Jahaja, idag slutar jag tydligen att amma. Kom hem från neurocenter med kroppen full med kontrastvätska och ny medicin för den andra funkade inte. Jag som hade tänkt fortsätta några veckor till. Hur många nätter tror ni det tar innan vi lär tösen att somnabra och sova hela natten utan amning?
mannen ta tösen och du åka på spa..Nä, minst lika mycket anfall och sedan sista dosökningen även depression. Igår hade jag två "jobbiga" anfall varav det en glömde jag äldsta dottern namn efteråt. Idag är jag helt stört trött. Alltså värre än vad det varit under hela den här tiden. Ingen hemma i hjärnkontoret så att säga.Förhoppningsvis går det fort
Du får åka bort på "sluta-amma" läger ett par dar
Tänkte på dig tidigare idag, hur det gick, medicinen fungerade inte bra alltså?
jag vill mest ha mitt liv tillbaka något sånär men det verkar som om det dröjer för i minst en månad ska jag sätta in ny antiepileptika, kanske lite längre beroende på biverkningar och effekt osv. Sorry. Idag är det svårt att vara positiv Du får vara "gnällig". Låter jättejobbigt!Nä, minst lika mycket anfall och sedan sista dosökningen även depression. Igår hade jag två "jobbiga" anfall varav det en glömde jag äldsta dottern namn efteråt. Idag är jag helt stört trött. Alltså värre än vad det varit under hela den här tiden. Ingen hemma i hjärnkontoret så att säga.
Inte ett dugg sugen på spa faktiskt
Det som är trist är att flera månader tillbaka har jag känt mig som i en dimma. Det var ju mycket även innan hela vårdcirkusen började, kanske pga epilepsin som ju kom när jag var höggravid med lilltjejen för den påverkar ju med trötthet och sånt. Så mycket tid som bara försvinner när jag borde vara med mina barn men orken finns inte. Hoppas på att få ta igen det snart. Livet är satt på paus.
Vad säger de om dina symptom på sjukhuset då? När tror de att det ska bli bättre?
Det lämnas öppet. Min plan ser så konstig ut. Jag ska opereras om det visar sig på mr att den vuxit eller om den nya medicinen inte funkar. I 2 veckor ska de försöka sätta in en medicin och fasa ut den andra. Sen ska de öka den nya och minska den gamla i.. Lika lång (?) tid. Sen är det ny kontakt med läkare och längre vet jag inte. Det är svårt att säga "inom tid x kommer det att bli y" för det finns ingen exakt plan utan det hänger på om nya medicinen funkar och tumören inte växer vilket jag vet om 1-2 veckor resp någon månad eller två kanske.
Vad jobbigt! Att gå i ovisshet måste vara tärande och jag kan tänka mig att man hinner se många hemska scenario framför sig....
Ptjau, hemska scenarier är det väl inte idag jag ser. Möjligen då att det är pest att sätta in mediciner som påverkar nervsystemet såpass som dessa gör. Däremot har jag insett sista tiden att jag innerst inne kände betydligt större oro än jag har visat utåt, innan jag visste om jag skulle dö eller inte av åkomman som sådan. Jag hade inte ens tid att reflektera själv över det där. Jag förberedde för min död och sjukskrivning ifall att det skulle inträffa med t.ex giftermål och kontakt med försäkringsbolag men att faktiskt känna efter hur det kändes att inte veta om jag skulle dö fanns ingen tid till. Märkligt hur man funkar. Jag blir otroligt praktisk i krissituationer har jag visat prov på mer än en gång. Hur många sätter sig dagen efter att ens lillasyster dött i trafikolycka och ringer ridlägret hon skulle ha åkt på och säger "såhär ligger det till men jag åker i stället för hennes bästa kompis ska självklart åka på ridläger, hur kan vi lösa detta?"
Bra att du kan ta det så praktiskt. Ge dig lite tid att känna efter någon gång bara.Ptjau, hemska scenarier är det väl inte idag jag ser. Möjligen då att det är pest att sätta in mediciner som påverkar nervsystemet såpass som dessa gör. Däremot har jag insett sista tiden att jag innerst inne kände betydligt större oro än jag har visat utåt, innan jag visste om jag skulle dö eller inte av åkomman som sådan. Jag hade inte ens tid att reflektera själv över det där. Jag förberedde för min död och sjukskrivning ifall att det skulle inträffa med t.ex giftermål och kontakt med försäkringsbolag men att faktiskt känna efter hur det kändes att inte veta om jag skulle dö fanns ingen tid till. Märkligt hur man funkar. Jag blir otroligt praktisk i krissituationer har jag visat prov på mer än en gång. Hur många sätter sig dagen efter att ens lillasyster dött i trafikolycka och ringer ridlägret hon skulle ha åkt på och säger "såhär ligger det till men jag åker i stället för hennes bästa kompis ska självklart åka på ridläger, hur kan vi lösa detta?"
Ja, jag är trasig. Nu ska jag finkamma skafferiet på choklad, eller om jag får baka något för att få min jävla choklad. Jag lyckades i alla fall söva bebis första gången utan att hon skulle amma först. Får se hur det blir under natten. Tänkte försöka ladda med vällingflaskor som är någorlunda förberedda.
Jag känner efter idag
och har gjort kladdkaka och mosat i mig så jag mår illa. Hoppas att jag är på banan i morgon i stället. Chokladen kanske verkar något.. Hon har även lärt sig sätta sig upp och ställa sig mot grejer så nu måste vi ta och sänka hennes säng så hon inte druttar ner. Och dom senaste dagarna har jag varit tvungen att spänna fast henne med selen i vagnen när hon ska sova, annars sätter hon sig bara uppMin äldsta började på en nystartad fsk i höstas. Den hade varit igång ett par månader då. Den är riktigt bra. Personalen tycker att det är roligt att göra allt från början och de verkar ha ganska fria händer till att göra det så bra det går vilket nog skapar mycket arbetsglädje. Håller tummarna!
