Jag måste tyvärr meddela att min tjej fick somna in för ca 2 veckor sedan.
Vi gjorde glukosbelastningen som jag skrev om i första inlägget och hon fick ett nytt fånganfall av det...såklart....veterinären hade aldrig varit med om det förut....
När jag fick svaren på hennes glukosbelastning fanns det inget annat att välja på tyvärr. Hon hade skyhöga värden trots lågsockerdiet i flera månader. Veterinären sa att det skulle bli väldigt svårt att få ner hennes värden till normala igen och sedan behålla dom där resten av hennes liv. Det skulle innebära en kost på halm och vatten och sedan grushage...
Hon hade ju redan lägesförändringar i hovarna dessutom så han sa utan tvekan att hon borde få somna in. Jag har haft farhågor om detta en längre tid så var beredd på det samtidigt så blev det som en chock liksom. Hon var ju inte ens tjock. Hon var i full träning och bra kondition när hon blev sjuk. Men efter 5 månader med konstant oro och ångest dygnet runt för henne så var det också en lättnad att hon inte behövde lida mer. Nu kunde jag börja andas igen också.
Jag stod framför henne när hon dog och det var hemskt men samtidigt också ett sätt att inte svika henne det sista jag gjorde. Min älskade underbara fina tjej!
heart
heart