Separationsångest och avels del i det hela

[Lattematte]

Då är vi väl flera i tråden som är löjliga antar jag, eftersom det är flera som påstår precis samma saker som jag gör. Det gynnar inte diskussionen att du rycker saker ur sitt sammanhang; att en hund ständigt ligger vid ytterdörren när matte/husse är ute ur huset är helt klart tolkningsbart som att den inte är trygg att lämnas med hundvakten, eller ensam heller för den delen. Jag har inte påstått att sova på sidan allmänt skulle vara ett stressbeteende; beteenden är också situationsbundna.

Har du missat den delen om att hundarna gärna vaknar upp och kommer till hundvakten när denne kallar på dem, antingen för att släppa ut dem eller för att ge dem någon godbit från köket? Deras vakenhetsgrad och aktivitet skulle vara högre om hundvakten också gjorde spännande saker med dem eller tränade dem.

Du svarade inte på mina frågor, av vilka den viktigaste är: Hur kan du vara så tvärsäker på att du, som aldrig sett mina hundar ellrr mig, är så mycket bättre på att tolka mina hundars beteenden än jag är? Hur har du kommit i besittning av din oändliga kompetens?

 

[Lattematte]

Jag gjorde ett arbete på detta område när jag gick etologi och antrozoologi. Jag letade efter vettig litteratur och rent vetenskapligt så fanns det ingen metod jag kunde hitta som fungerade jätte bra. Något försök hade de fått det till att 50% av hundarna kunde lämnas ensamma i 30 min efter deras träning.

Så jag ställer mig väldigt frågande till om träningen verkligen är den största delen i detta.

För mig är det en indikation på motsatsen faktiskt. Att den är så pass stressad att den ignorerar hundvakten och väntar bara på att husse/matte ska komma hem.

För mig som har sett hundarna är det inte så.

Hur förklarar du som har den etologiska bakgrunden, att hunden innan den är mogen för att lämnas ensam söker hundvaktens sällskap, och sedan när den blir vuxnare plötsligt blir så stressad fastän hundvakten är lika tillgänglig som förut, och av stress och ångest lägger sig och sover lugnt närmare ytterdörren?

Vilka etologiska processer är det som gör din tolkning trovärdig i det här scenariot?

 

[Fruentimber]

Har du missat den delen om att hundarna gärna vaknar upp och kommer till hundvakten när denne kallar på dem, antingen för att släppa ut dem eller för att ge dem någon godbit från köket? Deras vakenhetsgrad och aktivitet skulle vara högre om hundvakten också gjorde spännande saker med dem eller tränade dem.

Du svarade inte på mina frågor, av vilka den viktigaste är: Hur kan du vara så tvärsäker på att du, som aldrig sett mina hundar ellrr mig, är så mycket bättre på att tolka mina hundars beteenden än jag är? Hur har du kommit i besittning av din oändliga kompetens?

Nej, jag missade inte det, men återigen rycker du ju saker ur sitt sammanhang; ett beteende utesluter inte att det finns en obekväm grundkänsla. Att dina hundar kommer till hundvakten när denna kallar men raskt vill återgå till att ligga mot ytterdörren, är liksom kärnan i det hela och varför det låter som att dina hundar, trots allt, inte är helt trygga med att lämnas varken ensamma eller med hundvakt. Men du verkar överhuvudtaget inte alls öppen för att det kan finnas andra förklaringsmodeller till dina hundars beteenden annat än dina egna, trots att vi nu är flera som påpekat att det finns tydliga stress-signaler, så istället för att gå på mig med ditt passivt aggressiva sätt så kan vi ju se diskussionen som avslutad.

Min "oändliga kompetens" kommer från universitetsstudier inom etologi och då specifikt hundbeteende, utöver en rad olika kurser och utbildningar inom hund. Men jag har aldrig påstått att jag har oändlig kompetens eller att jag skulle vara tvärsäker så din fråga låter mest ganska dryg.

 

[Tonto]

För mina hundar har det varit det, men det är ju rasberoende. Som tillräckligt mogna söker de inte spontant upp hundvakten. Däremot kommer de ju om hundvakten ropar, och kan säkert gärna ta emot lite kel då. Men sen vill de tillbaka till ytterdörren för de är där de kan sova och slappna av som bäst eftersom det inte är någon risk för att missa mattes hemkomst där.

Hade mina hundar legat tryckta vid dörren för att inte missa att man kommer hem så hade jag varit ganska orolig för hur dom mår.

 

[SiZo]

Hade mina hundar legat tryckta vid dörren för att inte missa att man kommer hem så hade jag varit ganska orolig för hur dom mår.

Mina hundar som har mild separationsångest gör just det. Nu har jag börjat lägga ut en pläd vid dörren när jag går hemifrån. Med förhoppning om att jag ska kunna flytta den lite lite från dörren så småningom

 

[Bulldoozer]

@Lattematte Grattis att det funkar för dig men jag har svårt att tro att det skulle vara nåt som fungerar på alla hundar. Vår ena hund är alltid på en människa om nån är hemma, att hon skulle lämna en och lägga sig själv nån längre stund finns inte trots det så kan hon lämnas själv, De andra två, tja, kanske men jag har inget intresse av att passa upp på en hund tills den är uppemot året och hoppas på det bästa. Har hitills aldrig haft en hund med separationsångest så det jag gör funkar för mig.
Jag upplever tvärtom att de som har hundar med separationsångest har inte börjat tidigt med korta stunder utan helt plötsligt efter ett par månader blir det bråttom att ensamträna hunden (när man ska tillbaka till jobb eller livsituationen förändras) som är van att alltid vara med sin flock och då blir det såklart knepigt.

Eftersom du drog upp det rent etoligiska så lämnas de flesta hund/varg/räv valpar kortare stunder för toabesök och då mamman behöver äta tidigt och allterftersom lämnas de "själva" längre och längre stunder när mamman behöver jaga. De är ju såklart inte helt själva eftersom de oftast har kullsyskon men men.

 

[Fetaost]

Och min erfarenhet från hundar i omgivningen är att för intensiv ensamhetsträning vid för ung ålder skapar separationsångest istället för att förebygga den. Rent etologiskt innebär det livsfara för en valp att vara ensam, så separationsångest hos en mycket ung hund har varit en egenskap som gynnat överlevnad. När hunden är tillräckligt stor för att klara svårigheter själv är läget ett annat.

Dessa hundar kanske hade en separationsångest i generna och hade blivit ännu värre utan träning.

Jag börjar träna vid dag ett och ingen av dem har haft problem med att vara ensamma, förutom Rottisblandningen som jag inte var lika ihärdig med pga okunskap.

 

[Wingates]

Till viss del kan det nog vara så. Men samtidigt vet vi att separationsångest också är vanligare inom vissa raser, och att om föräldern har stora problem med det får avkommorna det oftast också. Vilket borde indikera en viss typ av ärftlig faktor. Sen kan man som ägare förstärka ångesten eller stressen eller upprördheten eller vad man nu vill kalla det genom att träna fel.


Det vore intressant att veta rent vetenskapligt om det går att skapa separationsångest enbart genom felaktig träning, eller om det faktiskt alltid har med hundens grundförutsättningar i form av mentalitet att göra. Kanske finns studier men har inte försökt leta.

Nej, alltså jag har inga problem med att köpa att det är vanligare i vissa linjer/raser - men jag tror inte det är något som syns på tex ett MH.

 

[Fetaost]

Nej, alltså jag har inga problem med att köpa att det är vanligare i vissa linjer/raser - men jag tror inte det är något som syns på tex ett MH.

Fast eftersom allmän osäkerhet och känslor som är all over the place syns på ett MH/BPH så kan man iaf ana vilka individer som lättare kommer att vara otrygga ensamma.

 

[Malibu_Stacy]

Nej, alltså jag har inga problem med att köpa att det är vanligare i vissa linjer/raser - men jag tror inte det är något som syns på tex ett MH.

Fast eftersom allmän osäkerhet och känslor som är all over the place syns på ett MH/BPH så kan man iaf ana vilka individer som lättare kommer att vara otrygga ensamma.

Jag tänker lite som @Fetaost att en individ som visar rädslor eller otrygghet på MH/BPH borde ha större benägenhet att utveckla separationsångest/-rädsla än en hund som inte visar rädsla/otrygghet. Min erfarenhet är att många rädslor och osäkerheter är ärftliga, men att det kan slå lite olika och att en rädsla/osäkerhet sällan kommer ensam (antingen i individen eller i linjerna). Vore intressant att se om det finns belägg/forskning på detta gällande just separationsångest som kan bekräfta eller utesluta.

 

[Lingon]

Jag tänker lite som @Fetaost att en individ som visar rädslor eller otrygghet på MH/BPH borde ha större benägenhet att utveckla separationsångest/-rädsla än en hund som inte visar rädsla/otrygghet. Min erfarenhet är att många rädslor och osäkerheter är ärftliga, men att det kan slå lite olika och att en rädsla/osäkerhet sällan kommer ensam (antingen i individen eller i linjerna). Vore intressant att se om det finns belägg/forskning på detta gällande just separationsångest som kan bekräfta eller utesluta.

Jag håller inte riktigt med. En hund med dålig mentalitet som inte avreagerar under MH:t och bara bygger på rädslorna kan vara hur trygg som helst i sitt eget hem. Eget hem. Eget revir. =trygghet

Jag vet en sån. Testledaren valde att inte genomföra skotten för att hunden var för stressad. Men den hade aldrig nåt problem att vara ensam hemma. Den hunden visade hyfsat dålig mentalitet. Men kände sig trygg hemma även om den var ensam.

 

[Lattematte]

Dessa hundar kanske hade en separationsångest i generna och hade blivit ännu värre utan träning.

Jag börjar träna vid dag ett och ingen av dem har haft problem med att vara ensamma, förutom Rottisblandningen som jag inte var lika ihärdig med pga okunskap.

Pratar du om mina nuvarande hundar, kan jag försäkra dig om att det är ont om rädslor överhuvudtaget i generna. Fina korningar överallt i stamtavlorna, och på den av mina som uppnått rätt ålder.

För min del får alla göra på det sätt som passar dem bäst, du tränar på ditt sätt, jag gör på mitt sätt. Dock har jag märkt att det kan bli problem när nyblivna valpägare börjar ensamhetsträna riktat från dag ett, eftersom vissa tränar upp separationsångesten istället för tryggheten. Det gäller förstås inte hundägarna i det här forumet, där så många är experter, och ändå tror att det bara finns en enda väg till ett lyckat resultat. Jag vet att det finns flera.

 

[Malibu_Stacy]

Jag håller inte riktigt med. En hund med dålig mentalitet som inte avreagerar under MH:t och bara bygger på rädslorna kan vara hur trygg som helst i sitt eget hem. Eget hem. Eget revir. =trygghet

Jag vet en sån. Testledaren valde att inte genomföra skotten för att hunden var för stressad. Men den hade aldrig nåt problem att vara ensam hemma. Den hunden visade hyfsat dålig mentalitet. Men kände sig trygg hemma även om den var ensam.

Jag spånar och funderar bara. Ett exempel gör ju ingen sanning heller såklart. Det vore mer intressant att se det i ett helhetsperspektiv. Finns det ett samband mellan separationsångest och andra rädslor?

 

[Lattematte]

@Lattematte Grattis att det funkar för dig men jag har svårt att tro att det skulle vara nåt som fungerar på alla hundar. Vår ena hund är alltid på en människa om nån är hemma, att hon skulle lämna en och lägga sig själv nån längre stund finns inte trots det så kan hon lämnas själv, De andra två, tja, kanske men jag har inget intresse av att passa upp på en hund tills den är uppemot året och hoppas på det bästa. Har hitills aldrig haft en hund med separationsångest så det jag gör funkar för mig.
Jag upplever tvärtom att de som har hundar med separationsångest har inte börjat tidigt med korta stunder utan helt plötsligt efter ett par månader blir det bråttom att ensamträna hunden (när man ska tillbaka till jobb eller livsituationen förändras) som är van att alltid vara med sin flock och då blir det såklart knepigt.

Eftersom du drog upp det rent etoligiska så lämnas de flesta hund/varg/räv valpar kortare stunder för toabesök och då mamman behöver äta tidigt och allterftersom lämnas de "själva" längre och längre stunder när mamman behöver jaga. De är ju såklart inte helt själva eftersom de oftast har kullsyskon men men.

Men valpar i ett normalt vardagsliv lämnas ju också ensamma kortare stunder. Jag har inte rekommenderat någon att anlita hundvakt för att gå ut med soporna, ta en dusch eller tvätta håret. Det är den träning som räckt för mina hundar när de varit små. Och när de blivit större har de visat själva att de känner sig trygga på egen hand/tass, och då kan de vara ensamma upp till sex timmar utan oro, ljud eller förstörelse.

Eftersom jag jobbar heltid dagtid och inte alltid kan åka hem mitt på dagen är någon slags hundpassning ett måste, som du förstår. Sedan tror jag inte att vi kan jämföra de hundar vi har. Vad jag har sett av dina fina foton här, har du små, snabbt mognande hundar, där den största är en BC.

Mina är stora, och allmänt ansedda som sena mognadsmässigt, (ingen tik som löpt före tretton månaders ålder kan ju vara en indikation). Det är alltså stor skillnad på hund och hund. Jag har haft 12-17 kilos hundar och de löpte sin andra gång när de precis fyllt ett, och kändes vuxna då.

Som jag sagt i typ vartenda inlägg, alla gör som de vill, men jag misstänker att för tidig och intensiv ensamhetsträning kan ge separationsångest hos känsligare hundar.

 

[Lattematte]

Hade mina hundar legat tryckta vid dörren för att inte missa att man kommer hem så hade jag varit ganska orolig för hur dom mår.

Hur kan du vränga till det jag skrivit till att hundarna ligger "tryckta vid" dörren?

De ligger bekvämt, en i en fåtölj där det går att se ytterdörren, och den andra i en hundbädd varifrån ytterdörren också är synlig. Jag är som sagt inte det minsta orolig för deras mående, och jag kan försäkra dig om att det behöver inte du heller vara.

 

[Lattematte]

Jag spånar och funderar bara. Ett exempel gör ju ingen sanning heller såklart. Det vore mer intressant att se det i ett helhetsperspektiv. Finns det ett samband mellan separationsångest och andra rädslor?

Både jag och nej. Det är nog få brukshundar med höga korningssiffror som har problem med att vara ensamma. Å andra sidan har jag träffat glada, käcka och orädda cocker spaniels och pudlar som ylar när de blir ensamma.

Det bästa vore förstås om uppfödarna seriöst utvärderar sina avelsdjur på den punkten. Å andra sidan har de ofta så många hundar att problemen inte riktigt visar sig i den miljön.

 

[Malibu_Stacy]

Både jag och nej. Det är nog få brukshundar med höga korningssiffror som har problem med att vara ensamma. Å andra sidan har jag träffat glada, käcka och orädda cocker spaniels och pudlar som ylar när de blir ensamma.

Det bästa vore förstås om uppfödarna seriöst utvärderar sina avelsdjur på den punkten. Å andra sidan har de ofta så många hundar att problemen inte riktigt visar sig i den miljön.

Hittade flera studier som tydligt visade samband mellan åtminstone ljud- och separationsrädsla. En ljudrädd hund har tydligen också ofta separationsångest, och en hund med separationsångest har också ofta ljudrädsla.

Skott testats ju på både MH och BPH så det är ju lätt att undvika avel på skottberörda hundar om man samtidigt vill åtminstone försöka undvika/minska på risken för separationsångest.

 

[Lattematte]

Dessa hundar kanske hade en separationsångest i generna och hade blivit ännu värre utan träning.

Jag börjar träna vid dag ett och ingen av dem har haft problem med att vara ensamma, förutom Rottisblandningen som jag inte var lika ihärdig med pga okunskap.

Och nu förstår jag exakt hur du menade, och håller med dig på punkten att ångesten sitter i generna. Däremot tror jag att slutresultatet hade blivit bättre om man väntat till hunden var vuxnare med ensamhetsträningen, förutom de moment som faller sig naturliga i vardagen.

 

[Lattematte]

Intressant, kan du klistra in länkarna till de dokument du hittat? Ljudrädsla går definitivt att korrelera negativt med den egenskap som förut kallades nervkonstitution. Ju svagare nerver, desto troligare att hunden är ljudkänslig.

Å andra sidan får man inte glömma att det går att göra vilken hörande hund som helst skotträdd, om skottet kombineras med smärta eller en elstöt.

 

[Malibu_Stacy]

Intressant, kan du klistra in länkarna till de dokument du hittat? Ljudrädsla går definitivt att korrelera negativt med den egenskap som förut kallades nervkonstitution. Ju svagare nerver, desto troligare att hunden är ljudkänslig.

Å andra sidan får man inte glömma att det går att göra vilken hörande hund som helst skotträdd, om skottet kombineras med smärta eller en elstöt.

Nej har klickat bort sidan och inte sparat ned. Började att söka i Google på ”separation anxiety dog hereditary” och fick flera träffar. Går säkert att söka på pubmed också för att komma till studierna direkt.