Singeltråden no. 57

Har inte skrivit någonting i tråden tidigare men nu känner jag att jag måste vräka ur mig mina känslor lite grann!
Jag blir galen på mig själv.. Varför ska jag gå och kära ned mig i pöjkar jag absolut inte har en chans med? Exempel: jättesöt kille, ett par år äldre, har träffat honom några gånger och jag känner mig fjortis-kär i människan. Problemet är dock att 1) han är tillsammans med en annan pöjke nu (han är bi) 2) en av mina kompisar har typ "tingat" honom redan. Exempel 2: kille jag umgåtts med i flera år, skulle typ kunna gifta mig med människan om han friade idag. Bor i annan stad och är dessutom tillsammans med en annan tjej.
Varför kan jag inte falla för killar som jag faktiskt har en chans med aka inte tillsammans med någon annan?! Blir även frustrerad på mig själv när jag umgås med en kille som är typ allt jag letar efter (förutom att han är två år yngre) men honom kan jag tydligen inte känna ett dugg för, förutom att han är en otroligt god vän :arghh:
 
Vi sågs ju i torsdags. Hörde av mig fredags kväll, fick svar lördag kväll... Hörde av mig söndag kväll, ännu inget svar. Jag börjar ju liksom tvivla väldigt mycket på min förmåga att läsa människor och situationer! Något som jag trodde var fantastiskt från bådas håll var tydligen inte det!
Håller helt med @Azalea ! Sånt händer. Klart att det är trist, men som sagt inget du skall börja tvivla på dig själv över :)
 
Har inte skrivit någonting i tråden tidigare men nu känner jag att jag måste vräka ur mig mina känslor lite grann!
Jag blir galen på mig själv.. Varför ska jag gå och kära ned mig i pöjkar jag absolut inte har en chans med? Exempel: jättesöt kille, ett par år äldre, har träffat honom några gånger och jag känner mig fjortis-kär i människan. Problemet är dock att 1) han är tillsammans med en annan pöjke nu (han är bi) 2) en av mina kompisar har typ "tingat" honom redan. Exempel 2: kille jag umgåtts med i flera år, skulle typ kunna gifta mig med människan om han friade idag. Bor i annan stad och är dessutom tillsammans med en annan tjej.
Varför kan jag inte falla för killar som jag faktiskt har en chans med aka inte tillsammans med någon annan?! Blir även frustrerad på mig själv när jag umgås med en kille som är typ allt jag letar efter (förutom att han är två år yngre) men honom kan jag tydligen inte känna ett dugg för, förutom att han är en otroligt god vän :arghh:
Du tror inte att det är någon slags undermedveten sak? Att bli kär i personer du inte kan få för att undvika att bli sårad eller att saker kan bli seriösa? Jag har väldigt svårt att bli kär i personer som jag vet gillar mig, hur bra människor det än är, men personer som är helt omöjliga, det går fint minsann... Min teori för mig själv är att jag är rädd för ett riktigt förhållande, så de killar som är perfekta och dessutom intresserade blir bara vänner.
 
@zarmino jo så kanske det är... Men det är ändå så sjukt frustrerande! Det är ungefär som att det är lätt för mig att bli kär i andra, men bara själva tanken på att någon skulle gilla mig är så långt borta att det för mig är mer eller mindre en omöjlighet.
 
Håller helt med @Azalea ! Sånt händer. Klart att det är trist, men som sagt inget du skall börja tvivla på dig själv över :)

@Ceta och @Azalea
Nej, det händer väl alla, flera gånger om dessutom. Jag fungerar tydligen väldigt bra med människor i jobbsituationer och har lätt för att skapa relationer osv osv men kärleksrelationer går betydligt trögare :wtf:
 
@Ceta och @Azalea
Nej, det händer väl alla, flera gånger om dessutom. Jag fungerar tydligen väldigt bra med människor i jobbsituationer och har lätt för att skapa relationer osv osv men kärleksrelationer går betydligt trögare :wtf:
Fast det är ju samma med mig! Har ju bara haft ett förhållande på 27 år! Och det var inte ens bra!
Nu är jag väl i någon slags relation (eller i början av en) men det lutar mer åt kk (vilket känns bra, trodde jag inte :p )
 
Hörreni jag tror minsann att jag gått och blivit lite kär... I någon som är kär tillbaka, dessutom. Jösses. :love:

Det är killen som min flatmate pusslat ihop mig med och som jag träffade första gången i november men sedan inte igen förrän för två veckor sedan. Förutom en jäkla massa sms har vi hunnit med en date med fika, en med bio + drinkar och nu i måndags kom han hem till mig för att äta middag och se en film. Och ptja, det kan väl eventuellt vara så att han stannade till tisdag morgon när det var dags att gå till jobbet... :angel:

Han är så himla fin, gullig och klok, vi har liknande humor och det känns verkligen som att vi är på samma nivå på något vis. Han är förvisso 5 år äldre än mig, men det känns nästan bara skönt faktiskt då han är väldigt seriös och mogen. Och han får mig att känna mig så himla bra. Han bryr sig om hur det går med skolan och jobbet, han är väldigt öppen/tydlig med sin uppskattning, han ger mig komplimanger för delar av min kropp som jag verkligen inte gillar, han ger mig blickar som jag kan drunkna i (hans ögon överlag är helt fantastiska) och han är väldigt "touchy-feely" liksom vilket jag älskar.

Jag vill inte ta ut något i förskott, men han sa rätt många grejer i måndags/tisdags som ingav hopp, typ "I love doing that, so you better get used to it" och "jag vill visa dig någonting nästa gång vi ses" osv. Sedan sms:ade han typ en timme efter att han hade gått i tisdags och undrade när jag ville ses igen, så på fredag ska vi gå på restaurang. Åh, det känns så roligt och mysigt och fint alltihopa!
 
Det är jättehärligt! Igår tog han med mig till en fantastisk tapasrestaurang, berättade att hans vänner nu känner till mig/oss, skålade för många fler middagar tillsammans och sedan gick vi hem och såg en film tillsammans med mina flatmates där jag somnade i hans knä medan han pillade mig i håret och viskade gulliga saker. Herregud så cheesy det låter, och herregud vad lycklig det gör mig.

Jag håller på att bli alldeles för involverad och säker i det här känner jag, tänk om det går åt pipsvängen? Den pessimistiska och skeptiska sidan av mig har börjat ringa med sina varningsklockor. Eller är det kanske bara helt enkelt så att den här gången är det min tur, den här gången har jag hittat rätt?
 
Det är jättehärligt! Igår tog han med mig till en fantastisk tapasrestaurang, berättade att hans vänner nu känner till mig/oss, skålade för många fler middagar tillsammans och sedan gick vi hem och såg en film tillsammans med mina flatmates där jag somnade i hans knä medan han pillade mig i håret och viskade gulliga saker. Herregud så cheesy det låter, och herregud vad lycklig det gör mig.

Jag håller på att bli alldeles för involverad och säker i det här känner jag, tänk om det går åt pipsvängen? Den pessimistiska och skeptiska sidan av mig har börjat ringa med sina varningsklockor. Eller är det kanske bara helt enkelt så att den här gången är det min tur, den här gången har jag hittat rätt?

Jag smygläser här ibland trots att jag inte är singel, men ville bara säga att inte tänka så mycket och njut. När det känns lätt och jag vill vara cheesy, vilket har hänt en gång av jag vet inte ens hur många jag har träffat, så har det varit rätt. Man kan ju aldrig veta för hur länge, men för oss har det varit rätt i snart två år och det känns fortfarande fantastiskt :) Låter som ni hade det hur fint som helst :) :love:
 
Jag håller på att bli alldeles för involverad och säker i det här känner jag, tänk om det går åt pipsvängen? Den pessimistiska och skeptiska sidan av mig har börjat ringa med sina varningsklockor. Eller är det kanske bara helt enkelt så att den här gången är det min tur, den här gången har jag hittat rätt?

Freaka inte ur! Försök låta det vara. Ingen vet hur länge något håller. Det kanske håller en kortare tid, eller så håller det livet ut. Oavsett så FÅR man njuta av det. Man ska njuta så mycket man kan, alltid.
Försöker själv leva efter detta, men jösses vad lätt jag freakar! Men ja, njut mer, noja mindre, försöker jag leva efter i år.
 
Jag smygläser här ibland trots att jag inte är singel, men ville bara säga att inte tänka så mycket och njut. När det känns lätt och jag vill vara cheesy, vilket har hänt en gång av jag vet inte ens hur många jag har träffat, så har det varit rätt. Man kan ju aldrig veta för hur länge, men för oss har det varit rätt i snart två år och det känns fortfarande fantastiskt :) Låter som ni hade det hur fint som helst :) :love:

Freaka inte ur! Försök låta det vara. Ingen vet hur länge något håller. Det kanske håller en kortare tid, eller så håller det livet ut. Oavsett så FÅR man njuta av det. Man ska njuta så mycket man kan, alltid.
Försöker själv leva efter detta, men jösses vad lätt jag freakar! Men ja, njut mer, noja mindre, försöker jag leva efter i år.

Ni har ju såklart rätt. Jag ska njuta! Njuta mer och tänka mindre. Jag tror att mina katastroftankar beror lite på att vi nu träffats så pass mycket att jag känner att jag verkligen gillar honom på riktigt, och att jag inte längre kan låta bli att fundera på att definiera vad det nu är vi har samt hur det kan bli i framtiden. Jag håller på att falla dit riktigt ordentligt, liksom. Dessutom har jag varit på ett ganska tjurigt, lågt grubblarhumör rent generellt sedan i lördags eftermiddag och det gör att jag grubblar sönder även det här. Kan liksom inte släppa minsta lilla sak. Men det får jag träna på, och idag har jag tagit mig i kragen lite grann! Vi ska ses på onsdag igen och jag längtar så jag kunde dö! :D

Hur går det för alla andra här inne?
 
Liten uppdatering... Jag tror jag är lite förtjust i den sista killen jag nämnde i mitt första inlägg, alltså han som jag inte alls hade några känslor för. Eller.. Jag vet inte! Ena sekunden är jag som en ny-kär tonåring och nästa har jag inga känslor för människan alls. Vi umgås och pratar nästan varje dag och när vi ska på exkursion till fastlandet så gick det från att jag skulle boka rum på samma vandrarhem till att vi ska bo i samma hytt (vandarhemmet är på en båt i Stockholm) och i veckan ska vi träffas bara vi två och ta en fika. Jag känner mig närmast bipolär (ber om ursäkt för att jag använder diagnosen så lättvindigt, men jag kan inte hitta ett bättre ord för det just nu), ena sekunden kan jag knappt kolla på människan och nästa är han som vilken "tjejkompis" som helst.
Är som kär i hans sett att vara, te sig, prata, hans handlingar, hur mogen han är, hur han beter sig mot andra, åsikter.. Men samtidigt känner jag mig inte hundra procent fysiskt attraherad av människan, alltså han ser inte dum ut, men ändå. Sen är de det här med åldern. För mig känns det sjukt jobbigt att han är två år yngre..
Arghhh, tankar, tankar!:arghh:
 
Två år spelar ingen roll, tänk på att killar lever kortare så det är ett smart drag att skaffa en yngre ;)

Min pojkvän är 2,5 år yngre än mig. Det kunde inte spela mindre roll.

Allt handlar om att man ska vara på samma nivå.
 
Och min kille är 13 år äldre än jag, men det känns som 5 år kanske. Jag har träffat killar som är två år yngre och 15 år äldre, och hur vi passat ihop har aldrig haft med åldern att göra. Ibland kan en äldre kille kännas för omogen och en yngre kännas äldre än en själv. Tänk inte på åldern tycker jag, sålänge ni båda är vuxna ;)


Jag är föresten om möjligt ännu mer kär, känns som att detta är mannen i mitt liv. Känslorna svämmar nästan över, han är så fin. Igår lagade han färskpasta med chiliräkor till oss, och sa att om vi bor ihop i framtiden tar han gärna hand om matlagningen för det tycker han är kul. Sweet music in my ears, haha!
 
Hur går det för alla andra här inne?

Så kul att höra alla glada stories! :)

Jag är väl tillbaka på ruta ett... mycket på jobbet den här veckan så då blir det som tur är mindre tid till att tänka på annat, skönt just nu. Ska ha inflyttningsfest i min "nya" (okej två månader) lägenhet på lördag så får se om den kvällen kan bjuda på några nya möjligheter! :)
 

Liknande trådar

Relationer Har ni varit med om att möta en blick från någon som bränner till och världen stannar för en sekund? Jag har nu varit med om det totalt...
2
Svar
35
· Visningar
2 524
Senast: Roheryn
·
Relationer Alltså jag spricker! Jag träffade precis en kille som va sååå söt! Hade jag inte varit i en monogam relation hade jag definitivt velat...
2
Svar
35
· Visningar
2 642
Senast: Palermo
·
Relationer Visste inte vad jag skulle döpa tråden till... Men normen är väl i stora drag att man har en relation oftast med en person. Kanske...
2 3
Svar
57
· Visningar
5 268
Senast: gullviva
·
Hundavel & Ras Vi är hundlösa för första gången på typ 22 år, bortsett från ett glapp på några månader för 13 år sedan och det är så tomt och sorgligt...
2 3
Svar
55
· Visningar
3 564

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Tillbaka
Upp