Som hund och katt?

[Nattfjäril]

Kanske, om nu resten av familjen är så emot omplacering, att ni kunde överväga att fråga någon duktig tränare om hjälp, som en last solution.

Med inställningen att funkar inte det så måste hunden omplaceras.

Men förstår som sagt verkligen om du omplacerar på en gång.

Jättetråkigt situation. :/

 

[Jadzia]

Oja, många gånger.. Är väl också så, att kommer jag då backar han direkt. Han slutar vid tillsägelse emellanåt när resten av familjen säger ifrån också, vi är nog en bit förbi försiktiga tillrättavisningar överlag tyvärr utan bestämda alltigenom. Däremot så börjar han igen när jag vänder ryggen till, och det är omöjligt att punktmarkera honom, jämt. Det känns som om polletten att katterna är off limits inte trillar ner oavsett hur vi angriper det. Jag vet inte om det blir bättre med ålder och att han får ett större lugn i sig själv.

Jo, det kommer vara enormt tufft för ungarna, helt klart, och jag har inget riktigt bra sätt att hantera det på. Överlag är det mycket "jag" i det här men jag mår verkligen skitdåligt i situationen, och katterna med. Hunden tycker knappast heller att det är kul med en avståndstagande matte, fast det kompenseras nog upp av all uppmärksamhet (ännu mer sen vi började prata om omplacering) han får av resten av familjen. Hade familjen fått bestämma tror jag det är katterna som fått flytta men det är verkligen inget alternativ för mig.

Fast det där är inte ordentlig tillsägelse. Har du blivi arg, på riktigt, som om att himlen ramlar ned?

 

[Grazing]

Fast det där är inte ordentlig tillsägelse. Har du blivi arg, på riktigt, som om att himlen ramlar ned?

Vilket är väldigt galet om man inte har extremt bra koll på att hunden förstår vad det är den gör fel. Bättre att ta ut en tränare och få hunden att försöka omprioritera lite i livet. Man får ju hjälpa hunden att välja rätt.

 

[farin]

Vill förtydliga att resten av familjen gör en hel del för hunden, inser att jag är orättvis där, de leker, promenerar, stimulerar, matar - jag har släppt så mycket ansvar jag kan på dom för att jag är så less och förbannad på hunden (eller på situationen men just nu går de in i varandra) och de gör absolut en hel del i vardagen, men de skulle inte fixa ansvaret av hund helt själva (pälsvård, klovård, sånt) vilket de motvilligt håller med om. Men de älskar ju hunden och vill ge det mer tid. Jag känner mest att vi drar på ett oundvikligt beslut, men jag är bara en av fyra tvåfotade medlemmar i familjen. Däremot mår tre av fyra fyrfotingar dåligt. Och jag

Men ja, jag ser vad ni skriver, det är ganska på pricken vad jag känner, att ha ett husdjur ska vara berikande, inte en börda och källa till skam, så klokt skrivet @Piaff.

Fortsätt gärna skriva, jag famlar efter halmstrån att lösa situationen för att resten av familjen ska må bättre och jag ska kunna förlika mig med situationen. Jag ser hur dumt det låter när jag skriver det, men vill inte att det ska bli ett förhastat beslut. Och våndas för att skriva till uppfödaren "Hej... vi överväger att omplacera xx, för att han funkar inte ihop med katterna"

Nu är jag lite sent in i tråden, men har läst och letat och hittar inte det jag tänker så frågar i stället

Du skriver att ni är fyra tvåfotade medlemmar i familjen - är du ensam vuxen? Om inte, vad säger din partner?
Jag tänker att även om du tar (har tagit) huvudansvar för hunden, och katterna, så om ni är två vuxna så är ni också två om ansvaret i familjen. För mig innebär det att man som partner stöttar varandra i beslut som måste tas och genomföras, även om de är jobbiga, man låter inte en vuxen ensam ta skiten att vara "the bad guy" som säger att hunden behöver flytta för katternas skull.

Om partnern absolut inte håller med om att hunden behöver flytta får hen presentera en hållbar lösning där katterna får tillbaka tryggheten i att röra sig i huset utan att bli använda som levande leksaker till hunden. Och detta då utan att hunden i stället blir utestängd från familjen så att denne mår dåligt i stället.

Om du är ensam vuxen så tänker jag att du får ta smällen... Beroende på hur stora barnen är såklart, men jag tänker att det inte är snällt att låta barnen vara med beslutet om man ska omplacera eller inte, det är för stort för dem. Min svägerska hade en liknande situation (förutom att det handlade om boende, inte om djur) och hon förklarade för barnen att "Det är inte er sak att bestämma, det gör vi vuxna. Vi har pratat jättemycket om det här, pappa och jag, och vi tror att vi gör det som är bäst för oss alla. Vi kommer också tycka det är jobbigt att flytta, men vi är säkra på att vi kommer trivas i vårt nya boende med." Och pappan stod bakom hennes ord, oavsett vad han från början tyckt och tänkt om att de skulle flytta (till annat land pga hennes jobb). Barnen var då 8 och 5 år, så ålder spelar också in såklart.

Är barnen så stora att de kan/bör/vill vara med i beslutet om omplacering bör de också vara så stora att de kan ta ansvar för katternas välmående tänker jag. Som partner ovan.

Och absolut tycker jag du tänker rätt när du tänker omplacering av hunden! För katternas och din skull. Men också för hundens skull. De känner av oss så väl och att bo med en matte som allt som oftast är arg på en (för att man är en dryg slyngel, men ändå ) kan vara nog så stressande.

(Hoppas det inte låter allt för drygt eller klämkäckt, jag är egentligen för trött för att skriva nu och borde gå och lägga mig i stället för att posta det här.)



Nu blev det nog lite

 

[Sel]

Fast det där är inte ordentlig tillsägelse. Har du blivi arg, på riktigt, som om att himlen ramlar ned?

"Oja, många gånger..... Vi är nog en bit förbi försiktiga tillrättavisningar..." I mina öron låter det som om man redan tagit i rätt rejält. Just det där uttrycket att 'låta himlen ramla ned' tycker jag är så himla oklart och otrevligt. Vad innebär det för en som redan ruggat i nackskinnet, gormat och gastat och sagt ifrån till exempel?

*kl*
Jag förespråkar omplacering för allas ro. Katterna främst, sedan TS och hunden. Ongarna/resten av familjen får komma sist här tycker jag.

 

[Ainon]

Under tiden tills ni landat i ett definitivt beslut.
Hunden måste inte ranta runt inomhus hursomhelst, grindar eller ej. Fara runt gör man utomhus. Börja med att kunna visa hunden till bädden/området och han ska stanna där och vila oavsett vad. Brukar vara lite drygt i början med att leda tillbaka hunden hela tiden men poletten brukar ramla ner. Är det för besvärligt i er livssituation så sätt upp grindar/gör en hage.
Då får katterna lite rörelserum.

(Obs Pratar inte om att stänga in hunden osynlig ensam i ett hörn utan tex våra hundar får bara vara i vårt fall i hallen om de inte bjuds in i resten av huset, hallen ligger i vårt fall centralt och de ser in i alla husets rum på nedervåningen. Så ett begränsat område där hunden ändå är med trots begränsningen. )

 

[Inte_Ung]

Du tycker det är jobbigt att klippa päls och klor?
Det är liksom det allra mest basic skötsel, jag tycker absolut inte ni ska behålla hunden om inte ens detta fungerar.

Min svåger med familj älskar sin hund. Men de skulle aldrig få för sig att vare sig klippa klor eller sköta om päls. De tar hunden till "Salong" för det.
Men det gör dem verkligen inte till sämre hundägare.
Hunden är jättetrevlig.

 

[Nota]

Min svåger med familj älskar sin hund. Men de skulle aldrig få för sig att vare sig klippa klor eller sköta om päls. De tar hunden till "Salong" för det.
Men det gör dem verkligen inte till sämre hundägare.
Hunden är jättetrevlig.

Jaha?
Men uppenbarligen vill ju inte ts ta hunden tills salong då kvittar ju den biten.
Förstår inte varför ni ska lobba för att behålla hunden när typ ingenting verkar fungera?

 

[Lingon]

Omplacera hunden. Katterna måste få känna sig trygga i sitt eget hem.

 

[Inte_Ung]

Jaha?
Men uppenbarligen vill ju inte ts ta hunden tills salong då kvittar ju den biten.
Förstår inte varför ni ska lobba för att behålla hunden när typ ingenting verkar fungera?

Jag lobbar inte för att behålla hunden.
Jag uttrycker min åsikt om att just klippa klor själv eller sköta pälsen själv inte är ett mått på hur bra hundägare som man är.

Jag tycker att du använder fel argument.

 

[Inte_Ung]

Tack för ditt svar. Det är det där jag tänkt på, men vet dels inte riktigt hur jag ska göra, och dels inte om jag faktiskt har orken till att göra det, dessvärre. Jag har nog redan någonstans inom mig gett upp och är för trött på situationen. Jag måste bara hitta sätt att få familjen att förstå. Vill inte vara mamman som tar ifrån barnen deras hund det är väldigt mycket känslor involverade också. Jag vet också att han kan "växa till sig" och kanske lugna ner sig, men för katternas skull och för min egen skull tycker jag redan det gått för långt för att jag ska vilja chansa.

Jag tycker nog att den som inte tar ansvar för hunden och situationen har ingen talan om huruvida hunden blir kvar.
Katterna måste ju få slippa detta på något vis.
Min dotter har två hundar i storlek som katt. De är totalt odrägliga på katterna och hålls därför åtskilda från dessa för katternas skull. Men det huset är stort och har flera utgångar så det fungerar bra. Många kompostgaller blir det. Om hundarna uppför sig riktigt illa så stängs de in i t.ex. badrummet för övrigas trivsel. Uppför man sig dåligt så får man inte vara med.

Det fungerar faktiskt ganska så bra. En katt av 5 har fått en ny och mera lämplig bostad, de övriga klarar situationen bra. De liksom rör sig runt problemet. Men då så finns det ett stall att fly ut till om det blir för rörigt.

I min andra bostad, tillsammans med sambon, så finns det en schäfer som sover i hög tillsammans med katterna. Det är ju på ett annat vis.

 

[Nota]

Jag lobbar inte för att behålla hunden.
Jag uttrycker min åsikt om att just klippa klor själv eller sköta pälsen själv inte är ett mått på hur bra hundägare som man är.

Jag tycker att du använder fel argument.

För ts ÄR pälsvården och kloklippningen ett problem det är ts själv som skriver detta inte jag.

 

[Jadzia]

"Oja, många gånger..... Vi är nog en bit förbi försiktiga tillrättavisningar..." I mina öron låter det som om man redan tagit i rätt rejält. Just det där uttrycket att 'låta himlen ramla ned' tycker jag är så himla oklart och otrevligt. Vad innebär det för en som redan ruggat i nackskinnet, gormat och gastat och sagt ifrån till exempel?

*kl*
Jag förespråkar omplacering för allas ro. Katterna främst, sedan TS och hunden. Ongarna/resten av familjen får komma sist här tycker jag.

Om hunden terroriserar och eventuellt kan skada en familjemedlem/katt så ska konsekvensen av det beteendet inte vara så himla trevlig.

 

[orkarintemera]

För ts ÄR pälsvården och kloklippningen ett problem det är ts själv som skriver detta inte jag.

Det är väldigt vad du hängt upp dig på detta, jag förstår helt ärligt inte din fixering vid vad du läst in i det jag skrivit. Hunden far inte illa och jag är inte en kass hundägare även om du gärna vill skuldbelägga mig. Det är inga problem för mig att göra, pälsvård och kloklippning sköts i god ordning, av mig. Att jag inte vill ta honom till salong har jag för övrigt aldrig skrivit, även om det aldrig varit aktuellt då behovet inte funnits.
Nu lämnar jag den frågan för jag tycker att både jag, och även fler användare har sagt tydligt att du är helt fel ute.


Till övriga:
Återkommer med ytterligare svar i tråden men kan nämna att jag var i kontakt uppfödaren under gårdagen och så tar vi det därifrån.

 

[Nota]

Det är väldigt vad du hängt upp dig på detta, jag förstår helt ärligt inte din fixering vid vad du läst in i det jag skrivit. Hunden far inte illa och jag är inte en kass hundägare även om du gärna vill skuldbelägga mig. Det är inga problem för mig att göra, pälsvård och kloklippning sköts i god ordning, av mig. Att jag inte vill ta honom till salong har jag för övrigt aldrig skrivit, även om det aldrig varit aktuellt då behovet inte funnits.
Nu lämnar jag den frågan för jag tycker att både jag, och även fler användare har sagt tydligt att du är helt fel ute.


Till övriga:
Återkommer med ytterligare svar i tråden men kan nämna att jag var i kontakt uppfödaren under gårdagen och så tar vi det därifrån.

Jag är inte ett dugg fel ute , det är min egen åsikt.
Din hund fungerar inte med dina katter och du vill inte sköta det grundläggande helt ensam samtidigt som din familj inte hjälper till.
Det är dina egna ord jag svarat på!

 

[escodobe]

Det är väldigt vad du hängt upp dig på detta, jag förstår helt ärligt inte din fixering vid vad du läst in i det jag skrivit. Hunden far inte illa och jag är inte en kass hundägare även om du gärna vill skuldbelägga mig. Det är inga problem för mig att göra, pälsvård och kloklippning sköts i god ordning, av mig. Att jag inte vill ta honom till salong har jag för övrigt aldrig skrivit, även om det aldrig varit aktuellt då behovet inte funnits.
Nu lämnar jag den frågan för jag tycker att både jag, och även fler användare har sagt tydligt att du är helt fel ute.


Till övriga:
Återkommer med ytterligare svar i tråden men kan nämna att jag var i kontakt uppfödaren under gårdagen och så tar vi det därifrån.

Men ni måste nog stängsla av så att katterna har skyddade passager när de förflyttar sig.
Ja, det är jobbigt och fult med kompostgaller labyrinter, men katterna måste ju få vara trygga!

 

[Sel]

Om hunden terroriserar och eventuellt kan skada en familjemedlem/katt så ska konsekvensen av det beteendet inte vara så himla trevlig.

Det beror väl på hur man vill hantera problemet.
Jag tycker fortfarande att det är ett sådant skumt och svårtolkat uttryck, särskilt när TS redan skriver att tillsägningarna inte är försiktiga. Ändamålet helgar inte alltid medlen tycker jag, och vad menar man egentligen med "låta himlen ramla ned"? Ska man dänga hunden i golvet, vrida om örat, skrika den i ansiktet? Liksom vad?

 

[orkarintemera]

Jag tänkte uppdatera och berätta att jag som sagt varit i kontakt med uppfödaren och nu ska träffa två mycket trevliga och väl rekommenderade familjer i helgen, så omplaceringsprocessen är inledd (och det känns som om en massiv tyngd precis lättade från mina axlar), hoppas att familjen ska hantera det hela bra.

 

[Fisherling]

Jag tänkte uppdatera och berätta att jag som sagt varit i kontakt med uppfödaren och nu ska träffa två mycket trevliga och väl rekommenderade familjer i helgen, så omplaceringsprocessen är inledd (och det känns som om en massiv tyngd precis lättade från mina axlar), hoppas att familjen ska hantera det hela bra.

Du gör helt rätt. Vänta bara när hunden hamnat i precis rätt familj och er familj är harmonisk igen, då kommer du nog undra varför du inte gjorde det tidigare

 

[AnneB]

Så bra att hunden kan få ett nytt hem, hundar brukar anpassa sig snabbt och bra, det är vi människor som går med dåligt samvete. Så mycket bättre situationen blir för er alla om lugnet och harmonin återkommer i hemmet. Katterna ska inte behöva leva med den stressen, hunden ska inte behöva stressa upp sig över katterna och ni inte över hunden ! Det är mycket värre att låta bli att ta sitt ansvar och låta alla gå runt med oro för vad hunden och katterna håller på med. Du ska inte skämmas en sekund för att du löser situationen.