Separationsångest och avels del i det hela

[Fruentimber]

Skillnaden mellan hur hunden beter sig INNAN den kan vara ensam, och när den känner sig trygg ensam är markant. Innan söker den upp hundvakten med jämna mellanrum. Även om den vilar, reser den sig för att kolla upp var hundvakten befinner sig och lägger sig i närheten av hundvakten är för att sova.

När den känner sig trygg lägger den sig vid ytterdörren, struntar i var människan är och stannar där tills jag kommer tillbaka om det inte är någon rastning emellan. Eftersom förloppet har varit likadant på samtliga hundar med olika grader av socialitet, (och jag har haft hela skalan), så tror jag inte att det har med hundens socialitet att göra.

Men du baserar alltså en hel tes kring ensamhetsträning genom en enskild individ och dennes beteende?

 

[Lingon]

Skillnaden mellan hur hunden beter sig INNAN den kan vara ensam, och när den känner sig trygg ensam är markant. Innan söker den upp hundvakten med jämna mellanrum. Även om den vilar, reser den sig för att kolla upp var hundvakten befinner sig och lägger sig i närheten av hundvakten är för att sova.

När den känner sig trygg lägger den sig vid ytterdörren där jag kommer tillbaka, och struntar i var människan är. Eftersom förloppet har varit likadant på samtliga hundar med olika grader av socialitet, (och jag har haft hela skalan), så tror jag inte att det har med hundens socialitet att göra.

Alltså, det du skriver säger emot allt jag lärt mig och observerat.

Jag känner flera och har känt flera som är trygga med att vara ensamma hemma och är sociala hundar som älskar människor. Är man där är hunden inte långt ifrån en. Gärna i soffan bredvid en för att den tycker om att vara nära och vill bli klappad. Går man och lämnar den ensam går den och lägger sig lugnt och stressar inte utan är trygg med att man man kommer tillbaka snart.

Den hund som jag varit hundvakt till mest (hemma hos mig) som gick och la sig vid ytterdörren gjorde det för att det är där matte kommer. Om han inte låg där så gick han runt och höll noga koll på ytterdörren så att han skulle se när matte kom och hämtade honom. Han kopplade inte av en sekund förutom när han la sig just vid dörren (och då var han inte helt avkopplad heller). Detta var alltså inget tecken på trygghet utan snarare ett tecken på att han kände sig lite otrygg utan matte där. Trots att jag var där och han kände mig. Jag passade honom några timmar bara varje gång så han hann ju aldrig koppla av innan matte kom och hämtade.

Den andra jag passat ibland struntar i dörren helt utan söker sig till mig. Antingen i knät för att bli klappad eller om jag inte har tid med det just då så lägger han sig vid mina fötter och sover lugnt. Det är den av de två som tryggast med att lämnas ensam. Båda två kan vara ensamma hemma och i bil utan problem. Men han skulle aldrig lägga sig vid dörren själv om han kunde välja att vara med en människa och bli klappad.

 

[Lattematte]

Men du baserar alltså en hel tes kring ensamhetsträning genom en enskild individ och dennes beteende?

Nej, jag baserar det på sex individer av fyra olika raser, där slutresultatet har varit hundar som kan lämnas ensamma hemma, och borta när vi varit ute och rest, utan oro, utan ljud och utan tugg. En av hundarna var definitivt svag mentalt, och en har supermentalitet. Intressant är att superhunden var den som tjöt som en stucken gris bara det var ett kompostgaller emellan oss när den var valp....

 

[Fruentimber]

Nej, jag baserar det på sex individer av fyra olika raser, där slutresultatet har varit hundar som kan lämnas ensamma hemma, och borta när vi varit ute och rest, utan oro, utan ljud och utan tugg. En av hundarna var definitivt svag mentalt, och en har supermentalitet. Intressant är att superhunden var den som tjöt som en stucken gris bara det var ett kompostgaller emellan oss när den var valp....

Jag har motsatt erfarenhet och det verkar som att en del i tråden också har det; att ensamhetsträning från början ger goda förutsättningar för en trygg individ som kan lämnas själv även utan hundvakt.

 

[Lattematte]

Alltså, det du skriver säger emot allt jag lärt mig och observerat.

Jag känner flera och har känt flera som är trygga med att vara ensamma hemma och är sociala hundar som älskar människor. Är man där är hunden inte långt ifrån en. Gärna i soffan bredvid en för att den tycker om att vara nära och vill bli klappad. Går man och lämnar den ensam går den och lägger sig lugnt och stressar inte utan är trygg med att man man kommer tillbaka snart.

Den hund som jag varit hundvakt till mest (hemma hos mig) som gick och la sig vid ytterdörren gjorde det för att det är där matte kommer. Om han inte låg där så gick han runt och höll noga koll på ytterdörren så att han skulle se när matte kom och hämtade honom. Han kopplade inte av en sekund förutom när han la sig just vid dörren (och då var han inte helt avkopplad heller). Detta var alltså inget tecken på trygghet utan snarare ett tecken på att han kände sig lite otrygg utan matte där. Trots att jag var där och han kände mig. Jag passade honom några timmar bara varje gång så han hann ju aldrig koppla av innan matte kom och hämtade.

Den andra jag passat ibland struntar i dörren helt utan söker sig till mig. Antingen i knät för att bli klappad eller om jag inte har tid med det just då så lägger han sig vid mina fötter och sover lugnt. Det är den av de två som tryggast med att lämnas ensam. Båda två kan vara ensamma hemma och i bil utan problem. Men han skulle aldrig lägga sig vid dörren själv om han kunde välja att vara med en människa och bli klappad.

Jag har ju bara erfarenhet av de hundar jag haft, och även de två som gillar/gillade andra människor mest ligger/ låg vid dörren utan att söka upp människan när de närmade sig vuxenålder. Det är ju genetiskt, alltså rasberoende. Håller du inte med om att om hunden inte bryr sig om hundvakten, och inte oroligt vankar omkring, då är det en indikation på att den inte är rädd för att vara ensam?

 

[SiZo]

Jag gjorde ett arbete på detta område när jag gick etologi och antrozoologi. Jag letade efter vettig litteratur och rent vetenskapligt så fanns det ingen metod jag kunde hitta som fungerade jätte bra. Något försök hade de fått det till att 50% av hundarna kunde lämnas ensamma i 30 min efter deras träning.

Så jag ställer mig väldigt frågande till om träningen verkligen är den största delen i detta.

Jag har ju bara erfarenhet av de hundar jag haft, och även de två som gillar/gillade andra människor mest ligger/ låg vid dörren utan att söka upp människan när de närmade sig vuxenålder. Det är ju genetiskt, alltså rasberoende. Håller du inte med om att om hunden inte bryr sig om hundvakten, och inte oroligt vankar omkring, då är det en indikation på att den inte är rädd för att vara ensam?

För mig är det en indikation på motsatsen faktiskt. Att den är så pass stressad att den ignorerar hundvakten och väntar bara på att husse/matte ska komma hem.

 

[Fruentimber]

Håller du inte med om att om hunden inte bryr sig om hundvakten, och inte oroligt vankar omkring, då är det en indikation på att den inte är rädd för att vara ensam?

Nu är inte jag @Lingon men alltså nej, verkligen inte. Jag förstår inte alls hur man kan dra den slutsatsen?

För vissa hundar med ensamhetsproblem kan just en människa i huset vara det som gör att den istället tryggt går och vilar, istället för att vanka av och an eller gny. Ensamhetsproblem behöver inte vara relaterade till att en specifik person försvinner ur huset.

 

[Fruentimber]

För mig är det en indikation på motsatsen faktiskt. Att den är så pass stressad att den ignorerar hundvakten och väntar bara på att husse/matte ska komma hem.

Ja, så kan det ju faktiskt också se ut.

 

[Lingon]

Jag har ju bara erfarenhet av de hundar jag haft, och även de två som gillar/gillade andra människor mest ligger/ låg vid dörren utan att söka upp människan när de närmade sig vuxenålder. Det är ju genetiskt, alltså rasberoende. Håller du inte med om att om hunden inte bryr sig om hundvakten, och inte oroligt vankar omkring, då är det en indikation på att den inte är rädd för att vara ensam?

Jag håller med dig när det gäller vankandet. Men jag håller inte med dig när det gäller ifall hunden "bryr sig om" hundvakten eller inte. Att en hund vill ligga i knät på hundvakten och bli kliad på magen är inget tecken på att den är rädd för att vara ensam.

 

[Lattematte]

Jag har motsatt erfarenhet och det verkar som att en del i tråden också har det; att ensamhetsträning från början ger goda förutsättningar för en trygg individ som kan lämnas själv även utan hundvakt.

Och min erfarenhet från hundar i omgivningen är att för intensiv ensamhetsträning vid för ung ålder skapar separationsångest istället för att förebygga den. Rent etologiskt innebär det livsfara för en valp att vara ensam, så separationsångest hos en mycket ung hund har varit en egenskap som gynnat överlevnad. När hunden är tillräckligt stor för att klara svårigheter själv är läget ett annat.

 

[Fruentimber]

Och min erfarenhet från hundar i omgivningen är att för intensiv ensamhetsträning vid för ung ålder skapar separationsångest istället för att förebygga den. Rent etologiskt innebär det livsfara för en valp att vara ensam, så separationsångest hos en mycket ung hund har varit en egenskap som gynnat överlevnad. När hunden är tillräckligt stor för att klara svårigheter själv är läget ett annat.

Det låter som att din "omgivning" i så fall är dåliga på att uppfatta hur träningen faktiskt går och går för fort fram. Jag vidhåller fortsatt att enbart lämna valpen för toabesök och sopkastning i flera månader är, för mig, alltför slapp ensamhetsträning och nej, man kan absolut inte påstå att hunden är bekväm med att lämnas ensam för att den inte råkar klänga på hundvakten.

 

[Lattematte]

Jag håller med dig när det gäller vankandet. Men jag håller inte med dig när det gäller ifall hunden "bryr sig om" hundvakten eller inte. Att en hund vill ligga i knät på hundvakten och bli kliad på magen är inget tecken på att den är rädd för att vara ensam.

För mina hundar har det varit det, men det är ju rasberoende. Som tillräckligt mogna söker de inte spontant upp hundvakten. Däremot kommer de ju om hundvakten ropar, och kan säkert gärna ta emot lite kel då. Men sen vill de tillbaka till ytterdörren för de är där de kan sova och slappna av som bäst eftersom det inte är någon risk för att missa mattes hemkomst där.

 

[Lingon]

För mina hundar har det varit det, men det är ju rasberoende. Som tillräckligt mogna söker de inte spontant upp hundvakten. Däremot kommer de ju om hundvakten ropar, och kan säkert gärna ta emot lite kel då. Men sen vill de tillbaka till ytterdörren för de är där de kan sova och slappna av som bäst eftersom det inte är någon risk för att missa mattes hemkomst där.

Men då är de ju inte avslappnade mentalt om de hela tiden känner att de måste bevaka dörren för att hålla koll på ifall matte kommer? Det är ju ett tecken på stress.

En hund som är avslappnad och trygg hos hundvakten behöver inte bevaka dörren för att inte missa mattes ankomst. Den hunden gör det den känner för för tillfället. För en del hundar är det att lägga sig och sova och för andra är det att ligga i knät på hundvakten men för de flesta är det ett mellanting. Sova ibland och söka kontakt med hundvakten ibland.

 

[Fruentimber]

Men sen vill de tillbaka till ytterdörren för de är där de kan sova och slappna av som bäst eftersom det inte är någon risk för att missa mattes hemkomst där.

Det här beteendet tolkar jag helt tvärtom; en hund som vaktar ytterdörren är inte bekväm med att vara själv. Mina hundar sover i hela huset på olika ställen när de är ensamma och har inget behov av att ha sådan stenkoll på när jag närmar mig dörren. Att de inte ens stannar hos hundvakten utan istället alltid går tillbaka till ytterdörren tyder för mig på att du läser av dina hundars beteenden helt fel. Ett klart stressbeteende.

 

[Malibu_Stacy]

Min ena hund har lite separationsångest. När hon var valp/unghund visade det sig genom ylande. Jag var då snabb med att lägga om träningen och införa tydliga rutiner. En del i det hela var att när hon var fri i lägenheten så blev hon mer stressad, och låg bland annat vid ytterdörren. Sedan dess har jag alltid hundarna i begränsat utrymme när de är själva, och de har aldrig tillgång till ytterdörren. Hon blev direkt lugnare när jag la om träningen och begränsade utrymmet. Hon är helt lugn och tyst när hon är ensam, men hon sover aldrig djupt, byter ställning ofta och kan vara vaken längre stunder och lyssna efter ljud. De andra två sover som stockar från det att man lämnat till det att man kommer hem.

Tar jag bort det begränsade utrymmet ligger den ena hunden (som ylade som liten) vid ytterdörren och kan inte slappna av alls, hon kan även göra så fast min sambo är hemma, om inte sambon tar henne därifrån. Jag tolkar helt klart att ligga vid ytterdörren som ett tecken på att hunden upplever separationen från mig som jobbig.

 

[Lattematte]

Det låter som att din "omgivning" i så fall är dåliga på att uppfatta hur träningen faktiskt går och går för fort fram. Jag vidhåller fortsatt att enbart lämna valpen för toabesök och sopkastning i flera månader är, för mig, alltför slapp ensamhetsträning och nej, man kan absolut inte påstå att hunden är bekväm med att lämnas ensam för att den inte råkar klänga på hundvakten.

Varför omgivning inom citationstecken? På vilken grund påstår du att min omgivning är dålig på att uppfatta hur träningen går, när den varit till 100% framgångsrik hittills? Lugna harmoniska hundar som är trygga med att lämnas ensamma hemma och borta utan ljud, vankande eller vandalisering oavsett deras mentala status. Du får allt anstränga dig bättre och visa stöd för dina argument om jag ska fortsätta att svara på dina lösryckta, osammanhängande och lätt fientliga påståenden.

Jag respekterar att du gör på ditt sätt. Mitt sätt har fungerat utmärkt för mina hundar av tre olika rasgrupper, och jag kommer att fortsätta att göra på det sättet. Och som sagt, ingenting i din ihåliga argumentation har övertygat mig om att inte separationsångest kan skapas av för flitig och för tidig ensamhetsträning, eftersom den träningen inte bör sättas igång på allvar förrän hunden är biologiskt mogen för den.

 

[Fruentimber]

Varför omgivning inom citationstecken? På vilken grund påstår du att min omgivning är dålig på att uppfatta hur träningen går, när den varit till 100% framgångsrik hittills? Lugna harmoniska hundar som är trygga med att lämnas ensamma hemma och borta utan ljud, vankande eller vandalisering oavsett deras mentala status. Du får allt anstränga dig bättre och visa stöd för dina argument om jag ska fortsätta att svara på dina lösryckta, osammanhängande och lätt fientliga påståenden.

Jag respekterar att du gör på ditt sätt. Mitt sätt har fungerat utmärkt för mina hundar av tre olika rasgrupper, och jag kommer att fortsätta att göra på det sättet. Och som sagt, ingenting i din ihåliga argumentation har övertygat mig om att inte separationsångest kan skapas av för flitig och för tidig ensamhetsträning, eftersom den träningen inte bör sättas igång på allvar förrän hunden är biologiskt mogen för den.

Du skrev ju själv att hundar från din omgivning INTE hade lyckats med ensamhetsträningen? Hur ska du ha det?

Min argumentation är inte ihålig. Det är snarare ditt egna smala synsätt och uppenbarligen också oförmåga att läsa av dina hundar som är problemet här, och att man knappast kan driva påståendet att hunden kan klara av att vara själv för att den inte umgås med hundvakten utan istället trycker mot ytterdörren. Det är verkligen inte sunt, men vill du inte inse det själv så är det ju svårt att göra något åt saken eller föra diskussionen vidare. Fortsätt du med ditt, men jag är trygg både i min kompetens inom etologi och hundbeteende och i min relation med mina hundar för att göra annorlunda.

 

[Lattematte]

Det här beteendet tolkar jag helt tvärtom; en hund som vaktar ytterdörren är inte bekväm med att vara själv. Mina hundar sover i hela huset på olika ställen när de är ensamma och har inget behov av att ha sådan stenkoll på när jag närmar mig dörren. Att de inte ens stannar hos hundvakten utan istället alltid går tillbaka till ytterdörren tyder för mig på att du läser av dina hundars beteenden helt fel. Ett klart stressbeteende.

Har du tänkt på att det kan ha att göra med bostadens planritning och möblering? Inser du inte själv att du är direkt löjlig när du som inte har sett eller träffat någon av mina hundar, tvärsäkert kommer med de här påståendena? Att sova utsträckt på rygg eller sidan är ett stressbeteende bara i din värld. Vad får dig att tro att du är så mycket bättre skickad att fjärrtolka mina hundars beteende än jag?

Mina hundar stannar ju hos hundvakten när de är omogna och inte färdiga för att vara ensamma, hur förklarar din etologiska modell att när de blir större och däkrare lämnar hundvakten för att sova nära ytterdörren? Att stressen och otryggheten slår till då?

 

[Fruentimber]

Att sova utsträckt på rygg eller sidan är ett stressbeteende bara i din värld. Vad får dig att tro att du är så mycket bättre skickad att fjärrtolka mina hundars beteende än jag?

Mina hundar stannar ju hos hundvakten när de är omogna och inte färdiga för att vara ensamma, hur förklarar din etologiska modell att när de blir större och däkrare lämnar hundvakten för att sova nära ytterdörren? Att stressen och otryggheten slår till då?

Då är vi väl flera i tråden som är löjliga antar jag, eftersom det är flera som påstår precis samma saker som jag gör. Det gynnar inte diskussionen att du rycker saker ur sitt sammanhang; att en hund ständigt ligger vid ytterdörren när matte/husse är ute ur huset är helt klart tolkningsbart som att den inte är trygg att lämnas med hundvakten, eller ensam heller för den delen. Jag har inte påstått att sova på sidan allmänt skulle vara ett stressbeteende; beteenden är också situationsbundna.

 

[Lattematte]

Du skrev ju själv att hundar från din omgivning INTE hade lyckats med ensamhetsträningen? Hur ska du ha det?

Min argumentation är inte ihålig. Det är snarare ditt egna smala synsätt och uppenbarligen också oförmåga att läsa av dina hundar som är problemet här, och att man knappast kan driva påståendet att hunden kan klara av att vara själv för att den inte umgås med hundvakten utan istället trycker mot ytterdörren. Det är verkligen inte sunt, men vill du inte inse det själv så är det ju svårt att göra något åt saken eller föra diskussionen vidare. Fortsätt du med ditt, men jag är trygg både i min kompetens inom etologi och hundbeteende och i min relation med mina hundar för att göra annorlunda.

Sista svaret till dig: Missuppfattade vad du menade med omgivning, och du undvek att svara på vad du menade med citationstecknen. Med omgivning förstod jag den del av min omgivning som specifikt vaktar mina hundar.

Du menar uppenbarligen människor som arbetar på samma arbetsplats, folk jag pratar med på pendeltåget, folk som bor i samma socken etc. och alltså hundar med vilkas ensamhetsträning jag inte har något att göra.

Eftersom det är så oerhört begränsande både psykiskt och fysiskt att ha en hund med de här problemen, får jag höra en del via de här kontaktytorna. Och då jag inte har en aning om vad som ska göras med en hund vars träning gått fel, eller som är belastad med en genetik som ger separationsångest, håller jag bara med om att det är ett jobbigt läge när vi samtalar.