Ras för tävling och kontorshäng i stadsmiljö?

Krumben

Trådstartare
Det är inte dags än, men vi pratar ibland om att skaffa en till hund. I dagsläget har vi en jaktlabbe som blir två år i vår. Han är vår första hund (som vuxna) och jag har verkligen fått blodad tand vad gäller hundträning. Han är toppen på många sätt, men har en hel del social osäkerhet och undviker gärna miljöer där det finns mycket nya hundar och människor. Vi bor i en stuga i skogen, så det raserar inte vardagen, men som han fungerar nu är det svårt att ta med honom till jobbet eller hundklubbar och liknande. I dagsläget känns det exempelvis som en utopi att han skulle klara av platsliggning i brukset, utan att att vara ett vrak när han kommer hem. Det finns också människor som han än så länge aldrig har velat hälsa på, vilket vi förstås inte begär av honom.

Min fru har en liten privat psykologmottagning i centrala Stockholm och kan ta med hund till jobbet, dit hon pendlar med tåg. Drömmen för nästa hund vore en individ som kunde klara av att rastas i stadsmiljö och sedan vila på en mottagning dit det kommer och går patienter, men som sedan vill träna med mig och labben på kvällen. Vi håller mestadels på med spår, specialsök, nosework och försöker väl sakteliga bygga motivation för canicross och apportering. Jag vet att alla hundar gillar att träna, men jag vill gärna tävla med nästa hund och tränar i princip dagligen.

Planen är att köpa en unghund eller vuxen hund nästa gång, vilket väl förmodligen blir tidigast om något år eller så. Vi är dock lite osäkra på vad vi ska titta efter när det börjar bli dags. Vi älskar egentligen retrievers, men med tanke på tåg och stadsmiljö skulle det vara smidigt med en mindre hund. Raser vi har funderat på är pudel, border terrier och dansk-svensk gårdshund. Om det inte vore för behovet att kunna vara i stan, tycker jag att kelpie verkar härliga också. Jag är nyfiken på vallning och både jag och frugan gillar lite clowniga hundar. Det känns dock osannolikt att någon skulle vilja sälja en vuxen och så pass miljöstark kelpie, eftersom det finns så få.

Kan tillägga att labben än så länge har funkat med alla hundar som han faktiskt har introducerats för och hunnit kolla av. Han känns t.o.m. betydligt tryggare och mer socialt framåt när han är med artfränder. Han gör sig väldigt ofarlig med övertydliga lugnande signaler, så det känns också viktigt att hitta en hund som inte är för bufflig och trakasserar honom.

Någon input?

PS.
Är inte ute efter tips på hur jag ska jobba med labben. Får kvalificerad hjälp av vet och hundtränare och har en plan som vi ska hålla oss till och utvärdera /DS.
 
Det är inte dags än, men vi pratar ibland om att skaffa en till hund. I dagsläget har vi en jaktlabbe som blir två år i vår. Han är vår första hund (som vuxna) och jag har verkligen fått blodad tand vad gäller hundträning. Han är toppen på många sätt, men har en hel del social osäkerhet och undviker gärna miljöer där det finns mycket nya hundar och människor. Vi bor i en stuga i skogen, så det raserar inte vardagen, men som han fungerar nu är det svårt att ta med honom till jobbet eller hundklubbar och liknande. I dagsläget känns det exempelvis som en utopi att han skulle klara av platsliggning i brukset, utan att att vara ett vrak när han kommer hem. Det finns också människor som han än så länge aldrig har velat hälsa på, vilket vi förstås inte begär av honom.

Min fru har en liten privat psykologmottagning i centrala Stockholm och kan ta med hund till jobbet, dit hon pendlar med tåg. Drömmen för nästa hund vore en individ som kunde klara av att rastas i stadsmiljö och sedan vila på en mottagning dit det kommer och går patienter, men som sedan vill träna med mig och labben på kvällen. Vi håller mestadels på med spår, specialsök, nosework och försöker väl sakteliga bygga motivation för canicross och apportering. Jag vet att alla hundar gillar att träna, men jag vill gärna tävla med nästa hund och tränar i princip dagligen.

Planen är att köpa en unghund eller vuxen hund nästa gång, vilket väl förmodligen blir tidigast om något år eller så. Vi är dock lite osäkra på vad vi ska titta efter när det börjar bli dags. Vi älskar egentligen retrievers, men med tanke på tåg och stadsmiljö skulle det vara smidigt med en mindre hund. Raser vi har funderat på är pudel, border terrier och dansk-svensk gårdshund. Om det inte vore för behovet att kunna vara i stan, tycker jag att kelpie verkar härliga också. Jag är nyfiken på vallning och både jag och frugan gillar lite clowniga hundar. Det känns dock osannolikt att någon skulle vilja sälja en vuxen och så pass miljöstark kelpie, eftersom det finns så få.

Kan tillägga att labben än så länge har funkat med alla hundar som han faktiskt har introducerats för och hunnit kolla av. Han känns t.o.m. betydligt tryggare och mer socialt framåt när han är med artfränder. Han gör sig väldigt ofarlig med övertydliga lugnande signaler, så det känns också viktigt att hitta en hund som inte är för bufflig och trakasserar honom.

Någon input?

PS.
Är inte ute efter tips på hur jag ska jobba med labben. Får kvalificerad hjälp av vet och hundtränare och har en plan som vi ska hålla oss till och utvärdera /DS.
Ni har inte tittat på jaktspringer då? Eftersom ni gillar clownigheten och du vill träna mycket.
De brukar vara duktiga på att vara passiva och sen fullt ös när det gäller.
 
Ni har inte tittat på jaktspringer då? Eftersom ni gillar clownigheten och du vill träna mycket.
De brukar vara duktiga på att vara passiva och sen fullt ös när det gäller.

Bra tips! De verkar väldigt härliga! Frugan växte upp med springer och är väldigt förtjust i dem, men jag har begränsad erfarenhet. Min lillebror skulle bli överlycklig om jag tränade en springer för jakten också ☺️
 
Bra tips! De verkar väldigt härliga! Frugan växte upp med springer och är väldigt förtjust i dem, men jag har begränsad erfarenhet. Min lillebror skulle bli överlycklig om jag tränade en springer för jakten också ☺️
Jag tycker inte du ska köpa en jaktspringer om du inte på allvar är intresserad av att jaga med den.
 
Det är inte dags än, men vi pratar ibland om att skaffa en till hund. I dagsläget har vi en jaktlabbe som blir två år i vår. Han är vår första hund (som vuxna) och jag har verkligen fått blodad tand vad gäller hundträning. Han är toppen på många sätt, men har en hel del social osäkerhet och undviker gärna miljöer där det finns mycket nya hundar och människor. Vi bor i en stuga i skogen, så det raserar inte vardagen, men som han fungerar nu är det svårt att ta med honom till jobbet eller hundklubbar och liknande. I dagsläget känns det exempelvis som en utopi att han skulle klara av platsliggning i brukset, utan att att vara ett vrak när han kommer hem. Det finns också människor som han än så länge aldrig har velat hälsa på, vilket vi förstås inte begär av honom.

Min fru har en liten privat psykologmottagning i centrala Stockholm och kan ta med hund till jobbet, dit hon pendlar med tåg. Drömmen för nästa hund vore en individ som kunde klara av att rastas i stadsmiljö och sedan vila på en mottagning dit det kommer och går patienter, men som sedan vill träna med mig och labben på kvällen. Vi håller mestadels på med spår, specialsök, nosework och försöker väl sakteliga bygga motivation för canicross och apportering. Jag vet att alla hundar gillar att träna, men jag vill gärna tävla med nästa hund och tränar i princip dagligen.

Planen är att köpa en unghund eller vuxen hund nästa gång, vilket väl förmodligen blir tidigast om något år eller så. Vi är dock lite osäkra på vad vi ska titta efter när det börjar bli dags. Vi älskar egentligen retrievers, men med tanke på tåg och stadsmiljö skulle det vara smidigt med en mindre hund. Raser vi har funderat på är pudel, border terrier och dansk-svensk gårdshund. Om det inte vore för behovet att kunna vara i stan, tycker jag att kelpie verkar härliga också. Jag är nyfiken på vallning och både jag och frugan gillar lite clowniga hundar. Det känns dock osannolikt att någon skulle vilja sälja en vuxen och så pass miljöstark kelpie, eftersom det finns så få.

Kan tillägga att labben än så länge har funkat med alla hundar som han faktiskt har introducerats för och hunnit kolla av. Han känns t.o.m. betydligt tryggare och mer socialt framåt när han är med artfränder. Han gör sig väldigt ofarlig med övertydliga lugnande signaler, så det känns också viktigt att hitta en hund som inte är för bufflig och trakasserar honom.

Någon input?

PS.
Är inte ute efter tips på hur jag ska jobba med labben. Får kvalificerad hjälp av vet och hundtränare och har en plan som vi ska hålla oss till och utvärdera /DS.
Jag hade en cairnterrier i 14 år - han klarade alla miljöer, var träningsbar och hängde glatt med på allt man bad honom om. Visst hade han terrierattityd, men var ändå en väldigt "lätt" hund. Kan varmt rekommendera rasen!
 
Jag tycker inte du ska köpa en jaktspringer om du inte på allvar är intresserad av att jaga med den.


Jag frågar inte retoriskt, utan uppriktigt, men tänker du att den praktiska jakten är svår att imitera utan skott/avslut? Retrieverjakt är ju väldigt lätt att ersätta, exempelvis, men det kanske är för stor skillnad mellan spanielträning och spanieljakt? Jag vet att en del använder spaniels för andra typer av sök/uppletande, som alternativ till jakt, men det kanske inte räcker? Min lillebror har en stående fågelhund som han ibland tränar på spanielsätt för att bygga signaler med tillhörande beteenden som lämpar sig för mindre sökområden när det behövs. Den sortens träningsupplägg verkar inte särskilt krångliga att få till iaf.
 
Jag hade en cairnterrier i 14 år - han klarade alla miljöer, var träningsbar och hängde glatt med på allt man bad honom om. Visst hade han terrierattityd, men var ändå en väldigt "lätt" hund. Kan varmt rekommendera rasen!

Terrierattityd har sin charm! Jag tittade på cairn på hundmässan och de verkade härliga. Efter att ha vuxit upp med schnauzer måste jag dock säga att följsamheten hos retrievern är lyxigt, även om det förstås finns behagligt utrymme mellan extremerna! ☺️ Border terrier verkar lite mjukare, men jag kanske har fel?
 
Nu vet jag ju inte exakt hur din fru pendlar men jag tycker själv att det är galet skönt att ha en liten hund i storstan. Speciellt på tuben och i rulltrappor och så, man känner sig mindre ”i vägen” och det är väldigt smidigt att kunna lyfta hunden om det behövs. :)

Nu är jag inte expert på spårtävlingar så vet inte vilka raser som dominerar där, men det borde väl vara mer öppet än t.ex. agility? Kan tänka mig att många små raser kan funka bra, bland annat de ni nämnt.

Hur är det med löwchen? Pigg, frisk, lite mer driv om jag minns rätt?
 
Jag har golden nu men vill ha en mindre som nästa hund så att mina åldrande föräldrar kan fortsätta vara hundvakter ibland. Tränar inte varje dag, tävlar rally, heelwork och nosework.
Jag har funderat på massor med raser men hamnar hela tiden tillbaka på mellanpudel. Finns flera kennlar som avlar på arbetande hundar så det verkar inte jättesvårt att hitta en bra. Att jag alls tittar på andra raser är för att jag är tveksam till pälsvården.
 
Terrierattityd har sin charm! Jag tittade på cairn på hundmässan och de verkade härliga. Efter att ha vuxit upp med schnauzer måste jag dock säga att följsamheten hos retrievern är lyxigt, även om det förstås finns behagligt utrymme mellan extremerna! ☺️ Border terrier verkar lite mjukare, men jag kanske har fel?
Jag har uppfattat borderterriern som något "mer hund" än cairnterriern, men jag kan ju också ha fel :D Min cairn var ganska "lagom" - absolut inte retriever-följsam men inte heller hård eller egentligen särskilt envis. Mer "full i fan" skulle jag säga :)
 
Jag tänker att eftersom ni planerar att köpa en mer "färdig" hund nästa gång så kommer ni direkt kunna få en indikation om den är miljöstark eller inte och att den klarar sociala sammanhang. Därför är ras inte så viktigt utan rätt individ , de grenar du nämner kan passa många olika raser så ni kan vara rätt breda i sökandet.

Tänker att hunden behöver bra avknapp för lugna dagar på kontoret ihop med mycket motor för att sen kunna slå om till arbete på kvällen.

Bra omplaceringar kommer som tur är ut mellan varven om man har ögonen öppna. Det kan handla om trevliga hundar som bara inte matchar med förare, det kan handla om att hunden inte passar I flocken eller att någon inser att man inte har tiden att förvalta hunden eller att den helt enkelt inte passar i den gren föraren snöat in på. Därför skulle jag personligen inte låsa mig vid ras utan att hitta rätt individ som har de egenskaper ni önskar. En vuxen hund är mer av ett oskrivet kort än vad en valp är och oftast brukar man kunna ha en provperiod om alla kommer överens om det så att det blir rätt.

Jag säger inte att det kommer gå i en handvändning men jag tror att det finns goda chanser att hitta en omplacering som passar om.man letar.
 
Jag frågar inte retoriskt, utan uppriktigt, men tänker du att den praktiska jakten är svår att imitera utan skott/avslut? Retrieverjakt är ju väldigt lätt att ersätta, exempelvis, men det kanske är för stor skillnad mellan spanielträning och spanieljakt? Jag vet att en del använder spaniels för andra typer av sök/uppletande, som alternativ till jakt, men det kanske inte räcker? Min lillebror har en stående fågelhund som han ibland tränar på spanielsätt för att bygga signaler med tillhörande beteenden som lämpar sig för mindre sökområden när det behövs. Den sortens träningsupplägg verkar inte särskilt krångliga att få till iaf.
Att det blivit en uppdelning i rasen från första början är ju för att man köpt springer utan avsikt att jaga. Det du beskriver att du vill ha en hund till går det att hitta ESS av uställningstyp till. Så min åsikt handlar mer om vad det får för konsekvens för rasen som helhet än för individen. Som jämförelse har ju jaktcocker blivit väldigt poppis som agilityhund och jag ser en uppenbar risk att det inte kommer att vara positivt för bevarandet av rasens jaktegenskaper på sikt. Det är paradoxalt ofta en ras arbetsegenskaper som gör att den blir populär att använda till annat än sitt ursprungliga syfte, samtidigt som det i sin tur gör att de ursprungliga egenskaperna försvinner på sikt.
 
Att det blivit en uppdelning i rasen från första början är ju för att man köpt springer utan avsikt att jaga. Det du beskriver att du vill ha en hund till går det att hitta ESS av uställningstyp till. Så min åsikt handlar mer om vad det får för konsekvens för rasen som helhet än för individen. Som jämförelse har ju jaktcocker blivit väldigt poppis som agilityhund och jag ser en uppenbar risk att det inte kommer att vara positivt för bevarandet av rasens jaktegenskaper på sikt. Det är paradoxalt ofta en ras arbetsegenskaper som gör att den blir populär att använda till annat än sitt ursprungliga syfte, samtidigt som det i sin tur gör att de ursprungliga egenskaperna försvinner på sikt.

Fast varför skulle inte en jaktspringer passa någon som vill träna drag, nosework, bruks, apportering etc typ dagligen? Har en av utställningstyp verkligen den motivationen som TS söker? Jag upplever det som att man vill ha MER arbetslust än hos nuvarande jaktlabbe, inte tvärtom.
 
En till (men stabil) jaktlabbe, mellanpudel eller spaniel hade jag nog satsat på. Jag tycker även portugisen verkar trevlig, man behöver ju inte utställningsklippa dom 😅 finns både linjer med tryck i och mer lugna. Så där gäller det väl att välja rätt (som alltid). Finns tom en portugis som är försvarsmaktshund så finns en del som gillar att jobba ordentligt :)
 
För låter det som att ni inte riktigt har möjlighet och erfarenhet för att ha den hunden ni beskriver är drömhunden.
Er hund är ju inte så gammal och är troligen kvar den s k spökåldern som lättas kan jämföras med puberteten.
Det verkar inte på beskrivningen här som att ni har försökt socialisera honom redan som valp. Bor man avskilt ute på landet är det en väldigt viktig bit och något man måste lägga tid på.
Valpkurs är också en del i det att lära valpen att träffa andra hundar.

Helt ärligt om ni inte köpt er labbe av en uppfödare som driver valpfabrik (vilket tyvärr förekommer med populära raser) så med träning och lite stigande ålder så har ni redan drömhunden.
Hoppas att den tränare ni har är kompetent för då bör ni ha drömhunden innan året är slut.
 
Det är inte dags än, men vi pratar ibland om att skaffa en till hund. I dagsläget har vi en jaktlabbe som blir två år i vår. Han är vår första hund (som vuxna) och jag har verkligen fått blodad tand vad gäller hundträning. Han är toppen på många sätt, men har en hel del social osäkerhet och undviker gärna miljöer där det finns mycket nya hundar och människor. Vi bor i en stuga i skogen, så det raserar inte vardagen, men som han fungerar nu är det svårt att ta med honom till jobbet eller hundklubbar och liknande. I dagsläget känns det exempelvis som en utopi att han skulle klara av platsliggning i brukset, utan att att vara ett vrak när han kommer hem. Det finns också människor som han än så länge aldrig har velat hälsa på, vilket vi förstås inte begär av honom.

Min fru har en liten privat psykologmottagning i centrala Stockholm och kan ta med hund till jobbet, dit hon pendlar med tåg. Drömmen för nästa hund vore en individ som kunde klara av att rastas i stadsmiljö och sedan vila på en mottagning dit det kommer och går patienter, men som sedan vill träna med mig och labben på kvällen. Vi håller mestadels på med spår, specialsök, nosework och försöker väl sakteliga bygga motivation för canicross och apportering. Jag vet att alla hundar gillar att träna, men jag vill gärna tävla med nästa hund och tränar i princip dagligen.

Planen är att köpa en unghund eller vuxen hund nästa gång, vilket väl förmodligen blir tidigast om något år eller så. Vi är dock lite osäkra på vad vi ska titta efter när det börjar bli dags. Vi älskar egentligen retrievers, men med tanke på tåg och stadsmiljö skulle det vara smidigt med en mindre hund. Raser vi har funderat på är pudel, border terrier och dansk-svensk gårdshund. Om det inte vore för behovet att kunna vara i stan, tycker jag att kelpie verkar härliga också. Jag är nyfiken på vallning och både jag och frugan gillar lite clowniga hundar. Det känns dock osannolikt att någon skulle vilja sälja en vuxen och så pass miljöstark kelpie, eftersom det finns så få.

Kan tillägga att labben än så länge har funkat med alla hundar som han faktiskt har introducerats för och hunnit kolla av. Han känns t.o.m. betydligt tryggare och mer socialt framåt när han är med artfränder. Han gör sig väldigt ofarlig med övertydliga lugnande signaler, så det känns också viktigt att hitta en hund som inte är för bufflig och trakasserar honom.

Någon input?

PS.
Är inte ute efter tips på hur jag ska jobba med labben. Får kvalificerad hjälp av vet och hundtränare och har en plan som vi ska hålla oss till och utvärdera /DS.
En bruksavlad kelpie behöver knappast valla, såvida ni inte vill ha en WK?
 
För låter det som att ni inte riktigt har möjlighet och erfarenhet för att ha den hunden ni beskriver är drömhunden.
Er hund är ju inte så gammal och är troligen kvar den s k spökåldern som lättas kan jämföras med puberteten.
Det verkar inte på beskrivningen här som att ni har försökt socialisera honom redan som valp. Bor man avskilt ute på landet är det en väldigt viktig bit och något man måste lägga tid på.
Valpkurs är också en del i det att lära valpen att träffa andra hundar.

Helt ärligt om ni inte köpt er labbe av en uppfödare som driver valpfabrik (vilket tyvärr förekommer med populära raser) så med träning och lite stigande ålder så har ni redan drömhunden.
Hoppas att den tränare ni har är kompetent för då bör ni ha drömhunden innan året är slut.
Alltså nej. Ibland spelar det ingen roll hur mycket man socialiserar om hunden är född med ”dåligt temperament”. Jag har själv hund som jag la extremt mycket arbete på att socialisera som ändå gör utfall och är livrädd för andra hundar/sparkcyklar/barn etc.
Hunden jag har som fått minst socialisering är den som är mest chill med allt.

Krumben är en väldigt engagerad hundägare som gått valpkurs (om jag inte minns fel) och uppenbarligen lägger massor av tid på träning så lägg av med skammandet.
 
Jag har golden nu men vill ha en mindre som nästa hund så att mina åldrande föräldrar kan fortsätta vara hundvakter ibland. Tränar inte varje dag, tävlar rally, heelwork och nosework.
Jag har funderat på massor med raser men hamnar hela tiden tillbaka på mellanpudel. Finns flera kennlar som avlar på arbetande hundar så det verkar inte jättesvårt att hitta en bra. Att jag alls tittar på andra raser är för att jag är tveksam till pälsvården.
Tack! Förstår verkligen vad du menar med pälsvården! Jag älskar den fällande labbepälsen. Det är bara att torka av hunden om han är lerig eller så ☺️

Har också märkt att många pudlar är lite kräsna med maten, vilket jag tycker känns lite lustigt. Annars har vi passat en dvärgpudel några gånger perioder och jag blev lite kär i den faktiskt ☺️
 
Det är inte dags än, men vi pratar ibland om att skaffa en till hund. I dagsläget har vi en jaktlabbe som blir två år i vår. Han är vår första hund (som vuxna) och jag har verkligen fått blodad tand vad gäller hundträning. Han är toppen på många sätt, men har en hel del social osäkerhet och undviker gärna miljöer där det finns mycket nya hundar och människor. Vi bor i en stuga i skogen, så det raserar inte vardagen, men som han fungerar nu är det svårt att ta med honom till jobbet eller hundklubbar och liknande. I dagsläget känns det exempelvis som en utopi att han skulle klara av platsliggning i brukset, utan att att vara ett vrak när han kommer hem. Det finns också människor som han än så länge aldrig har velat hälsa på, vilket vi förstås inte begär av honom.

Min fru har en liten privat psykologmottagning i centrala Stockholm och kan ta med hund till jobbet, dit hon pendlar med tåg. Drömmen för nästa hund vore en individ som kunde klara av att rastas i stadsmiljö och sedan vila på en mottagning dit det kommer och går patienter, men som sedan vill träna med mig och labben på kvällen. Vi håller mestadels på med spår, specialsök, nosework och försöker väl sakteliga bygga motivation för canicross och apportering. Jag vet att alla hundar gillar att träna, men jag vill gärna tävla med nästa hund och tränar i princip dagligen.

Planen är att köpa en unghund eller vuxen hund nästa gång, vilket väl förmodligen blir tidigast om något år eller så. Vi är dock lite osäkra på vad vi ska titta efter när det börjar bli dags. Vi älskar egentligen retrievers, men med tanke på tåg och stadsmiljö skulle det vara smidigt med en mindre hund. Raser vi har funderat på är pudel, border terrier och dansk-svensk gårdshund. Om det inte vore för behovet att kunna vara i stan, tycker jag att kelpie verkar härliga också. Jag är nyfiken på vallning och både jag och frugan gillar lite clowniga hundar. Det känns dock osannolikt att någon skulle vilja sälja en vuxen och så pass miljöstark kelpie, eftersom det finns så få.

Kan tillägga att labben än så länge har funkat med alla hundar som han faktiskt har introducerats för och hunnit kolla av. Han känns t.o.m. betydligt tryggare och mer socialt framåt när han är med artfränder. Han gör sig väldigt ofarlig med övertydliga lugnande signaler, så det känns också viktigt att hitta en hund som inte är för bufflig och trakasserar honom.

Någon input?

PS.
Är inte ute efter tips på hur jag ska jobba med labben. Får kvalificerad hjälp av vet och hundtränare och har en plan som vi ska hålla oss till och utvärdera /DS.
Om ni gillar clownigheten, men ändå vill ha en arbetssugen hund så är pumi perfekt 🤩 vet många som pendlar i kollektivtrafik med sina, flera som är olika varianter av terapihundar.
Pumi är ju en vallhund med en del terrierattityd. Lydnad, rally, nose work, agility, spelar ingen roll, de vill jobba med dig.
Den svåra delen är nog att hitta en omplacering 🤷‍♀️
 
Jag frågar inte retoriskt, utan uppriktigt, men tänker du att den praktiska jakten är svår att imitera utan skott/avslut? Retrieverjakt är ju väldigt lätt att ersätta, exempelvis, men det kanske är för stor skillnad mellan spanielträning och spanieljakt? Jag vet att en del använder spaniels för andra typer av sök/uppletande, som alternativ till jakt, men det kanske inte räcker? Min lillebror har en stående fågelhund som han ibland tränar på spanielsätt för att bygga signaler med tillhörande beteenden som lämpar sig för mindre sökområden när det behövs. Den sortens träningsupplägg verkar inte särskilt krångliga att få till iaf.
Jag ser inte varför man skulle behöva jaga med en springer eller labbe så länge man aktivt tränar retriever- respektive spanielträning utöver annan träning. Och nu verkar du ju till och med ha en bror som är intresserad av att jaga rent praktiskt.
Jag känner flera med jaktspringer som är mycket aktiva med sina hundar och tränar diverse hundsporter men även spanielträning och går prov. Ingen utav de är jägare själva men deras hundar får ju definitivt utlopp för sina instinkter. Dessutom är anatomin och pälsen hos en utställningsspringer definitivt inte till dess fördel och kräver betydligt mer jobb att få ren och tovfri efter en dags träning i skog och mark.
 

Liknande trådar

Hundavel & Ras Hej! Jag planerar att skaffa en ny hund efter flera år utan. Jag är en väldigt aktiv person som är ute och tränar mycket. Planerna är...
3 4 5
Svar
85
· Visningar
9 787
Senast: Roheryn
·
Hundavel & Ras Hej! Tänkte att det skulle vara kul och höra vad ni tyckte vilka raser som skulle passa mig. Jag är 21år och haft hund sen jag var...
Svar
5
· Visningar
1 443
Senast: Åsa A
·
Hundavel & Ras Ska börja med att skriva att ingenting är bestämt men vi funderar. För egen del vill jag ha så opartiska tips som möjligt eftersom att...
2 3 4
Svar
63
· Visningar
6 724
Senast: Dandylinn
·
Hundavel & Ras Vi var ju tvungna att ta bort en av våra hundar för ungefär en månad sedan och även om det just för tillfället kan kännas lite skönt att...
2
Svar
23
· Visningar
2 735
Senast: Dentaku
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Tillbaka
Upp