Skillnad vara farmor eller mormor?

[havreflinga]

Sv: Skillnad vara farmor eller mormor?

Tack för alla svar! Det verkar som att kvalitén på relationen mellan föräldrarna och mor-/farföräldrarna är ganska avgörande, och det geografiska avståndet.

Det hade varit intressant med svar från de som redan är farmor eller mormor (eller farfar/morfar).

Hur tänker ni om era egna barn då? Ni som bara har söner (som jag) - är ni inställda på att stå i skuggan av era kommande barnbarns morföräldrar? Och ni som har både söner och döttrar - tror ni att ni kommer få en närmare relation till döttrarnas barn än sönernas?

 

[havreflinga]

Sv: Skillnad vara farmor eller mormor?

Ditt resonemang bygger på - eller ger åtminstone mig intryck av att bygga på - uppfattningen att ett barn alltid står närmare sin mor än sin far. Du är i så fall inte ensam om den synen, som utgår från att modern är den mest "riktiga" föräldern eftersom hon burit barnet i sin kropp.
Den uppfattningen ser jag som otidsenlig och stötande, möjligen delvis för att jag är man.

Jag vet inte om jag förstår riktigt hur du menar... Menar du att den förälder som barnet har starkast relation till kommer att bestämma vilka andra släktingar som barnet ska knyta an starkast till, och att man då alltid väljer sin egen sida (alltså mamman kommer att välja sin egen mamma och pappa, dvs barnets morföräldrar)?

Det är främst känslan hos mor-/farföräldrarna jag är ute efter. Alltså, känner sig farföräldrar i allmänhet som att de inte har samma möjlighet att komma lika nära sina barnbarn som barnets morföräldrar?

Jag utgår från att jag och min son kommer ha en nära relation när han är vuxen. Och jag hoppas att han kommer kräva hälften av föräldraledigheten och även i övrigt vara lika delaktig i barnens uppfostran som sin fru. Men om hans fru inte gillar mig - hamnar jag då automatiskt på efterkälken i relationsbyggandet till barnbarnen, eftersom mamman inte vill prata graviditet, amning och sånt med mig? Visserligen kan jag ta del av graviditeten via min son, men det är ju ändå inne i kvinnans kropp det händer. Eller det kanske inte spelar någon roll?

 

[havreflinga]

Sv: Skillnad vara farmor eller mormor?

Ett annat exempel:

Anta att min son blir bög och skaffar barn genom att hans partner får ett biologiskt barn med en annan kvinna. Den kvinnan kanske oxå har en partner. Då kommer barnet ha två mormödrar och två farmödrar. Jag och den ena mormodern kommer inte ha några biologiska släktskap med vårt barnbarn.

Tycker ni att jag skulle ha samma "rätt" till barnet som de övriga far-/morföräldrarna? (Dålig formulering, men jag orkar inte tänka ut nåt bättre.)

 

[mino]

Sv: Skillnad vara farmor eller mormor?

Svaret på den frågan kan ju bara de inblandade föräldrarna ge, det finns inget objektivt svar. Min bestämda uppfattning är att det är föräldrarna som har rätten att definiera hur barnets relationer ska se ut till släkt och vänner, i alla fall små barn som inte börjat skolan.

Vad det gäller din ursprungliga fråga så tror jag att det beror mycket på de inblandade. Jag har haft en något närmare relation till farmor och farfar eftersom de var mycket mer engagerade i mig än min mormor var. Båda bodde dock i annan stad så det blev aldrig jättetight med någon. Jag skulle kunna tänka mig att vara närmare dotterns farmor och farfar men jag upplever att ju mer vi släpper in dem desto mer vill de ta över definitionen av projektet. De försöker inte anpassa sitt farföräldraskap till vår anda utan snarare få oss att anpassa oss till deras. Det är ansträngande att försöka parera deras försök till styrning utan att bli otrevlig så det blir inte så intensivt (träffas 1-2 ggr i månaden). Mina föräldrar bor på längre avstånd men pratar ofta med dottern via webbkamera, funkar väldigt bra och hon får en vardaglig kontakt med dem. De är mer följsamma och jag tycker att dottern får en mer naturlig relation till dem pga detta. Tidigare var vår relation till föräldrarna tvärtom så hur relationen ser ut nu har enbart med de inblandades beteende att göra och väldigt lite med blodsband.

 

[via]

Sv: Skillnad vara farmor eller mormor?

Min dotter är närmare sin mormor än sin farmor, trots att farmor bor fem minuter härifrån, och mormor 65 mil härifrån.
Det tror jag i vårt fall beror på att min mamma helt enkelt är bättre med barn.
Jag själv har en oändligt mycket bättre relation med min farmor än med min mormor. Farmor och farfar bodde på samma gård som oss när jag växte upp, mormor bodde 30 mil bort, är är en ganska svårtillgänglig människa. Farmor pratar jag med flera gånger i veckan, mormor ringer på min min födelsedag.

 

[chrysler]

Sv: Skillnad vara farmor eller mormor?

Jag är beredd att få träffa ev barnbarn mindre än deras framtida mormor, om det inte är så att man bor ganska nära & så beror det på relationen med en av framtida svärdotter oxå(vem vet, sonen kanske blir gay )

Hos min kusin är det så att hans mamma & pappa bor på samma gård så de ser alltid efter kusinen & hans frus 3 barn & har kontakt med dem varje dag.
Fast man kan förstå att det kan bli påfrestande för de flesta familjer att bo så om man inte har klara regler om vad som gäller barnen & deras uppfostran.

 

[humlanotrocadero]

Sv: Skillnad vara farmor eller mormor?

Jag har alltid haft toppenkontakt med mina farföräldrar men desto dåligare med morföräldrar.

 

[Björk]

Sv: Skillnad vara farmor eller mormor?

Är det skillnad på att vara farmor eller mormor? (Eller farfar/morfar, för manliga bukefalister.) Är mormödrar oftare närmare barnbarnet än farmödrar, eftersom släktbandet är till mamman, som ju burit barnet i sin kropp?

Jag hör en del farmödrar/mormödrar säga att det är det. Men jag säger att det i så fall bara har samband med dels hur engagerad fadern till barnet är och hurdan kontakt han och hans mamma (farmor) har. Om mamman har huvudansvaret och är "förstaförälder", om hon är den som är föräldraledig mest osv så tror jag absolut att det lättare riskerar bli så att mormorskontakten är mer regelbunden och bättre.

Det enda tillfälle när det egentligen spelar roll vem som bär barnet i sin kropp är ju just när barnet bärs i kroppen; under graviditeten. När barnet väl är ute så handlar det ju om något annat.

För mig är det rätt naturligt att var och en av de vuxna parterna är "huvudansvariga" för just sina föräldrar. Vill man att barnet ska ha en bra kontakt med far- morföräldrar så är det enligt min mening jag som är huvudansvarig för att så sker med mina föräldrar och han är huvudansvarig för kontakten med sina föräldrar. Sen tycker jag självklart att även jag kan besöka/tala med/ ha kontakt med hans föräldrar och vice versa också. Men jag blir lite irriterad när jag hörde en farmor mer eller mindre uttalat påstå att det var mammans ansvar att se till att farmor o farfar får bra kontakt med barnbarnet också. Alltså; det skulle alltså vara kvinnans/mammans ansvar att upprätthålla varenda familjekontakt inom familjen; inte bara sin egna utan även mannens!

För vår del så är farmor superengagerad i sitt barnbarn (mer än både hon och vi trodde innan han kom). Hon bor nära oss (vilket också är en faktor som påverkar relationen) och har besökt oss minst 2 ggr/vecka sen vår son kom. Oftast är hon nog här var och varannan dag! Hon stannar ofta en kort stund; kanske 30min till ett par timmar. Och hon är (nästan ) alltid välkommen!
Mormor är också engagerad, men bor längre bort. Så oftast besöker vi varandra en gång i veckan sedan sonen kom. Morfar är också intresserad och med på noterna, men inte lika intresserad som mormor tycker jag.
Farfar finns också väldigt nära geografiskt, men är inte så särdeles jätteengagerad ..... ännu. Jag tror det kommer sen. Han vet nog inte riktigt vad han ska göra med ett så litet barn. Tyvärr; för det är ju NU man börjar bygga relationerna.

Jag kan känna att det är ett slags ömsesidighet i det här med kontakten med mor- och farföräldrar. Visst är det vårt ansvar som föräldrar att uppmuntra och underlätta sådan kontakt. Men det är också så att jag vill att de själva ska visa intresse och engagemang. Det skulle inte vara så roligt att tjata för att få dem att träffa honom - så det gör ingen av oss. Vi säger att de är hjärtligt välkomna och sen är det faktiskt mest upp till dem att pallra sig hit om de vill träffa honom. Eller för all del; fråga oss om det passar oss att komma till dem emellanåt också.

 

[Björk]

Sv: Skillnad vara farmor eller mormor?

Ditt resonemang bygger på - eller ger åtminstone mig intryck av att bygga på - uppfattningen att ett barn alltid står närmare sin mor än sin far. Du är i så fall inte ensam om den synen, som utgår från att modern är den mest "riktiga" föräldern eftersom hon burit barnet i sin kropp.
Den uppfattningen ser jag som otidsenlig och stötande, möjligen delvis för att jag är man.

Jag håller med dig! Det är otidsenligt och ... trist. Men samtidigt är det en verklighet som många lever i. Tydligen.

 

[Björk]

Sv: Skillnad vara farmor eller mormor?

Detta finns oxå i samhället i familjer utan barn, det är helt enkelt vanligare att dottern har mer kontakt med sina föräldrar.detta läste jag oxå i en undersökning.

Ja, och någonstans så handlar ju då farföräldrarollen om att farföräldrarna inte "lärt" sin son (på gott och ont, det kan säkert i vissa lägen vara en "osund" dotter-moderrelation bakom undersökningsresultatet du talar om också) att ha en regelbunden och god kontakt med sina föräldrar. Om man som farmor (eller farfar, men i ärlighetens namn har jag mest hört farmödrar yttra sig i frågan... ) känner sig "utanför" och att man inte har så bra kontakt med sitt barnbarn - inte 17 ska man "skylla" det på modern till barnen! Det borde väl vara sin egen son man ska fundera över - och därmed sig själv!?

 

[Björk]

Sv: Skillnad vara farmor eller mormor?

Det finns ingen regel som säger att man måste ha känt sina svärföräldrar länge för att man skaffar barn tillsammans med någon.

Nej, och sen handlar det väl mycket om personkemi. Jag har själv inga som helst problem att diskutera amning, såriga bröstvårtor eller annat med andra än min mamma. Jag kan prata även om svärmor med det - vi "matchar" nog varann rätt bra helt enkelt! Fast om det kommer direkta eller indirekta "goda råd" så får jag erkänna att jag har svårare att ta dem från henne...

 

[Björk]

Sv: Skillnad vara farmor eller mormor?

Ni som bara har söner (som jag) - är ni inställda på att stå i skuggan av era kommande barnbarns morföräldrar?

Nej, absolut inte.

 

[Jane_Done]

Sv: Skillnad vara farmor eller mormor?

Jag håller med dig! Det är otidsenligt och ... trist. Men samtidigt är det en verklighet som många lever i. Tydligen.

Precis som du är inne på, kvinnorna är, fortfarande, 2008, relationsbärarna. Om inte mannen, pappan har en nära relation till sina föräldrar och därigenom ger barnen en nära relation till farföräldrarna, vem ska då göra det?

 

[humlanotrocadero]

Sv: Skillnad vara farmor eller mormor?

Nej, absolut inte.

HELL NO!!! :smirk::smirk:

 

[Allimac76]

Sv: Skillnad vara farmor eller mormor?

Ditt resonemang bygger på - eller ger åtminstone mig intryck av att bygga på - uppfattningen att ett barn alltid står närmare sin mor än sin far. Du är i så fall inte ensam om den synen, som utgår från att modern är den mest "riktiga" föräldern eftersom hon burit barnet i sin kropp.
Den uppfattningen ser jag som otidsenlig och stötande, möjligen delvis för att jag är man.

Nej, inte bara därför att du är man. Jag håller med. Möjligtvis står mormor och morfar närmare mamman, men borde väl inte stå närmare barnet?

 

[Brandgul]

Sv: Skillnad vara farmor eller mormor?

Fast lite är det väl vår uppgift att ändra på det också?

Jag blir döirriterad när alla vänder sig till MIG och frågar om barnet är hungrit, behöver ny blöja etc. när det är pappan eller någon annan som håller i honom. Då säger jag faktiskt att ni kan fråga hans pappa för det vet han lika bra som någon annan, han är faktiskt pappa. Jag tar det att jag säkerligen låter surig när jag säger så, men pappan måste ju för sjuttsingen också få tilltro från omgivningen. Hur skulle de klara sig om inte jag var med? Jo aldeles utmärkt... Jag har inget behov av att göra mig oumbärlig. Tvärtom. Pappa duger helt utmärkt och jag måste få omgviningen att förstå det också.

 

[Lupino]

Sv: Skillnad vara farmor eller mormor?

Ja, jag tror absolut att det är skillnad att var farmor än mormor. Att vara farfar tror jag är som att var morfar dock.

Varför?
Jo, för att jag antar att det är väldigt häftigt när ens dotter blir gravid helt enkelt, cirkeln blir sluten när det barn man själv burit i magen bär ett eget barn i magen... Självklart kan inte det slå lika högt att ens sons fru/flickvän bär hans barn i magen.

Jag känner själv stor skillnad, inte minst för att min svärmor också har en dotter som fött barn...

 

[Jane_Done]

Sv: Skillnad vara farmor eller mormor?

Vi är många som jobbar på det men det är sega strukturer, helt klart.

 

[Björk]

Sv: Skillnad vara farmor eller mormor?

Precis som du är inne på, kvinnorna är, fortfarande, 2008, relationsbärarna. Om inte mannen, pappan har en nära relation till sina föräldrar och därigenom ger barnen en nära relation till farföräldrarna, vem ska då göra det?

Exakt!
Och jag tycker också som sagt att det även är till ganska stor del far- och morföräldrarna som också får ta och visa sitt engagemang! Hur ska man veta om de vill ha en relation med sitt lilla barnbarn om de inte aktivt säger det eller ber att få träffa barnbarnet?
Det är ju dessutom enklast när man har småbarn om "folk" kommer hem till oss istället för att vi ska kånka iväg till dem. De flesta gånger. I alla fall om de vill träffa barnet mer än någon gång då och då.

 

[Björk]

Sv: Skillnad vara farmor eller mormor?

Jag blir döirriterad när alla vänder sig till MIG och frågar om barnet är hungrit, behöver ny blöja etc. när det är pappan eller någon annan som håller i honom. Då säger jag faktiskt att ni kan fråga hans pappa för det vet han lika bra som någon annan, han är faktiskt pappa. Jag tar det att jag säkerligen låter surig när jag säger så, men pappan måste ju för sjuttsingen också få tilltro från omgivningen. Hur skulle de klara sig om inte jag var med? Jo aldeles utmärkt... Jag har inget behov av att göra mig oumbärlig. Tvärtom. Pappa duger helt utmärkt och jag måste få omgviningen att förstå det också.

*känner igen*
Ja, man får om och om igen poängtera att vi är två. Ibland glömmer jag också bort mig av bara farten och svarar på såna frågor, men rätt ofta gör jag som du. De sammanhang där detta varit mest påtagligt för oss är faktiskt när vi mött andra än våra föräldrar; tex bvc-sköterskan. Vilket jag tycker är rent bedrövligt! För jag antar att de som arbetar inom landstinget har någotslags uppdrag att också försöka sträva efter jämställdhet genom att ha ett mer "neutralt" förhållningssätt och inte bara rikta sig till mamman?

Förresten så börjar jag fundra om jag inte ska ta upp den frågan med vårt landsting - man kan ju ställa en enkel fråga: hur jobbar de med jämställdhetsaspekten när det gäller barn-föräldrar och den kontakt vi har med dem?