Sjukskrivning eller tjänstledig?

[Similitude]

Jag kallas årligen till kontroller och dietistbesök av min vårdcentral.

Och operation är inte en bot nej, det är ett hjälpmedel. Man måste fortfarande göra hela arbetet men det blir lite lättare.

Vad härligt att höra att du får uppföljning! Det hade jag verkligen önskat för min sambo. Hans gastric blev tämligen komplicerad då han fick ett läckage som inte upptäcktes förrän efter ett par dagar och man fick då operera en gång till, fast då öppna magen istället för de titthål man hade gjort innan. Därefter fick han ligga kvar i 3 veckor och ha dränage i 8 veckor. Vatten i lungorna som behövde tömmas följde på det. Han var sjukskriven i 6 månader. Han fick 3 kontroller efteråt och den senaste var då för ca 3 år sedan. Han hade verkligen behövt uppföljning då han har jättesvårt att få ordning på sitt ätande. Han har flera gånger sagt att hade han inte haft mig så hade han gått upp sina dryga 100 kg igen och vägt långt över 200. Till slut hade han ju säkert hamnat i vården igen med viktrelaterade sjukdomar. Nu hoppas vi slippa det, men det är ett evigt kämpande.

 

[Grazing]

Faktiskt en ganska svår fråga.
Man har själv valt att låta operera sig för något som inte innebär sjukdom.
Dock är det ju sjukdomsskäl (postoperativt) som gör att man inte kan arbeta.

Det som blir problematiskt är ju att samhället i form av arbetsgivaren och möjligen försäkringskassan ska gå in och täcka ekonomiskt för något som inte har med hälsa att göra i grund.

Men jo, antagligen sjukskrivning.

Fast jag tycker inte det är en svår fråga alls om man vill operera brösten för kosmetiska skäl alls. Isåfall får man väl lägga operationen under semestern eller då man vet man har ett par dagar ledighet efter operationen så det blir på fritiden så att säga. Sen om det är så att det blir väldiga komplikationer och det därför drar ut på tiden vad gäller läkning då är ju sjukskrivning en annan sak.

 

[kryddelydd]

Fast jag tycker inte det är en svår fråga alls om man vill operera brösten för kosmetiska skäl alls. Isåfall får man väl lägga operationen under semestern eller då man vet man har ett par dagar ledighet efter operationen så det blir på fritiden så att säga. Sen om det är så att det blir väldiga komplikationer och det därför drar ut på tiden vad gäller läkning då är ju sjukskrivning en annan sak.

Det var bra tänkt! Att lägga semester kring ingreppet.
För jag håller ju med om att det inte handlar om "normal sjukdom" utan en självvald och planerad tillfällig funktionsnedsättning.

 

[cirkus]

Om det bara rört sig om bröstförstoring av estetiska skäl och det inte funnits något närliggande som man kan dra paralleller med såsom ersätta bröst bortopererade pga cancer, bröstförstoring av psykologiska skäl eller bröstförstoring för att man inte har några bröst alls.

Du får det att låta enkelt men det är ganska komplext och samtidigt har vi folk med diverse riskbeteende som också själv förorsakar sina skador med mer eller mindre stort förutseende förväntas få vård helt naturligt. Det kan se så enkelt ut men det är därför jag tjatat lite om gränsdragningen. Den är rätt komplex och säkert därför folk har olika erfarenhet inom sjukvården. Det en part anser är kosmetiskt anser en annan vara medicinskt berättigat. Exakt var går gränsen för vad som är kosmetiskt?

Fast de flesta är väl ganska klara med att rekonstruktion av bröst är medicinskt berättigat.

Sen kan jag tycka att den psykologiska delen är rätt svår. Dock har jag väldigt svårt att se att ett par större bröst kommer lösa någons psykiska problem. Jag kan helt enkelt inte tro att det funkar så - psykiska besvär är något helt annat och mycket allvarligare än att de löses med nya tuttar (eller större snorre eller mer hår eller whatever som bara handlar om normer)

 

[Inte_Ung]

Så om någon bli nekad operation av meniskskada av det allmänna (jo det händer, vekligt scenario) och bekostar det själv så bör an inte få bli sjukskriven?

Nu så blev det svårare.
Här så handlar det ju om en skada.
Frågan är snarast varför inte det allmänna bekostar operationen?

 

[Lobelia]

Nu så blev det svårare.
Här så handlar det ju om en skada.
Frågan är snarast varför inte det allmänna bekostar operationen?

De ville inte bekostade för personen var för gammal (typ över 50).

Poängen är dock inte just den här skadan utan att påvisa problemen i gränsdragning.

 

[Inte_Ung]

Om folk betraktar det som den lätta eller svåra vägen när de bestämmer sig är högst personligt och inget någon kan diktera.

Man bestämmer ju egentligen inte sådant själv utan det är vården som gör det.
Och nog är det besvärligare att leva som viktopererad än som naturligt normalviktig.
Även om det är enklare än att kontrollera vikten på egen hand för dem som behöver en operation.
Om det hade varit enklare att hålla vikten på egen hand så hade personen ju gjort det.
Och då så hade inte operationen behövts.
Men som en åtgärd bara för att bli "smal och snygg" är den nog en oerhört besvärlig väg att går.

 

[Inte_Ung]

De ville inte bekostade för personen var för gammal (typ över 50).

Men så utomordentligt fånigt.
Det måste ju ha varit något annat, personer över 50 får ju nya knän och min 80-åriga Mamma är erbjuden en ny höft.
Knät kanske var för slitet för övrigt för att det skulle vara meningsfullt?
Jag fick ingen meniskoperation som ung för att det skulle vara det bästa för knät i längden.
Inte sprang jag iväg och gjorde det på egen bekostnad då.

Hur fungerar vården egentligen för andra än mig?
För mig så fungerar den så att det som behövs görs och det som mår bäst av att lämnas ifred lämnas ifred.

 

[Lobelia]

Man bestämmer ju egentligen inte sådant själv utan det är vården som gör det.
Och nog är det besvärligare att leva som viktopererad än som naturligt normalviktig.
Även om det är enklare än att kontrollera vikten på egen hand för dem som behöver en operation.
Om det hade varit enklare att hålla vikten på egen hand så hade personen ju gjort det.
Och då så hade inte operationen behövts.
Men som en åtgärd bara för att bli "smal och snygg" är den nog en oerhört besvärlig väg att går.

Jag är övertygad om att den som är bäst skickad för att avgöra om de ser något som en quickfix är just den som ser det som det (eller inte). Vad det visar sig vara i slutändan är en helt annan sak men attityden inför är ens personliga.

 

[Lobelia]

Men så utomordentligt fånigt.
Det måste ju ha varit något annat, personer över 50 får ju nya knän och min 80-åriga Mamma är erbjuden en ny höft.
Knät kanske var för slitet för övrigt för att det skulle vara meningsfullt?
Jag fick ingen meniskoperation som ung för att det skulle vara det bästa för knät i längden.
Inte sprang jag iväg och gjorde det på egen bekostnad då.

Hur fungerar vården egentligen för andra än mig?
För mig så fungerar den så att det som behövs görs och det som mår bäst av att lämnas ifred lämnas ifred.

Inte vet jag, hon blev opererad utan komplikationer privat med ena knäet och genom att läkaren envisades och slogs för det den andra gången. Helt frisk i övrigt vad jag vet.

 

[Inte_Ung]

Inte vet jag, hon blev opererad utan komplikationer privat med ena knäet och genom att läkaren envisades och slogs för det den andra gången. Helt frisk i övrigt vad jag vet.

Jag tycker att det verkar oerhört märkligt det hela.
Jag har menisker som låter som grustag i mina knän, en skidåkarskada som jag ådrog mig som 14-åring.
Men trots att jag har fått låsningar i knäna av att meniskerna är i massor av bitar så har jag rekommenderats att låta bli att operera.
Detta för att knäna på sikt har nytta av menisk-bitarna som stöt- och glid-skydd.
Nu vid 55 års ålder så var det faktiskt ganska så länge sedan som mina knän gjorde ont eller besvärade mig på något vis, så jag är nöjd med beslutat att lämna knäna i fred.

 

[Lobelia]

Fast de flesta är väl ganska klara med att rekonstruktion av bröst är medicinskt berättigat.

Sen kan jag tycka att den psykologiska delen är rätt svår. Dock har jag väldigt svårt att se att ett par större bröst kommer lösa någons psykiska problem. Jag kan helt enkelt inte tro att det funkar så - psykiska besvär är något helt annat och mycket allvarligare än att de löses med nya tuttar (eller större snorre eller mer hår eller whatever som bara handlar om normer)

Frågan är fortfarande var går gränsen, inga tuttar, extremt små tuttar eller vad? Och vem ska dra gränsen?

Och sedan har vi alla andra situationer när folk riskera liv och lem och får sjukvård och sjukskrivning. Vissa aktiviteter är i princip lika stor risk för sjukskrivning som att operera brösten. Varför ska fritidsintresset att rida hopplösa bockande hästar sponsras med sjukvård men inte fritidsintresset att vara "bimbo" som dessutom i snitt är långt billigare.

När det gäller det psykologiska så är det mer komplext. Ingen blir psykiskt frisk av nya tuttar, men nog kan det hjälpa somliga på traven. Jag är inte rätt person att säga att de psykiatriker och psykologer som förordar en operation för en person har fel. Och det finns de som intygat det, och mer än en gång.


Spontant tycker jag det är helfel att sjukskriva sig, men ju mer jag tänker på det dess mer komplext uppfattar jag det. Varför ska sjukhusvistelse utifrån att jag drar på mig skador genom att ta risker finansieras av det allmänna men att andra har fel hobby och får både betala hobbyn (operationen) och följderna själv.

 

[Lobelia]

Jag tycker att det verkar oerhört märkligt det hela.
Jag har menisker som låter som grustag i mina knän, en skidåkarskada som jag ådrog mig som 14-åring.
Men trots att jag har fått låsningar i knäna av att meniskerna är i massor av bitar så har jag rekommenderats att låta bli att operera.
Detta för att knäna på sikt har nytta av menisk-bitarna som stöt- och glid-skydd.
Nu vid 55 års ålder så var det faktiskt ganska så länge sedan som mina knän gjorde ont eller besvärade mig på något vis, så jag är nöjd med beslutat att lämna knäna i fred.

Menar du att min vän eller jag ljög? Eller läkaren som nekade? Jag antar det beror på vilket landsting eller kanske tom vilket sjukhus man vänder sig till. Jag tyckte också det lät märkvärdigt.

Nu är det som sagt int emenisken i sig som är det intressanta utan att gränsdragningen inte är klar.

 

[As_Vegas]

Och fortfarande undrar jag var du drar gränsen och ber samtidigt om ursäkt för att jag inte kollade upp mitt exakta ordval.

Var landstinget drar gränsen är ganska ointressant för någons personliga uppfattning.

Det är väl högst intressant vart landstinget drar gränsen?

Det är ju inte bara så att någon bestämt att här drar vi gränsen. Det har ju varit läkare, forskare och allt möjligt folk med relevanta kunskaper inblandade i beslutet av vilka operationer som ska bekostas av landstinget eller inte.
Jag litar på landstingets bedömning helt enkelt, alltså drar jag gränsen där de drar gränsen. Och som jag skrev så tycker jag att de är generösa med att bevilja operationer, och verkar bevilja fler operationer än vad som kanske egentligen är riktigt nödvändigt. Vilket i sin tur är bra, då får även de fall där det är lite tveksamt möjlighet till operation.

 

[kryddelydd]

Men så utomordentligt fånigt.
Det måste ju ha varit något annat, personer över 50 får ju nya knän och min 80-åriga Mamma är erbjuden en ny höft.
Knät kanske var för slitet för övrigt för att det skulle vara meningsfullt?
Jag fick ingen meniskoperation som ung för att det skulle vara det bästa för knät i längden.
Inte sprang jag iväg och gjorde det på egen bekostnad då.

Hur fungerar vården egentligen för andra än mig?
För mig så fungerar den så att det som behövs görs och det som mår bäst av att lämnas ifred lämnas ifred.

Det kan antagligen räcka med ålder utifrån meniskproblematik. Många ortopeder (men inte alla vilket gör läget svårare) anser att meniskproblematik hos så pass medelålders människor inte handlar om enbart menisk utan även artrosproblem, och att en meniskoperation alltså sannolikt inte har tillräckligt god effekt och därmed inte görs.
Fast visst handlar det i grund om andra faktorer än ålder som avgör VARFÖR man resonerar utifrån ålder.

 

[Jeffery]

Men så utomordentligt fånigt.
Det måste ju ha varit något annat, personer över 50 får ju nya knän och min 80-åriga Mamma är erbjuden en ny höft.

Min pappa fick båda sina knän utbytta som 80+.

 

[rutans]

Hur dra du gränsen mellan medicinska och av andra skäl när det gäller att påverka bröstens storlek?

Tycker att det nämnts flera exempel av medicinska skäl. Cancerpatienter, bröstförminskning etc.
Andra skäl tycker jag personligen är allt som enbart är på grund av kosmetisk åtgärd.
Men jag tror jag förstår frågan... Är då inte operation av ex en bröstcancerpatienten med ett bröst en kosmetisk åtgärd?
Jag skulle vilja dra gränsen vid att återfå någorlunda ursprungliga utseendet som man föddes med efter olycka eller sjukdom, eller om du föddes utan ex bicepsmuskel, ihopväxta tår...
Alltså för att få ett normalt utseende och kroppsfunktion, vilket inte ska förväxlas med norm/idealutseendet.

 

[Lobelia]

Tycker att det nämnts flera exempel av medicinska skäl. Cancerpatienter, bröstförminskning etc.
Andra skäl tycker jag personligen är allt som enbart är på grund av kosmetisk åtgärd.
Men jag tror jag förstår frågan... Är då inte operation av ex en bröstcancerpatienten med ett bröst en kosmetisk åtgärd?
Jag skulle vilja dra gränsen vid att återfå någorlunda ursprungliga utseendet som man föddes med efter olycka eller sjukdom, eller om du föddes utan ex bicepsmuskel, ihopväxta tår...
Alltså för att få ett normalt utseende och kroppsfunktion, vilket inte ska förväxlas med norm/idealutseendet.

Det har givits flera exempel, men alla är inte direkt eniga.

Vad är normalt useende förresten?

 

[rutans]

Det har givits flera exempel, men alla är inte direkt eniga.

Vad är normalt useende förresten?

Så du menar att det är fullt befogat att kalla penisförstoring eller bröstförstoring som något som bör åtgärdas för att någon ska kunna kalla sig normal om de skapades små?
Vi kan köra racet med två ben, två armar, en näsa etc. Anatomins grunder.

 

[Centaur]

Jag tänker som så att jag personligen skulle ha svårt att sjukskriva mig för en skönhetsoperation, oavsett vilken sort (bantning fettsugning överflödshud större/mindre bröst etc), pga att jag känner att det ser "dåligt" ut. Särskilt på en mindre arbetsplass där kollergerna kanske får jobba dubbelt upp. Tror inte direkt det ger goodwill från chefen såvida inte chefen själv är positiv till estetiska operationer eller man jobbar i en bransch där utseendet är viktigt. Det är inte ett smart drag helt enkelt.

Däremot tycker jag det är helt rätt att operationer ger rätt till sjukskrivning! Jag kan inte sitta och moralisera och bestämma över vad andra "behöver" eller ej. Att vara född utan bröst kan vara lika belastande som att förlora dem pga cancer, det vet bara den personen det drabbar. Ska man börja sådär ska inte rökare ha rätt till sjukskrivning för rökrelaterad sjukdom, de har ju själva valt att göra sig sjuka; alla vet hur farligt det är att röka!

Deformerade eller icke-existerande bröst kan för en person vara ett mycket stort lidande, minst lika jobbigt som för stora bröst, övervikt etc och nej psykolog fixar inte allt här i världen (tyvärr, tänk om det vore så enkelt!). För en människa med en normal inkomst är nog tröskeln rätt hög för att utsätta sig för en "onödig" operation med tanke på vad det innebär av kostnader, smärta och risker. Jag tror ingen impulsköpar sig ett par nya tuttar i stl xxxl för skojs skuld.