Det här med egentid. Vi har pratat om att jag måste få tid för återhämtning (stressnivån alldeles för hög). Vad händer? Igår drog sambon iväg för han måste ju fixa med bilen, det är nån träff på lördag. Nyss... "jag åker en sväng med bilen, är det ok". Vad ska jag säga? Nej, nu vill jag vara ensam och göra ingenting... som om jag skulle. Vi har pratat om att jag har svårt att säga nej om någon frågar och svårt att hävda mig om jag ber om något och den andra börjar komma med motförslag. Ändå blir det jag som är fast. Igen och igen. Jag orkar inte sätta emot. Om jag orkade säga ifrån skulle jag inte behöva någon återhämtning om ni hänger med på logiken.
Jag förstår vad du menar, tror jag. Jag kan också ha lite svårt för det där...
Just nu har jag inte något jättestort behov av egentid, men jag försöker åka iväg med bara R ibland för att få lite andrum från de andra två vildarna. Idag t ex var jag så galet trött efter kanske 3 timmars sömn under natten, men efter att ha lämnat L och T hemma hos pappa och åkt till leksaksaffären med R kändes det lite bättre (N.B. trång leksaksaffär kombinerad med porslinsaffär är
ingen återhämtning om man skulle ge sig på att åka med tre barn!).
Min dotter ska ha tvåårskalas om några veckor och den lokala leksaksaffären har presentkorgsservice eller vad det kan heta. Alltså istället för önskelista kan man plocka ihop en korg med presentidéer och så kan gästerna gå till affären och säga att de ska till T:s kalas och vill välja det present. Typ som en del har på Duka när det gifter sig.
Jag tyckte det verkade skitlarvigt när jag hörde om det första gången, men efter att min son blivit bjuden på första barnkalaset där vi inte kände barnet jätteväl insåg jag hur otroligt praktiskt det är och de mammor som frågat vad T önskar sig har dragit en djup suck av lättnad när jag sagt att det finns en korg där. Jag var förstås noga med att lägga i saker i olika prisklasser och av olika typer och det är naturligtvis inget krav att man handlar just det där på just den butiken. Det är självklart inte heller ett "krav" att ha med en present, men de flesta brukar ju vilja ha det. Hur som så var det jättekul att i lugn och ro gå omkring och välja leksaker. Det finns så många fina saker ju!
Vi kommer in i Barnkalasens Tid hemma hos oss nu. T fyller 2 den 7:e maj, L blir 4 den 6:e juni och sedan R som blir 1 år den 19 juli. Jag älskar barnkalas!
Man kan frossa i mer eller mindre kitschiga papptallrikar (min dotter har valt byggare Bob, det är hennes största idol), godispåsar - även om det förstås inte blir så mycket godis på hennes kalas) och karamellfärg.
L vacklar lite mellan brandkårs- eller byggarbetarekalas (jag försöker att milt övertyga honom om brandkår, för det vill granndottern som är 2 dagar äldre ha, och då kan vi ju göra gemensam sak!). Raphael har inte uttryckt något önskan, så då får mamma välja! Jag tror det blir safari- eller djungeltema!
Varning: i tråden "Vårföräldrar 2013" råkade jag smitta några kollegor med barnkalasfascinationen...
Men eftersom jag är så trött idag, så ska jag nu vara förnuftig och gå och lägga mig istället för att planera Bob-kalas. Dessutom har vi råkat bjuda in min mans moster på fika på söndag, så det måste städas i helgen. Och tvättas, eftersom dottern har slutat med blöja och det går sådär, milt sagt... Ska kasta in en maskin med trosor i torktumlaren så att vi är redo för morgondagen!
Ja just det: Raphael har börjat klättra! Dags för trappgrind vid trappan upp till övervåningen nu.
