Sambon vägrar skaffa hund

[Roheryn]

Det som jag skulle ha lite svårt för @ChillyQ om jag vore i din situation är det faktum att du och dina barn är överens om att ni vill ha hund, men din sambo som inte är barnens pappa är emot. Då skulle jag känna att jag hindrade mina barn från att få sin efterlängtade hund genom att hålla fast vid sambon. Det skulle nästan vara jobbigare än att själv inte "få" någon hund. Det är absolut helt rimligt av din sambo att inte vilja ha hund och att ge uttryck för det, men för min del hade jag inte kunnat tänka mig att stanna i det hundfria förhållandet varken för egen del eller för barnens del. Jag vill inte bli bitter på grund av en sambo och mitt kärleksliv går verkligen inte före mitt/mina barn!

 

[WhoIsItAgain]

Ja, alltså att börja spekulera om hur involverad sambon är i barnens liv, hur han känner sig, vad han gör och vad han tänker...

Vi vet absolut ingenting. Jag tycker att konversationen känns väldigt oproduktiv när man bara pratar runt varandra utan egentligen veta något om situationen.

Är det taskigt att han vetat länge om sin sambos önskan om hund och plötsligt nu tvärvägrar?
- ja
Är det taskigt att han inte ens kan ha en öppen diskussion om det?
- ja
Är det taskigt att han börjar hålla ultimatum "det är jag eller hunden"?
- absolut! Det är faktiskt omoget och en röd flagga när man börjar hota sin partner på det viset.

Hur han sedan är som person, vad han hittar på med barnen.... Vi vet absolut inget om honom. Så att uttala sig om att han är en skitstövel och anklaga honom för saker som är osanna (han tar inte hand om barnen! Osv) är ingen diskussion som kommer komma någonvart. Om han har rimliga skäl för att bete sig som han gör, det lär vi heller inte veta för vi vet inte hans sida. Vi kan bara utgå från det TS säger helt enkelt.

Iof men hon aktiver ju han är borta 11 timmar, på det fritifsintressen och sitter mest framför datorn. Jag undrar då hur mkt han är involverad i livet de lever egentligen. Men tydligen hinner han även laga mat och hjälpa till med barnen och det är ju bra även om det för mig vore för lite för att AB Familjen ska funka och jag ska ge upp min stora dröm men där är vi alla olika, är TS nöjd är ju allt bra.

 

[Askur2017]

Livet är kort. Gör slut. Köp valpen. (Skaffa ny sambo som vill leva med hund, om det känns intressant.)

Men TS önskan är ju inte att göra slut. TS vill ha en hund. Väljer hon den vägen får sambon ta ställning till om han vill göra slut eller omvärdera.

(Vem som är mer eller mindre schysst här går inte att värdera i min mening)

 

[Xomymy]

Iof men hon aktiver ju han är borta 11 timmar, på det fritifsintressen och sitter mest framför datorn. Jag undrar då hur mkt han är involverad i livet de lever egentligen. Men tydligen hinner han även laga mat och hjälpa till med barnen och det är ju bra även om det för mig vore för lite för att AB Familjen ska funka och jag ska ge upp min stora dröm men där är vi alla olika, är TS nöjd är ju allt bra.

TS skriver x och y om sin sambo, många timmar går åt jobb och intressen men det innebär inte att vardagsysslor eller familjetid kompromissas. Risk för att själv hamna i spekulationer men exempelvis kan intresse och barn gå hand i hand. Vi vet helt enkelt inte

Ja precis, TS verkar nöjd med allt förutom hundfrågan. Därför tycker jag att det produktiva vore att hitta lösningar på hundfrågan och inte börja hitta på/spekulera om saker om TS förhållande och deras sambo.

 

[Lavinia]

Min enda fundering är varför borta 11 timmar/dag är så stort? Där jag bor har många 1 timme till jobbet, jobbar 8 timmar, har 1 timme lunch och sen 1 timme hem igen. Det blir lätt 11 timmar/dag.

I grundfrågan om hund eller inte verkar det blivit ett låst läge, kanske samtalsterapi runt frågan kunde hjälpa TS och sambon att börja prata om det på ett konstruktivt sätt.

Jag kan förstå båda lägren.

 

[Nytant]

Men TS önskan är ju inte att göra slut. TS vill ha en hund. Väljer hon den vägen får sambon ta ställning till om han vill göra slut eller omvärdera.

(Vem som är mer eller mindre schysst här går inte att värdera i min mening)

Ja, fast hon har en sambo som inte vill leva med hund och det är hon fullt medveten om. Att skaffa hund ändå är precis lika mycket att ta ett aktivt beslut kring relationens framtid. När de nu identifierat en gemensam konflikt i sin gemensamma är ansvaret deras gemensamma. Ditt resonemang är en undanflykt.

 

[Enya]

Fast det är ju samma sak där. Då blir man inte tillsammans med någon som redan innan ihopflytten uttrycker barnlängtan. Då är man inte rättvis.

Fast det förgågna spelar ju ingen roll, förstår inte varför det lagts så mycket nergi på det i tråden. Han vill inte nu. Han säger nej nu.Man kan ju ångra sig i livet, vad det än gäller. Man skaffar inte en hund mot sin partners vilja i ett gemensamt hem. Så antingen låter man bli elelr så separerar man och skaffa hund. Något annat är väl ändå respektlöst?

 

[Enya]

Men man flyttar väl inte ihop med någon som har barn om man inte accepterar att man får engagera sig i barnen? Eller?

Tycker också det är jäkla märkligt att BARN går bra men inte en hund? Barn är väl hur mkt jobbigare än hund som helst. Eller ja, det tycker jag som lyckligt barnfri iaf. Förvirrad.

För att man inte vill bo med djur?
Hur märkligt det än må låta är det inte svårt att förstå tycker jag. Bara för att man tycker om att umgås med andras djur på avstånd betyder inte det att man vill ha egna i sitt hem.

Personligen kan jag inte leva utan så jag hade inte valt att bo med en sådan person dock.

 

[Enya]

Alltså ja sjävklart, men också nej När alla invändningar mot hund är exakt samma problem som barn har. Dom tar tid, dom skitar ner, man blir låst osv. Då tycker iaf jag att det är värt att ifrågasätta.

Så bara för att jag tycker om hundar som skitar ner och stör osv så betyder det att jag ska acceptera barn också?

Jag älskar djur, kan inte leva utan. Barn? Nej tack, jag tycker inte om barn, de är äckliga, högljudda, stökiga och gräsliga. Jag skulle välja bort en man med barn.

 

[Acer]

Så bara för att jag tycker om hundar som skitar ner och stör osv så betyder det att jag ska acceptera barn också?

Jag älskar djur, kan inte leva utan. Barn? Nej tack, jag tycker inte om barn, de är äckliga, högljudda, stökiga och gräsliga. Jag skulle välja bort en man med barn.

Nej. Det tycker jag inte. Men om du gav exakt samma anledningar till att inte gilla den ena men inte den andra när det är din partners livsdröm så tycker jag det är lite konstigt. Det finns massvis med andra anledningar liksom.

Tycker mest det låter som att sambon är tvär bara för att tvära. För att han ska ha ngt att säga till om. Men jag har ju inte mer insikt än någon annan.
Jag skulle inte heller leva med någon som inte stöttade mina livsdrömmar.

 

[Enya]

Nej. Det tycker jag inte. Men om du gav exakt samma anledningar till att inte gilla den ena men inte den andra när det är din partners livsdröm så tycker jag det är lite konstigt. Det finns massvis med andra anledningar liksom.

Tycker mest det låter som att sambon är tvär bara för att tvära. För att han ska ha ngt att säga till om. Men jag har ju inte mer insikt än någon annan.
Jag skulle inte heller leva med någon som inte stöttade mina livsdrömmar.

Fast ingen annan än jag bestämmer vad jag ska tycka om. Att hundar tar tid, är dyra och skitar ner stör mig inte. En partner med barn som tar tid är dyra och skitar ner skulle verkligen vara störande för mig, jag tycker inte om barn generellt. Ok att träffas och umgås och leka med, hålla, gulla med- och lämna tillbaka och åka hem. Jag har gjort mitt på den biten med mina barn, men jag har aldrig tyckt om barn. Jag kommer aldrig tycka om barn. De stör, de skitar ner, de är äckliga. Som en hund, men jag älskar hundar.

 

[Acer]

Men alltså nu får ni väl ge er Vad är det som är ”märkligt” med att inte vilja leva med hund? Varför är det en mindre legitim ståndpunkt än att vilja det? Varför behöver den försvaras och argumenten bedömas? Ska en människas gränser och önskemål inte respekteras om hen inte är bra på att argumentera? Varför ska en preferens ”ifrågasättas”? Det blir liksom nästan ett patologiserande av sambons icke-hundönskan. Det tycker jag är jätteroligt som meme men kanske inte när det gäller faktiska människor.

*delvis kl*

Personligen vill jag inte leva med katt. Jag uppskattar katter och tycker de är fina och härliga och roliga. Men jag vill inte dela hem med dem. Jag har många fel och brister men detta skulle jag inte säga är en av dem.

Och TS sambo har faktiskt rätt att få välja vem han vill dela hem med. Att kränka den rätten är inte rätt väg att gå och jag börjar bli lite illa till mods av förslagen som uppmanar till det, oavsett vem som kan lastas för att situationen uppstått. Jag tycker det blir en sandlådenivå som lätt kan bli riktigt destruktiv mellan vuxna människor. ”Om du är dum mot mig är jag dum mot dig.” Vips har man en ond cirkel. Det finns barn med i bilden som lär sig hur relationer ska se ut av det här exemplet. Och det är inte att vara dum mot sin partner att inte vilja ha hund. Andra aspekter av relationen kan diskuteras. Men om ens partner inte är intresserad av att hitta gemensamma konstruktiva lösningar eller man upptäcker att man inte är kompatibla, då gör man slut.

För mig handlar det inte om att det är en hund. Det kunde varit vad fan som helst som ts drömde om. Resa, studera, jobba på nordpolen.

Ska man döda sin partners livsdrömmar så ska man väl ha en bra anledning och det har inte framgått iaf för mig av vad ts skrivit so far.

^knapplån?
Vill Ts acceptera det så får hen väl göra det men det kommer ju skapa en djup bitterhet ändå. Vilken utgång det än blir kommer relationen skadas för att mannen i det här fallet är oresonlig. TS är inte oresonlig. Hen har ju tom sagt att den ska jaha bara acceptera utfallet och leva med bitterheten. Det är en "kompromiss" som inte är en kompromiss. Hen har erbjudit en massa tillfällen att diskutera lösningar, olika raser, hundvakt osv.

 

[Xomymy]

Hur orimligt eller rimligt det än är enligt den ena eller den andra personen, så kvarstår det faktum att han inte vill ha hund. Så vad jag tycker om det är inte egentligen relevant, mitt tycke om att det på något sätt skulle vara orimligt eftersom dessa anledningarna (men han är okej med barn! Små hundar kostar inte mycket i drift! Han lär inte märka hunden osv) kommer inte förändra hans känslor.

Ja, han skiter i sin partners livsdröm och har i denna situationen agerat barnsligt och dåligt utifrån det TS beskriver, det är vad jag anser problemet är. Hur nan tycker och känner kring livsval är aldrig fel, men att agera fel är ett aktivt val.

Det många har föreslagit vore parterapi och det låter rimligt. Sen att vara hundvakt kan du ju vara trots allt, det är inget "permanent" livsval och kanske kan han inse att livet med hund inte är så besvärligt som han tror. Eller så lär du inse varför det inte kommer fungera med hund i ert förhållande.

 

[Acer]

Fast ingen annan än jag bestämmer vad jag ska tycka om. Att hundar tar tid, är dyra och skitar ner stör mig inte. En partner med barn som tar tid är dyra och skitar ner skulle verkligen vara störande för mig, jag tycker inte om barn generellt. Ok att träffas och umgås och leka med, hålla, gulla med- och lämna tillbaka och åka hem. Jag har gjort mitt på den biten med mina barn, men jag har aldrig tyckt om barn. Jag kommer aldrig tycka om barn. De stör, de skitar ner, de är äckliga. Som en hund, men jag älskar hundar.

I get it. Vet inte riktigt vart du vill komma?
Jag gillar inte heller barn, så jag hade inte gett det intrycket till en partner som vill ha barn eller har barn. Jag hade heller inte flyttat ihop med en sådan person. Så?

 

[ChillyQ]

För mig handlar det inte om att det är en hund. Det kunde varit vad fan som helst som ts drömde om. Resa, studera, jobba på nordpolen.

Ska man döda sin partners livsdrömmar så ska man väl ha en bra anledning och det har inte framgått iaf för mig av vad ts skrivit so far.

^knapplån?
Vill Ts acceptera det så får hen väl göra det men det kommer ju skapa en djup bitterhet ändå. Vilken utgång det än blir kommer relationen skadas för att mannen i det här fallet är oresonlig. TS är inte oresonlig. Hen har ju tom sagt att den ska jaha bara acceptera utfallet och leva med bitterheten. Det är en "kompromiss" som inte är en kompromiss. Hen har erbjudit en massa tillfällen att diskutera lösningar, olika raser, hundvakt osv.

Lite så jag känner. Hur vi än gör, så skapas det en klyfta och bitterhet. Skillnaden är att en av oss blir iaf lyckliga (jag, om jag skaffar)….

 

[Acer]

Lite så jag känner. Hur vi än gör, så skapas det en klyfta och bitterhet. Skillnaden är att en av oss blir iaf lyckliga (jag, om jag skaffar)….

Ja man får ju fundera på vad som är viktigast helt enkelt. En partner som inte stöttar en och ens drömmar (eller ens livet man lever nu utifrån vad du skrivit i tråden men mer vet vi ju inte. Kan ju vara hyvens grabb i allt annat) eller ens egen lycka och vad som är bäst för sina barn. Det kan ju bara du avgöra i slutänden.

 

[Enya]

I get it. Vet inte riktigt vart du vill komma?
Jag gillar inte heller barn, så jag hade inte gett det intrycket till en partner som vill ha barn eller har barn. Jag hade heller inte flyttat ihop med en sådan person. Så?

Det var du som jämförde med barn. Och du som inte tycker att han har bra anledning.
Han vill inte. För mig är det en bra anledning. Han borde kunna förklara mer varför, men det verkar inte som att de haft ett vettigt samtal om det egentligen, och varför ska man kräva av någon att ge andra anledningar än "jag vill inte" när det är så de känner? Och varför jämföra med barn? Det är annorlunda att acceptera skitiga hundar än skitiga barn för min del, han för sin del kanske är tolerant mot barn på ett motsatt sätt än vad jag är och tycker att det är skillnad på störande och skitiga ungar än hundar. Varför ifråga sätta det?

 

[Bulldoozer]

Det är tungt att ha en partner som är motvals till hund om man ska ha en, det förtar lite av glädjen.

Jag skulle ta honom och åka till en uppfödare som har valpar under förevändning att du "vill känna efter" eller bara titta (obs utan barn och inte nödvändigtvis berätta för dom heller då de ska slippa bli besvikna och faktiskt inte är involverade i beslutet). Om han gillar hundar så ska han ha ett hjärta av sten för att inte trilla dit och vilja ha en...
Har åkt med maken och bara "tittat" på valp tre gånger och i samtliga fall har det följt med en valp hem och han är den som trillat dit och velat ha en . Sen har vi ju gjort planerade hundköp också såklart. Numera har vi tre hundar och en till är inga problem, det är steget från 0 hundar till en hund som tagit emot eller att utöka flocken med ytterligare en men numera så umgås vi med så mycket hundmänniskor när vi tävlar så vi tycker att vi inte har särskilt många .

Om han verkligen kan motstå en valp när ni är och tittar så då skulle jag fundera vidare på om det lönt att skaffa hund när den ena parten vill.. Nånstans måste han ju ändå vara ok med beslutet att bo ihop med en annan varelse och inte ta ut ev bitterhet på den när han har en dålig dag. Kanske är det lättare om han ändå får åka och hälsa på och känna efter på riktigt och vara den som "tar" beslutet att släppa in en hund i sitt hjärta. Jag skulle hålla barnen utanför dock så att det inte blir alla mot en då det är ni vuxna till syvende och sist som bestämmer (och för att de ska slippa bli besvikna, tjata eller påverka er diskussion sinsemellan ). Att åka och hälsa på en valpkull skulle kanske lösa upp mer knutar än att försöka hålla nån dialog när ni är så låsta. Är han helt emot chihuahuor så välj en annan ras, det finns väldigt många sällskapraser som är trevliga och helt bedårande som valpar typ bichon, havannes, malteser, pappillion osv.
Jag älskar hundar men just chihuahua tilltalar mig inte alls, de är för små, de jag träffat har varit väldigt bjäbbiga och haft en del hälsoproblem och har sambon uttalat motvilja mot just den rasen så kanske ni ska åka och hälsa på en annan så att även du kan känna efter om du kan tänka dig en annan ras.

 

[Inte_Ung]

För mig handlar det inte om att det är en hund. Det kunde varit vad fan som helst som ts drömde om. Resa, studera, jobba på nordpolen.

Nej det är helt olika.
Hund inkräktar på friden i hemmet.
Hemma blir då inte den fredade plats för återhämtning som det behöver vara.

 

[Inte_Ung]

Han skulle i princip inte ens märka av att ni hade hund då hunden kommer sova när han är hemma.
Förlåt men jag tycker mest din sambo är dum.
Låt honom skaffa sig en lägenhet om han vill det

Den märks när den ligger i sängen eller står utanför dörren till sovrummet och ylar.
Jag lovar.
Det går inte att få vara ifred ett hem med hund.

Som med barn.