Semester o småbarn = osant

[Magdalena]

Sv: Semester o småbarn = osant

Hugger knapp.

Jag har precis för första gången på 3 år fått flera dagars sammanhängande "barnledighet". 4 nätter var barnen hos min mamma medan vi flyttade och städade ur lägenheten. Ett jäkla slit, men jag kunde dela upp jobbet på när jag ville under dan, och övrig tid var det bara JAG! Vilken otrolig lyx! Det uppskattar man inte när man alltid har tillgång till det måste jag ju säga.

Beroende på vad man har för barnomsorg så går det att lösa det mesta. Lucas dagmamma gick med på att jag lämnade honom där trots att jag var hemma sista veckorna från jobbet innan Nathalie skulle födas. Jag behövde verkligen de timmarna för mig själv för att orka vara en bra mamma åt Lucas den tiden vi var tillsammans (sambon jobbade mer än nånsin den perioden, typiskt nog, L gick hos dagmamman 5 tim/dag).

 

[Inte_Ung]

Sv: Semester o småbarn = osant

(och att Inte_ung har lite av en pansarvagnsstil när hon argumenterar

Jag föredrar att kalla det för Bulldoozer-stil.
Jämna marken så effektivt som möjligt, så att det blir lätt att komma fram.

 

[Mabuse]

Sv: Semester o småbarn = osant

Jo tack, den har man sett...

 

[Olius]

Sv: Semester o småbarn = osant

Fast det är alltid bra att försöka FÖRSTÅ inlägget innan man kommer med alltför mycket pekpinnar.

 

[Mabuse]

Sv: Semester o småbarn = osant

Fast jag tycker då att pekpinnarna kom ganska sent i tråden. Först kom ju en drös med lösningsförslag. För egen del har jag skrivit i minst fyra olika inlägg att jag förstår att Luff kan behöva vara ledig. Att hon kan behöva vara ledig betyder ju inte att dagis är den enda lösningen.

Eller menar du att mitt senaste inlägg hade pekpinnar?

Sen är det väl inte bara Luff som blivit lite frusterad. Det är lätt att tappa tålamodet när man diskuterar med någon som menar att a) alla som inte håller med förstår inte och b) inga andra förslag än det egna kan övervägas. Frustrationen är säkert ömsesidig.

 

[Olius]

Sv: Semester o småbarn = osant

Nej, menar inte dig personligen, utan mer generellt. Stämningen i tråden blev lite utav att hennes familj är i kris, när hon ju tydligt förklarar att så inte är fallet.

 

[oz_joj]

Sv: Semester o småbarn = osant

Sen är det väl inte bara Luff som blivit lite frusterad. Det är lätt att tappa tålamodet när man diskuterar med någon som menar att a) alla som inte håller med förstår inte och b) inga andra förslag än det egna kan övervägas. Frustrationen är säkert ömsesidig.

Håller med! har därför gett upp nu...

 

[Norrlänning]

Sv: Semester o småbarn = osant

Luff har väl snarare skrivit att hon förstår att alla inte tycker som hon.
Men för den skull behöver man väl inte vara otrevlig...

Jag menar inte att just DU varit det utan vissa andra...

Vad är det som säger att hon inte tagit till sej de tips hon fått som anses kunna genomföras?

Hon behöver likt andra inte tycka att alla tips är bra.

Om man INTE känner Luff personligen tycker jag att det är konstigt att man kan sitta och säga att det antingen är fel på karln eller barnen.
Bara för att dom inte överensstämmer med ens egna syn/erfarenhet av livet.

 

[Mabuse]

Sv: Semester o småbarn = osant

Fast inget tips funkar ju. Det skriver hon ju själv? Det enda som skulle kunna lösa det problem hon egentligen inte har är att barnen kunde vara på dagis.

Att det skulle vara fel på barn och karl får väl stå för dem som skrivit så, det är väl inte många. Sen har betydligt fler menat att det verkar lite ovanligt, men så måste man väl få tycka?

 

[Norrlänning]

Sv: Semester o småbarn = osant

Självklart för man tycka vad man vill! Ingen har väl sagt nå annat.

Men man kan vara "normal" i sina inlägg.
Man måste inte vara hård/grov/idiotförklarande/nedsättande mm.

Tycker jag.

 

[Santa]

Sv: Semester o småbarn = osant

Jag förstår efter att ha läst tråden (puh!) att du mest är ute efter att smått humoristiskt gnälla av dig och jag vill inte komma med pekpinnar om hur du väljer att hantera din familj. Men det som slagit mig när jag läser dina inlägg är att du verkligen skulle behöva få upp självförtroendet på din man så att han vågar hantera barnen ensam. Har ni inget som helst skyddsnät vad det gäller familj eller vänner verkar det vara dumt att bara du "kan" barnen. Gud förbjude att något skulle hända men det är väl ändå en enkel och ganska grundläggande åtgärd så att din familj inte kollapsar totalt om du hamnar på sjukhus eller måste vara borta av annan anledning.

 

[Norrlänning]

Sv: Semester o småbarn = osant

 

[Inte_Ung]

Sv: Semester o småbarn = osant

Jag är inte frustrerad.
Jag är chockad, oroad och förundrad.
Hur kan man ha hamnat i en dylik situation?
Med en man och pappa till barnen som inte klarar av barnen själv mer än korta stunder och absolut inga vänner som kan finnas som avlastning/backup.
Och med ett minne som sviktar av överbelastningen, samtidigt som man påstår att man mår 7½ på en skala från 1 -10?

 

[Norrlänning]

Sv: Semester o småbarn = osant

Nu klarar visserligen "min karl" av att ha barnen själv.

Men inga av våra vänner skulle jag be om att vara barnvakt i en vecka. Inte för att det är nå fel på dom eller så.
Mor och farföräldrar skulle jag inte heller vilja "belasta".

Är det onormalt att tänka så?

 

[Inte_Ung]

Sv: Semester o småbarn = osant

Det är helt normalt att tänka så.
Men i bekantskapskretsen så brukar det kunna finnas ungdomar som vill sommarjobba.
Dessa kan ju anlitas som betalda barnvakter.
Men nu så ville ju Luff ha en gratislösning, för det fick ju inte kosta hennes pengar, utan kommunen skulle ju betala.

Luff jobbade tydligen på ett Ungdomscafé, och där så borde det ju finnas hågade ungdomar.
Man behöver väl 2 st, en till varje barn.
Kanske kan man "byta tjänster" med någon ungdom?
Skjutsa någonstans, låna ut en bil eller låta den ha tillgång till häst över sommaren.

Det finns alltid lösningar, bara man vill.

 

[Luff]

Sv: Semester o småbarn = osant

Mabuse, jag tycker att du har resonerat mycket klokt och kommit med bra råd men tyvärr så har dom inte varit genomförbara i just min situation - alltså inget fel på råden bara ogenomförbara för mig - och jag tycker jag har förklarat o förklarat o förklarat varför. Och mina livliga barn är alltså inte klättra på väggarna barn(nej träd ska det vara) dom är livliga på det sättet att när dom har tråkigt så är dom vana vid att hitta på något och då gör dom det - ibland kanske deras ideer är mindre bra.

Och att dom då vid en dagslång utflykt i terräng helt plötsligt bestämmer sig för att en ska följa en fjäril in i skogen medans den andra leker snällt i strandbrynet - och pappa rotar i ryggsäcken efter något som naturligtvis ligger längst ner.

Tja antagligen händer inget.
Eller så blir någon av dom en siffra i statistiken.


Och samhällsekonomiskt - ser du där att jag pratar utifrån min erfarenhet som fritidsledare - inte som mamma

Ni verkar inte förstå att era råd inte passar just mig för att ni inte har förstått hur mina barn är - ni har satt ihop en bild av dom så som NI TOLKAR sånt som att springa omkring och busa och vara livliga - för er är det negativt medans jag är full av beundran inför deras energi, fast jag blir lite trött av detta ibland.

Och jag försöker förklara men ni har fastnat i att jag inte följer era välmenande råd - och det kan jag ju inte.

 

[Snuffsan]

Sv: Semester o småbarn = osant

Men dom flesta har innan dom fått barn åtminstone någon liten erfarenhet av mindre barn - han hade ALDRIG hållt i en bäbis innan vi fick barn och aldrig umgåtts med barnfamiljer

Precis som jag alltså. Det var bara att se till att lära siog fort som fan kan jag tala om!

För honom är varje ålder något nytt - jag har sett mina syskonbarn o kusiner traska igenom trotsåldrar efter trotsåldrar och växt upp med dom runt mig.

Han har en son på 7 år. Har han lärt sig något av det så är det ju inga problem för honom att ta hand om 5 åringen.

Dessutom har jag läst väldigt mycket litteratur om barn o barnuppfostran

Det kan han väl också göra?

Man växer in i föräldrarollen. Dag för dag lär man sig nytt hela tiden. Så som du resonerar så är endast de som haft mycket yngre syskon alt är utbildade inom barnomsorg som ska ha barn.

Jag undrar om det är du som inte vill släppa taget och låta honom ta hand om barnen? Jag tycker faktiskt att det är du med dina resonemang om gubbens brist på förmåga som nedvärderar honom, inte vi. Vi påstår ju hela tiden att han är fullt kapabel att ta hand om sina barn.

 

[Luff]

Sv: Semester o småbarn = osant

Nu börjar gubben muttra om er något snedvridna bild av honom - han är också fritidsledare och jobbar med en hel del strulisar.
Jag kan ärligt säga att jag heller inte skulle vilja åka iväg 7-8 timmar, 5 dgr på raken med våra busar,och är det något jag inte har brist är det självförtroende.
Åka på semester dygnet runt i 7 dgr i en liten stuga vid en sjö ensam m barnen, det kan far tänka sig mycket väl (men jag tror just badet skulle bli tidsbegränsat) - göra utflykter, gå på tivoli o sånt, träffa hans släkt som bor långt bort.
Men det vill ju inte jag missa - jag vill åka på semester med min familj - och vår ekonomi tillåter inte bägge.

Herregud ni känner inte oss och vill skicka oss på terapi.....
Tycker ni inte att ni är lite fel ute......

 

[Mabuse]

Sv: Semester o småbarn = osant

Vem vill skicka dig på terapi? Känner mig inte direkt tilltalad av detta "ni"?

Och här fanns det ju en lösning! Du kan väl åka dit ett par dagar senare? Du hade ju varit ledig i fyra veckor, sa du, så det borde väl räcka (tidsmässigt alltså, för att både hinna vara ledig hemma och på semester med familjen)? Eller har ni bara råd att vara i stugan en vecka, så kan det ju vara förståss? Men du ville ju vara ensam hemma, och här är en möjlighet. Det kanske kan vara värt en veckas familjesemester att få vara själv hemma. Eller följ ett annat råd och hyr in barnvakt en vecka.

 

[Inte_Ung]

Sv: Semester o småbarn = osant

Men det vill ju inte jag missa - jag vill åka på semester med min familj - och vår ekonomi tillåter inte bägge.....

Jaha, då så var det som vanligt då.
Allt handlar om pengar.

Kommunen skall betala för din barnfria semester, för det vill inte du göra själv.

Det är intressant att se, att till slut så är det ändå alltid pengarna som styr.
Man kan tro att det skall vara annorlunda någon gång, men det är det alltså inte.