Sambon vägrar skaffa hund

[Askur2017]

Nej, det har jag heller aldrig sagt, tvärtom. Så jag förstår inte varför du lägger det i ett svar till mig. Har du läst mina inlägg i den här tråden? Jag har varit supertydlig med att det kan vara ett lika konstruktivt beslut att avsluta relationen för att hundönskan är så pass stark.

Du får ursäkta men jag blir lite frustrerad när någon piggybackar på en fultolkning av mina poänger.

Du har uppmanat TS att skaffa hund över huvudet på sin sambo. Den sortens respektlöshet och kränkning där ens ord inte räcker för att freda sitt hem är inte det enda alternativet till att föra en kuvad och självutplånande tillvaro som du beskriver. Det finns inte bara pest eller kolera att välja mellan. Att exempelvis komma fram till att ens livsmål inte längre är kompatibla och möta den sorgliga förändring det innebär eller gemensamt jobba sig fram till en kompromiss är jättebra alternativ.

Min enda poäng är och har alltid varit att OM TS kommer fram till att det inte går att skrota sin och barnens dröm om en hund kan hon förmedla det tillsammans med en önskan om att hennes sambo ändå väljer att stanna kvar. För hon vill ju faktiskt inte att hundköpet ska likställas med att göra slut. Hur han väljer att ställa sig till det måste få vara upp till honom. För mig är inte det att uppmana någon till att bete sig respektlöst eller kränka någon…

Synd att du upplever det som provocerande

 

[Nytant]

Min enda poäng är och har alltid varit att OM TS kommer fram till att det inte går att skrota sin och barnens dröm om en hund kan hon förmedla det tillsammans med en önskan om att hennes sambo ändå väljer att stanna kvar. För hon vill ju faktiskt inte att hundköpet ska likställas med att göra slut. Hur han väljer att ställa sig till det måste få vara upp till honom. För mig är inte det att uppmana någon till att bete sig respektlöst eller kränka någon…

Synd att du upplever det som provocerande

Jag tror inte du ska eller kan uttala dig om hur jag upplever dig.

 

[Enya]

Min enda poäng är och har alltid varit att OM TS kommer fram till att det inte går att skrota sin och barnens dröm om en hund kan hon förmedla det tillsammans med en önskan om att hennes sambo ändå väljer att stanna kvar. För hon vill ju faktiskt inte att hundköpet ska likställas med att göra slut. Hur han väljer att ställa sig till det måste få vara upp till honom. För mig är inte det att uppmana någon till att bete sig respektlöst eller kränka någon…

Synd att du upplever det som provocerande

Fast jag tycker man måste respektera sin parter tillräckligt mycket att man lägger fram sin tanke innan handling.
"Jag är ledsen, men hund betyder så mycket för mig att jag inte kan vara utan. Jag tänker köpa en. Hur vill du göra? Jag ser gärna att vi bor tillsammans ändå, men det är upp till dig, annars kan vi ju vara särbo, men faktum är, jag måste ha hund i mitt liv också"
DÄREFTER köper hon hund när han svarat och de beslutat hur de ska agera. Jag tolkar dig som köp hund och dumpa hemma så får han väl packa sina väskor om han vill. Det är inte schysst, det är deras gemensamma hem, han har lika stor veto till det som TS.

 

[Askur2017]

Fast jag tycker man måste respektera sin parter tillräckligt mycket att man lägger fram sin tanke innan handling.
"Jag är ledsen, men hund betyder så mycket för mig att jag inte kan vara utan. Jag tänker köpa en. Hur vill du göra? Jag ser gärna att vi bor tillsammans ändå, men det är upp till dig, annars kan vi ju vara särbo, men faktum är, jag måste ha hund i mitt liv också"
DÄREFTER köper hon hund när han svarat och de beslutat hur de ska agera. Jag tolkar dig som köp hund och dumpa hemma så får han väl packa sina väskor om han vill. Det är inte schysst, det är deras gemensamma hem, han har lika stor veto till det som TS.

Då stämmer inte din tolkning med det jag försökte förmedla

 

[Sel]

Fast jag tycker man måste respektera sin parter tillräckligt mycket att man lägger fram sin tanke innan handling.
"Jag är ledsen, men hund betyder så mycket för mig att jag inte kan vara utan. Jag tänker köpa en. Hur vill du göra? Jag ser gärna att vi bor tillsammans ändå, men det är upp till dig, annars kan vi ju vara särbo, men faktum är, jag måste ha hund i mitt liv också"
DÄREFTER köper hon hund när han svarat och de beslutat hur de ska agera. Jag tolkar dig som köp hund och dumpa hemma så får han väl packa sina väskor om han vill. Det är inte schysst, det är deras gemensamma hem, han har lika stor veto till det som TS.

Jag håller med om första stycket. Utmärkt sätt att lägga fram det på.

 

[Nytant]

Fast jag tycker man måste respektera sin parter tillräckligt mycket att man lägger fram sin tanke innan handling.
"Jag är ledsen, men hund betyder så mycket för mig att jag inte kan vara utan. Jag tänker köpa en. Hur vill du göra? Jag ser gärna att vi bor tillsammans ändå, men det är upp till dig, annars kan vi ju vara särbo, men faktum är, jag måste ha hund i mitt liv också"
DÄREFTER köper hon hund när han svarat och de beslutat hur de ska agera. Jag tolkar dig som köp hund och dumpa hemma så får han väl packa sina väskor om han vill. Det är inte schysst, det är deras gemensamma hem, han har lika stor veto till det som TS.

Jag uppfattade det exakt likadant.

 

[Nytant]

Jag tror inte du ska eller kan uttala dig om hur jag upplever dig.

Vad var det du tyckte var roligt med detta @Askur2017 ?

 

[Enya]

Jag uppfattade det exakt likadant.

Jag förstod det, det kändes så i diskussionen.

 

[Lobelia]

Det är väl inget märkligt att man pratar med barnen om hund när man själv OCH barnen vill ha det?
Eller du tänker att om barnen säger "Mamma vi vill ha en hund" och du själv vill ha det så säger du automatiskt nej bara för att du inte pratat med din partner (som med gillar hundar).

När man får den typen av frågor (alltså påverkar hela familjen) av sina barn är så är det rimligt att svara "vi får se" alla måste vara med på det eller något liknade. Utan okej planerar man inte ras, hör med uppfödare mm och sen pratar med sin sambo.

Jag hade blivit sur även om jag velat ha hunden, jag hade velat vara med i planerna och rasval.

 

[Sel]

Jag har varit sammanboende (vi var inte kärlekspartners) med en person som verkligen tycker om hundar men som absolut inte valt just mina hundar att bo med egentligen, det gick bra det också. Jag tog naturligtvis allt ansvar. Var vädret dåligt och hen inte skulle jobba frågade jag om det gick bra att de var hemma istället för att följa med mig till jobbet i stallet, för det mesta gick det bra. De låg bara och sov, jag gick ut med dem innan jag gick och när jag kom hem. Annars tog jag med dem.
Jag köpte mat, matade, såg efter kloklippning, veterinären... allt. Det var ju MINA hundar. Jag kan verkligen inte se hur min sambos liv påverkades av de här djuren, utöver att de sov i sängen men det var vi coola med båda två. Hade det inte varit så hade vi fått ordna separata sängar helt enkelt.

Vanliga hundar bara.

 

[Askur2017]

Jag förstod det, det kändes så i diskussionen.

Det går ju annars att bara läsa det inlägg du själv citerade Där skrev jag ju faktiskt att OM TS inte kunde skrota sin dröm om hund kunde hon förmedla det tillsammans med sin önskan om att de kunde fortsätta vara tillsammans…

(Sen vet jag ju inte varför man gör tolkningen att hunden skulle köpas över huvudet på sambon innan detta samtal. Men eftersom jag inte skrev det var det ju heller inte så jag menade…)

 

[Nytant]

Borttaget.

 

[Nytant]

Det går ju annars att bara läsa det inlägg du själv citerade Där skrev jag ju faktiskt att OM TS inte kunde skrota sin dröm om hund kunde hon förmedla det tillsammans med sin önskan om att de kunde fortsätta vara tillsammans…

(Sen vet jag ju inte varför man gör tolkningen att hunden skulle köpas över huvudet på sambon innan detta samtal. Men eftersom jag inte skrev det var det ju heller inte så jag menade…)

Ja, det går att läsa om alla dina inlägg i den här tråden, även de du skrev innan din sammanfattning och som diskussionen utgått från hittills. Och jag tycker fortfarande att du förespråkar över-huvudet-beslut och dessutom resonerar på ett fullständigt absurt sätt kring vems ansvar det är att relationen tar slut om hunden införskaffas trots att den ena partnern inte vill leva med hund.

Men, om du egentligen står för en mer respektfull navigering av komplexa konflikter är det ju jättebra.

 

[hastflicka]

Fast nar det nu ar ett sadant inflamerat amne vore det kanske battre om @ChillyQ valde att vara dagmatte eller en foster matte for en begransad tid istallet. Dels far hela familjen kanna pa och lara sig hur det faktiskt ar att ha hund.
Det ar inte alltid nyponrosor och grona angar att ha hund. Ibland ar de oerhort i vagen, eller sjuka, eller skadade, eller ...
Sambon ar ju borta den mesta tiden sa han behover ju inte ma illa av att det finns en hund hemma, men de kan alla se hur det fungerar.

Om jag inte missminner mig sa sambon att han inte ville ha en liten hund men att han gillade stora hundar, medan TS sager att hon inte vill ha stor hund utan bara kan tanka sig en liten hund.
I det fallet skulle jag absolut halla med sambon ... personligen gillar jag stora hundar och har mycket svart for de flesta sma raser.

 

[Lobelia]

Man behöver inte ha listor på vad man inte vill, men när partnern talar om något den önskar eller planerar inför framtiden och det är på ickelistan bör man kommunicera det.
Fick jag inte ett direkt nej skulle jag inte tro att min dröm var en dealbreaker.

Bara för att det är hon och barnen som är mest entusiastiska behöver det inte innebära att de på något vis plottat mot partnern. De tog som jag förstod det för givet att det som var okej för några år sedan fortfarande var okej nu när det faktiskt blev möjlighet.

Och då lägger du över ansvaret på partnern istället för att äga din dröm. Och här är ett exempel när det inte funkat. De har aldrig pratat om det, att ta tystnad eller undvikande av ämnet som ett ja skulle jag inte vågat.

Det ändrar inte på faktum att partnern inte vill ha hund och troligen aldrig velat det.

Varför är det så viktigt att lägga ansvaret att komunicera om ens egns drömmar på någon annan? Och nej jag säger inte att sambon agerat smart, men han kanske inte ens uppfatat önskan, eller att det finns något i hans bakgrund som gör att han förtränger eller undviker. Vi vet inte vad som pågår i andras huvuden.

 

[Lingon]

Fast vilka katter har du haft? Jag har haft många genom åren, har tre nu, och ingen har någonsin hängt i gardiner eller liknande. De sover mest och leker liksom. Under de ca 30 år jag har haft katt har som mest någon blomkruka gått sönder när de jagat en fluga i fönstren. Klöser gör de på klösträden, ingen har någonsin klöst eller bitit i mina fötter.

Mina katter förstörde två skinnfotöljer genom att klösa på dem och race över dem med klorna utfällda. Trots att de hade ett stort golv-till-tak klätterträd. De klöste även på tapeter (hörnor) trots att klösbrädor även fanns. De skrek på nätterna (ja, kl. 4 är på natten) för att de ville ha mat. De skrek på kvällen om vi gick och la oss för tidigt (enligt de). Det gick inte att ha några krukväxter alls för de tuggades på. Orkidéer tuggade de inte på men de åkte å andra sidan i golvet så många gånger att de knäcktes och dog p.g.a. det. De var underbara katter men den ena var mycket livlig och den andra älskade att klösa på saker. Men snälla var de! Hjärtan av guld! Klöste eller bet oss aldrig. Men inredningen fick sig en törn. Och de var högljudda när de ville nåt.

 

[Lingon]

Fast nar det nu ar ett sadant inflamerat amne vore det kanske battre om @ChillyQ valde att vara dagmatte eller en foster matte for en begransad tid istallet. Dels far hela familjen kanna pa och lara sig hur det faktiskt ar att ha hund.
Det ar inte alltid nyponrosor och grona angar att ha hund. Ibland ar de oerhort i vagen, eller sjuka, eller skadade, eller ...
Sambon ar ju borta den mesta tiden sa han behover ju inte ma illa av att det finns en hund hemma, men de kan alla se hur det fungerar.

Om jag inte missminner mig sa sambon att han inte ville ha en liten hund men att han gillade stora hundar, medan TS sager att hon inte vill ha stor hund utan bara kan tanka sig en liten hund.
I det fallet skulle jag absolut halla med sambon ... personligen gillar jag stora hundar och har mycket svart for de flesta sma raser.

Borta den mesta tiden? Om man jobbar heltid och har en timmes pendlingstid är man hemifrån 11 timmar. Jag hoppas att man får jobba heltid utan att förlora sin rätt att ha en åsikt i sitt hem.

 

[Lobelia]

Fast när partnern tar upp: "Jag vill flytta till Indien om tre år!" rekommenderar jag att du säger "Nej, jag vägrar flytta till Indien." och inte väntar tills partnern står och trampar.

Ja om du hör det, uppfattar önskan och inte drömmer om din framtida hund. Det är partnerns ansvar att se till att du fattar läget och har hört och reflekterar över det så du kan ta ställning och inte tolkar en förströdd frågan efter saltet som ett jakande svar.

Poängen är alltså att det är den som önskar något behöver kommunicera det och checka av av att det verkligen uppfattas och på rätt vis, inte den som kanske inte ens hör det.

 

[Inte_Ung]

Mina katter förstörde två skinnfotöljer genom att klösa på dem och race över dem med klorna utfällda. Trots att de hade ett stort golv-till-tak klätterträd. De klöste även på tapeter (hörnor) trots att klösbrädor även fanns. De skrek på nätterna (ja, kl. 4 är på natten) för att de ville ha mat. De skrek på kvällen om vi gick och la oss för tidigt (enligt de). Det gick inte att ha några krukväxter alls för de tuggades på. Orkidéer tuggade de inte på men de åkte å andra sidan i golvet så många gånger att de knäcktes och dog p.g.a. det. De var underbara katter men den ena var mycket livlig och den andra älskade att klösa på saker. Men snälla var de! Hjärtan av guld! Klöste eller bet oss aldrig. Men inredningen fick sig en törn. Och de var högljudda när de ville nåt.

Hög igenkänningsfaktor på det.
Visst är det kul men litet destruktivt.

 

[Sel]

Ja om du hör det, uppfattar önskan och inte drömmer om din framtida hund. Det är partnerns ansvar att se till att du fattar läget och har hört och reflekterar över det så du kan ta ställning och inte tolkar en förströdd frågan efter saltet som ett jakande svar.

Poängen är alltså att det är den som önskar något behöver kommunicera det och checka av av att det verkligen uppfattas och på rätt vis, inte den som kanske inte ens hör det.

Jag vet inte hur mycket tydligare det kan bli än att skriva det ordagrant i text. Det går inte att "inte höra".