Sambon vägrar skaffa hund

[linnsan]

Nej, det blir ju lite extremt. Sedan hade jag förmodligen flyttat ändå, men det är svårt att hitta en jämförelse som riktigt passar. Jag hade fortfarande förväntat mig ett nej om det var totalt och fullkomligt otänkbart.

Att just införskaffa ett husdjur JAG tänker ta huvudansvaret för kräver inte någon jätteentusiasm från eventuell partner, så hade det inte blivit stenhårt nej hade jag tagit för givet att det var okej att köpa häst, hund, katt, orm eller spindel eller vad som helst faktiskt.

Lite såhär faktiskt. När jag pratar om vad för djur/hobbies JAG vill ha och inte får en invändning så tar jag verkligen för givet att JAG får utöva det.

 

[Nytant]

Lite såhär faktiskt. När jag pratar om vad för djur/hobbies JAG vill ha och inte får en invändning så tar jag verkligen för givet att JAG får utöva det.

Det är ju skillnad på att skaffa ett djur som bor i det gemensamma hemmet och att gå och spela padel.

 

[linnsan]

Det är ju skillnad på att skaffa ett djur som bor i det gemensamma hemmet och att gå och spela padel.

Nu har ju sambon dock ett intresse i hemmet som jag gissar både tar plats och låter.

Det hade varit skillnad om ts helt plötsligt kom på att skaffa hund (även om man kan stötta sånt med om man älskar sin partner) men nu är det ju så att det pratats om i flera år, tom innan de bodde tillsammans.

 

[Nytant]

Hon har ju pratat med honom upprepade gånger. Till och med skrivit i sms INNAN de flyttade ihop om planerna. Om min partner svarar att de älskar hundar så hade jag inte tolkat det som ett nej. Hade du?

Svårt att veta exakt hur deras kommunikation sett ut. Jag uppfattade det inte som att hon skrivit ett sms om att hon kommer vilja ha hund och hur känner han för det och han svarat ”jag älskar hundar”. Om det var så hade jag tolkat det jakande, absolut. Men det är ju en process som kräver ett allt mer konkret gemensamt planerande så om inte den kommunikationen sker krävs ju att man öppnar upp diskussionen igen.

 

[Nytant]

Nu har ju sambon dock ett intresse i hemmet som jag gissar både tar plats och låter.

Det hade varit skillnad om ts helt plötsligt kom på att skaffa hund (även om man kan stötta sånt med om man älskar sin partner) men nu är det ju så att det pratats om i flera år, tom innan de bodde tillsammans.

Vilket intresse var det? Det har jag missat.

 

[Sel]

Vilket intresse var det? Det har jag missat.

Gaming.

 

[Wingates]

Fast det var ju aldrig okej? TS sa att hon uppfattat sambons nekande som ett ”inte nu”. Men ett samtycke har nog aldrig funnits.

Sen tycker jag kanske också att det vore bäst om barnen hade hållits utanför det hela tills TS och hennes sambo fattat ett beslut.

Det är väl inget märkligt att man pratar med barnen om hund när man själv OCH barnen vill ha det?
Eller du tänker att om barnen säger "Mamma vi vill ha en hund" och du själv vill ha det så säger du automatiskt nej bara för att du inte pratat med din partner (som med gillar hundar).

 

[linnsan]

Svårt att veta exakt hur deras kommunikation sett ut. Jag uppfattade det inte som att hon skrivit ett sms om att hon kommer vilja ha hund och hur känner han för det och han svarat ”jag älskar hundar”. Om det var så hade jag tolkat det jakande, absolut. Men det är ju en process som kräver ett allt mer konkret gemensamt planerande så om inte den kommunikationen sker krävs ju att man öppnar upp diskussionen igen.

Fast om någon berättar att de kommer skaffa hund när barnen är äldre innan man flyttar ihop och man flyttar ihop med personen ändå så har man ju okejat det. Man vet om att personen tänker skaffa hund och gör ändå valet att flytta ihop utan att ta upp att man inte vill leva med hund.

 

[ChillyQ]

Jag har läst alla kommentarer och jag ser att det finns två olika läger och en massa frågeställningar. Jag har svårt för att köpa en valp bakom min sambos rygg. Det är respektlöst och det löser inte problemet. Tvärtom. Min främsta fråga i denna grupp handlar mest om HUR gör jag? Jag vill naturligtvis inte behöva separera. Antingen får jag leva med att inte ha en hund i mitt liv, eller så får jag fundera på hur pass viktigt det är med min dröm. Jag är övertygad om att han inte kommer att ändra sig. För min del räcker det egentligen att han säger att han vill inte leva med hund i sitt hem. Behöver inte vidareutveckla det. Vad jag däremot är frustrerad över är hur mkt tid han spenderar hemifrån och med sin dator… och min hobby hade varit hunden. Ge och ta. Men med det sagt, så kan man aldrig tvinga en annan människa. Jag är så splittrad.

 

[Sel]

Jag har läst alla kommentarer och jag ser att det finns två olika läger och en massa frågeställningar. Jag har svårt för att köpa en valp bakom min sambos rygg. Det är respektlöst och det löser inte problemet. Tvärtom. Min främsta fråga i denna grupp handlar mest om HUR gör jag? Jag vill naturligtvis inte behöva separera. Antingen får jag leva med att inte ha en hund i mitt liv, eller så får jag fundera på hur pass viktigt det är med min dröm. Jag är övertygad om att han inte kommer att ändra sig. För min del räcker det egentligen att han säger att han vill inte leva med hund i sitt hem. Behöver inte vidareutveckla det. Vad jag däremot är frustrerad över är hur mkt tid han spenderar hemifrån och med sin dator… och min hobby hade varit hunden. Ge och ta. Men med det sagt, så kan man aldrig tvinga en annan människa. Jag är så splittrad.

Känner du att ni verkigen har kunnat prata om saken på djupet utan att han gått i baklås eller att du pressat? Skulle han kunna gå med på att gå och prata med en rådgivare eller terpeut, som flera skrivit?
Kan det fungera att skriva ett brev där du tar upp just tiden du spenderar i huset och han borta, och vad det skulle betyda för dig - och som han kan svara på?

 

[Sel]

Går han inte med på samtal eller liknande hade jag dragit öronen åt mig.

 

[Grazing]

Jag har läst alla kommentarer och jag ser att det finns två olika läger och en massa frågeställningar. Jag har svårt för att köpa en valp bakom min sambos rygg. Det är respektlöst och det löser inte problemet. Tvärtom. Min främsta fråga i denna grupp handlar mest om HUR gör jag? Jag vill naturligtvis inte behöva separera. Antingen får jag leva med att inte ha en hund i mitt liv, eller så får jag fundera på hur pass viktigt det är med min dröm. Jag är övertygad om att han inte kommer att ändra sig. För min del räcker det egentligen att han säger att han vill inte leva med hund i sitt hem. Behöver inte vidareutveckla det. Vad jag däremot är frustrerad över är hur mkt tid han spenderar hemifrån och med sin dator… och min hobby hade varit hunden. Ge och ta. Men med det sagt, så kan man aldrig tvinga en annan människa. Jag är så splittrad.

Gick han inte med på en lite större hund? Eller kanske läste fel nånstans, men det känns ju som att båda måste kompromissa om det där.

 

[Nytant]

Går han inte med på samtal eller liknande hade jag dragit öronen åt mig.

Här håller jag helt med. Jag tycker det ingår i att vara en bra partner att vara öppen för diskussion och lösningar. Så om inte den viljan finns hade jag känt att det finns ett problem i relationen.

 

[Sel]

Här håller jag helt med. Jag tycker det ingår i att vara en bra partner att vara öppen för diskussion och lösningar. Så om inte den viljan finns hade jag känt att det finns ett problem i relationen.

Jag tror att det egentligen varit kontentan av problemet från alla sidor i diskussionen.

 

[Nytant]

Det är väl inget märkligt att man pratar med barnen om hund när man själv OCH barnen vill ha det?
Eller du tänker att om barnen säger "Mamma vi vill ha en hund" och du själv vill ha det så säger du automatiskt nej bara för att du inte pratat med din partner (som med gillar hundar).

Va? Jag menar det jag skrev. Känner inte att det vore schysst av mig gentemot TS att utveckla just den här aspekten.

 

[Nytant]

Fast om någon berättar att de kommer skaffa hund när barnen är äldre innan man flyttar ihop och man flyttar ihop med personen ändå så har man ju okejat det. Man vet om att personen tänker skaffa hund och gör ändå valet att flytta ihop utan att ta upp att man inte vill leva med hund.

Ja, jag förstår att det är så du ser det. Nu känner jag att det mest blir upprepningar. Dvs. om jag svarar nu kommer jag ändå bara upprepa sånt jag sagt tidigare.

 

[Nytant]

Jag tror att det egentligen varit kontentan av problemet från alla sidor i diskussionen.

Ja det har du nog rätt i Jag ser bara inte att det finns något att vinna på att vara en kass partner tillbaka. Särskilt som det finns barn med i bilden som lär sig hur man hanterar svåra konflikter och vilken slags respekt man kan förvänta sig av en partner. Därför kanske jag har drivit mina argument mot vissa förslag onödigt hårt.

 

[Askur2017]

Ja det har du nog rätt i Jag ser bara inte att det finns något att vinna på att vara en kass partner tillbaka. Särskilt som det finns barn med i bilden som lär sig hur man hanterar svåra konflikter och vilken slags respekt man kan förvänta sig av en partner. Därför kanske jag har drivit mina argument mot vissa förslag onödigt hårt.

Håller med om att man aldrig vinner på att vara en kass partner och att man bär ansvar för att vara en god förebild för barn när det gäller konflikter.

Därför ser jag det som superviktigt att man som förälder dels är öppen med att man inte alltid är överens om viktiga saker och behöver kompromissa, dels att man kan hamna i ett läge där var och en måste få lyssna på sin egen magkänsla och agera på den. Det kan innebära konsekvenser som blir både stora och oåterkalleliga, och inget som görs lättvindigt. Men jag skulle aldrig vilja förmedla till mina barn att man ska vara beredd att offra sina drömmar och backa på sina behov till varje pris för att de inte överensstämmer med någon annans dröm. Så länge man gett sig själv tid att tänka och landat i att magkänslan säger ”Jag måste få prova..” så vill jag av hela mitt hjärta att de ska göra just det.

 

[Nytant]

Men jag skulle aldrig vilja förmedla till mina barn att man ska vara beredd att offra sina drömmar och backa på sina behov till varje pris för att de inte överensstämmer med någon annans dröm.

Nej, det har jag heller aldrig sagt, tvärtom. Så jag förstår inte varför du lägger det i ett svar till mig. Har du läst mina inlägg i den här tråden? Jag har varit supertydlig med att det kan vara ett lika konstruktivt beslut att avsluta relationen för att hundönskan är så pass stark.

Du får ursäkta men jag blir lite frustrerad när någon piggybackar på en fultolkning av mina poänger.

Du har uppmanat TS att skaffa hund över huvudet på sin sambo. Den sortens respektlöshet och kränkning där ens ord inte räcker för att freda sitt hem är inte det enda alternativet till att föra en kuvad och självutplånande tillvaro som du beskriver. Det finns inte bara pest eller kolera att välja mellan. Att exempelvis komma fram till att ens livsmål inte längre är kompatibla och möta den sorgliga förändring det innebär eller gemensamt jobba sig fram till en kompromiss är jättebra alternativ.

 

[Sel]

Ja det har du nog rätt i Jag ser bara inte att det finns något att vinna på att vara en kass partner tillbaka. Särskilt som det finns barn med i bilden som lär sig hur man hanterar svåra konflikter och vilken slags respekt man kan förvänta sig av en partner. Därför kanske jag har drivit mina argument mot vissa förslag onödigt hårt.

Jag håller egentligen med. Jag skulle aldrig rekommendera att en köper en valp om någon i familjen Absolut Inte vill.

Lite kl*
Sedan måste jag erkänna att jag nog hade varit så småsint att jag köpt den där hunden ändå, och så hade sambon fått stå ut eller flytta. Sitter hen ändå framför datorn i sitt rum halva tiden hen är hemma (inte särskilt mycket) kan jag inte se hur det påverkar dennes liv så mycket. Hundens bädd kan vara i ett av ungarnas rum och så är det bra med det liksom.
När en vuxen med huvudansvar arbetar hemifrån, det finns stora barn som kan hjälpa till och dessutom villig hundvakt i närheten, samt att vi pratar om en lättsam sällskapshund här... well... Jag har svårt att sympatisera med den som tycker att det är ett oöverstigligt berg. Vi snackar dessutom begränsad tid, det är inte ett livstidsåtagade eller någonting som kommer att förändra sambons vardag markant. inte ekonomin heller om man är realist.

Men det är jag, för mig har ett partnerskap aldrig vägt särskilt tungt. Kan en partner inte ge mig det lilla så vette fan alltså.