Jag hade glömt hur jobbigt det var att ha kattungar i den här åldern - har haft kattungar många gånger innan, men har aldrig jobbat heltid samtidigt... De är söta och roliga men jag längtar lite tills de vuxit upp
![Angel :angel: :angel:]()
Ja herregud, mitt jobb svänger också. Det har varit väldigt oroligt i klassen det sista med mycket konflikter och några har extremt svårt att lyssna, det blir bara trams. Förra veckan kände jag att den där berömda väggen kanske inte var så långt bort. Jisses vad jag sliter och vänder ut och in på mig själv för att få det här negativa att vända och få ett lugn i gruppen. Men så kommer ögonblick som igår, när klassen satt så himla fint med arbetsro, helt tyst, och bara arbetade och gjorde det de skulle. När någon pratade vände sig alla om och hyssjade. Jag stod såhär:
![Eek :eek: :eek:]()
och fattade inte vad som hände. Fick nästan tårar i ögonen så stolt blev jag. Då tänker man att det kanske, kanske ger någonting, allt man sliter och kämpar...
Så jag tror att kroppen bara visar mig att den vill vila lite nu. Fick sportlov idag, och när man väl kan slappna av lite brukar all skit komma... Men hoppas att det bara är nån liten bacill som försvinner snabbt