaskig]

Äntligen, äntligen, äntligen. Att ljuset kommit tillbaka och att det ska vara + 6 grader hela veckan gör ju sitt också. Hejdå hemska vinter!

Åh jag håller med, så otroligt fint här idag

 

[Fille]

Nu har det vänt. Nu känns det mycket bättre och lugnare. Vi har varit till öppna förskolan idag, jag och barnen, och det kändes bra. Snart-fyraåringen har utvecklats mycket senaste tiden och bebisen, ja han hänger bara med. Det känns härligt idag!

Det är ju lite fascinerande det här. Jag har i 7,5 månader tänkt "aldrig mer. ALDRIG MER! Det här är sista gången med bebis, vi ska aldrig mer utsätta oss själva eller barnen för kaoset med en till bebis." Och nu, typ dag 3 efter vändningen, så känner jag "fast man kanske inte ska utesluta syskon helt... Kanske om sex år eller något?" Det har liksom tidigare varit min snuttefilt att hållit fast mig vid när det är jobbigt, att det är sista bebisen, vi ska bara ta oss igenom detta, sedan är det över.

Det kommer inte bli någon trea, vi har varken råd eller ork, men det är ju fascinerande att känslan kom. Hur dum i huvudet är man?

Hjärnan är bra märklig ibland! Jag känner mig ”snuvad” på en till förlossning, fick ju lixom tre barn på två förlossningar. Så ibland tänker jag på ett fjärde barn, bara för att få en förlossning till. Ja, det är inte helt logiskt jag vet! Men förlossningen med tvillingarna var ändå rätt häftig!

 

[Madde_padde]

Nu har det vänt. Nu känns det mycket bättre och lugnare. Vi har varit till öppna förskolan idag, jag och barnen, och det kändes bra. Snart-fyraåringen har utvecklats mycket senaste tiden och bebisen, ja han hänger bara med. Det känns härligt idag!

Det är ju lite fascinerande det här. Jag har i 7,5 månader tänkt "aldrig mer. ALDRIG MER! Det här är sista gången med bebis, vi ska aldrig mer utsätta oss själva eller barnen för kaoset med en till bebis." Och nu, typ dag 3 efter vändningen, så känner jag "fast man kanske inte ska utesluta syskon helt... Kanske om sex år eller något?" Det har liksom tidigare varit min snuttefilt att hållit fast mig vid när det är jobbigt, att det är sista bebisen, vi ska bara ta oss igenom detta, sedan är det över.

Det kommer inte bli någon trea, vi har varken råd eller ork, men det är ju fascinerande att känslan kom. Hur dum i huvudet är man?

Haha jag känner så igen mig! Sambon pratar om att sterilisera sig men nä de känns inte alls bra menar han att vi inte ska skaffa fler barn?!

Vi är för gamla för fler barn, har tre friska fina barn osv så nej inga fler jag vet ju de men tänk om..

 

[Pellegnillot]

Hjärnan är bra märklig ibland! Jag känner mig ”snuvad” på en till förlossning, fick ju lixom tre barn på två förlossningar. Så ibland tänker jag på ett fjärde barn, bara för att få en förlossning till. Ja, det är inte helt logiskt jag vet! Men förlossningen med tvillingarna var ändå rätt häftig!

Haha, du kunde fått min förlossning! Eller gärna båda! Alla nöjda och glada

Haha jag känner så igen mig! Sambon pratar om att sterilisera sig men nä de känns inte alls bra menar han att vi inte ska skaffa fler barn?!

Vi är för gamla för fler barn, har tre friska fina barn osv så nej inga fler jag vet ju de men tänk om..

Däggdjuret i oss kommer ganska uppenbart fram här. Vi räknar upp 1000 anledningar till att inte skaffa fler barn och våra gener bara

"INGA FLER BARN?! Klart det ska bli fler barn!!"

 

[Fille]

Carl verkar ha fått atopisk eksem i ansiktet och hårbotten, i alla fall stämmer symptomen på 1177 överens med hans sypmtom. Inatt har det kliat en hel del på honom, så pass att det stört sömnen. Känns som att det alltid är nåt som stör hans (och vår) sömn!

 

[Pellegnillot]

Jag har börjat tassa upp på kvällarna, rekordet var 40 min innan bebisen började känna efter mig i sängen. Igår var jag uppe i 15 minuter innan han slog upp ögonen och jag väntade lite för att se om han skulle somna om. Han låg alldeles stilla. Efter en liten stund gav jag upp hoppet och gick upp och han somnade om vid bröstet. Nästa gång han vaknade till började han tyst gråta världens ynkligaste gråt tills han kände att jag låg bredvid Så svårt det är att tillfredsställa behoven av närhet till bebis gärna 24/7 och egentid för oss föräldrar

 

[Guldaskig]

Jag har börjat tassa upp på kvällarna, rekordet var 40 min innan bebisen började känna efter mig i sängen. Igår var jag uppe i 15 minuter innan han slog upp ögonen och jag väntade lite för att se om han skulle somna om. Han låg alldeles stilla. Efter en liten stund gav jag upp hoppet och gick upp och han somnade om vid bröstet. Nästa gång han vaknade till började han tyst gråta världens ynkligaste gråt tills han kände att jag låg bredvid Så svårt det är att tillfredsställa behoven av närhet till bebis gärna 24/7 och egentid för oss föräldrar

Det tycker jag kan vara riktigt påfrestande, man ger så mycket av sig själv både psykiskt och fysiskt och får ingen återhämtning när någon behöver en hela tiden. Ibland klarar jag av det jättebra men ibland blir jag tokig.

 

[Pellegnillot]

Det tycker jag kan vara riktigt påfrestande, man ger så mycket av sig själv både psykiskt och fysiskt och får ingen återhämtning när någon behöver en hela tiden. Ibland klarar jag av det jättebra men ibland blir jag tokig.

Verkligen, ibland känns det jättetufft. Vi skulle verkligen behöva en stund om kvällarna ensamma och känna oss som något annat än 100 % föräldrar för några minuter.

Samtidigt så VET jag ju att den tiden kommer. Kanske om inte alltför lång tid. Men ja, det är rätt små marginaler man har ibland nu för tiden.

Jag känner bara tack gode gud för smartphones som gör att tiden flyter förbi när man ligger där i mörkret med en bebis med ett fast grepp om bröstet. Man kan till och med "prata med folk", nästan. Och så bra poddar det finns har jag upptäckt. Jag hade nog blivit knäpp utan inputs från min telefon senaste åtta månaderna

 

[Pellegnillot]

Jag blev väl sjuk efter öppna förskolan förra veckan. JAG, inte ungarna, blev smittad där. Nu har jag smittat bebisen så han var väldigt varm inatt och vi sov jättedåligt. Imorse när jag satte mig upp i sängen blev jag så yr att jag fick ringa hem maken för det gick inte över. Vad tusan är det som händer, jag har aldrig varit med om detta förut. Jag ligger fortfarande i sängen, nu med sovande bebis hos mig igen. Jag kan fortfarande knappt röra huvudet utan att bli yr.

Det slog mig hur skört allting egentligen är. Det är lite läskigt att tänka på. Hur mycket som ska stämma för att det ska vara bra.

Jag borde antagligen sova men är lite för orolig och uppstressad över alltihop. Lillebror sover i alla fall gott

Jag insåg förresten igår att nu börjar strax en småbarnsperiod som jag glömt bort. Klämma-fingrarna-i-alla-lådor-skåp-och-dörrar-perioden!

 

[Klura]

Usch låter jobbigt, kristallsjukan kanske?