Sambon vägrar skaffa hund

[Sel]

Jag kanske har missat men jag har inte läst att han inte har gjort det heller? Inte heller att hon själv sett det som alternativ just nu?

Jag tolkar det mest som att det blir locket på så snart ämnet kommer upp. Det enda vi vet är det som står i tråden.
Har ingen aning om det vore ett alternativ för TS, men om någon jag tycker om kommer med ett förslag som inte funkar för mig brukar jag försöka bjuda på alternativa lösningar.

 

[Enya]

Jamen precis på det sista, men sambon verkar dock inte villig att sätta sig ned för en diskussion alls. Som det låter.

Hsar han till mycket val om TS berättar att hon inte kan leva utan hund och att den längtan är så pass stark att hon hellre är särbo än lever sambo med honom utan? Vill han inte diskutera det då är han inte mycket att ha heller. Då om något kan man inte sticka huvudet i sanden längre. Faktiskt.
Hon får ta ansvar för sitt liv. Men han får ta ansvar för sitt.

 

[Askur2017]

Ja, fast hon har en sambo som inte vill leva med hund och det är hon fullt medveten om. Att skaffa hund ändå är precis lika mycket att ta ett aktivt beslut kring relationens framtid. När de nu identifierat en gemensam konflikt i sin gemensamma är ansvaret deras gemensamma. Ditt resonemang är en undanflykt.

Förstår fortfarande inte resonemanget att TS måste göra slut med den man hon vill fortsätta leva med när det är HAN som sagt att han vill bryta om det kommer in en hund i bilden.

Skaffar TS hunden gör hon det mycket riktigt med vetskapen om att sambon kan komma att lämna. Något hon får väga mot sin stora önskan om hund, just här tycker jag TS måste få känna in vad som är rätt för just henne. Jag väljer att inte lägga minsta värdering i det.

Min poäng är ändå att själva uppbrottet är hans eget beslut om det blir så, TS kan berätta hur oerhört högt hon önskar att han stannar med henne och barnen även när det finns en hund i hemmet om det ligger närmare hennes känslor. Sen är det upp till mannen att agera på och ta ansvar för sina.

 

[Nytant]

Förstår fortfarande inte resonemanget att TS måste göra slut med den man hon vill fortsätta leva med när det är HAN som sagt att han vill bryta om det kommer in en hund i bilden.

Skaffar TS hunden gör hon det mycket riktigt med vetskapen om att sambon kan komma att lämna. Något hon får väga mot sin stora önskan om hund, just här tycker jag TS måste få känna in vad som är rätt för just henne. Jag väljer att inte lägga minsta värdering i det.

Min poäng är ändå att själva uppbrottet är hans eget beslut om det blir så, TS kan berätta hur oerhört högt hon önskar att han stannar med henne och barnen även när det finns en hund i hemmet om det ligger närmare hennes känslor. Sen är det upp till mannen att agera på och ta ansvar för sina.

Ja, och jag har förklarat två gånger nu att jag inte håller med om att det endast är sambons beslut och jag har försökt utveckla varför. Jag tycker resonemanget är absurt och inte mer än en liten semantisk twist man kan ta till för försöka ducka för sitt ansvar i vad som är en komplex och knivig situation. Jag tror inte den är lätt för någon i familjen.

Jag har inte sagt att TS måste göra slut. Jag har sagt att det vore ett mer konstruktivt, moget och ansvarsfullt agerande än att skaffa en hund trots att den andra vuxna man delar hemmet med aktivt motsätter sig att skaffa hund. Hon vill leva med honom och hund. Han vill leva med henne men inte med hund.

 

[Sel]

Det är heller inte schysst att ha ett vilkor inför framtiden och inte tydligt checka sv att partnern fattar och är okej me det.

Utifrån beskrivningen så är inte någon av parterna bra på att diskutera. Den ena undviker och den andra pressar på med din vilja ivrigt påhejad av barnen. Det blir ingen diskussion från något håll.

Fast säger jag "Jag vill ha hund när barnen blir större!" innan vi flyttar ihop och partnern fortfarande flyttar ihop med mig tar jag för givet att hen är okej med att vi skaffar hund när barnen blir större. Det är inget obskyrt hintande.

För mig är barn ett sådant totalt nej att jag aldrig skulle överväga att ens gå på en första dejt med en människa som "kanske vill ha barn i framtiden". Vem är jag att inleda ett förhållande och sedan säga nej när det kommer till kritan? Detsamma med någon som vill bo i lägenhet i storstan eller som vill gå på cocktailpartys och ha ett bihang. Har man en dealbreaker och den kommer upp på tal måste man ju Säga det. Inte bara "jajo.. "

Sant.

 

[Lillo]

Fast vilka katter har du haft? Jag har haft många genom åren, har tre nu, och ingen har någonsin hängt i gardiner eller liknande. De sover mest och leker liksom. Under de ca 30 år jag har haft katt har som mest någon blomkruka gått sönder när de jagat en fluga i fönstren. Klöser gör de på klösträden, ingen har någonsin klöst eller bitit i mina fötter.

Jag har aldrig haft en katt och föreställer mig precis sånt där att dom ska riva huset men sen får man ju tänka efter och lyssna på folk som faktiskt har haft katter istället för att bara tro det värsta.

 

[Lobelia]

Fast säger jag "Jag vill ha hund när barnen blir större!" innan vi flyttar ihop och partnern fortfarande flyttar ihop med mig tar jag för givet att hen är okej med att vi skaffar hund när barnen blir större. Det är inget obskyrt hintande.

För mig är barn ett sådant totalt nej att jag aldrig skulle överväga att ens gå på en första dejt med en människa som "kanske vill ha barn i framtiden". Vem är jag att inleda ett förhållande och sedan säga nej när det kommer till kritan? Detsamma med någon som vill bo i lägenhet i storstan eller som vill gå på cocktailpartys och ha ett bihang. Har man en dealbreaker och den kommer upp på tal måste man ju Säga det. Inte bara "jajo.. "

Sant.

Nu verkar du tycka att sambon ska vara den som tar ansvar för att TS önskemål om hundar. Nog är det den som har en stor önskedröm och deal breaker som ska se till att den går fram och inte lita på att den andra ska uppfatta det på rätt vis. I synnerhet som personen inte bekräftar ens att han hört det.

Om inte annat är det uppenbart här.

 

[Sel]

Nu verkar du tycka att sambon ska vara den som tar ansvar för att TS önskemål om hundar. Nog är det den som har en deal breaker som ska se till att den går fram och inte lita på att den andra ska uppfatta det. I synnerhet som personen inte bekräftar ens att han hört det.

Fast det är ju sambon i det här fallet som tycker att hunden är en deal breaker (hotar att lämna) och som borde talat om det när frågan kom upp. Han behöver inte ens ha hört det, bara läst det och sedan blivit påmind åtskilliga gånger av TS.

Hade sambon varit den som inledningsvis sa: "Jag vill inte ha husdjur i hemmet, särskilt inte hund" till exempel hade det varit upp till TS att säga ja eller nej till att flytta ihop med tanke på att hon Vill ha hund. Framför allt att säga att det är viktigt för henne med hund.

 

[Acer]

Nu verkar du tycka att sambon ska vara den som tar ansvar för att TS önskemål om hundar. Nog är det den som har en stor önskedröm och deal breaker som ska se till att den går fram och inte lita på att den andra ska uppfatta det på rätt vis. I synnerhet som personen inte bekräftar ens att han hört det.

Om inte annat är det uppenbart här.

Fast det är väl lika mycket dealbreaker från båda hållen i just det här fallet eller?

 

[Lobelia]

Fast det är ju sambon i det här fallet som tycker att hunden är en deal breaker (hotar att lämna) och som borde talat om det när frågan kom upp. Han behöver inte ens ha hört det, bara läst det och sedan blivit påmind åtskilliga gånger av TS.

Om det bara är sambon som har det som deal breaker så är det ju inga problem, eller hur? Men mer allvarligt, man tar givetvis upp sina egna önskemål om vad man vill ha. Det blir orimligt långa listor om man ska räkna upp allt man inte vill.

Och TS borde rimligen ha noterat att det inte kommit en enda bekräftelse. Och hennes beteende att liera sig med barnen innan hon tar upp det med sambon tyder på att hon är medveten om att han kanske inte är med på det.

 

[Lobelia]

Fast det är väl lika mycket dealbreaker från båda hållen i just det här fallet eller?

Fast att räkna upp allt man inte går med på är orimligt.

Jag vill inte ha bdsm, jag vill inte ha huset fullt av kaktusar, jag vägrar rosa väggar, jag vägrar semstra på bali. Jag vägrar att fytta till indien osv....

 

[Sel]

Man behöver inte ha listor på vad man inte vill, men när partnern talar om något den önskar eller planerar inför framtiden och det är på ickelistan bör man kommunicera det.
Fick jag inte ett direkt nej skulle jag inte tro att min dröm var en dealbreaker.

Bara för att det är hon och barnen som är mest entusiastiska behöver det inte innebära att de på något vis plottat mot partnern. De tog som jag förstod det för givet att det som var okej för några år sedan fortfarande var okej nu när det faktiskt blev möjlighet.

 

[Sel]

Fast att räkna upp allt man inte går med på är orimligt.

Jag vill inte ha bdsm, jag vill inte ha huset fullt av kaktusar, jag vägrar rosa väggar, jag vägrar semstra på bali. Jag vägrar att fytta till indien osv....

Fast när partnern tar upp: "Jag vill flytta till Indien om tre år!" rekommenderar jag att du säger "Nej, jag vägrar flytta till Indien." och inte väntar tills partnern står och trampar.

 

[Nytant]

Man behöver inte ha listor på vad man inte vill, men när partnern talar om något den önskar eller planerar inför framtiden och det är på ickelistan bör man kommunicera det.
Fick jag inte ett direkt nej skulle jag inte tro att min dröm var en dealbreaker.

Bara för att det är hon och barnen som är mest entusiastiska behöver det inte innebära att de på något vis plottat mot partnern. De tog som jag förstod det för givet att det som var okej för några år sedan fortfarande var okej nu när det faktiskt blev möjlighet.

Fast det var ju aldrig okej? TS sa att hon uppfattat sambons nekande som ett ”inte nu”. Men ett samtycke har nog aldrig funnits.

Sen tycker jag kanske också att det vore bäst om barnen hade hållits utanför det hela tills TS och hennes sambo fattat ett beslut.

 

[linnsan]

Jag förstår ju inte hur en liten sällskapshund som knappt gör något väsen av sig stör så förbannat mycket bara av att existera att det absolut inte går att leva med när ens partner drömmer om det? Om man dessutom gillar hundar. När man samtidigt har barn som garanterat väsnas och kräver mer.

Man behöver inte betala för den, inte tänka nämnvärt på passning/rastning/skötsel etc genom åren? Jag kan som sagt förstå om man inte tolererar specifika egenskaper som vissa raser har och då berättar varför.

Men om man ska störa sig på allt i hemmet så får det ju gå åt bägge hållen. Sambon grejade väl med dator? Det tar ofta både plats och låter. Andra intressen också? Tar de någon plats? Stör de på något vis? Har ts ens sagt att det är för att hund skulle vara så enerverande bara den existerar som vissa får det till?

Och sen det här om att ts inte varit tydlig och frågat rätt ut. Alltså pratar man så?

Om jag pratar om att jag vill måla sovrummet grönt i framtiden och sambon (påhittad) håller med om att det är fint. Jag pratar om det, visar bilder etc och sen när man har tid/råd och ska måla så blir det tvärnej, det var ju i andra hem det var fint. Liksom, va?

 

[Nytant]

Fast när partnern tar upp: "Jag vill flytta till Indien om tre år!" rekommenderar jag att du säger "Nej, jag vägrar flytta till Indien." och inte väntar tills partnern står och trampar.

Ja, absolut. Men Sel jag har svårt att tro att du skulle packa väskorna glad i hågen om din partner aldrig sagt ”Åh, Indien, ja vad kul!” Om du bara mötts av tystnad varje gång du pratat om Indien hade du nog ganska snart frågat ”Men du, var vill du bo i framtiden? Kan du tänka dig Indien?”

 

[linnsan]

Nu verkar du tycka att sambon ska vara den som tar ansvar för att TS önskemål om hundar. Nog är det den som har en stor önskedröm och deal breaker som ska se till att den går fram och inte lita på att den andra ska uppfatta det på rätt vis. I synnerhet som personen inte bekräftar ens att han hört det.

Om inte annat är det uppenbart här.

Hur tolkar du "jag vill skaffa hund när barnen är äldre"?

Finns det något annat sätt att tolka det på än att personen vill skaffa hund när barnen är äldre?

 

[Nytant]

Jag förstår ju inte hur en liten sällskapshund som knappt gör något väsen av sig stör så förbannat mycket bara av att existera att det absolut inte går att leva med när ens partner drömmer om det? Om man dessutom gillar hundar. När man samtidigt har barn som garanterat väsnas och kräver mer.

Man behöver inte betala för den, inte tänka nämnvärt på passning/rastning/skötsel etc genom åren? Jag kan som sagt förstå om man inte tolererar specifika egenskaper som vissa raser har och då berättar varför.

Men om man ska störa sig på allt i hemmet så får det ju gå åt bägge hållen. Sambon grejade väl med dator? Det tar ofta både plats och låter. Andra intressen också? Tar de någon plats? Stör de på något vis? Har ts ens sagt att det är för att hund skulle vara så enerverande bara den existerar som vissa får det till?

Och sen det här om att ts inte varit tydlig och frågat rätt ut. Alltså pratar man så?

Om jag pratar om att jag vill måla sovrummet grönt i framtiden och sambon (påhittad) håller med om att det är fint. Jag pratar om det, visar bilder etc och sen när man har tid/råd och ska måla så blir det tvärnej, det var ju i andra hem det var fint. Liksom, va?

Men att du inte förstår att vissa inte vill leva med hund ändrar ju inte på det faktum att det är så.

Och ja, i en fungerande relation pratar man med varandra om sånt som påverkar det gemensamma livet, och stämmer av med varandra. Något båda vill brukar man planera och konkretisera. Det TS och hennes sambo gjort är att undvika diskussionen.

 

[Sel]

Ja, absolut. Men Sel jag har svårt att tro att du skulle packa väskorna glad i hågen om din partner aldrig sagt ”Åh, Indien, ja vad kul!” Om du bara mötts av tystnad varje gång du pratat om Indien hade du nog ganska snart frågat ”Men du, hur var vill du bo i framtiden? Kan du tänka dig Indien?”

Nej, det blir ju lite extremt. Sedan hade jag förmodligen flyttat ändå, men det är svårt att hitta en jämförelse som riktigt passar. Jag hade fortfarande förväntat mig ett nej om det var totalt och fullkomligt otänkbart.

Att just införskaffa ett husdjur JAG tänker ta huvudansvaret för kräver inte någon jätteentusiasm från eventuell partner, så hade det inte blivit stenhårt nej hade jag tagit för givet att det var okej att köpa häst, hund, katt, orm eller spindel eller vad som helst faktiskt.

 

[linnsan]

Men att du inte förstår att vissa inte vill leva med hund ändrar ju inte på det faktum att det är så.

Och ja, i en fungerande relation pratar man med varandra om sånt som påverkar det gemensamma livet, och stämmer av med varandra. Något båda vill brukar man planera och konkretisera. Det TS och hennes sambo gjort är att undvika diskussionen.

Hon har ju pratat med honom upprepade gånger. Till och med skrivit i sms INNAN de flyttade ihop om planerna. Om min partner svarar att de älskar hundar så hade jag inte tolkat det som ett nej. Hade du?