Sambon vägrar skaffa hund

[Enya]

Ja utan att märkas så att en sambo inte skulle känna att den hade hund hemma.

Komma hem sent i hem med hund, hunden brukar komma och hälsa.
Det märks.
Gå upp på toa på natten i hem med hund, hunden brukar komma tassande och fråga om det händer något.
Det märks också.

Han ligger framför toadörren när jag ska in, 99 gånger av 100 aktar han på sig själv utan att jag säger något, men 1 av 100 får jag be honom.
Han ligger på mattan vid diskbänken när jag lagar mat så jag får gå runt honom. Jobbigt och störigt, men helt ok för mig.
Han kanar mattan till en skrynklig hög- som jag får rätta till.
Han STÅR på mattan och glor fånigt på mig när jag ska rätta till den, jag ber honom akta sig, han förstår vanligtvis, men ibland flyger fan i honom, typ just när han står på mattan... och han står och glor fånigt på mig, jag ber honom igen och han gör "lekrörelsen" istället.
Han rusar före mig upp i sängen och snor min plats där.
När jag ska ta på mig täcket sliter han tag i det och ska busa.
Osv.
Charmigt och gulligt i min värld, men hade man inte tyckt om att leva med hund hade det varit rätt drygt

 

[Nytant]

Ja och om det väger upp nog mot den andra livsdrömmen är det ju bara TS som kan svara på. Det är ju hela grundproblemet i frågan.

…ja? Om sambon vägrar samarbeta eller de inte kan hitta en gemensam lösning så blir det i slutändan den avvägningen hon får göra. Anledningen till att jag skrev detta var att du pratar om hur han krossar hennes livsdrömmar. Min poäng är att det antagligen inte går att reducera rollen han fyller i hennes liv till det. Och då blir det kanske ett annat perspektiv på att han sätter en gräns i just den här frågan.

 

[Roheryn]

Jag älskar inte hundar på det viset.
Och jag kan därför förstå att man inte vill ha något som springer kring benen på en.
Det är skillnad på att röra sig i ett hundfritt hem mot att röra sig i ett hem med en hund.
Vår schäfer var det enklaste av det enkla men man var ju ändå tvungen att hålla koll när man rörde sig i huset.
Det går ju aldrig att slappna av helt som det går i ett tomt hus.

Och för mig är det tvärtom - med hund i huset kan jag slappna av på ett helt annat sätt än utan. Jättetydligt för mig som levde utan hund i tolv år innan nuvarande hund flyttade in. Men som sagt - jag älskar hundar och VILL ha dem omkring mig, det är stor skillnad!

 

[Fetaost]

Fast det är ju inte rätt att måla upp att hund är det enklaste som finns och att den inte kommer att märkas av sambon. Det finns inga garantier.
Jag har haft min vuxna omplacering i tre år i april och även om han har varit så gott som komplikationsfri med tanke på att han var en omplacering så finns det inga garantier- och han skulle nog reta gallfeber på någon som inte vill ha/tycker om hund.
Rättar mig- min hund retar gallfeber på folk, min bror tex avskyr min hund, just för att han märks, tar plats liksom.

Hela diskussionen är ju helt urspårad och bortom all räddning åt båda hållen. Galet tillspettsad och gissningar och personliga anaekdoter som inte bör appliceras på TS.

Det jag stör mig på är hur sambon har hanterat det hela. Hur man kan hålla tyst i 4 år utan att en enda gång inflika "jag vill inte ha hund".
Och ja, man kan ändra sig men då säger man väl det och tar upp det på ett moget sätt ist för att börja tjura, komma med känslomässig utpressning i hot om att lämna, tiga och gå i klinch.

För TS finns bara tre alternativ. Flytta och skaffa hunden. Köra över sambon och skaffa hunden. Bo kvar och vara utan hund. Tre pissiga alternativ som inte har två vinnare.

 

[Fetaost]

Ja utan att märkas så att en sambo inte skulle känna att den hade hund hemma.

Komma hem sent i hem med hund, hunden brukar komma och hälsa.
Det märks.
Gå upp på toa på natten i hem med hund, hunden brukar komma tassande och fråga om det händer något.
Det märks också.

Ja osynlig är väl svårt att få den. Stör man sig så enormt på den så man inte ens vill se den eller höra den gå så kan man nog inte säga sig "älska hundar" öht.

 

[Xomymy]

Varför är det så mycket fram och tillbaka om vilken anledning som anses vara tillräckligt bra? Det förändrar ju inte situation vad man än tycker. Att någon tycker det är orimligt och respektlöst att ta hem en hund förändrar inte TS känslor och drömmar. Att någon annan anser att det är rimligt att TS skaffar hund och att sambon bör kompromissa i förhållandet kommer inte ändra sambons motvilja.

Hur kan de två diskutera på ett respektfullt sätt där samtalet är produktivt och inte blir infekterat? Hur kan bådas röster göra sig hörda utan att någon känner sig mindre eller nedvärderad eller "fel"?

 

[Enya]

Hela diskussionen är ju helt urspårad och bortom all räddning åt båda hållen. Galet tillspettsad och gissningar och personliga anaekdoter som inte bör appliceras på TS.

Det jag stör mig på är hur sambon har hanterat det hela. Hur man kan hålla tyst i 4 år utan att en enda gång inflika "jag vill inte ha hund".
Och ja, man kan ändra sig men då säger man väl det och tar upp det på ett moget sätt ist för att börja tjura, komma med känslomässig utpressning i hot om att lämna, tiga och gå i klinch.

För TS finns bara tre alternativ. Flytta och skaffa hunden. Köra över sambon och skaffa hunden. Bo kvar och vara utan hund. Tre pissiga alternativ som inte har två vinnare.

Han sa ju förra sommaren att han inte vill ha hund? Att han inte varit tydligare är ju trist och det får man ju kunna kritisera honom för, men samtidigt tycker jag det är lite trist att råda TS att skaffa hund och hävda att "han kommer älska den när den väl är där" och "den märks ju inte för du kommer ta hand om den" osv.

Grejen är att visst, han borde prata om det på ett moget sätt, å andra sidan att köra över sambon och skaffa hund ändå är inte speciellt moget. Att tycka att det är hans fel att hon inte kan få leva sin livsdröm är också fel för jag tycker inte att det stämmer. De kan bli särbos om det är vad som krävs. Hon kan fundera på hur viktigt hund är för henne, viktigare än sambo? för i så fall är det ju bara att lägga fram det och förklara att hon inte kan leva utan så hon funderar på särbo. Jag har lite svårt att se andra alternativ här (utöver att göra slut), eftersom jag inte tycker att man tvingar på någon annan sin dröm när den uttryckligen sagt nej, oavsett vad man tycker om personens anledningar.

 

[Inte_Ung]

Och för mig är det tvärtom - med hund i huset kan jag slappna av på ett helt annat sätt än utan. Jättetydligt för mig som levde utan hund i tolv år innan nuvarande hund flyttade in. Men som sagt - jag älskar hundar och VILL ha dem omkring mig, det är stor skillnad!

Ja och det är just den skillnaden som ts och sambon upplever.
Vår schäfer var trevlig och definitivt värd besväret men naturligtvis så märktes hon.
Vi är ju definitivt överens om att det är skillnad på ett hem med en hund i och ett utan hund.
Och om man inte står ut med ett hem som innehåller en hund så gör man ju inte det.

 

[Inte_Ung]

Ja osynlig är väl svårt att få den. Stör man sig så enormt på den så man inte ens vill se den eller höra den gå så kan man nog inte säga sig "älska hundar" öht.

Det är en enorm skillnad på att umgås med hundar utanför sitt eget hem mot att ha dem hemma.
Det är också en enorm skillnad på att vara hundvakt och sedan kunna få ett hundfritt hem när det är klart mot att alltid ha en 4-bent ockupant i sitt hem.

 

[Lobelia]

Fast vilka katter har du haft? Jag har haft många genom åren, har tre nu, och ingen har någonsin hängt i gardiner eller liknande. De sover mest och leker liksom. Under de ca 30 år jag har haft katt har som mest någon blomkruka gått sönder när de jagat en fluga i fönstren. Klöser gör de på klösträden, ingen har någonsin klöst eller bitit i mina fötter.

Vår katt välte julgranen några gånger trots stt vi försökte hålla dörren stängd. Alla i familjen utom jag slutade gå barfota. Han välte ett fåtal krukor och rev sönder tapeterna på ett par favoritställen och lie andra hyss. Han var en snäll katt i grundenmen han hade sin egen vilja. Han hängde nog i gardinerna enstaka gånger som liten också.

Katter är olika...

 

[Fetaost]

Han sa ju förra sommaren att han inte vill ha hund? Att han inte varit tydligare är ju trist och det får man ju kunna kritisera honom för, men samtidigt tycker jag det är lite trist att råda TS att skaffa hund och hävda att "han kommer älska den när den väl är där" och "den märks ju inte för du kommer ta hand om den" osv.

Grejen är att visst, han borde prata om det på ett moget sätt, å andra sidan att köra över sambon och skaffa hund ändå är inte speciellt moget. Att tycka att det är hans fel att hon inte kan få leva sin livsdröm är också fel för jag tycker inte att det stämmer. De kan bli särbos om det är vad som krävs. Hon kan fundera på hur viktigt hund är för henne, viktigare än sambo? för i så fall är det ju bara att lägga fram det och förklara att hon inte kan leva utan så hon funderar på särbo. Jag har lite svårt att se andra alternativ här (utöver att göra slut), eftersom jag inte tycker att man tvingar på någon annan sin dröm när den uttryckligen sagt nej, oavsett vad man tycker om personens anledningar.

Jag uppfattade att det vsr TS som tog upp ämnet hund förra sommaren. Men han kanske sa ifrån där och då men att jag missat det.
Jag har inte uppfattat att Ts på allvar tänker skaffa hunden ändå och hoppas på att han ska älska den. Var inte det någon i tråden som föreslog det?
Några har i mitt tycke varit väldigt skarpa mot TS och tillskrivit henne saker som egentligen kommit från andra användare.
Som sagt. Tråden är bortom all räddning och inget vettigt kommer ur den. Bara massa tjafs.

 

[Fetaost]

Det är en enorm skillnad på att umgås med hundar utanför sitt eget hem mot att ha dem hemma.
Det är också en enorm skillnad på att vara hundvakt och sedan kunna få ett hundfritt hem när det är klart mot att alltid ha en 4-bent ockupant i sitt hem.

Jaaa?

 

[Enya]

Jag uppfattade att det vsr TS som tog upp ämnet hund förra sommaren. Men han kanske sa ifrån där och då men att jag missat det.
Jag har inte uppfattat att Ts på allvar tänker skaffa hunden ändå och hoppas på att han ska älska den. Var inte det någon i tråden som föreslog det?
Några har i mitt tycke varit väldigt skarpa mot TS och tillskrivit henne saker som egentligen kommit från andra användare.
Som sagt. Tråden är bortom all räddning och inget vettigt kommer ur den. Bara massa tjafs.

Ja, men han sa ju det då i alla fall? Oavsett vem som tog upp det?

Jag hoppas att TS inte gör det, även om det verkar vara så vissa tycker TS ska göra.

Bara för att en diskussion spårar åt olika håll och kanter betyder väl ändå inte det att den är bortom räddning, så är det med vanliga samtal också, de leder till olika andra diskussioner. Helt normalt. Tror nog TS har förstått uppfattningen av situationen av bukes användare ändå.
Jag kan tycka det är intressant hur det plötsligt är annorlunda när det handlar om djur. Hade det handlat om barn eller något annat hade reaktionerna garanterat sett annorlunda ut, men nu älskar de flesta hundar här, svaren blir därefter.

 

[Sel]

Ja, men han sa ju det då i alla fall? Oavsett vem som tog upp det?

Jag hoppas att TS inte gör det, även om det verkar vara så vissa tycker TS ska göra.

Bara för att en diskussion spårar åt olika håll och kanter betyder väl ändå inte det att den är bortom räddning, så är det med vanliga samtal också, de leder till olika andra diskussioner. Helt normalt. Tror nog TS har förstått uppfattningen av situationen av bukes användare ändå.
Jag kan tycka det är intressant hur det plötsligt är annorlunda när det handlar om djur. Hade det handlat om barn eller något annat hade reaktionerna garanterat sett annorlunda ut, men nu älskar de flesta hundar här, svaren blir därefter.

Det sista tror jag faktiskt inte. Jag vill minnas att det varit upp minst en tråd om önskan att bo på landet till exempel, där sambo ändrade sig när det väl blev möjlighet och det diskuterades på ungefär samma sätt. Det är helt enkelt inte ett shysst sätt att bete sig på att låta partnern leva i en villfarelse om att någonting de sett fram emot kommer att hända - bara för att sedan tvärvända i dörren sas.

Även där får en ju avgöra just hur viktig flytten är, och den ovilliga partnern får känna efter hur stort motståndet är. I det här fallet verkar ju den ovilliga partnern helt ha gått i baklås och vill inte ens prata om saken. Det är DET som är störigt. Tycker jag.

 

[Sel]

Jag menar, HAN skulle ju kunna komma med förslag på lösningar - som dagpassning, hundpromenader, kanske jourhem eller något liknande nu när han vet att det betyder så mycket för TS.

 

[skiesabove]

Det sista tror jag faktiskt inte. Jag vill minnas att det varit upp minst en tråd om önskan att bo på landet till exempel, där sambo ändrade sig när det väl blev möjlighet och det diskuterades på ungefär samma sätt. Det är helt enkelt inte ett shysst sätt att bete sig på att låta partnern leva i en villfarelse om att någonting de sett fram emot kommer att hända - bara för att sedan tvärvända i dörren sas.

Även där får en ju avgöra just hur viktig flytten är, och den ovilliga partnern får känna efter hur stort motståndet är. I det här fallet verkar ju den ovilliga partnern helt ha gått i baklås och vill inte ens prata om saken. Det är DET som är störigt. Tycker jag.

Ja precis. Hund eller inte är ju sak samma.

Men att stänga ner diskussioner på det där barnsliga viset, hota att lämna, vägra prata om det, osv, är väldig manipulativt och feta röda flaggor.

 

[Enya]

Det sista tror jag faktiskt inte. Jag vill minnas att det varit upp minst en tråd om önskan att bo på landet till exempel, där sambo ändrade sig när det väl blev möjlighet och det diskuterades på ungefär samma sätt. Det är helt enkelt inte ett shysst sätt att bete sig på att låta partnern leva i en villfarelse om att någonting de sett fram emot kommer att hända - bara för att sedan tvärvända i dörren sas.

Även där får en ju avgöra just hur viktig flytten är, och den ovilliga partnern får känna efter hur stort motståndet är. I det här fallet verkar ju den ovilliga partnern helt ha gått i baklås och vill inte ens prata om saken. Det är DET som är störigt. Tycker jag.

Fast det är ju inte så mycket att diskutera, just nu menar jag, inte längre. Säger han nej och inte vill ändra sig måste ju TS ställa sig till det faktum och hantera det på det sätt hon finner bäst med sitt liv i tankarna. Han har varit otydlig, men som jag uppfattade har han inte en enda gång uppmuntrat det, sagt ja eller liknande, utan han sa även förra sommaren nej rakt ut. Det hjälper inte att diskutera med honom om att han har varit otydlig, att hon sagt till honom att hon vill leva med hund, att han inte sagt något osv, det löser ju inte det nu, tänker jag. Men visst är det störigt, men diskussionen dem emellan behöver lyftas därifrån, för den biten är liksom inte aktuell, det är nu som är det.

Det rättvisaste är att fundera på hur viktig en hund är. Kan man inte leva utan den utan hellre då vill ha hund så är det ju särbo eller göra slut som står till buds. Då får man lägga fram det till sambon och förklara hur man känner så får sambon relatera sig till det. Kanske tycker han då att hund är ok eller så föredrar han då särbo. Det är ju ingen som vet.

 

[Enya]

Jag menar, HAN skulle ju kunna komma med förslag på lösningar - som dagpassning, hundpromenader, kanske jourhem eller något liknande nu när han vet att det betyder så mycket för TS.

Jag kanske har missat men jag har inte läst att han inte har gjort det heller? Inte heller att hon själv sett det som alternativ just nu?

 

[Lobelia]

Det sista tror jag faktiskt inte. Jag vill minnas att det varit upp minst en tråd om önskan att bo på landet till exempel, där sambo ändrade sig när det väl blev möjlighet och det diskuterades på ungefär samma sätt. Det är helt enkelt inte ett shysst sätt att bete sig på att låta partnern leva i en villfarelse om att någonting de sett fram emot kommer att hända - bara för att sedan tvärvända i dörren sas.

Även där får en ju avgöra just hur viktig flytten är, och den ovilliga partnern får känna efter hur stort motståndet är. I det här fallet verkar ju den ovilliga partnern helt ha gått i baklås och vill inte ens prata om saken. Det är DET som är störigt. Tycker jag.

Det är heller inte schysst att ha ett vilkor inför framtiden och inte tydligt checka sv att partnern fattar och är okej me det.

Utifrån beskrivningen så är inte någon av parterna bra på att diskutera. Den ena undviker och den andra pressar på med din vilja ivrigt påhejad av barnen. Det blir ingen diskussion från något håll.

 

[Sel]

Fast det är ju inte så mycket att diskutera, just nu menar jag, inte längre. Säger han nej och inte vill ändra sig måste ju TS ställa sig till det faktum och hantera det på det sätt hon finner bäst med sitt liv i tankarna. Han har varit otydlig, men som jag uppfattade har han inte en enda gång uppmuntrat det, sagt ja eller liknande, utan han sa även förra sommaren nej rakt ut. Det hjälper inte att diskutera med honom om att han har varit otydlig, att hon sagt till honom att hon vill leva med hund, att han inte sagt något osv, det löser ju inte det nu, tänker jag. Men visst är det störigt, men diskussionen dem emellan behöver lyftas därifrån, för den biten är liksom inte aktuell, det är nu som är det.

Det rättvisaste är att fundera på hur viktig en hund är. Kan man inte leva utan den utan hellre då vill ha hund så är det ju särbo eller göra slut som står till buds. Då får man lägga fram det till sambon och förklara hur man känner så får sambon relatera sig till det. Kanske tycker han då att hund är ok eller så föredrar han då särbo. Det är ju ingen som vet.

Jamen precis på det sista, men sambon verkar dock inte villig att sätta sig ned för en diskussion alls. Som det låter.