Snackistråd för skadade hästar och konvalecenter

Min ponny var konvalescent nov-april i år. Och förra tisdagen drog hon upp ngt, troligen gaffelband, i höger fram. Stått på Box sedan dess och imorgon blir det klinik och dom :nailbiting:
 
@lil-sis håller tummarna imorgon.

Min går i hagen och äter. Vi var på återbesök förra fredagen och hovligamentet är läkt :banana: Men jag får inte rida (trava) på en månad ändå - för huvudets skull. Skallfrakturen har börjat läka men det tar ju lite tid och vi vill inte riskera att "reta" den och få inflammation i skelettet. Hon hade en rätt rejäl bula under ögat men den har lagt sig något nu efter en vecka med Metacam. Jaja, hon verkar rätt nöjd i hagen så länge.
 
En tråd för mig och min enhörning!

Tog i fredags förra veckan in en häst som hoppade på 3 ben, jag har aldrig sett en häst ha så ont som Musse hade då. Genomsvettig och skakade av smärta:cry::cry::heart

Tur att kompisen var med som ringde klinik, en annan kompis som vi kunde låna släp av samt min gubbe. Jag bara störtgrät:cry:

Akut till klinik, tog 14 bilder på hela hf. Syns absolut inget alls:confused: reagerar inte vid böjprov eller visiteringstång. Veterinär + hovslagare står som frågetecken.
Här är nu hovböld eller spricka mest troligt. Bedövas i kotan, blir näst intill ohalt på det, bättrar sig nått otroligt. Får tillbaka sin glada blick och kissar osv.
Får ett zinkgips samt våtvarmt omslag, får sova kvar på kliniken för ny undersökningen dagen efter.

På lördag blir det en ny undersökningen med en annan vetrinär, vi klämmer ordentligt och kör ytterligare en sväng med visiteringstången. Rakad upp till kotan, finner inga sår. Får gips på hoven, de ville ha kvar honom till måndag för en ny röntgen. Väljer att ta hem honom. Här kan trava med 0.5 gradig hälta.

Ssk ringer på söndagen för att kolla läget, vet vill vänta till fredag för röntgen. Tiden ombokad, får tid med en 3dje veterinär.
Ordinerad boxvila tills återbesöket med betning för hand.

Var på kliniken igår, kan knappt trava. Hoppar fram på 3 ben, vi gör en noggrannare bedövning. Kommer fram till att det sitter i hoven, tas ännu fler plåtar. Och äntligen finner vi nått, 99% säkert då är det en hovbensfraktur på yttersidan. Hem med gips och plastgips. Boxvila, tillbaka om 2 veckor för nytt gips och kolla hältan, sen ytterligare 2 veckor senare blir det ny röntgen. Beroende på det resultat så blir de ev en MR röntgen för att se hoven i 3D. :(

Just nu känns det alla fall något bättre än för en vecka sen, men ändå jobbigt då jag inte har en definitiv diagnos eller prognos. O_o:)
 
13712183_259233427792982_1850443489_n.jpg


Bild från första ridturen. Fegsnöre (martingal) och väst på. Samt hoppade upp på vår inhägnade stallplan med en kompis som höll i och mutade med godis. Sen fick hon leda runt oss ett par varv där innan vi blev ledda till ridbanan och där vågade jag skritta själv. Hon har ju varit lite smått galen så var ju beredd på rodeo. Hade även publik eftersom alla råkade befinna sig i stallet just den tiden, men det blev ingen uppvisning :D min häst höll sig i skinnet och bar försiktigt runt på matte :love: Bästa kvarten på över ett år.
 
Då är det väll dags för min story då! Tar vi de från början så började 2009/2010 då jag som yngre tonåring blev fodervärd och började rida och tävla ett svart d-ponny sto. Allt har gått bra i alla år, hon har alltid vart väldigt egen och harig av sig. Hon gick vissa delar av veckan ridskola och jag hade henne som min resten. För ett tag slutade jag som fodervärd och började rida en annan ponny för jag ville tävla mer hoppning. Här under den tiden tror jag denna skada som legat och spökat de senaste två åren uppkom.

Jag red ut med en grupp ryttare från ridskolan, hade de som nu är mitt sto framför mig. En bil kommer plötsligt på en trång grusväg och knör sig förbi, inte i någon hög hastighet men precis då trippar hon ut med rumpan och dunkar i bilen. Föraren bara kör därifrån. Orolig som tusan blev jag men hon visade ingen hälta efter det. Sen började de spöka med hältor i diverse ben, jag tror det började visa sig för hon tappade i muskler då hon gick med mer oerfarna ryttare. Tillslut visade de sig komma från ett bakknä med inflammation som gjorde att hon felbelastade. Hon blev efter 1 år i princip utdömd, men jag ansåg att de stressat alldeles för mycket med hennes igångsättning. Jag blev då erbjuden att få henne för en symbolisk summa, jag tackade ja direkt för efter alt hästen gjort för mig var det dags för mig att ge henne en chans. Så 13 januari i år blev hon helt min och flyttades.

Hon har stått på lösdrift/bete sen dess och jag började tidigt i våras att skritta henne, underlaget var dock för dåligt så jag lät henne fortsätta vila tills nu. Det var tänkt att hon skulle sättas igång nu, komma till equiterapeut och fixa sadel. Så jag tog hem henne igår men nu när hon är hemma vill tydligen ingen låta henne gå med deras hästar och att de inte finns någon hage över till oss (hon behöver dock sällskap), hatar när de snackas skit om en häst när sakerna inte stämmer och att andra saker förstoras upp trots att jag sa att hon skulle komma från betet igen. Så nu har hon fått stå på stor box sen igår och jag kommer få ta henne tillbaka till betet igen... Känns tråkigt när man var så motiverad att se om det gick :/
 
Återbesök idag och frakturen är nästan helt läkt, lite kvar bara men det är redan tätare vävnad där också. Så nu får det skrittas uppsuttet och tömköras i skritt på alla håll och kanter. Ser det likadant ut eller bättre om 4 veckor så är vi nöjda där och han räknas som frisk. Inget gips mer utan nu blir det vanliga skor och fortsatt sjukhage. Det fira de vi med att skritta ut 30 minuter på stubbåkern med några kompisar :love:





Första bilden 25/4


Idag 16/8
 
Senast ändrad:
Jag och W rehabar på. (Fång i januari). Nu har jag slutat ta tid på minuter i skritt/trav utan rider på i princip som vanligt, men har inte börjat med galopp än och det är över lag ganska lugna pass, 30-40 min varav kanske hälften skritt hälften trav. Och mest på raka spår. Igår la jag fram ett par travbommar och W bara :laugh::bump:. I oktober går KM i dressyr på vår klubb, vårt mål är att vara med då och rida en LB. Hoppningen väntar vi med till nästa år, vi har ändå bara utebana hemma och man ska ju vara superförsiktig med belastning efter fång. (Och vi hoppar öht inte så mycket eftersom jag är lite harig). Även vanlig hage/gräs väntar vi med till nästa sommar, jag vill att hon ska ha varit igång länge och ordentligt nerbantad innan vi testar det. Vinter i grusruta som väntar alltså, hoppas att hon kan hålla sig i skinnet :nailbiting:.

Lilla M (fång i mars) har jag börjat leda lite grann i skritt, sjukhage med mjuk sand på dagarna. Hon medicineras mot PPID sen 4 veckor tillbaka, snart dags att ta nytt blodprov och se om man behöver justera dosen. Hon har fått en rejäl fångrand nu, hovis kommer på fredag för att verka henne, få se vad han säger.
 
Både sorg och glädjeämnen att läsa om i denna tråden. Följer den sporadiskt, mest i tysthet.

Här har vi haft ca 15 mån uppehåll p g a div skador under dryga 2 år. Ett tiotal olika skador, allt från frakturer på ryttaren till elaka sticksår med lymfangit, knäledsinflammation och muskelskada.

Muskelskadan på biceps femoris har tagit ca 3,5 mån att läka. Efter knappt 1 mån igång upptäckte jag nu i fredags att hästen är halt. Det känns som det sitter högt upp. Ingen aning om det kan vara en diagonal kompensation till följd av muskelskadan eller en ny skada? :confused::crazy: Just nu känns allt ledsamt, så fort vi kommer igång händer det något "nytt". Vi hade äntligen vågat börja planera och bokat in oss på aktiviteter, men det ser sannerligen inte lovande ut just nu :( Hästen är bara 6 år gammal men en olycksfågel.

Läser om alla skador och sjukdomar här i tråden och undrar mest hur orkar man motivera sig efter långa, dryga perioder av skador?
 
Vi har ju startat upp här (igen) och jag har ridit ett par gånger, jag tar alla gångarter -mest skritt, sen lite trav och en galoppfattning åt varje håll, korta och enkla/lätta pass med stora spår.
Jag vet faktiskt inte riktigt vad jag ska säga om känslan, hon är inte sur så som hon var i vintras/våras när hon skadade sig utan hon är pigg och positiv -MEN, hon hoppar över steg igen, precis som när skadan var nygjord :down:. Det gjorde hon inte förra omgången jag red, i juni innan skallfrakturen, utan det har kommit nu.
Nästa gång jag rider ska jag rida inne i ridhuset där det är mjukare än i vår paddock och se om det gör någon skillnad. Det kan ju vara så att hon efter skadan är känsligare för underlag och inte kan gå på det lite stummare underlaget. Jag kommer rida på lite till och se om hon bättrar sig när hon kommer igång mer i kroppen eller om det är oförändrat/sämre. Då får vi åka in igen. Men jag får såklart en himla dålig magkänsla.

Hon är väldigt söt i alla fall
dsc_0790_57b9fd31e087c350fb6bd337.jpg

dsc_0019_57b9fa4c2a6b228e60b95260.jpg

dsc_0356_57b9fbb09606ee4a20737bcd.jpg

dsc_0584_57b9fbdaddf2b30d7461dc77.jpg
 
Min motivation har vacklat lite under denna konvalescensen. Snart 6 månader har gått, men nu sitter jag iaf på hästen och jobbar i skritt. Drygt, men otroligt nyttigt. Ser det som en rejäl chans att få en bra uppbyggnad från scratch. Min har också blivit så mycket bättre för varje igångsättning jag gjort. ( 3 hittills på 5 år)
 
Min motivation har vacklat lite under denna konvalescensen. Snart 6 månader har gått, men nu sitter jag iaf på hästen och jobbar i skritt. Drygt, men otroligt nyttigt. Ser det som en rejäl chans att få en bra uppbyggnad från scratch. Min har också blivit så mycket bättre för varje igångsättning jag gjort. ( 3 hittills på 5 år)

Gissar att det är naturligt att man hamnar i svackor under konvalescenser och upprepade skador. Jag har hela tiden förhållit mig positiv, men efter 10:e skadan (igångsättningen) så känner jag mig rätt uppgiven. Håller tummarna för att er igångsättning går enligt plan och att hästen blir starkare än någonsin! :heart
 
Här är jag tillbaka igen.. Min häst står just nu i sin box med 40 graders feber. I morse hade han nässelutslag över hela kroppen men de är nästan borta nu. Istället har han problem med bakbenen, lyfter extremt högt, speciellt det ena, och är besvärad. Stödjer på båda men kickar en del i luften. Inga sår eller svullnader.

Allt känns så hopplöst :cry:
 
Jag är också tillbaka här men den här gången är det inte hästen som är skadad utan jag själv. Hästen är lite väl yster just nu och bockade av mig två gånger på terrängbanan förra torsdagen. Blev lite mör men hade inget problem med att röra mig....tills jag tömkörde igår och lyckade ta ett litet snedsteg. Pang, sa det i ryggen. Tack och lov var det bara mjukdelsskador kunde läkaren konstatera efter att röntgen hade gjorts men det gör ont som :devil:.
Och nånstans mitt i allt så tänker jag: tur att det inte var hästen. Är man lite störd då? :laugh:
 
Okej, han behandlas mot anaplasma, eftersom en första blodanalys tydde på det. Dock verkar veterinären hitta varenda svårbehandlad/obehandlingsbar grej som finns på honom, så där lite i förbifarten.
 
Smyger in här. Jag har ingen egen häst utan det är medisen som varit skadad i stort sett hela sommaren. Nu har han stått i sjukhage i 7 veckor pga griffelbensfraktur. Han ska på återbesök nästa vecka. Ägaren tycker att det ser mycket bättre ut, hon känner inte av frakturen längre och han är inte lika svullen.

Jag tycker det står så lite info på nätet om just den här typen av fraktur så om nån vi informera mig vore jag jätteglad. Tex prognosen för den här typen av skada, igångsättning - vad man ska tänka på osv.

Vi kommer ju såklart prata med vet om det här och det är säkert olika från häst till häst, men jag vill gärna ha lite mer kött på benen :)
 
Ingen bra dag alls. Skulle hämta ut lugnande idag då Musse vart lite väl taggad i hagen och studsar och sånt han inte får göra.
Sen får jag ett samtal när jag är på jobbet av min stallkompis att min häst sprängt igenom staketet idag och sprungit precis där han inte alls får springa :cry:
Den ojämnaste delen vi har i alla hagar, där har han kommit lös och kört ett race så han vart genomsvettig.
Inget halt när hon tog in honom alla fall.

Nu hoppas och ber jag att han inte visar någon hälta imorgon :(
 
Och vi är fortfarande inte igång.
Var inne 29/8 då hon inte kändes bra. Hittade ATT hon var halt höger fram men inte varför. Hem med Metacam. I torsdags var sista Metacam-dagen och jag satt upp för att testa henne på smärtstillande – ha nåt att jämföra med. Kändes skit. Dock drog hon av sig en sko under tiden jag red och blev mycket bättre :confused: Skoddes således om igår (jag hyste en förhoppning om att det skulle vara skoningen som spökade -då hon skoddes av en annan hovslagare sist och efter det har slagit i sko massor samt trampat av sig 3 skor sen 9/8).
Testred idag men det kändes mest *meh:meh:*. Hon var ofräsch i början, åt båda hållen tom (har varit markant till höger innan) men efter att ha joggat runt en stund blev det fler och längre bitar som var ok. Jag noterar i en egen "journal" med datum för varje grej/åtgärd/förändring, jag tänker att jag måste ge det något mer försök och imorgon ska jag försöka få hjälp att filma när jag joggar lite. Och ja, blir det inte en STOR bättring inom ett par dagar så har jag en inbokad tid på klinik nästa vecka.
 
åh vd träligt för er @mooi och jäkla skit @Bufera

Min häst har hämtat sig bra från anaplasman men tappade mycket i vikt. Ska ändå försöka ta mig till klinik nästa vecka för har blivit uppskrämd över att han går lite annorlunda med ett bakben. Han har blivit kollad av veterinär tidigare men ja.. Ändå. När vi är igång liksom :meh:
Ren i trav, det syns bara i skritt.
 
ÅB idag, sagt som det sista. Läker fortfarande för varje gång men ska nu sättas igång, dock endast skritt på hårt underlag de närmsta månaderna. Trav o galopp på mjukt underlag. Hagen ska successivt bli större också. Men lite svårt med vad som räknas som hårt underlag. Asfalt och snustorr grusväg förstår jag men gräsfält? Terrängbana som inte blivit klippt i år?
Ny röntgenbild ska tas om 2-3 månader.
 
hur får man tillbaka motivationen?
jag har planer på att försöka köra in hästen men inte vågat ringa kliniken för att rådfråga veterinären än.. vill ju sätta igång nu direkt med att köpa sele och hitta en tränare. men allt hänger ju på vad veterinären tycker.

orkar ju inte ens borsta på hästen som det är nu då jag mer eller mindre bestämt att det är ohållbart med 2 oridbara hästar i hagen och sen köpa en ny för att greja med. dvs en måste bort och det blir nog min fux om vet säger att hon inte kommer hålla för ngt öht..
blir att jag distanserar mig från hästen och bara mår dåligt :(.

det är ju min häst som jag vill hålla på med, vill inte ha någon annan, har ju kämpat så mycket med henne och vill fortfarande inte ge upp. även om jag borde gjort det för länge sedan. men nu är det antagligen det jag måste göra i och med hennes rygg. vill bara inte.
 

Liknande trådar

Hästmänniskan Fy vilken jobbig sits jag har satt mig i. För två år sedan köpte jag en unghäst då min andra häst var skadad och det verkade inte som...
Svar
16
· Visningar
2 075
Hästvård Jag behöver er hjälp buke-vänner! Jag står inför ett etiskt dilemma med min häst som skadar sig gång på gång. Han är 5 år och jag har...
Svar
17
· Visningar
1 783
Senast: Willys
·
Hästvård Funderar med detta kring svartsjuka om hästar kan känna sådant och i så fall hur. Anledningen att jag frågar är att min häst blivit som...
2
Svar
24
· Visningar
1 019
Senast: skiesabove
·
Hästmänniskan Hej! Jag är 14 år och älskar hästar över allt annat (förstås);) Jag behöver tips och råd om hur vida jag ska göra med en svårhanterlig...
2
Svar
25
· Visningar
1 889
Senast: ameo
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp