Separationsångest och avels del i det hela

[Malibu_Stacy]

Jag har letat lite och läst, och visst finns det studier som visar samband mellan separationsångest hos hundar och generell rädsla. Det finns samband mellan generell rädsla och ljudrädla respektive social rädsla också, samt rädslor och aggressivitet. Det är nog ingen nyhet för hundfolk. Men kopplingen verkar inte alltid vara så lätt som det kan se ut, och artiklar har en tendens att förenkla forskningsresultat.

I den stora, finska enkätstudien Prevalence, comorbidity, and behavioral variation in canine anxiety såg man t ex att hundar med separationsångest i stor utsträckning var både generellt rädda och ljudrädda. Men sambandet var inte alls lika starkt åt andra hållet, i synnerhet inte för ljudrädsla. Deras forskningsresultat visar alltså att en klart högre andel av hundar med separationsångest också är ljudrädda, men ljudrädda hundar verkar inte lida av separationsångest i markant högre utsträckning än hundar utan ljudrädsla.

Man skriver också att det finns forskning som visar på att ljudrädsla och separationsångest är egenskaper som överlappar varandra, men att det samtidigt finns andra studier där man inte hittar någon korrelation.

På sätt och vis är det dock väldigt enkelt, oavsett vilka studier man tittar på. Avla inte på rädda hundar, oavsett på vilket eller vilka sätt rädslan manifesterar sig.

Det var den studien jag läste, bra sammanfattat

 

[Dentaku]

Det var den studien jag läste, bra sammanfattat

Tack!

Utgår man från resultatet där verkar det alltså svårt att använda MH/BPH för att säga något om separationsångest. Att titta på hur hela beskrivningen ser ut vad gäller rädsla, otrygghet och aggressivitet kan ge en ledtråd, men det saknas enligt studien ändå någon stark koppling mellan de beteenden man tittar på under MH/BPH och risken för att en hund ska lida av separationsångest.

Jag har svårt att hitta fulltextartiklar av några av de andra studierna, men ett problem som jag tycker är uppenbart med ett par av dem jag tittat på är urvalsmaterialet. I båda fallen har urvalet rekryterats på kliniker specialiserade på beteendeproblematik. I den ena studien har ägarna till de 23 hundarna som utgör undersökningsmaterialet och med sökt sig dit just på grund av hundens separationsångest.
Naturligtvis har även den finska studien svagheter, men det breda urvalet är en klar fördel. En annan sak som jag gillar med den är också precis det faktum att den är finsk. En undersökningen från ett land där situationen för hundar och ägare är mer lik den här i Sverige känns onekligen mer relevant än den i ett land där det inte är kontroversiellt alls att använda bur när hunden är ensam, eller där t o m veterinärer och annat yrkesfolk kan se det som normalt att man lämnar hunden ensam 10 timmar om dagen när man jobbar/går i skola.