Sambon vägrar skaffa hund

Status
Stängd för vidare inlägg.
Vad har du för hundar? Min hund har aldrig ylat. När vi är inomhus är det vila som gäller. Visst kan hon stå o titta på när man lagar mat men hon säger inget? Brukar hundar göra det?
Många hundar säger väldigt många saker.
Det är vad sambon i exemplet är rädd för.

Att det sedan kan vara hur enkelt som helst finns det inga garantier för.
 
Därför att det är vad den sambon är rädd för.
Och det går inte att garantera att man slipper det.

De är levande varelser och det går inte att lämna några garantier.
Det kan vara en nervös hund som inte klarar att vara ensam.
Eller en arg hund eller något annat problem.
Det finns väl inga garantier för något men ska man måla upp de värsta senarierna för allt här i livet så är det väl lika bra att ge upp helt.
Det går dessutom att ta en vuxen omplacering.
 
Det var katter som jag beskrev där.
Inte hundar.


Vår schäfer var nog den absolut enklaste hund att ha.
Fast vilka katter har du haft? Jag har haft många genom åren, har tre nu, och ingen har någonsin hängt i gardiner eller liknande. De sover mest och leker liksom. Under de ca 30 år jag har haft katt har som mest någon blomkruka gått sönder när de jagat en fluga i fönstren. Klöser gör de på klösträden, ingen har någonsin klöst eller bitit i mina fötter.
 
Fast vilka katter har du haft? Jag har haft många genom åren, har tre nu, och ingen har någonsin hängt i gardiner eller liknande. De sover mest och leker liksom. Under de ca 30 år jag har haft katt har som mest någon blomkruka gått sönder när de jagat en fluga i fönstren. Klöser gör de på klösträden, ingen har någonsin klöst eller bitit i mina fötter.
Just nu några av sorten extra allt.
De skall jaga möss och måste därför vara litet livligare än vanliga innekatter.
I dag tog en av dem in en levande fågel och jagade den i tre dimensioner.
Jag lovar att det märktes.

De är otroligt effektiva på möss och råttor också.
 
Det finns väl inga garantier för något men ska man måla upp de värsta senarierna för allt här i livet så är det väl lika bra att ge upp helt.
Det går dessutom att ta en vuxen omplacering.
Fast det är ju inte rätt att måla upp att hund är det enklaste som finns och att den inte kommer att märkas av sambon. Det finns inga garantier.
Jag har haft min vuxna omplacering i tre år i april och även om han har varit så gott som komplikationsfri med tanke på att han var en omplacering så finns det inga garantier- och han skulle nog reta gallfeber på någon som inte vill ha/tycker om hund.
Rättar mig- min hund retar gallfeber på folk, min bror tex avskyr min hund, just för att han märks, tar plats liksom.
 
Hela natten?
Så att de liksom inte märks alls mellan kl. 20.00 - 07.00?

Om vi stängde in/ut schäfern så fungerade det i några timmar men inte en hel natt.

Som med barn när de blivit i skolåldern.
De går också att be om att få vara ifred en stund och skicka till sina rum.
Nu älskar jag ju hundar så jag kanske är fel person att svara på vad som är "inte märkas alls", men jag vill nog påstå att vår hund, som annars är både aktiv, påträngande social och larmar/skäller om något rör sig utanför, faktiskt märks extremt lite under natten. Han följer med ut och matar hästarna vid 21-22, får sedan sin kvällsmat och lägger sig sedan antingen där jag är eller med dottern i hennes rum. Han har egen "säng" på golvet hos henne, är hon inte hemma så flyttar jag sängen till mitt sovrum, då ligger han där och jag märker honom inte på hela natten, vi ligger ju och sover, liksom! Sedan följer han med ut och morgonfodrar hästar vid 7, går promenad osv. Övrig tid som vi är inne är han lugn. Just nu ligger han vid mina fötter när jag sitter med datorn och borde jobba :D Samma sak om vi sitter vid TVn eller annan lugn aktivitet - då är han där men märks inte, han ligger lugnt på golvet. Jag kan tänka mig att för en besökare (eller potentiell sambo till någon av oss) så märks han mest när vi är på väg ut eller in till/från aktivitet, vilket ju är ytterst begränsat i tid. Sitt "aktiva liv" lever vår hund utomhus. Dock bor han ju i huset och drar absolut in skräp och grus, och fäller gör han också, så är man pedantiskt renlig får man kanske lite jobbigt att hålla efter städnivån! :)
 
Det finns väl inga garantier för något men ska man måla upp de värsta senarierna för allt här i livet så är det väl lika bra att ge upp helt.
Det går dessutom att ta en vuxen omplacering.
Men ts vill ha en valp.
Och vuxna omplaceringar verkar mest placeras om p.g.a. problem.
 
Varför ska han göra våld på sig själv för att stödja sin partners dröm? Varför är det just han som måste vika sig? Hans anledning är god nog, frågan är bara vad hon väljer att göra härnäst. Bli särbo hade varit mitt val. Inte att vara respektlös.
Men är det hans livsdröm att vara utan hund? Tycker inte det är jämförbart. Men dom kanske inte är kompatibla helt enkelt.
 
Ändå ifrågasatte du en annan användare om hens hundar verkligen sov hela natten?

Ok
Ja utan att märkas så att en sambo inte skulle känna att den hade hund hemma.

Komma hem sent i hem med hund, hunden brukar komma och hälsa.
Det märks.
Gå upp på toa på natten i hem med hund, hunden brukar komma tassande och fråga om det händer något.
Det märks också.
 
Men är det hans livsdröm att vara utan hund? Tycker inte det är jämförbart. Men dom kanske inte är kompatibla helt enkelt.
Men man kan inte tvinga på någon annan ett djur när den sagt nej! vill man ha ett djur och partnern sagt nej får man bli särbo eller separera. Skitsamma om livsdrömmar hit och dit, det spelar ingen roll. Vill han inte så vill han inte och man kan inte tvinga sin egen vilja på någon annan, bara förändra för en själv.
 
Men man kan inte tvinga på någon annan ett djur när den sagt nej! vill man ha ett djur och partnern sagt nej får man bli särbo eller separera. Skitsamma om livsdrömmar hit och dit, det spelar ingen roll. Vill han inte så vill han inte och man kan inte tvinga sin egen vilja på någon annan, bara förändra för en själv.
Men herrejösses jag har inte sagt att ts ska tvinga sin sambo. Jag tycker det verkar som någon slags särbo eller separation verkar oundvikligt. Varför är du så förbannad?
 
Ja utan att märkas så att en sambo inte skulle känna att den hade hund hemma.

Komma hem sent i hem med hund, hunden brukar komma och hälsa.
Det märks.
Gå upp på toa på natten i hem med hund, hunden brukar komma tassande och fråga om det händer något.
Det märks också.
Så är det ju. För oss som gillar att leva med hund är ju det där små mysiga stunder som man inte tänker på som att "märkas" i negativ bemärkelse.
 
Han vill inte leva med hund. Det är väl en jättebra anledning till att man inte vill att ens sambo skaffar hund.
Helt rimligt om ens partner bara fått för sig att skaffa hund. Inte tillräckligt i MIN värld om det är någons livsdröm. Nej.

Jag har heller inte sagt något av det andra du invänder dig emot? Att han inte skall få vara med och fatta beslut? Men nu är det ju han som fattar beslut helt själv och det är tydligen ok.

Har heller inte sagt emot det senare du skriver heller. Det känns nämligen absolut självklart.

Däremot invänder jag mig mot att relationen inte kommer ta skada, men det baserar jag enbart på egen erfarenhet och är inget som är säkert för TS relation eller situation. Så det kan jag ju inte veta.
 
Men herrejösses jag har inte sagt att ts ska tvinga sin sambo. Jag tycker det verkar som någon slags särbo eller separation verkar oundvikligt. Varför är du så förbannad?
Jag är inte förbannad, jag förstår bara inte varför du hänger upp dig på att han inte har en tillräckligt god anledning (enligt vem då?) och att han inte respekterar TS livsdröm (men varför ska hans önskan struntas i?) osv. Jag förstår inte resonemanget alls. Man kan ju inte skaffa hund när den ena parten inte vill till ett gemensamt hem, det om något är respektlöst. Och huruvida man tycker att man inte vill lägga ner sin livsdröm är ju fullt acceptabel, men det får man ju inte göra genom att göra våld på någon annans vilja när det uttryckligen är ett nej där.
 
Nu älskar jag ju hundar så jag kanske är fel person att svara på vad som är "inte märkas alls", men jag vill nog påstå att vår hund, som annars är både aktiv, påträngande social och larmar/skäller om något rör sig utanför, faktiskt märks extremt lite under natten
Jag älskar inte hundar på det viset.
Och jag kan därför förstå att man inte vill ha något som springer kring benen på en.
Det är skillnad på att röra sig i ett hundfritt hem mot att röra sig i ett hem med en hund.
Vår schäfer var det enklaste av det enkla men man var ju ändå tvungen att hålla koll när man rörde sig i huset.
Det går ju aldrig att slappna av helt som det går i ett tomt hus.
 
Helt rimligt om ens partner bara fått för sig att skaffa hund. Inte tillräckligt i MIN värld om det är någons livsdröm. Nej.

Jag har heller inte sagt något av det andra du invänder dig emot? Att han inte skall få vara med och fatta beslut? Men nu är det ju han som fattar beslut helt själv och det är tydligen ok.
Var får du det ifrån? Jag tjatar mig blå här i tråden om att de får hitta gemensamma lösningar.

Jag utgår ifrån att TS som de flesta människor har flera livsdrömmar och att livet med sambon uppfyller andra viktiga sådana. Som till exempel att han är en fin och engagerad bonuspappa till hennes barn.
 
Jag är inte förbannad, jag förstår bara inte varför du hänger upp dig på att han inte har en tillräckligt god anledning (enligt vem då?) och att han inte respekterar TS livsdröm (men varför ska hans önskan struntas i?) osv. Jag förstår inte resonemanget alls. Man kan ju inte skaffa hund när den ena parten inte vill till ett gemensamt hem, det om något är respektlöst. Och huruvida man tycker att man inte vill lägga ner sin livsdröm är ju fullt acceptabel, men det får man ju inte göra genom att göra våld på någon annans vilja när det uttryckligen är ett nej där.
Ok dina inlägg kommer ut ganska griniga men jag skall ha det i åtanke när jag läser dom att du inte är det.

Inte god nog anledning ENLIGT MIG. Vet inte hur det inte varit tydligt i mina inlägg att jag skriver MIN ÅSIKT om vad som händer i TS situation. Jag har ju ingen som helst makt över situationen jag skriver bara på ett forum.

En önskan och en livsdröm har inte samma vikt för mig. Jag har en önskan om att inte ha en hund, har min partner en livsdröm om hund så går jag antingen med på det eller släpper denne fri. I mitt fall hade jag gått med på hund för att uppfylla min partners dröm.

Vet inte varifrån du får resten från.
 
Var får du det ifrån? Jag tjatar mig blå här i tråden om att de får hitta gemensamma lösningar.

Jag utgår ifrån att TS som de flesta människor har flera livsdrömmar och att livet med sambon uppfyller andra viktiga sådana. Som till exempel att han är en fin och engagerad bonuspappa till hennes barn.
Ja och om det väger upp nog mot den andra livsdrömmen är det ju bara TS som kan svara på. Det är ju hela grundproblemet i frågan.
 
Status
Stängd för vidare inlägg.

Liknande trådar

Kropp & Själ Konstig rubrik, men det är en fråga som gnagt i mig sedan en tid tillbaka. Hur ska en bära sig åt för att ge upp något som en inte själv...
5 6 7
Svar
120
· Visningar
19 600
Senast: sorbifolia
·
Övr. Hund Alla drabbas vi ju då och då av perider då man inte har så mkt ork eller inspiration till saker. Jag är just nu i en sådan. Det hade...
2
Svar
26
· Visningar
2 751
Senast: Fan of Bill
·
Övr. Hund "HUR KUNDE DU?" När jag var valp underhöll jag dig med mina egenheter och fick dig att skratta. Du kallade mig ditt barn, och trots...
Svar
18
· Visningar
1 467
Senast: Zizzy
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp