Separationsångest och avels del i det hela

[Fruentimber]

Jo, det just precis det jag vet eftersom jag har hundvakt. När hunden är mogen för att vara ensam bryr den sig nämligen inte om hundvakten . Den hälsar när personen kommer/alt. när jag lämnar hunden hos vakten. Sedan sover den djupt tills den rastas, när den kommer in efter rastning somnar den omedelbart igen och sover tills jag kommer hem/alt. hämtar hunden.

Då vet man att hunden kan vara ensam i sex timmar (och längre) utan ångest, och jag kan åka hem och rasta mitt på dagen om arbetet ger den möjligheten.

Med en hundvakt som tränade hunden och gjorde mer än vardagsaktiviteter med den skulle den säkert ha en annan förväntan och vakenhetsgrad hos hundvakten. Jag har en stor ras som mognar sent, ingen av mina tikar har löpt före tretton månaders ålder men tidigare än så kan jag förstås lämna dem!

Som sagt du gör det som funkar för dig. Jag gör det jag tycker är schysst mot hunden och som ger det långsiktiga, hållbara resultat som jag vill ha.

Jag håller inte med om din teori eller slutsats, men visst, kör på du. Att hunden inte bryr sig om hundvakten säger ingenting om den faktiskt kan bli lämnad i 4 timmar, enligt min mening.

 

[Lattematte]

Jag håller inte med om din teori eller slutsats, men visst, kör på du. Att hunden inte bryr sig om hundvakten säger ingenting om den faktiskt kan bli lämnad i 4 timmar, enligt min mening.

När hundvakten själv säger att hen inte behövs för annat än att ta en liten promenad eller släppa ut hunden i trädgården, så fyller vakten ingen social funktion för hunden längre.

Har alltid stämt hittills, det är ju så lätt att kolla nu för tiden vad den ensamma hunden gör, med den teknik som finns. Förut gick det bara att veta att hunden kände sig otrygg om grannar hörde ylande eller skällande, eller om den tuggat sönder saker eller inredning när den var ensam. När jag ser att hunden ligger och sover precis som den gör när jag hemarbetar vet jag att den är trygg och mår bra.

Som sagt, jag har hund av en stor högenergisk brukshundsras som har kapacitet att demolera ett hem på ett par timmar om den inte känner sig tillfreds, men aldrig har något gått sönder hunden varit ensam.

 

[Wingates]

"Du bör rasta din hund minst var sjätte timme dagtid. Valpar och äldre hundar bör du rasta oftare." står det. Kolla själv. Ska vi enas om att god hundhållning innebär att hundar får chans att kissa var sjätte timme under den aktiva delen av dygnet oavsett om det är dagen eller natten?

Återigen. BÖR är inte måste.

För min del beror det helt på hur ens dagar ser ut hur ofta man bör rasta för att vara god hundhållning.

 

[Wingates]

Jo, det just precis det jag vet eftersom jag har hundvakt. När hunden är mogen för att vara ensam bryr den sig nämligen inte om hundvakten . Den hälsar när personen kommer/alt. när jag lämnar hunden hos vakten. Sedan sover den djupt tills den rastas, när den kommer in efter rastning somnar den omedelbart igen och sover tills jag kommer hem/alt. hämtar hunden.

Då vet man att hunden kan vara ensam i sex timmar (och längre) utan ångest, och jag kan åka hem och rasta mitt på dagen om arbetet ger den möjligheten.

Beror ju helt på hunden och hur hårt man råkat knyta den till sig själv. Ammo sover mest och är inte så intresserad av hundvakten när han bott in sig, han kan även sova i annat rum än hundvakten (lite jobbig första natten men ger sig). Det skulle han aldrig acceptera med mig - han hade nog slaktat hela vardagsrummet om jag provat.
Men som sagt, det är inte separationsångest för hans del, det är dålig träning och att han är bortskämd som är grunden i problemet.

 

[Lattematte]

Beror ju helt på hunden och hur hårt man råkat knyta den till sig själv. Ammo sover mest och är inte så intresserad av hundvakten när han bott in sig, han kan även sova i annat rum än hundvakten (lite jobbig första natten men ger sig). Det skulle han aldrig acceptera med mig - han hade nog slaktat hela vardagsrummet om jag provat.
Men som sagt, det är inte separationsångest för hans del, det är dålig träning och att han är bortskämd som är grunden i problemet.

Men mina är just inte ensamhetstränade, alltså varken tränade på ett bra eller dåligt sätt. Däremot har de varit mycket lite ensamma innan de varit mogna och stora nog för att vara ensamma, och då behövs minimalt med träning om hunden är någotsånär balanserad.

De tycker också att det är självklart att sova i samma rum som jag, och gärna i sängen.

 

[Fruentimber]

När hundvakten själv säger att hen inte behövs för annat än att ta en liten promenad eller släppa ut hunden i trädgården, så fyller vakten ingen social funktion för hunden längre.

Har alltid stämt hittills, det är ju så lätt att kolla nu för tiden vad den ensamma hunden gör, med den teknik som finns. Förut gick det bara att veta att hunden kände sig otrygg om grannar hörde ylande eller skällande, eller om den tuggat sönder saker eller inredning när den var ensam. När jag ser att hunden ligger och sover precis som den gör när jag hemarbetar vet jag att den är trygg och mår bra.

Som sagt, jag har hund av en stor högenergisk brukshundsras som har kapacitet att demolera ett hem på ett par timmar om den inte känner sig tillfreds, men aldrig har något gått sönder hunden varit ensam.

Återigen, jag anser inte att man kan dra en sådan slutsats.

 

[TinyWiny]

Jag ser också ett ökat problem med separationsångest och tror att en stor del av det beror på en kombination av det faktum att folk kastrerar sina hundar så ofta idag och okunniga ägare. Den kombon är inte bra alls. En hund som kastrerats mister mycket av de hormoner hen behöver för att vara orädd och att det då syns och märks som separationsångest ser jag inte som något konstigt alls. En okunnig ägare kan inte läsa sin hund och det i sig kan skapa problem som separationsångest.
De hundar som har separationsångest oavsett finns såklart också och har alltid funnits men den stora ökningen tror jag beror på kombinationen kastrering och okunniga ägare.

En hund som bor ihop med andra hundar är heller aldrig eller väldigt sällan helt ensam och därför kan sådant här vara svårt att upptäcka för uppfödare. Att göra mh/bph kan vara en väg och jag ser det som självklart att alla hundar i avel ska göra ett bra mh eller bph men även hundar med ganska stora problem kan göra ett fint testresultat. Jag tror att det är svårt att komma åt de där hundarna som inte alls borde gå i avel pga dålig mentalitet just för att de så ofta bor ihop med andra hundar och att det då inte märks så mycket.

 

[Malibu_Stacy]

Separationsångest är en form av rädsla (rädsla för att vara ensam) och rädslor är ju i högsta grad ärftliga. Så jag tänker mig att en hund som inte är trygg i sig själv lätt utvecklar det, särskilt om det redan finns benägenhet för rädslor och otrygghet i linjerna.

Jag tror att det är svårt att skapa separationsångest hos en hund som är mycket trygg i sig själv och inte har några rädslor, enbart pga felaktig/bristfällig uppfostran. Vet inte vad det finns för forskning på ämnet dock.

 

[Wingates]

Separationsångest är en form av rädsla (rädsla för att vara ensam) och rädslor är ju k högsta grad ärftliga. Så jag tänker mig att en hund som inte är trygg i sig själv lätt utvecklar det, särskilt om det redan finns benägenhet för rädslor och otrygghet i linjerna.

Jag tror faktiskt ytterst få har separationsångest på riktigt. Upprörda och stressar sig själva, absolut men inte riktig ångest i den meningen. Då skulle de ju vara rädda att vara ensamma jämt och många har ju inga problem att vara ensamma om de får välja själva eller i vissa situationer (tex gillar att ligga i bilen).

 

[Red_Chili]

En hund som bor ihop med andra hundar är heller aldrig eller väldigt sällan helt ensam och därför kan sådant här vara svårt att upptäcka för uppfödare. Att göra mh/bph kan vara en väg och jag ser det som självklart att alla hundar i avel ska göra ett bra mh eller bph men även hundar med ganska stora problem kan göra ett fint testresultat. Jag tror att det är svårt att komma åt de där hundarna som inte alls borde gå i avel pga dålig mentalitet just för att de så ofta bor ihop med andra hundar och att det då inte märks så mycket.

Pga sådant tänker jag att det är bra att uppfödaren fortsätter ha kontakt med valpköpare. Om jag skulle ta en kull där det visade sig att stor del av avkommorna fick extrema problem att vara ensamma hemma, trots att det verkade som om ägarna tränat bra, då är det ju något att räkna in när man väljer att avla vidare på sina linjer.

 

[Lingon]

Jo, det just precis det jag vet eftersom jag har hundvakt. När hunden är mogen för att vara ensam bryr den sig nämligen inte om hundvakten . Den hälsar när personen kommer/alt. när jag lämnar hunden hos vakten. Sedan sover den djupt tills den rastas, när den kommer in efter rastning somnar den omedelbart igen och sover tills jag kommer hem/alt. hämtar hunden.

Det där köper jag inte alls! Inte för fem öre faktiskt. Om hunden bryr sig om hundvakten eller ej har mycket lite att göra med om hunden kan vara ensam eller inte och väldigt mycket med att göra hur social hunden är.

 

[Malibu_Stacy]

Jag tror faktiskt ytterst få har separationsångest på riktigt. Upprörda och stressar sig själva, absolut men inte riktig ångest i den meningen. Då skulle de ju vara rädda att vara ensamma jämt och många har ju inga problem att vara ensamma om de får välja själva eller i vissa situationer (tex gillar att ligga i bilen).

Men jättemånga (inte minst i trådar här på buke) vittnar ju om att hunden inte kan lämnas ensam alls och följer ägaren hack i häl i huset. Jag tycker inte att det är helt ovanligt, inte minst på jobbet träffar jag dagligen hundar som inte kan lämnas ensamma och där ägaren påpekar samma faktum. Stress och upprördhet är självklart känslor kopplade till det hela. Det är också svårt att veta exakt vilka känslor hunden har. Vi vet ju faktiskt inte om den har ångest eller inte, och det kan vara situationsbundet. Exempelvis att det går bra att lämna i bilen men inte hemma. Situationsrelaterad ångest.

 

[Wingates]

Men jättemånga (inte minst i trådar här på buke) vittnar ju om att hunden inte kan lämnas ensam alls och följer ägaren hack i häl i huset. Jag tycker inte att det är helt ovanligt. Stress och upprördhet är självklart känslor kopplade till det hela. Det är också svårt att veta exakt vilka känslor hunden har. Vi vet ju faktiskt inte om den har ångest eller inte, och det kan vara situationsbundet. Exempelvis att det går bra att lämna i bilen men inte hemma. Situationsrelaterad ångest.

Jo, men jag tror som sagt att det snarare är för att vi tränat dem dåligt och "skämmer" bort dem med att vara med dem hela tiden & ge uppmärksamhet.
Jag kan inte heller påstå att jag ser ett mönster bland hundar som inte kan vara ensamma och mentalitet faktiskt. Inte heller ser jag det som mönster i kullar (förutom i undantagsfall).

Jag tycker oftare man ser första gångsägare som har problem (jag är en av dem) som sedan inte har problem med nästa hund för man tränar bättre alt att man får problem när man plötsligt bara har 1 hund för man har glömt att träna på att vara ensam hemma utan hundsällskap.

 

[Malibu_Stacy]

Jo, men jag tror som sagt att det snarare är för att vi tränat dem dåligt och "skämmer" bort dem med att vara med dem hela tiden & ge uppmärksamhet.
Jag kan inte heller påstå att jag ser ett mönster bland hundar som inte kan vara ensamma och mentalitet faktiskt. Inte heller ser jag det som mönster i kullar (förutom i undantagsfall).

Jag tycker oftare man ser första gångsägare som har problem (jag är en av dem) som sedan inte har problem med nästa hund för man tränar bättre alt att man får problem när man plötsligt bara har 1 hund för man har glömt att träna på att vara ensam hemma utan hundsällskap.

Till viss del kan det nog vara så. Men samtidigt vet vi att separationsångest också är vanligare inom vissa raser, och att om föräldern har stora problem med det får avkommorna det oftast också. Vilket borde indikera en viss typ av ärftlig faktor. Sen kan man som ägare förstärka ångesten eller stressen eller upprördheten eller vad man nu vill kalla det genom att träna fel.


Det vore intressant att veta rent vetenskapligt om det går att skapa separationsångest enbart genom felaktig träning, eller om det faktiskt alltid har med hundens grundförutsättningar i form av mentalitet att göra. Kanske finns studier men har inte försökt leta.

 

[Vastgota]

En anledning till separationsångest tror jag är att många valpägare numera är medvetna om att hundar bör ensamhetstränas, och börjar med alldeles för avancerad träning alldeles för tidigt. De första månaderna räcker det så bra med att ägaren går på toaletten själv eller går iväg och slänger soporna. Det är helt onaturligt för en valp att vara ensam, och om valpen får vara ensam för länge och för ofta tror jag att den kan bli så avskräckt att den får bestående ångest när den är ensam i fortsättningen.

När valpen kommer i slyngelåldern och börjar känna sig stor och duktig på egen hand kan det vara dags att börja träningen under trevliga former med tugggodis när hunden lämnas, etc.

Det är ju också genetiskt eftersom det är så rasbundet vilka hundar som sällan lider av separationsångest.

Jag har också tänkt på liknande sätt. Eftersom jag jobbar hemma har jag kunnat ta det väldigt långsamt, jag har inte lämnat någon av mina någon längre tid förrän de varit över året. De är båda helt trygga med att lämnas ensamma idag. Men det funkar ju inte för de flesta, man måste ju jobba.

 

[em-pirre]

Jo, men jag tror som sagt att det snarare är för att vi tränat dem dåligt och "skämmer" bort dem med att vara med dem hela tiden & ge uppmärksamhet.
Jag kan inte heller påstå att jag ser ett mönster bland hundar som inte kan vara ensamma och mentalitet faktiskt. Inte heller ser jag det som mönster i kullar (förutom i undantagsfall).

Jag tycker oftare man ser första gångsägare som har problem (jag är en av dem) som sedan inte har problem med nästa hund för man tränar bättre alt att man får problem när man plötsligt bara har 1 hund för man har glömt att träna på att vara ensam hemma utan hundsällskap.

Jag tror mycket på det här också. Speciellt I min ras blir det lätt så. Folk kan tro att hunden har faktiskt separationsångest medan det inte alls behöver vara så.

Det är skillnad på en hund som ljudar för att få som den vill och en som har ångest.

 

[Fetaost]

Till viss del kan det nog vara så. Men samtidigt vet vi att separationsångest också är vanligare inom vissa raser, och att om föräldern har stora problem med det får avkommorna det oftast också. Vilket borde indikera en viss typ av ärftlig faktor. Sen kan man som ägare förstärka ångesten eller stressen eller upprördheten eller vad man nu vill kalla det genom att träna fel.


Det vore intressant att veta rent vetenskapligt om det går att skapa separationsångest enbart genom felaktig träning, eller om det faktiskt alltid har med hundens grundförutsättningar i form av mentalitet att göra. Kanske finns studier men har inte försökt leta.

Eftersom det finns raser som har större utbreddhet av separationsångest så tror jag helt klart att det finns en ärftlig faktor. Ser även det i linjer.

Ser jag till den Rottisblandis jag som jag hade så ser jag samma tråd av osäkerhet. Flera av syskonen hade samma problem och det kröp sen fram att även mamman hade vissa osäkerhetsdrag. Min var helt klart inte trygg i sig själv. Han hade små "hyss" för sig som tex morrade åt saker när det var mörkt ute och kunde skälla till, till synes utan anledning på folk och hundar ibland.
Ung och oerfaren tolkade jag det som om han ville skydda mig eller skojskrämmas lite. Men ingen av mina övriga hundar har haft den typen av hyss för sig och de har heller inte haft någon osäkerhet i sig öht. Med facit i hand har de haft en annan aura av lugn och trygghet i sin personlighet.

 

[BornAgain]

Återigen. BÖR är inte måste.

För min del beror det helt på hur ens dagar ser ut hur ofta man bör rasta för att vara god hundhållning.

Men ett "bör" i en föreskrift innebär att du måste uppfylla syftet - men "bör" innebär att du får ha andra lösningar t.ex. hundgård. Står det "ska" måste du göra exakt ordagrant enligt lagen.

En föreskrift är aldrig ett allmänt tyckande (å andra sidan är det svårt att kontrollera och det saknas resurser)

 

[LaMagia]

Att det är vanligare i vissa raser än i andra kan ju ha med avel att göra, eller så har det med rastypiska egenskaper att göra. Självständiga raser brukar inte ha några speciella problem med separationsångest. Sedan kanske det även handlar om hur man är som hundägare. En del isolerar sig med valpen i början för att "bonda" med den, medan andra, t ex jag, låter valpen komma in i vardagslivet direkt. Det innebär att valpen får hänga med på det mesta, vilket även kan innebära kortare stunder som den får vara ensam tillsammans med en trygg äldre hund. Jag har märkt en stor skillnad nu under pandemin då den valp jag fick i slutet av 2020 inte har kunnat socialiseras på samma sätt som jag brukar göra. Separationsångest har hon dock inte, men kan vara lite osäker med nya saker och främmande människor innan hon fått möjlighet att kolla av det hela.

 

[Lattematte]

Det där köper jag inte alls! Inte för fem öre faktiskt. Om hunden bryr sig om hundvakten eller ej har mycket lite att göra med om hunden kan vara ensam eller inte och väldigt mycket med att göra hur social hunden är.

Skillnaden mellan hur hunden beter sig INNAN den kan vara ensam, och när den känner sig trygg ensam är markant. Innan söker den upp hundvakten med jämna mellanrum. Även om den vilar, reser den sig för att kolla upp var hundvakten befinner sig och lägger sig i närheten av hundvakten är för att sova.

När den känner sig trygg lägger den sig vid ytterdörren, struntar i var människan är och stannar där tills jag kommer tillbaka om det inte är någon rastning emellan. Eftersom förloppet har varit likadant på samtliga hundar med olika grader av socialitet, (och jag har haft hela skalan), så tror jag inte att det har med hundens socialitet att göra.