När hela ditt liv som du känner det förstörts, ser du inte mycket av det som en vinst.
Det kan ju vara det att du i många inlägg påpekat att man i princip skall glömma sina hobbys, speciellt om de innefattar häst, för det är en lyx.
Jo, jag är mer än väl medveten om att många med allvarliga skador eller diagnoser lever det du kallar "fullgoda" liv. Har de accepterat dem? Inte helt säkert. Är de nöjda? Långt ifrån alla är nöjda med sitt liv.
Att man inte accepterar situationen kan lika gärna betyda att man inte bara säger att ok, så här är det visst nu, bäst att anpassa mig, utan att man med allt man har, vilket kanske inte ärmycket, försöker förbättra sin situation och kanske, kanske kan få en ngt bättre situation.
Så kan man se på det.
Nu anser ju jag att självmord är bland det fegaste man kan göra, det var bara när jag mådde som allra sämst, som jag ens övervägde att köra över mina egna principer och det satt långt inne.
Exakt.
Antingen så har inte haft mycket kontakt med myndigheter angående stöd av diverse slag, eller så jobbar du med det och försöker få det att se bättre ut än vad det är.
Visst är jag tacksam för eventuell hjälp.
Men jag har fanimej inte fått någonting, allt måste kämpas för, hur absurt det än låter. Och om man har rätt till någon hjälp, så ser alltid ansvarig myndighet till att man förstår vilken oerhörd uppoffring de gör för din skull.
Ja, just det, jag glömde bort att två färdiga och bra tävlingshästar ramlade ner i mitt knä och sen betalade de för sig själva, så att jag kunde fortsätta leva mitt priviliegrade liv i lyx.
Nej, det är mycket hårt arbete och en hel drös med uppoffringar för att de där två fanns i mitt liv. Den ena ägde inte jag, men jag betalade alla kostnader för den. Den blev tyvärr heller aldrig någon färdig tävlingshäst som det var tänkt, eftersomden bara blev 7.
Nej, det tog många år att komma dit för mig och jag hade nästan aldrig någon färdig häst eftersom jag bara hade råd med unghästar och gjorde allt jobb själv, redan på ponny.
Jag har aldrig unnat mig något, pengarna har gått till hästarna. Jag jobbade i ladugården och mjölkpaket kor på stället som hade stallet där hästarna var uppstallade och fick det lite billigare.
Jag vet att många inte har råd med häst och relaterade aktiviteter, men för att använda din logik, kanske de skulle ta och äta lite billigare mat och skippa nya kläder , så kanske de får råd.
Man får offra enormt mycket annat om man inte är rik.
Det är inte så att jag valt att må dåligt för att det är coolt eller något.
Om jag mår bättre av att rida (vilket även är i princip den enda träning jag kan utöva med min kropp), så fortsätter jag med det och jag ser det inte som ett beroende. Så dumt att ens antyda.
Stopp och belägg. Självmord är inte fegt, det är ett hemskt oönskat utfall av svår sjukdom.
Inlagt av moderatorn:
Och eftersom vi inte vet vilka som läser här så passar jag på att lägga in denna. Ring om det blir kritiskt. Eller skicka PM till mig. Jag är alltid up for att prata med någon som behöver någon att prata med.
https://mind.se/hitta-hjalp/sjalvmordslinjen/
Senast ändrad av en moderator: